Dag 22 - Spraydag 2

Åker bort nu i några dagar, så jag vill passa på att önska er alla ett gott nytt år!

För min egen del skall det bli otroligt skönt att stänga det här året, ärligt talat har inte mycket under året varit bra. Istället får jag försöka se med förhoppning på vad 2006 kan ha i sitt sköte (eller varför inte mitt! *asg*).

Det känns lite bättre idag, men paniken och ångesten är kvar. Skall försöka koppla av i helgen och njuta av att inte ha några större åtaganden.

Jag har jättemycket jag vill blogga om, så jag skall försöka skriva ner för hand och sedan skriva in det här i efteråt.

Men nu måste jag stressa vidare, har inte hunnit svara på era kommentarer, det kommer!
Önskar er alla en underbar nyårshelg så tar vi nya tag 2006!

GOTT NYTT ÅR!

Dag 21 - Spraydag 1

Sovit uruselt. Har ont i huvudet, svullna ögon och trött. Grät länge igår natt.

Saken var den att vår ena katt var försvunnen igår kväll. Hon brukar sällan vara ute i mer än två timmar, och hon gillar inte att vara ute i blåst och snö. Efter fem timmar tog jag en promenad och letade efter henne. Det var skönt att få vara ute och gå lite. Jag var lite orolig för henne, jag ville ha in henne innan jag gick och la mig - det var ju en snöstorm i antågande och jag ville inte att hon skulle få spendera natten ute. Inget napp ute. Gick in och värmde mig lite glögg och somnade till slut på soffan.

När jag sedan vaknade vid 23-tiden och insåg att hon inte kommit tillbaka än så brast det. Jag var nu säker på att något hänt henne och började gråta. Hon hade varit ute i sju timmar nu - något hon inte ens är på sommaren när det är varmt, ljust och fullt med fjärilar och fåglar ute att leka med. Jag gick runt och spanade i alla fönster och var på väg att lägga mig. Men jag kunde inte. Gick ner för trapporna och hörde den andra katten jama där han satt vid ytterdörren. Jag snodde runt och tittade på honom. Det jamade igen - men det var inte han!!! Rusade ner och öppnade ytterdörren och där kom hon inrusandes kall och hungrig! Jag blev så lättad och glad!

Hade hon kommit tio minuter tidigare så hade jag aldrig brutit ihop. Saken är den att jag sedan inte kunde sluta gråta. Oron över henne var den utlösande faktorn - men inte den egentliga orsaken, vilket min sambo tyvärr inte förstod, utan tycker väl att jag är sjåpigt orolig. Över en katt. Hönsmamma.

Insåg att jag inte kunde gå och lägga mig, sambon höll på att somna. Vill inte ligga där jämte och kväva gråten så jag la mig framför tv:n. Och vad visar de där, om inte det bästa/värsta avsnittet ever på Cityakuten, det där min favvoläkare Mark Greene dör. Jag grät hela avsnittet, från början till slut. Visste ju vad som komma skulle.

En stund in i nästa program stillades gråten och jag fick med mig den ena katten upp i sängen som tröst. Känns som om natten gick fort, för fort. Vaknade flera gånger.

Sitter nu på jobbet och äter min frukost. Skall strax låsa in mig på toa och ta min första dos spray. Hoppas dagen går fort, vill hem och lägga mig igen. Och gosa med mina katter.

Dag 20 - Spraystart minus 1

Yscha, imorgon börjar jag spraya. Har alla möjliga konstiga tankar nu. Det känns rent sagt för jävligt att jag skall behöva betala så här mycket för att få något som andra får gratis. Till och med utan att de vill ha det. Och några tar till och med bort det.

När jag gick i nian och vi läste barnkunskap fick vi lära oss att en abort kostar samhället 20 000 kronor. Det kostar idag som ett läkarbesök för den som genomgår det. Men jag får betala 20 000 för att få ett. Eller rättare sagt 50 000, för jag har redan lagt närmare 30 000 kr.

Men ett förtydligande: Jag vill på inget sätt föringa de som gör abort - det är deras ensak och de har sina skäl till det. Jag är inte emot abort. Mina kommentarer i detta inlägg har inget med det att göra. Utan snarare hur samhället ser på de som är barnlösa. Man räknar med att i Norden är vart femte par drabbat - detta är vår tids största folksjukdom men prioriteras inte inom vården. Och Göran Persson som skriker efter fler barn till Sverige. Kötiderna i Sverige varierar kraftigt - från några enstaka månader upp till sju år - för att få det landstingsfinansierat!

Men pengarna är inte det enda som stör mig. Jag är orolig för biverkningar. För mitt humör. För hur jag kan sköta mitt jobb. Vara som människa. För hur jobbigt det blir med äggplock. Att återigen ljuga för alla varför jag skall vara ledig - och framför allt kunna ta ledigt i rätt tid.

Men jag vet. Allt löser sig. Och jag är oändligt tacksam för att IVF ändå finns. Att det finns hjälp. En möjlighet. Och jag tvekar ändå inte att genomföra det - belöningen är alldeles för stor för att avstå.

Men jag är nervös... och lite orolig.

Dag 19 - Ägglossning???

Hmmm, min ägglossning är borta. Puts väck. Jag fick ju en fint starkt plus på ägglossningsstickan i fredags, på dag 15 - precis som vanligt. Andra symptom dök upp dagarna innan. På julafton glömde jag bort mig och fick inte testat innan halv nio på kvällen och då fick jag ett negativt svar (brukar få + dag 15 + 16). Sedan dess har jag inte brytt mig om att testa. Men tempen har inte stigit??? Har också värk i äggstockarna, framför allt på vänster sida.

Jag har alltid haft en temphöjning. Alltid.

Blir inte klok på detta. Dessutom är det ju meningen att man skall börja spraya en vecka efter ägglossning - och sprayningen startar på torsdag morgon!

Har funderat hit och dit vad det kan bero på. Behandligen? Fucked-up kropp? Virus? Termometern? Jag menar, jag har ju använt termomentern nu (håll i er) över tusen gånger nu i bebbeverkstaden! Hur länge räcker den tro?

Normal fin cykel med temphöjing (ostimulerad, februari 2005):

En knäpp cykel (ostimulerad, december 2005):

Dag 19 - God fortsättning

Julen är nu avklarad och man är åter på jobbet. Redan. Hade gärna varit ledig i mellandagarna, men hinner inte. Och även nästa år är det arbetsgivarens jul, men jag har faktiskt stora planer på att vara mammaledig då ;-) så det spelar ingen som helst roll!

Det var mysigt att för första gången få fira jul i huset och vara ensam med sambon under dagen. Vi lyckades väl klämma in lite egna kanske blivande traditioner. Fast mest var det väl bara stress, att hinna slå in de sista julklapparna, få färgat håret, leka med katterna och deras nya leksaker, göra iordning sig och sedan ge sig iväg...

Vår allra första julgran blev i alla fall jättefin! Någon dag när jag är lite mindre anonym skall jag slänga ut en bild på den! ;-) Den klädde vi 22:30 kvällen före julafton under diverse diskussioner hur det skulle göras. Till slut struntade vi i julgransbelysningen och slängde på två slingor istället - glittret räckte precis, men kulor hade vi alldeles för ont om (så det finns inga bakom granen - men hej - vem ser dem ändå?!). Men så här efteråt när man tittar på den är den riktigt fin ändå!

För övrigt så skulle jag ju ha ägglossning i helgen (mer om det senare) så det har varit många möten mellan tomtefar och tomtemor! Trodde att det skulle vara svårt att hinna med, men det var precis tvärtom och inget stress där inte! *ler lyckligt*

Men ojoj så tiden går - börjar bli nervös. Vill stoppa klockan! Det är nu bara 2 dagar kvar till spraystart. Eller snarare 1½... *ryser* Tänk om den riktiga Astillbe försvinner igen? Vill inte... vill vara kvar. Men *suck* vad gör man inte...

PS. Har varit urusel att önska vänner på bloggar, AFF, Familjeliv etc en God Jul. Vart tog tiden vägen? Lovar att skärpa mig! :-)

Från mig

till er alla:

En riktigt God Jul!

Hoppas att ni får en underbar dag med nära och kära!

*stressar vidare*

Dag 13 - Hmmmm

Tja, det blev liksom inget i måndags. Vi tänkte ju, men så var vi så himla trötta. Och det är ju ingen panik att vänta. Men istället somnade vi jämte varandra tätt omslingrade och det var underbart att somna så! Man blir så dålig på sådana saker med åren. Innan sov vi alltid tätt intill varandra, fast visst, det var en 120-säng - men ändå. Nu går jag och lägger mig en timme före honom och sover oftast när han kommer och lägger sig. Och sängen är helt enkelt för stor - skulle såga av den på hälften egentligen.

I vilket fall som helst fick jag en hel del energi av vårt icke-sex-mys. Och sov alldeles ljuvligt!

Har testat med ägglossningstickor idag och igår och det är negativt än så länge, så det verkar som att allt kommer att komma som det brukar - skönt! Det innebär att kroppen är iordning igen efter tre månaders stimulering med sprutor. Nu får vi se om jag blöder den här gången bara...

Det är idag 7 dagar kvar till spraystart.

Dag 11 - Nersläpp på G!

Jupp, då var det dags igen. Halmstrået är noga invirat i silvertejp och mina äggstockar är redo att släppa.

Visst, det är bara dag 11 idag, brukar ju ägglossa kring 15-16, men det värker rejält i dem redan - något som inte brukar inträffa i en ostimulerad cykel. Så det är bara till att sätta igång! Nya tester anlände idag så jag är redo för en ny omgång!

Så gissa vad vi gör ikväll! ;-)

Dag 9 - Julklappar

Sambon frågade mig häromdagen vad jag önskar mig i julklapp. Usch, det är så svårt. Det finns bara en enda sak i hela världen som betyder något, som jag vill ha. Så jag svarade ett "jag vet inte", och det var inte snällt mot honom... något borde det ju finnas, men jag kom inte på något.

Men det har jag gjort nu! Eftersom jag är en sådan frusen person, så vore det perfekt med en vetekudde!

Dag 8 - I'm back!

Nu så, efter en resa i det svarta hålet, tusen saker på jobbet och tjänsteresa är jag nog redo och stärkt för en ny månad och starten av behandligen för IVF. Och att orka/hinna blogga. När det är som svartast går det helt enkelt inte att skriva...

Jag har meddelat gyn mitt mensdatum och jag kommer nu att börja spraya den 29 december. Kvällen innan är inbokad på spa med helkroppsmassage. Dessutom har jag bokat tid för ljusterapi, första gången är på tisdag. Och varje vecka gör jag min akupunktur - jag tror att jag har haft fem behandlingar vid det här laget.

Så nu jäklar SKA det bli bebbe!!!

Dag 4 - Knäckta strån

Jag tror att jag får nog låna en hel rulle med silvertejp från Batbut, har nämligen tänkt ut en strategi. Istället för att vira silvertejp där strået knäcktes - så kan jag vira det runt hela strået så att det inte knäcks någon annanstans?! Tycker jag låter förnuftigt. Och fiffigt.

För övrigt tror jag att jag börjar kravla mig upp ur det svarta hålet, tittar i alla fall upp emellanåt - men halkar nog ner ibland också. Men jag skulle vilja tacka Er för alla snälla kommentarer till mig, det värmer och ger mig ork att kämpa lite till.

Jag hade länge känt ett behov av att skriva av mig om allt kring den här resan, men gärna ha det samlat på ett ställe. Tyckte i somras att det kunde vara en intressant grej att testa på - att använda mig av en blogg. I början var det otroligt nervöst och jag visste inte om någon skulle vara intresserad. Vem vill läsa om mens, gynekologstolar, sprutor, humörsvängningar och ofta ganska vemodiga inlägg? Men jag vet inte vad det är, någon kanske skulle säga att det är mitt terapiarbete. Det är i alla fall oerhört skönt att få skriva av sig och jag blir glad när ni läser och kommer tillbaka.

Ni peppar mig och ger mig styrka. Att orka lite till. En bit på vägen.
Min längtan efter ett barn.

TACK!

Varma kramar från lilla mig

Dag 27/1 - Faktum

Så inatt kom det jag ändå visste skulle komma. Det sista halmstrået knäcktes och jag med den.

Börjar känna mig lite panikslagen inför vår IVF. Vill dra i nödbromsen och skrika att så här är det väl ändå inte menat?

Dag 25 - Känns lite bättre

Fick pratat med mamma på morgonen och det kändes lite bättre därefter. Har lyckats koncentrera mig riktigt bra idag på jobbet och fått undan en del. Mensvärken har släppt, nu är det bara lite svag molande värk. Men inte en droppe blod än vilket ändå är lite knepigt pga av värken jag haft. Sprungit på toa hela dagen och kollat. Och ja, jag klamarar mig desperat fast vid det sista halmstrået.

Dag 25 - Mensvärk

Tempen sjönk ytterligare i morses, fast när jag tempade om en halvtimme senare var den samma som igår. Jag skrev ändå in den första tempningen i min FF kurva, onödigt att fortsätta ha förväntningar. Har haft mensvärk hela morgonen, känns som mensen kommer när som helst, fast det är flera dagar för tidigt (IM på söndag, lördag enligt FF).

Jag känner mig så tom. Jag hade sådana förhoppningar. Jag ville så gärna ha just denna bebisen. Just nu. Det hade varit perfekt. Jag vill bara gråta men det kommer inget. Vet inte vart jag skall ta vägen.

Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Dag 24 - Deppigt

Känner mig så otroligt låg och ledsen. Har haft svårt att koncentrera mig på jobbet idag, och telefonen har ringt stup i kvarten. Är själv hemma ikväll och det var så mycket jaghade planerat att hinna med, men jag kan inte komma igång med något. Ena dagen upp och den andra ner.

Åldersgräns på önskelistor hos tomten?

Kära Tomten och Storken,

I år jag varit en mycket snäll tjej,
kanske kan ni hjälpa mig med en grej?
Vad jag önskar mig är en liten,
kan ni hjälpa mig med den biten?
Jag den största av alla gåvor vill få,
kan ni hjälpa till att så?
En liten kille eller tjej att lägga i mig famn,
så är min allra största önskan i hamn.

Dag 23 - Lugn om en filbunke

Har varit på akupunktur idag igen. En del av nålarna gjorde svinont, men jag märker när hälften av nålarna satts in att jag inte orkar prata längre utan blir tyst. Svarar kortare än innan och sluter gärna ögonen, trots att jag ligger halvnaken under lysrör under en främmande person händer.

Idag var jag på väg att somna flera gånger. Men jag blev väckt av att det högg till flera gånger över magen, på höger sida. Samma sak hände mig för 2 veckor sedan och då fick hon flytta elkabeln, det gjorde fruktanvärt ont, klarade inte av att fortsätta. Idag var det mer uthärdligt även om det gjorde mycket ont. Jag frågade sedan om jag är mer känslig där eller om det beror på annat. Då fick jag veta att det är livmodern som det pulserar i och det är bra om jag kan uthärda smärtan, bara det inte gör för ont - det visar att min kropp tar till sig behandlingen. Låter bra tycker jag. Har känt av behandlingen nu ikväll, det ömmar en del, men det känns mer pre-ägglossning nu än pre-mens.

Och sedan en halvtimmes solning på detta. Jisses så skönt det var. Så nu är man en brun schweizerost igen. Eller nåja, brun och brun. Lite mindre blek är nog en bättre beskrivning.

Har fått beröm också för att jag är så lugn när hon sätter i nålarna och knappt viskar ett pip när det gör ont. Hon tycker jag är stark! *stolt*

Och by the way - inget blod idag heller!
Yscha, vill inte börja hoppas för mycket igen.

Natti natti

Dag 23 - Ännu en helg

Ännu en helg passerat, fullt upp hemma. Renovering pch julstök. Helt slut i kroppen idag, kan nog vara bra med akupunktur i eftermiddag.

Hör och häpna, jag har inte småblött något mer på två dagar!!! [Bara för att jag skriver det nu så kommer jag att blöda igen...] Jag trodde ju att mensen skulle dykt upp i helgen, med tanke på hur jäkla ont jag hade i fredags. Lördagen innehöll också en del värk men sedan dess moler det mest bara. Som vanligt...

Men det är ju inte annat än att fantasin och hoppet skenar iväg med en igen. Tänk om...

1. Tänk om JAG får en julklapp? Alla frågor som "vad önskar du dig i julklapp" har jag lust att skrika högt när jag hör. Det finns bara EN sak som jag vill ha. Tänk om jag får det iår? Tomten har samarbetat flitigt med storken och även han uteblivit de senaste två åren med min julklapp. Jag orkar inte tänka ut några saker att önska mig bara för att folk skall bli nöjda. Men jag får väl göra det ändå. Någon bra bok kanske...

2. Tänk om jag fick köpa små babysockar och lägga i en julstrumpa till mamma och pappa. Fast jag funderar då på om jag:

a) Skulle ge dem den typ den 20:e, för jag är 87% säker att de inte kan hålla sig från att öppna det tidigare - och om de har tjuvkikat kommer de definitivt att inte kunna hålla sig utan slänga sig på telefonen med en gång. Och då säger jag BUSTED!!!

b) Skulle åka dit kvällen innan julafton och ge dem det i ett paket och få vara där och se deras blickar när de öppnar paketet och börjar förstå...

3. Till svärpäronen som vi firar Nyår med skulle man göra något kul. Kanske i en "smäll-karamell" eller något. Något kul skall vi nog kunna hitta på där.

4. Och till min älskling. Vad jag har drömt om att få berätta för honom att han skall bli pappa. Och fantiserat en massa olika sätt att göra det på. Presenterna har jag ju redan. Fast jag tror nog att det blir mest bara skrika rätt ut. Och det känns som att jag inte vill eller kan hålla undan sanningen från honom en minut.

Mmmmmmm vi får väl se. Nedräkningen är igång igen, för 30:e gången eller något.

Dag 20 - Livet suger

Ikväll känns allt meningslöst och hopplöst. Men samtidigt känns barnlösheten som ett lyxproblem - tänk så många andra som lider så mycket i världen. Som inte har hem eller hus. Som förlorat en nära anhörig. Som fått en dödlig sjukdom. Och så vidare.

Men inte ikväll. Ikväll har jag ömkat mig och tyckt synd om mig själv. Ikväll gjorde jag den obligatoriska hatiska fredags-så-det klarar-sig-nästan-hela-veckan-stor-handlingen. Där i affären stöter jag ett tiotal gånger ihop med ett par i min och sambons ålder med en liten bebis som bara är några dagar gammal. Pappan bär på bebisen och har henne tätt intill sitt ansikte. Det såg så mysigt och alldeles underbart ut. Vilken lycka de utstrålade, den nya familjen på tre. På vägen ut ser jag en underbar liten pojke som är några månader gammal och hans mamma som busar med honom och hans gurglande skratt. På vägen till bilen brister det och jag gråter hela vägen hem. Livet känns orättvist. Visst, vi är friska och vi lever rätt så bra liv. Men något stort saknas. Det saknade fräter ett stort hål i mitt hjärta och det blir bara större och större.

Jag orkar inte att vara stark hela tiden. Vill gärna bryta ihop och inte gå upp på flera dagar. Ta mig tid att sörja, istället för att skynda vidare med livet och stressa med jobb, fritid och renovering.

Till råga på allt så har jag jättemensvärk, redan. Det är väl inte ens en vecka sedan ägglossning???

Hur länge orkar man?

Dag 17 - Fultal

Blev lite inspirerad av lilla Ego så jag var ju tvungen att testa mitt fultal! Och det var inget snällt resultat jag fick:

Ditt Fultal är: 4
Du tillhör Fultalsgrupp 1

Ditt Fultal är under Socialstyrelsensrekommenderationer.

Analys:
Även om du inte känner till det, eller helt enkelt inte velat erkänna det för dig själv så talar ditt resultat sitt tydliga språk: Du är frikyrklig.

Vi ber dig därför söka upp närmaste pingstförsamlig omedelbums! Där är det enda kreativa orala arbete du behöver utföra att tala i tungor, vilket borde lindra din prestationsångest.

Om du skulle råka befinna dig i trakten kring Knutby avråder vi dock från detta och ber dig istället att:
a) om du är kvinna, snarast inställa dig på närmaste ROKS-kvinnojour där du kan träffa jämlika och diskutera er livssituation över ett glas vin.
b) om du mot all förmodan skulle vara man kan du istället söka dig till något svenskhak på Mallis eller Rhodos där du tar anställning som DJ. Har du inte höjt ditt fultal efter en säsong ber vi dig vänligen men bestämt att följa Socialstyrelsens handlingsplan 3:16 och snarast flytta till Holland där männen, sedan länge, är erkänt fula.

Andra har svarat...
10% totalt tillhör denna grupp.
7% av tjejerna tillhör denna grupp.
11% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 28 år

Jag delar alltså detta med bland annat följande personer:



Hmmm de tror visst att jag har haft för lite sex i mitt liv! Då har de aldrig varit med om att jobba länge på att skaffa barn! *ler*

Kan ju då tillägga att sambon blev "normal" med en ok-stämpel för sina 42 i fultal. Hmmmm - om han har mer sex än mig enligt fultal.com - herregud - med VEM DÅ???? *asg*

Dag 16 - Blir tokig!

Det är definitivt något knas med min kropp. Se här:

Tester med ägglossningstest:

• torsdag kväll: positivt
• fredag lunch: positivt
• lördag lucnh: positivt
• söndag lunch: positivt
• måndag lunch: glömde testa
• tisdag lunch: positivt

Vad i tusan är detta? Kan ju tillägga att jag började småblöda lite i lördags.

Jävla skitkropp! *sur så in i h-e*

Dag 13 - Jepp!

Positivt fortfarande på ägglossningstickan och värken håller i sig. Kan ju inte förneka att hoppet infinner sig igen, trodde inte att vi skulle ha en chans den här månaden. *simmma på*

:-D

Och vad i helskotta gör jag här på jobbet, alla har gått för länge sedan... men jösses så skönt det är att få undan lite. Det ser till och med riktigt snyggt ut inne hos mig nu, städat och ljusstake i fönstret. Har kommit i julstämning och skall nog svänga in på bolaget och köpa en flaska glögg innan jag gör den obligatoriska fredags-stor-handlingen-som-jag-hatar-så-fruktansvärt-mycket-men-som-är-skönt-att-ändå-ha-gjort.

Dag 13 - Ägglossning på G!

Började känna av lite småvärk i äggstockarna i onsdags. Jag hade visserligen redan lite värk i måndags kväll, men det var ju i samband med akupunkturen. Så igår kväll värkte det ännu mer så jag tog ett test. Lite väl sent visserligen eftersom man inte bör ta dem efter kl 20 och jag tog det väl vid 21:30. Jag trodde ju helt klart att det skulle vara negativt eftersom det är så tidigt i cykeln. Så jag la det på spegeln i badrummet och sedan tänkte jag inte mer på det förrän en timme senare då jag skulle gå och lägga mig. Blev i högsta grad FÖRVÅNAD. Det var POSITIVT!. Typiskt och ingen karl hemma...

Får alltid lite småpanik inför varje ägglossning, innan man har hunnit fylla på... Jag menar TÄNK OM den kommer tidigare och så missar vi den? Det har ju hänt någon gång om vi säger så. Men, vi tog tag i saken tiiiidigt imorses, så nu ligger det en hel armé och väntar på sitt guldägg! ;-) Och jag är alldels kolugn.

En sak som jag har reagerat på är att jag har ondare i äggstockarna än jag brukar ha vid en ostimulerad cykel. Kan inte komma ihåg att det känns så här? Så vem vet, kanske fick jag till slut en släng av föregående stimuleringar och kanske hjälper akupunkturen?

Skall ta ett nytt test vid lunchtid - tempen var fortsatt låg imorses så det är inte över än!

Dag 12 - Vishet

När man känner sig så där lagom värdelös dimper detta ner i mailen, träffar mig rakt i hjärtat...
_________________________________________________

"En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp. Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln? Flera räckte upp handen. Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen. Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.

Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den " frågade han, och flera händer i salen åkte upp. Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den.

Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!!

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar."

Dag 12 - Hjärnsläpp?

Jag läste lite på Famileliv och hittade ett intressant inlägg. I Hänt Extra finns en artikel med rubriken "Céline Dions bisarra babyplaner". För att bli gravid tidigare genomgick Céline Dion en ”lång tids medicinsk behandling”. De fick ett befruktat ägg som hon valde att frysa ner om de i framtiden ville ha ett syskon till sonen.

”Några moraliska betänkligheter över tillvägagångssättet har hon inte och tanken att det kanske är ändå är lite udda att ha nedfrysta embryon och befruktade ägg på lager verkar aldrig ha slagit henne. Céline Dion är ju van att få som hon vill, privat såväl som i karriären.”

Hur stupido är inte denna så kallade journalist? Har man inga krav på detta yrke längre, som att ta reda på bakgrundsinformation och sätta sig in i ämnen man skriver om?

Dag 10 - Ny statistik

Inser nu på morgonen att jag på 4 dagar glömt tempa 3 av dem! Kan det vara ett avslappningstecken? Detta brukar jag mer eller mindre göra i sömnen, brukar sällan glömma mer än någon enstaka gång - inte ens en gång per månad har det blivit. Innan.

Men jag gick in på Fertility Friend för att kika lite på min kurva och för att slänga in en uppskattad temp (igen). Men då fanns det en ny statistikfunktion! Och eftersom jag har 26 cykler (med nuvarande) registrerade så blir det ju ett bra underlag för statistik (man är ju statistikidiot).

Men jag har varit oense ett antal gånger med FF om när ägglossning sker, så jag tror snarare att jag har 13-14 dagars lutealfas och inte 12. Men intressant att merparten av cyklerna är 28 dagar, jag trodde att de flesta varit 30 dagar långa. Men där ser man. De långa cyklerna var när jag tog progesteron som förlängde dem med 6-7 dagar.

Dag 9 - Schweizerost

Ja, så känner jag mig. Som en schweizerost. Lite lätt vidbränd också...

Har ikväll varit på min andra akupunktur - fick ännu fler nålar den här gången, för att även balansera upp hormonerna eftersom jag inte tar några extra den här månaden. Och så en massa nålar för att stressa ner och få kroppen lugn... Och jag är lugn som en filbunke och trött. Efter akupunkturen gick jag och solade för första gången sedan i somras - det var underbart! Lagom varmt, bra musik och jag somnade nästan, ville inte alls stiga upp när det var klart...

Idag kände jag direkt av äggstockarna när hon satte i nålarna. Men på grund av strömmen till nålarna så fick vi efter halva tiden flytta elektroderna till en annan nål för det värkte och högg hela tiden i höger äggstock. Intressant i alla fall att nålarna kan påverka ett organ direkt på det sättet.

Dag 7 - Äntligen

Igår fick jag äntligen brevet från gyn. Han ansåg att det är bättre att jag inte tar några hormoner under november och december, vilket jag tycker ändå är rätt skönt. Att få koppla av lite och inte dras med den ena biverkningen efter den andra även att slippa komma ihåg att ta hormonerna för den delen heller.

Jag kommer då att börja medicineringen (spraya) kring årskiftet. Det känns skönt att äntligen få det bekräftat. Nu skall jag ta hand om mig själv, gå på akupunktur varje vecka och boka in mig för massage och ljusterapi. Tänkte gå och sola också och få lite färg i mitt bleka ansikte.

Tiden kommer att gå fort till januari, det vet jag.

Dag 6 - Nähe...

Inget brev, inget samtal. Jag känner mig rätt lugn över det ändå, bara lite besviken eftersom jag så gärna vill veta vad som händer här framöver.

Tiden snurrar så fort! Redan fredag idag igen. Dag 6 av nya 28-30 dagar. Skönt att ägglossning enligt schemat är förlagt till nästa helg. Det är faktiskt stressigt att man måste ha sex. Att planera in det så man får den bästa tajmingen. Och det gäller ju att båda är hemma också, annars kan det bli lite svårt. Och helgsex är betydligt lättare att planera in... (såvida vi inte har nattgäster då vilket har inträffat ett antal gånger...).

Jag saknar tiden för två år sedan, då var jag ännu lyckligt ovetande om detta, om vad framtiden bar med sig, även om jag hade börjat förfasa mig över blödningarna och anade problem. Men inställningen var en helt annan och jag var glad av förväntan och det var pirrigt spännande. För snart två år sedan skrev vi på kontraktet på vårt hus - allt kändes som en nystart och jag längtade efter att vi skulle få bli en familj.

Fast en familj blev vi, sambon och jag samt våra katter. Men vi vill gärna bli fler... Så ser ni storken, släng hit honom, nu har han väntat för länge!
;-)

Dag 5 - Väntar fortfarande

Väntar fortfarande på ett samtal. Men jag tror att det kommer att komma ett brev på posten istället. Eller så är det som så att de har glömt bort lilla mig.

Men det är inte hela världen. Men kontrollfreaken i mig som vill veta vad framtiden har i sitt sköte för mig, vill gärna få det svart på vitt att vi skall dra igång med IVF.

Har inte hunnit ringa och boka tid för helkroppsmassagen ännu, men jag ska!

Dag 4 - Väntar på samtal

Väntar på att de skall ringa från mottagningen och berätta hur vi skall göra. Jag frågade nämligen om de tycker jag skall äta pergotime denna månad. Och då måste jag börja ta dem imorgon i sådana fall.

Men jag tror inte att de ringer idag. Eller att jag skall ta pergotime. Det känns ärligt talat skönt att slippa.

Naturligtvis har kontrollfreaken räknat ut när allt börjar. Så nu blir det en ostimulerad cykel, med akupunktur. Mens beräknad till mitten av december. Så ganska exakt 1 januari skulle jag i sådana fall dra igång med sprayandet. Så jag tippar på äggplock och insättning runt första veckan i februari. Så det kanske kan bli en vinterbebis 2006?

I somras var jag ordentligt avundsjuk på alla stora fina magar, kanske kan jag få stoltsera med en liten kula iaf - och strunta i sit-ups á la Beach 2006?

Dag 3 - Runt hörnet finns h*n

Idag har jag ringt in min mens till mottagningen. Låter inte det lite fånigt, just själva meningen? Men det är i alla fall vad jag gjorde. Jag hoppas på besked från gyn under veckan vad han vill att vi skall göra härnäst - alltså börja nedregleringen denna cykeln eller nästa.

Och ärligt talat vill jag både göra det nu med en gång, och jag vill vänta. Så han får avgöra.

Igår när jag låg och blundade på britsen med alla nålarna i mig, så tänkte jag på ett meddelande jag fick i fredags. Det var kort men gick rakt in i hjärtat: Blicka framåt. Snart händer det. Inte långt kvar. Kram. Plösligt så såg jag i mitt inre en liten söt tjej med ljust yvigt lockigt hår i en sommarklänning komma fram bakom ett hörn. Hon log och skrattade och hade en underbart busig blick. Efter en liten stund vinkade hon och log en sista gång åt mig och försvann sedan bakom hörnet... Men jag hade kvar en otroligt stark känsla i hjärtat att vi snart kommer ses igen.

Men, visst det är säkerligen min hjärna som spelar mig ett spratt, jag har alltid haft livlig fantasi. Men oavsett så skänkte det mig ett inre lugn och min väns korta meddelande känns som en löfte om framtiden.

Dag 2 - Akupunktur

Nu har jag varit på min första akupunktur. Det var ju en intressant upplevelse. Jag fick en massa nålar i mig, i nacken, mitt i pannan, underarmarna, handlederna, händerna, bröstkorgen, magen, knäna, smalbenen, fötterna...

Jag tittade inte en enda gång medan hon stack in nålarna! Klarar inte av sådant, trots att jag lärt mig ta mina egna sprutor. Vissa stick kändes inte alls, andra stack till lite - några gjorde svinont! Värst var på vänster sida av magen, typ över äggstocken eller något, och nålarna som sattes strax under fotknölarna. Ajaj!

Men när jag fick bli liggandes själv då då kunde jag inte låta bli att sticka upp huvudet och titta... jag räknade och fick det till 28 nålar! Efter en stund började det klia i näsan också - det var lite sjå med det innan jag fick kliat (hade trådar kopplade till nålarna med elektriska impulser).

Det var rätt skönt att ligga där ändå, men började frysa lite på slutet. Och jag hade ju missat att raka benen, vilket jag tyckte var lite pinsamt...

Efteråt gjorde hon lite kort zonterapi under fötterna - JISSES - så ont det gjorde! Nålarna var inget i jämförelse med detta! När jag gick på zonterapi kunde vissa saker också göra ont - men det här var nog värst.

Känner mig rätt lugn, men om det beror på akupunkturen eller för att spänningarna släppt det vågar jag inte svara på. Men jag vet iaf att jag måste börja satsa på mig själv och mitt mentala välbefinnande. Men det är lättare sagt än gjort.

Dag 2 - Trött

Sovit uruselt inatt. Jag sov ordentligt i fyra timmar, sedan har jag mest bara legat vaken. När jag gick upp var jag mycket illamående, säkert en blandning av för lite sömn, spänningar, mardrömmar och tre glas rödvin...

Dagen idag känns som en enda stor transportsträcka tills det är dags att gå på akupunkturen. Jag är inte direkt nervös för det, tror jag, men lite spänd är jag.

Dag 1 - Fars Dag

Önskar att jag kunde ha ett annat besked till sambon än att min mens har kommit igång på allvar. Inte riktigt som vanligt, men tillräckligt för att det skall vara kört.

På Fars Dag av alla dagar.

Och inte nog med att jag gör honom och mig själv besviken, nu gör jag även andra besvikna. Som mamma och pappa. Och kanske några av er...?

Men ett stort grattis till alla Pappor! Nästa år hoppas jag på att sambon får vara med er och fira.

Dag 32 - Ledsen

Har precis kommit hem från min syster som jag hjälpt flytta lite idag. Men jag är helt slut psykiskt och jag känner mig jätteledsen. Vill bara ge upp allt. Vad är det för mening, kommer det någonsin att hända???

Jag har inte sagt något till sambon ännu. Men han har inga förhoppningar heller. Men jag är så trött på att göra honom, på att göra oss, besvikna varje månad. Jag känner mig så in i helsikes värdelös just nu. Huvudet känns tungt, men tomt.

Dag 32 - Plus 4 [Kört]

Som jag visste. Men det känns ok, hade inga riktiga förhoppningar alls den här gången, utan det är bara ett suckande konstanterande att det är dags nu igen.

Mensvärken har satt igång svagt och tant brun är här nu.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Dag 31 - Plus 3

Har letat lite på nätet och det verkar som att det är väldigt vanlig och framför allt bra att börja med akupunktur innan en IVF. Akupunkturen gör väl inte att man kan bli lättare gravid i större utsträckning, men den ökar blodtillförseln till livmodern vilket är viktigt då ägget skall fästa. Dessutom används akupunktur för att lindra smärtor vid äggplock.

Känns som att det verkligen är en jättebra idé att börja med detta! Vad jag har hittat är att det är lämpligt att börja 1½ månad innan IVF! Perfekt! Fast för oss blir det ju 1½ månad innan medicineringen startar, sedan dröjer det väl ca 5 veckor till själva IVF:en.

Sedan kan akupunkturen hjälpa mot kraftig mensvärk. Det sades zonterapin också göra, men det gjorde den inte. Men vi får se om det kan hjälpa nu, har nämligen fruktansvärda smärtor.

Sedan kom jag på att vi har ju bidrag från jobbet till massage! Så nu skall jag beställa tid för en hel timmes helkroppsmassage och även ljusterapi i december. Jag har även ett presentkort på en rygg- och nackmassage som jag har glömt att utnyttja! Så här skall slappnas av! Och jag slipper handla julklappar i år också, vi har beslutat att bara barnen skall få i släkten, så det är skönt att slippa den stressen.

Ingen mens idag ännu, men enligt schema är det dags för Tant Brun att stövla in imorgon.

Dag 30 - Plus 2

Har lite blandade känslor just nu. Har varit på undersökning inför akupunkturbehandlingen. Där hittade man mycket obalanser i min kropp som stämmer bra överrens med min egen uppfattning. Det var dålig sömn, stress och spänning, magproblem och ryggproblem. Lätt att få urinvägsinfektion (hade mkt när jag var yngre, men inte nu), huvudvärk och ont över axlarna. Det var så mycket att hon var osäker på hur hon skulle behandla mig - vilken sida hon skulle koncentrera sig på. Det var under- och överfunktioner hit och dit. Det var så mycket att jag inte kommer ihåg allt.

Men sedan fick jag berättat anledningen till att jag var där. Då förklarade det en hel del sa hon. Vad vi skall koncentrera oss på, förutom hormoner och äggstockar är att få ner stressen. Och det är väl det jag känner själv, eftersom jag börjar dra mig undan igen och jag glider ner i det stora mörka hålet. Fan det här året är snart slut. Ett till år har gått utan att jag har varit i närheten att bli gravid. Allt har gått åt pipan.

Pratade lite med min mamma, som sa att hon inte trodde på akupunktur alls. Det gjorde mig ledsen och det stöttar inte mig alls. Men visst, jag förstår hennes skeptism, jag var själv lite skeptisk när jag börjde med zonterapi men jag var villig att testa, men jag förväntade mig inget. Men när jag såg vad det gjorde med mig... då försvann all min misstro och istället ångrade jag att jag inte gjort detta innan alla hormonbehandlingar. Jag har läst så mycket information om infertilitet under de här åren, och jag har stött på akupunktur många gånger. Så jag har min egen uppfattning. T ex i Danmark får man använda sig av "landstingspengen" för alternativa behandlingar som akupunktur och zonterapi istället för hormonbehandlingar.

I första hand skall akupunkturen få mig att må bättre. I andra hand skall den hjälpa mig att bli gravid. Fast jag antar att sambon får väl vara med på ett hörn igen också! ;-)

Men jag har inga höga förväntningar. Bara en liten spirande känsla av något nytt.

Dag 29 - Plus 1

Så idag är det dag 29/28. Ibland när jag tänker över det här så rycker jag bara på axlarna. Men i nästa stund vill jag bara hem och lägga mig under täcket och vägra gå upp. Varför måste jag vara så stark hela tiden för? Jag vill kurra ihop mig till en boll och bara gråta och tycka synd om mig själv och bli omhändertagen. Men nej då, jag sitter snällt på jobbet med mina stora högar, och när jag kommer hem finns det massvis att göra så jag hinner inte tycka synd om mig.

Ibland vill jag bara SKRIKA. Bara skrika ett illvrål rätt ut. Högt och länge. Och sedan förbanna världen för att den inte kan hjälpa mig. *suck*

Min temp planar ut, det känns som att det "händer" inget i kroppen just nu, utan den väntar bara på att progesteronet skall avta så att mensen kan komma igång.

Men en liten reflektion över mitt sätt att skriva: Varför känns det som att "jag" och "min kropp" är två olika individer, den ena kan jag styra men inte den andra???

Dag 28 - Dagen före IM

Men det känns inte ett dugg spännande. Bara frustration. Tänk för två år sedan skulle jag hoppat jämfota om jag hade nått den här dagen utan en droppe blod.

Jag har inte köpt några graviditetstester, de har ju tagit slut för mig. Dels så tror jag att det är fullständigt onödigt men dels finns det en gnutta i mig som tror att om jag INTE köper några - då kanske jag behöver ha dem?!

Men IM känns ändå inget speciellt när jag vet att mensen ändå blir en vecka försenad pga progesteronet. Tempen planar ut nu, det känns som kroppen har lagt sig till vila för att vänta in tantens förargliga besök.

Jag ser i alla fall fram emot hälsoundersökningen, det skall bli otroligt intressant och se vad de kan komma fram till.

Skulle så gärna vilja skriva något roligare inlägg än dessa deppiga, men tyvärr... Men någon gång hoppas jag att kunna fylla den här bloggen med VUL bilder och en massa kontrollinformationer.

Men tills dess... tills dess kämpar vi på.
God Natt!

Dag 27 - Jobbig natt

Inatt har jag drabbats av biverkningarna. Det har varit bättre än tidigare cykler, men inatt var det jobbigt. Vaknar ofta, mår pyton när jag vaknar och svettas som en gris. Av med täcket, på med täcket. Väcker katterna när jag vrider mig av och an som får för sig att leka när matte ändå är vaken...

Men fy vilket väder. Igår på kyrkogården öste det ner. Men oj så vacker det var och fullt med folk, trots att det var sent (19-tiden) och att det regnade. Gick upp till Minneslunden och tände mitt ljus och la ner min gravblomma som var format som ett hjärta. "Saknar dig Farfar. Kram." Det var skönt att bara stå där ensam och tänka, trots regnet som öste ner och rann ner för min regnjacka och ner på mina tunna byxor som snabbt blev dyblöta och iskalla. Men jag blev lite tagen av stunden. Jag bad farfar att lägga in ett gott ord för oss däruppe.

Nåväl, det blir inget trädgårdsarbete idag iaf. Hade en del visset jag kunde ta bort och även en hel del ogräs - desto mindre att göra till våren. Här vräker det ner och blåser något så fruktansvärt. Nej - idag håller jag mig inne och städar i källaren!

Dag 26 - En dag närmare IM

Och då kommer förhoppningarna smygandes. Tänk om? Man känner efter över allt, halsbrännan och illamåendet igår kväll, idag trött och illamående - jag sov ända till halv tio idag! Men allt jag känner har jag känt så många gånger förut...

Istället tittar jag på vad jag inte känner. Jag har inte haft molvärk som jag brukar ha, och inte lika ont i brösten som vanligt. Funderar på om jag skall beställa graviditetstester ändå så jag har de på tisdag/onsdag?

(Vet ni hur svårt det är att skriva när en stor skogis har grenslat ens arm och trampar med sina stora tassar på den samtidigt som han biter mig i handen?! *gose*)

Nåväl, det börjar dra ihop sig till kväll och jag skall hoppa ur mina snickarbyxor och ge mig av till kyrkogården för att tända ett ljus och skänka en liten tanke till en som inte längre finns bland oss...

Dag 25 - Äntligen helg!

Så då var det helg igen! Kostade på mig att sluta lite tidigare idag. Har nu varit och storhandlat och insett att människor är verkligen superstressade när det är helg trots att de flesta säkert slutade efter lunch eller tagit dagen ledig. Höll på att krocka idag när vi stod i kö med en som äventyrade sina barn genom att köra om på trottoaren i en rätt så bra fart, och höll på att rämma rätt in i mig när jag svängde höger... Bara för att han inte orkar vänta i två minuter till...

Och fullt med folk i affären. Efter jag kom hem från handlingen förra veckan kom jag på att jag inte såg en enda mage! Inte någon alls! Och idag tänkte jag inte direkt på det - men jag blev fullkomligt attackerad med magar - den första hade en riktigt stor mage med bebiströja. Sedan var de överallt vart jag än gick...

Men jag bryter inte ihop när jag ser en mage, eller är missunnsam. Jag blir bara påmind om min egen situation, blir lite sorgsen och en skopa avund. Samma sak när jag ser en mamma ute och gå med sin barnvagn, vilket man ser varje dag. Men jag är fast besluten att en gång själv stoltsera där - både med mage och sedan med vagn!

Dag 25 - Akupunktur

Tog kontakt med ett kinesiskt center igår. Jag skall på en hälsoundersökning nästa vecka. De skall undersöka mina obalanser i kroppen och vi skall lägga upp en behandlingsplan.

Känns otroligt bra och jag tror verkligen att sådant här kan fungera. När jag testade zonterapi kände jag hur kroppen förändrades, hur mina cykler normaliserades. Jag själv blev lugnare och mer harmonisk. Jag kände att jag mådde bra. Tyvärr var det svårt att få tider, och jag behövde gå där oftare än vad jag gjorde tror jag. Jag slutade när jag fick en urusel cykel med det sämsta progesteronresultatet hittills. Och det blev dyrt.

Jag känner att jag håller på och tappa fotfästet en del. Därför tror jag att detta kan göra mig gott innerst inne, även om det inte skulle bli några barn av det. Jag behöver det för min egen skull. Bättre att ta det nu, innan jag mår sämre. Så det inte blir som förra året.

Dag 24 - Ledsen II

Läste precis nu den gripande berättelse på AFF om ett par som fick en dotter som vände om och försvann... Den är både vacker och så ofantligt sorglig.

Det var skönt att äntligen få gråta (sitter ensam på jobbet nu). Så frukansvärt orättvist att att hennes tid på jorden var så kort...

Dag 24 - Ledsen

Vaknade imorses och kände mig jätteledsen. Ögonen och ansiktet känns svullna precis om jag har gråtit. Och det är det enda jag vill, att bara få storgråta.

Vill inte vara med längre. Vill bara leta upp en stor jävla sten och lägga mig där under och vägra komma ut på längre. Just nu orkar jag inte bry mig om något. Inget känns kul längre, okar inte ens skylta upp med min falska glada fasad idag.

Livet känns just nu jävligt orättvist. Och inte är det roligare när man läser om folk som blivit gravida trots spiral.

VARFÖR?

Dag 23 - Finnarna anfaller!

Och nej, jag tänker inte på våra bastubadande grannar i öster, utan på dessa finnar som just nu invaderar min haka!

Jag är 31 - inte 15!!! Men med alla dessa hormoner i kroppen så verkar den gärna vilja tro det... I vanliga fall, i mitt normala liv utan massa hormoninjektioner, så kan jag ibland få EN finne lagom till mens. Men med pergon började de sakta ta över hakan och delar av pannan (tack och lov syns inte dem, håret är i vägen, och nu med sprutor ihop med progesteron är det fullt krig!

Men, som den listige strateg jag är, så satte jag in en offensiv innan de slumrande rackarna hann vakna! ACO's Acnelösning, morgon och kväll. Tvätt med speciell tvål, kompletterar med ansiktsvatten och sedan en lotion.
Och resultatet? Nja, de har vaknat till liv nu, men de är inte alls som förra månaden, utan mindre. Så än så länge ser jag ut att vinna!

Dag 22 - Empty arms

Den här tycker jag är så väldigt vacker men på ett ledsamt sätt. Den berör otroligt mycket. Den sammanfattar mycket av våra känslor. Hur spännande allt var i början, hur vi såg fram emot verkstaden. Och vår spända väntan efter vårt första barn.

Sedan kom andra känslor. Sorgen. Frustrationen. Rädslan.

Empty arms

Så älskade lilla barn, vi väntar på dig, dröj inte mer nu...

Dag 21 - Akupunktur

Har mailat iväg en förfrågan om akupunktur. Har bestämt mig för att satsa på det under november och december om det finns tider.

Någon som har erfarenhet? Skräckupplevelser undanbedes starkt! ;-)

Dag 21 - En vecka kvar och lite till

Jag hann faktiskt med ett och ett halvt avsnitt av The 4400 innan jag stöp i säng! Det var så spännande att jag bara var tvungen att glutta lite på nästa avsnitt också...

Men så fort helgen gick! Och denna veckas första arbetsdag är snart över också. Vem har skruvat upp klockan så den går fortare? Helgen har dock varit ganska avslappnad. Jag har redan dömt ut det här försöket ändå, så jag bara lufsar vidare. Antar att jag ändå kommer att vara på helspänn när det går mot 28 dagar. Jag har i alla fall nu kommit in i perioden av dålig nattsömn, och om inte annat så gör det en på dåligt humör och att man inte har någon större lust med något alls. Och blir lättare ledsen. Eller arg.

Helgen har gått åt till städning, fika med mamma och pappa, trädgårdsarbete och en massa bus med våra katter. Men gnistan finns inte där, jag bara "är". Igår morses började jag att läsa en bok - som avslutades igår kväll! Hur länge sedan var det inte jag kunde göra något sådant? Å andra sidan borde jag inte gjort det, fanns massvis med andra saker som jag kunde gjort istället. Som dammsugit. Eller något annat lika tråkigt.

Det ser ut som att vi måste vänta ytterligare en månad på att starta med medicinerna inför IVF:en. Tråkigt, då är det två cykler som går åt skogen. Funderar på pergotime nästa månad eller kanske vågar jag mig på akupunktur?

Dag 18 - Helt slut...

Det har varit en jobbig vecka med mycket övertid. Och stress. Idag kom jag inte hem innan klockan var nämare 20 - men det berodde inte så mycket på jobbet utan allt shoppande. Hann med en utförsäljning av kläder, överkast på Hemtex, torrfoder i djuraffären, öl och vin på Bolaget, några lamputtag och till slut även storhandling av mat. Så nu är jag så trött så trött.

Imorgon är det tidigt upp som gäller och fortsätta med renoveringen. Och här har det hänt mycket på sistone, det känns skönt att man kommer framåt.

Nu har det gått fyra dagar sedan inseminationen. Och jag börjar känna av biverkningarna av progesteronet som gör en fullständigt skengravid.

Angående boken jag köpte, jag tror jag tagit mig vatten över huvudet. Skriver mer om det imorgon, nu skall jag leta fram min godispåse och se om jag orkar med ett avsnitt av The 4400 innan jag trynar in.

Natti natti...

Dag 17 - Bok

Har varit och hämtat ut en bok i dagarna, Infertilitet av Lars Hamberger. Jag har saknat vettig information i ämnet så därför tvekade jag inte en sekund när jag såg den. Det är en nyutgiven bok som visserligen riktar sig främst till de som arbetar inom området, men även vi barnlösa par kan ha nytta av den.

Så jag kommer nog återkomma med rykande färsk fakta - hur går det egentligen till?!

Får mig att tänka på en liten notis jag läste i Aftonbladet för många år sedan, om ett tyskt djupt religiöst par som efter de gift sig väntade på att bli med barn. BOKSTAVLIGEN! När inget hände och de tog kontakt med en fertilitetsläkare så fick de frågan hur ofta de hade sex. - Sex?! frågade paret och såg frågande ut... Nåja, vissa tror på jultomten, andra på storken!

Dag 17 - Fy farao

Alla kommentarer är fullständigt överflöda till den här artikeln i Aftonbladet. Hur kan man bara???
Här finns även den tidigare artikeln om händelsen.

Dag 16 - Min blogg...

var inte värd så himla mycket. Men det är ju en halv IVF - ingen som vill köpa?! :-D

My blog is worth $1,129.08.
How much is your blog worth?

Dag 16 - Väntan igen

Jaha då var det dags för nya fina 2ww (2 weeks wait) igen. Men ärligt talat tyckte jag att jag nyss hade det! Och trots att förra cykeln blev 5 veckor så har det verkligen gått tokfort fram.

Och har man blivit beroende av bloggandet när man får dåligt samvete för att man inte hunnit skriva något? Jag har massvis med saker i huvudet jag vill skriva om men jag hinner helt enkelt inte! Och tänk att det redan är onsdag! Herregud, det är ju snart helg! IGEN!

Har mycket att göra både på jobbet och hemma, så jag har förbjudit mig själv den här veckan att sitta för mycket framför bloggar, FF, AFF eller Familjeliv. Det känns också frustrerande. Dels för att jag har gjort fyra inseminationer och jag har redan gett upp om att det kan fungera, så jag orkar inte följa med i alla inseminationstrådar ("vad tror ni", "tänk om", "vad är detta?" osv) och blir stressad när jag ser att folk som var gravida när vi började försöket nu meddelar sitt nya barn i ankomst! Humphf!

Däremot tjuvkikar jag rätt rejält i IVF-trådarna. Jag både ser fram emot det och inte.

Idag började jag med progesteronet igen. Och det är en kletig historia, men jag har vant mig nu. Vad gör man inte för att få hålla en liten en dag i sina armar?

Enligt FF är jag idag 3 dagar efter ägglossningen, men jag tror själv på 2.

Dag 14 - Snart är det dags

Har precis varit och levererat sambons bidrag till inseminationen. Åker tillbaka om en liten stund.

Blöder fortfarande, har ägglossningsvärk och brösten har (redan?!) börjat ömma rejält.

HÅLL NU TUMMARNA!

Dag 13 - Kroppen fortsätter att spöka

Kroppen fortsätter att spöka. I fredas kväll blödde jag mer och det har fortsatt sedan dess. Inte särskilt mycket men tillräckligt. Igår kväll tog jag Ovitrelle, äl-sprutan, så jag hoppas att det kan sätta stopp för blödningarna. Dessutom har jag haft kanonont - värken fortsatte hela fredagen till jag gick och la mig, sedan kom den tillbaka igår kväll. Och den hade med sig sin syster - Dåligt Humör. Jätterolig kväll med andra ord.

I juni, cykeln efter jag tog progesteron förra gången, då började jag blöda dagen efter ägglossningen, så något skumt blir det i kroppen när mensen blir framskjuten så - dessutom har jag inte varit i närheten att blöda så mycket som jag brukar under mensen efter att ha tagit progesteron.

Igår fick jag även ett fint + på stickan, vilket innebär att det nog vankas ägglossning på måndag, oavsett sprutan jag tog eller ej. Jag hoppas bara att den finns kvar imorgon bitti. Men försäkerhets skull står redan en armé och väntar otåligt på nersläppet. ;-)

Så till imorgon måste jag bestämma mig om jag skall ta progesteron eller ej i den här cykeln.

Dag 11 - Vad händer?

Gick på toa och upptäckte att jag har börjat småblöda igen. Inte mycket men lite. Och nu har jag mensvärk - det känns absolut inte som äl-värk i alla fall. Och ägglossning är det på tok för tidigt för, har inte ens fått äl-sekretet ännu...

Grrrr j*a skitkropp!

Dag 11 - Drömmar

Känner mig helt slut i kroppen. Som jag blivit överkörd av något stort. Har haft en fruktansvärd mardröm inatt. Jag drömde att em av mina systrar dog. Jag har skrikit och gråtit hela natten i drömmen och när jag vaknade kände jag mig mörbultad. Till saken hör den att vi har kommit på kant med varandra, och jag var så förtvivlad i drömmen att vi inte hann rätta till saker och ting innan det var försent.

Fy farao, vill bara gråta. Det kändes så verkligt när jag drömde. Har ont i halsen av mitt drömmande - har förmodligen legat och spänt halsen, precis som om jag skulle skrikit i verkligheten. Usch.

Känner mig inte alls upplagd för bebisverkstad, får försöka skaka av mig det här och rycka upp mig. Fast helst av allt vill jag bara krypa ner i sängen igen sova. Får begrava mig i papper här på jobbet istället och tänka på annat en stund.

Dag 10 - Tidsfördriv

Insåg idag att för ungefär ett år sedan började jag må så otroligt dåligt. Det var jobbigt på alla fronter - hemma, bebis och arbetet. Pergon gjorde det inte bättre heller, utan spädde på depressionen. Efter min femte pergokur bröt jag ihop fullständigt och avskärmade mig från allt. Ville bara vara hemma. Eller ute och gå. Bara äta nyttigt. Ingen alkohol. Inget godis. Orkade inte träffa någon. Satt ofta och försökta analysera mina temp-kurvor, letade febrilt på nätet efter information om svag ägglossning och om pergotime.

Efter nyåret började det bli lite bättre. Det var ett nytt år. En ny början. Men i den vevan kom även en liten krabat in i vårt liv - en liten kattunge som skänkte så mycket tröst och kärlek till oss. Plötsligt tänkte jag bara på katten hela tiden, på hennes mat, på att få komma hem och kela med henne, på att få gå och lägga sig på kvällen när hon kröp intill så skönt... Hon kunde inte komma mer lägligt! Jag fick lite annat att fundera på, och någon att få skämma bort en smula.

Och i dagarna fick hon en kompis! Även han är otroligt tillgiven och kärleksfull - redan, efter bara några dagar hos oss. Vår "gamla" katt har accepterat honom och nu är det full rulle hemma. Och om kvällarna kommer båda två och lägger sig vid mina fötter i sängen.

Jag inser nu också att det här året, det som en gång var vår nya början, är på väg att ta slut. Detta är sista chansen att få ett plus i år. Och jag känner även att jag börjar avskärma mig igen, men jag skall försöka att hålla mig stark, vill inte må som förra hösten.

Så nu ikväll skall jag ut och träffa några arbetskamrater. Visserligen tänker jag köra - men jag sitter inte hemma i alla fall - fast ärligt talat, det är det jag innerst inne helst vill...

Hopplösa jag.

Dag 9 - Äggblåsekontroll

Har gjort VUL nu på morgonen och äggblåsan var redan 14 mm! Troligtvis pga av att mensen var försenad 6 dagar, och då fick den lite extra tid att växa! Fick också ut ett nytt recept på 450 IE Gonal-F som sambon hämtar ut idag.

ÄL-sprutan på lördag kväll och insemination på måndag! Känns skönt att det går lite fortare den här gången!Blir det inget så börjar jag spraya om 5 veckor!

Förkylningen är det bättre med, men jag har fått ett stort blaffigt munsår. Lagom kul för helgens vändor i sänghalmen. Not. Dessutom har jag stora problem med finnar pga alla hormoner - värre än vilken fjortis som helst. Men vad gör man inte...

Dag 8 - Förkyld?

Jag är så trött, fryser och är tung i hela kroppen. Hade bestämt mig för att jobba över, men jag vet inte om jag pallar det.

Jag ringde till tillverkaren av mina sprutor tidigare idag, fick veta att det inte gör något att jag tog sprutan lite senare och att jag skall fortsätta ta den klockan 19. Vidare så har jag tillräckligt kvar i sprutan för att ta den sista ikväll. Så ingen ko på isen här inte...

Imorgon blir det första äggblåsekontrollen för den här cykeln.

Usch, tar nog och pallrar mig hem snart.

Dag 8 - Panik

Glömde att ta min spruta igår klockan 19! Barnmorskan har sagt till mig att det inte får diffa mer än en halvtimme mellan tagningarna. Fasiken! Jag visste att detta skulle hända, varit på väg flera gånger att glömma, men jag har alltid kommit ihåg det till slut ändå.

Låg på soffan och tittade på Cityakuten igår, och fick då se hur de körde sprutan i armen på en kvinna - helsike också tänkte jag! For upp i sovrummet och tog sprutan med en gång. Så himla irriterande.

Skall ringa till tillverkaren tänkte jag och fråga. Jag måste även kontrollera om jag har tillräcklig mängd kvar i sprutan. Imorgon är det kontroll och då får jag be om ett nytt recept (gyn skrev ju ut 450 IE istället för 900 IE som han brukar - räcker bara till hälften av de sprutorna jag skall ta).

För övrigt har det blivit dåligt med bloggandet. Känns som att jag inte har något att skriva om min barnlängtan, det blir bara för deppigt. Istället försöker jag hitta styrka och optimism nu inför vår sista insemination. Och jag har varit ute i trädgården hela helgen, det har varit ett underbart terapiarbete - hur skall jag klara mig i vinter?!

Dag 2 - Som blev dag 3

Ibland går tiden lite extra fort! Som när dag 2 blir dag 3 istället. ;-)

Var hos gyn idag. Vi bestämde att jag skulle genomföra ytterligare en insemination, dels pga av att vi egentligen bara har gjort två som varit dugliga, och dels på grund av att julen kommer emellan. Gyn ansåg att fler inseminationer sedan är meningslöst. Vi fick pratat en hel del om IVF och jag fick lite svar på några frågor. Så i slutet på november/början på december så skall jag börja spraya!

Vi diskuterade huruvida vi skulle räkna tisdag som dag ett eller ej. Gyn ansåg att det är bättre att börja för tidigt än för sent, därav att vi flyttar fram till dag 3, dvs mensdag 1 var i tisdags. Så det ligger en ny Gonal-F spruta i min jobbväska nu - redo att tas om sisådär en timme. Måste bara ta och pallra mig hem först.

Hos gyn idag var det en jättesöt liten tjej som höll show. Ungefär året gammal som flirtade med oss alla på sina ostadiga ben. Sådana syner får mig till att orka - jag vill också ha en liten docka! ;-)

Dag 1 - Telefonsamtal

Har pratat med bmsk nu, har fått tid imorgon bitti. Får se vad gyn säger, om han tycker att det är fullständigt slöseri med tid med en insemination till, då chansar jag nog på IVF ändå. Trots allt.

Men skall prata med sambon innan. Han vill också helst vänta.

Om det inte fungerar med IVF så har jag redan funderat ut vad jag vill göra framöver. Jag tar nog en paus på 2-3 månader från all hormonbehandling och istället skall jag testa homeopati och akupunktur. Zonterapin fungerade bra på mig när jag genomförde en behandling per vecka. Men det blir alldeles för dyrt att hålla på så i flera månader. Och det är jättesvårt att få tider.

Dag 1 - Apropå sockerbehov

Igår bet jag på något hårt i maten, troligtvis ett pepparkorn, gjorde skitont i en tand och det har inte släppt ännu. Skall till tandläkaren om en månad, hoppas inte att det har blivit ett hål där! Ett dyrt tandläkarebesök är det sista jag vill ha nu. Så det blev en rejäl tandborstning imorses och floursköljning. Och inget mer godis idag. Bara flourtuggummin...

Dag 1 - Omstart

Då var det dags igen. Mensen drog igång sent igår kväll, så jag tror att jag skall räkna detta som dag 1. Förra cykeln gjorde jag tvärtom, och äggen var små vid alla kontroller och vi fick skjuta på inseminationen 1 dag. Så det här är nog bättre.

Och som den kontrollfreak jag är har jag nu skrivit in alla dagar i almanackan. Gissar att det blir UL imorgon (kontrollera att det inte finns några cystor) + samtal. Dag 9 blir det första äggblåsekontrollen, dag 13 den andra. Sedan tror jag inte att det blir någon tredje den här gången, utan det blir nog ägglossningspruta dag 14 och insemination dag 16. Såvida inte gyn säger stopp imorgon och inte vill göra en till. Då blir det IVF.

Pengarna till IVF har vi. Men jag känner mig inte känslomässigt redo. För mig känns det som sista chansen. Att vara eller inte. Mamma.

Och ja, jag är en kontrollfreak. Har alltid varit. Men genom att jag nu vet vad som kommer att hända framöver så blir jag mindre stressad och kan ta det lugnt. Och för mig känns det bra.

Får se vad de säger när jag ringer gyn om en stund.

Dag 37 - Enormt sockerbehov?

Jag är en riktig gottegris. Det suger i godistarmen hela tiden, och jag har sådan tur att jag har hittat lite halvgammalt företagsprofilerat godis… Usch, inte bra! Man skall hålla nere sockernivån om man vill bli gravid. Och med tanke på alla finnar jag får från alla hormonbehandlingar så behöver jag inte mer sådant… Men jag kan bara inte låta bli!!! Intalar mig själv att jag får unna mig det nu. Tröstätning?

Mensen är på gång, har börjat småblöda ytterligare, men den tar ut på tiden. Gjorde ett nytt test idag, negativt, vad annars. Funderar på att sluta med proggisarna för denna gång nu.

Har stött på information (svensk) där man säger att sannolikheten att lyckas med insemination är 10%. Så jag bör inte hänga så stor läpp kanske. Har gjort tre inseminationer nu, men bara två har varit bra – den första missade vi fullständigt då jag ägglossade på tok för tidigt.

Vissa dagar känner jag bara så fullkomlig maktlöshet. Som nu. Skall jag aldrig få bli mamma?

(Mitt 100:e inlägg, önskar jag kunde skriva mindre deppiga sådana bara)

Dag 36 - Apati

Känner mig lite smått apatisk. Har inte kunnat gråta, är jag kall? Har det här gått så långt så jag inte längre klarar av att sörja? Senaste månaderna har jag brutit ihop och storgråtit, men när det är gjort så reser jag mig, stark igen att fortsätta.

Jag kan ju inte bara lägga mig ner och ge upp. Det går ju inte. Då kan man snacka om att inga barn blir gjorda.

Jag måste erkänna, att även om jag tycker att den sista veckan före BIM (beräknad icke mens) är skitjobbig och det tar ordentligt på psyket, så tar jag mig små stunder där jag njuter av att jag kan vara gravid. Oftast försöker jag tvinga bort de känslorna, stänga av dem eller bara ignorera dem. För jag vill inte hoppas för mycket. Men ibland sipprar de igenom mina barriärer. Speciellt tidigt om mornarna, då ligger jag och funderar mycket och kan lägga handen på magen och bara hänge mig. En liten låtsaslek. Mamma, pappa barn.

Och som alltid när sanningen slår en i ansiktet, så känns det tomt i hjärtat och tomt i magen. Och jag känner mig så otroligt ensam. Vi är två om detta, men smärtan känns på något sätt bara min. Även om sambon försöker trösta så är ensamheten så påtaglig ändå.

Jag berättade för mamma och pappa igår att de kan släppa tummarna för den här gången. Jag ser på dem att de inte riktigt vet hur de skall tackla mig. Eller den information jag ger dem. Det finns en osäkerhet i deras ögon. Men jag är glad att de vet, och de är ett stort stöd till mig ändå. Det har de alltid varit.

Nu vill jag i alla fall sova de närmaste nätterna. Vet inte när jag sov bra en hel natt senast. Vaknar ofta. Ligger vaken länge. Katten får i alla fall sällskap och är glad åt mina vakna stunder, då kryper hon tätt intill mig och kurrar. Undra när hon skall få en liten människa i huset som jagar runt henne för att få klappa och dra lite i svansen...

Dag 35 - Nitlott

Skrapade lotten igår eftermiddag. Det var nitlott...

Ingen junibebis alltså. Vi skämtade i bilen igår att det hade blivit perfekt - fotbolls-VM och allt...

Men men, det är ju friidrotts-EM i augusti...

Känner mig tom och trött. Har inte gråtit än, men jag vet att jag måste, och att jag förmodligen kommer att göra det. Måste få sörja så jag orkar ta nya tag.

Vi bestämde i alla fall igår, sambon och jag, att vi skulle göra en insemination till. Alltså vänta med IVF och göra den i januari istället. Börjar vi nu, blir det äggplock och insättning dagarna före jul och då är det en massa andra saker som stressar ihjäl en.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera över allt vi kan köpa för de 20 000 om vi kan lyckas bli gravida utan IVF. Vi har i så fall ett fint startkapital till bebben. Säng, barnvagn, skötbord, leksaker, kläder... Å andra sidan, så kommer ju föräldraförsäkringen höjas den 1 juli nästa år, vilket gör att vi kommer att få extra tusenlappar varje månad som vi inte skulle haft om vi lyckats tidigare.

*ler* min katt gick precis på tangentbordet och skrev "+++++++++++++++++++++++++++++++++"
Tänk om jag hade fått skriva det idag istället... Vår unga kattfröken är mycket tillgiven och en stor tröst, speciellt en dag som denna.

Dag 33 - Låttips

Blev lite nostalgisk och slängde på en skiva med Return. Kan inte välja riktigt mellan mina två favoritsånger, så det blir två tips:

• Sing me a song
• Can you forgive me

Låtarna är kanonfina och passar lika bra vid bra humör som när man är ledsen. Vet inte hur många gånger jag suttit och grinat till framför allt "Sing me a song".

Men än så länge har jag inte att grina för, så länge jag inte skrapar mina trisslotter kan jag vara miljonär. Och så länge jag inte testar - så kan jag ha ett litet mirakel där inne.

Så jag njuter bara av veckans bästa kväll - fredagen! Och lyssnar på bra musik! ;-)

Dag 33 - Inget test (än)

Det bidde inget test igår. Kanske ikväll, men sambon tyckte vi lika gärna kunde vänta till på söndag kväll, så slipper vi förstöra helgen.

Det är inte bara jag som är negativ här inte...
__________________________________________________

eller ???

Dag 32 - Feg idag också?

Sitter fortfarande på jobbet. Det blir till att jobba sent idag, mycket att göra. Men medan jag väntar på att en jättehög med utskrifter skall bli klar så tänkte jag smita in här en stund... om man jobbar 11 timmar måste man väl få ta en liten rast?! ;-)

I och med att det är så mycket att göra på jobbet så tvingas jag till att koncentrera mig på andra saker. MEN - när jag någon gång halkar in på privata tankar, så tänker jag nog till 98% på min mage och vad den innehåller. Skall jag testa ikväll när jag kommer hem? Skall jag återigen bli knäckt? Skall jag bara strunta i att testa i några dagar? Försöka låtsas som inget? Eller invänta helgen så jag kan få gråta ut rejält? Fast å andra sidan - det finns ju ändå en pyttechans att jag kan få korka upp den lilla flaskan med champagne som jag har haft nu i 1½ år eller något. Fast jag skall bara ta en mun - sedan är det bomstopp för min del! Har inte gått igenom allt detta för att riskera något genom att dricka alkohol.

Ringde i alla fall till gyn idag och har fått ett recept på fler proggisar faxat åt mig till apoteket. Skall svänga förbi och hämta dem imorgon eftermiddag.

Magen moler och småvärker mest hela tiden. Den höll sig rätt lugn kring lunchtid, men nu lever den rövarliv. Jag har dessutom fått magknip också och är så frustrerad över min jobbsituation att jag känner mig gråtfärdig... Men imorgon kommer jag att vara glad att jag valde bort denna underbara varma eftermiddagen och kvällen mot papparsarbete... :-(
Har bestämt mig för att gå i tid imorgon - eller tidigare.

Frågan är vad som händer härnäst - ännu en insemination eller IVF - om det blir negativt?

Dag 31 - Grubbel grubbel

Har haft mycket mensvärk nu under kvällen. Inte sådan jobbig som jag har när väl mensen kommer igång. Utan svagare, men det har jag för mig att jag även hade i maj pga progesteronet.

Och ja, det kan betyda både och. Alla säger att det känns som vanligt när de blivit gravid och man har mensvärk och tror att den kommer när som helst. Orkar inte mer nu. Vill bara spola fram mitt liv två veckor nu. Eller kanske till och med sex veckor. Jag vill bara bli gravid. Det är allt jag önskar, varken mer eller mindre.

Idag och igår har jag haft huvudvärk. Det känns som jag håller på att bli förkyld. Jag är även väldigt trött, somnade redan halv 9 på soffan igår och hade inga problem att somna om när jag väl släpade mig i säng vid 23-tiden. Och inatt har jag inte legat vaken så mycket som innan, däremot vaknar jag fortfarande halv 5. Det har jag gjort nu varje morgon i 10 dagar.

Jag är orolig. Och grubblar mycket. Har precis sett två avsnitt av LOST och inväntar O.C på TV:n. Det får mig iaf att koppla av en stund och tänka på annat. Eller rättare sagt, inte tänka på något alls.

Så, om någon ser storken där ute, snälla, skicka hit honom.

Dag 31 - Jag vill INTE

Jag är så himla nervös och orolig. Jag vill INTE testa. Jag vill INTE veta att vi har misslyckats igen. Jag orkar inte med en besvikelse till.

Kan inte koncentrera mig på arbetet, funderar hela tiden. Det känns precis som vanligt i kroppen. Det kommer lite molvärk/svag mensvärk emellanåt. Alltså är jag stensäker på att progesteronet driver med mig igen. Progesteronet driver upp tempen och ser till att mensen uteblir några dagar. Senast gick jag en vecka över tiden innan den kom igång. Men ibland tillåter jag mig - eller nej, jag stjäl små stunder från mitt negativa jag, och tillåter mig att fantisera om ett plus. Hur jag skakar och skriker efter sambon när jag har sett testet. Eller om jag kan sansa mig, hur jag letar fram mina presenter till honom och vad jag skall säga. Hur jag skall framföra detta mirakelbesked till honom. Hur lyckliga vi kommer att bli av beskedet. Allt kämpade är över. Att jag verkligen kan lyckas. På en liten underbar sommarbebis som förmodligen kommer vilja få mina föräldrar att ändra sina semesterplaner för sin 30-åriga bröllopsdag. En underbar liten bebis som jag ligger i sängen på morgonen och snusar på och tittar när h*n sover. På sovrummet som vi ställt iordning - att få sätta igång och göra det till en barnkammare. Få köpa pyttesmå kläder. En säng. Och VAGNEN - icke att förglömma! Ända sedan jag var liten har mamma sagt att hon skall köpa våra första barnvagnar... Har för mig att hon köpte min systers. Jag fantiserar om en stor mage där jag inte längre ser mina fötter och försöker måtta med mina händer hur stor den kan bli. Det känns lite hemligt och spännande.

Men jag vill INTE misslyckas igen...

_____________________________________________________________________

Lite jämförande kurvor från FF

Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen.

Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen och tempkurvans snitt.

Dag 30 - Tro

Jag är inte direkt troende. Vad menar jag då med det? Jo, jag har mina bestämda åsikter om högre makter. Men jag ogillar mycket att det kyrkan "lär ut". Jag tror på att det finns någon där ute. Men denna någon kan inte råda över allt som sker. Det gör vi i största grad själva. Jag tror på att vi kommer hamna någon annanstans efter detta liv. Jag tror att det vi gör i det här livet spelar viss roll för vårt nästa.

Men nu tänker jag inte fördjupa mig i detta. Vad jag vill komma till är att det händer att jag ber på kvällarna. Inte särskilt ofta. Men ibland känner jag att det var längesedan jag skickade iväg en bön. Det är så jag känner, att man skickar en bön - en önskan om något som ligger utanför min egen kontroll. Jag ber om att våra nära och kära skall få vara friska. Och leva länge. När min pappa var sjuk bad jag ofta. Och jag har bett många gånger att vi skall lyckas med att bli gravida. Att vi skall orka och att vårt förhållande klarar den här kampens påfrestningar - inte minst mitt hormonstinna humör! När jag har kommit in i en kyrka, protestantisk eller katolsk spelar ingen roll, tänder jag ett ljus och sänder en stilla egoistisk bön om ett eget barn. Jag har till och med satt mig framför en helig bild av Madonnan i ett katolskt land vi besökte, och bad henne om hjälp.


Oavsett vad man tror så är det skönt att få den stunden av stillhet. Visst, man kan defintivit snacka om att gripa efter halmstrån, men samtidigt så är detta något jag inte kan råda över. Jag har ingen kontroll över detta. Därför hoppas jag att någon annan där ute kan ha något att säga till om. Och nu när jag känner mig så ensam och liten, som man gärna gör i slutet av cykeln, så kommer det små önskningar från lilla jag att få min allra högsta önskan uppfylld...

Dag 29 - Kort statusrapport

Har varit bortrest i några dagar, därav det dåliga bloggandet.

Har väl eg inget direkt att rapportera. Känner mig så där lagom skenis som alltid. Har haft lite mensvärk till och från sedan i fredags - beror säkerligen på progesteronet som jag tar, hade samma sak förra gången. Jag sover fruktansvärt dåligt, det gör jag alltid sista veckan, förmodligen pga av alla hormoner som flyger och far åt alla håll i kroppen. Vaknar lätt och ligger vaken och kan inte somna om. Gosar lite med katten istället, som blir glad att få lite uppmärksamhet nattetid.

Och fast jag inte eg letar efter symptom - så visst gör man det ändå... och "tada" - den här gången har jag fått munsår, kom igår. Kan det vara något?! Griper inte alls efter halmstrån... ;-D

Så skönt det är att ha berättat för mina föräldrar. Det kändes som att det var rätt tid för det nu. Igår när jag var hemma hos dem satt vi länge och fikade och pratade om det och jag berättade mer om hur det har varit och hur allt fungerar och hänger ihop. Det var skönt att kunna få ösa ur sig och bara få prata. Och ha någon som lyssnar. Precis då jag skulle gå ropade jag till dem att "ni kan väl hålla en tumme eller två i veckan". "Självklart", ropade mamma, "så gör vi det". "Varför då?", hörde jag pappa fråga mamma - han fick sig en kärleksfull banning där av mamma! Ja se karlar...

Men varför skall det vara så himla svårt...?

Dag 26 - Mer om känslor

Hittade följande information från Fertility.se. Jag tycker att den säger mycket om våra känslor som vi har nu.

_______________________________________________________

Utvärdering och diagnos

De allra flesta par söker svar på det här stadiet. Hoppet att hitta en snabb lösning på problemet övergår till osäkerhet. Utvärderingsperioden kan upplevas som stressfylld, kränkande, och ekonomiskt dyrbar. Många par känner sig olustiga, skuldtyngda och ängsliga. Dessa är alla normala reaktioner till en överväldigande erfarenhet.

Följande ger dig fler exempel på vanliga känslor under utvärderingstiden:

Vanliga erfarenheter:

• En känsla av att ha tappat kontrollen; att läkare och tester har tagit över livet.
• Ilska gentemot din kropp, din partner, eller andra som är gravida eller har barn.
• Du straffar dig själv: ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” ”Vad har jag gjort fel?”
• Hotad könsidentitet.
• Skamkänslor och genans över att inte fungera ”normalt”.
• Ett behov av att hålla problemet hemligt, vilket kan resultera i dålig kontakt med vänner och familj.
• Skuld och skam.
• Intrång i privatlivet, som en följd av alla intima test.
• En känsla av att vara missförstådd av de som är gravida eller har barn.
• Chock, känslolöshet och/eller lättnad när problemet har bekräftats.
• Strategier för att hantera dina känslor: Läs så mycket du kan om infertilitet, orsaker och behandlingsformer.
• Prata om dina känslor och rädslor med din partner.
• Stötta varandra, men var beredda på att det blir tungt och svårt vissa perioder.
• Var medveten om att du periodvis kan drabbas av depression eller stark oro.
• Skär ner på stressiga aktiviteter.
• Ge dig tid till dig själv.
• Försök att prata om dina problem med vänner eller familjemedlemmar.
• Försök att gå tillsammans på läkarbesöken, så att ni båda två vet vad som händer.
• Skriv ner alla frågor så du inte glömmer vad du vill fråga läkaren. Det är vanligt att man blir nervös eller tappar tråden och då kan man glömma att fråga om sådant man undrar över.

Utvärderingsperioden kan visa sig bli traumatisk för båda parter. Att ge varandra känslomässigt stöd kan lätta lite på den stressen och förhindra att ni glider ifrån varandra. Vissa par upptäcker att deras samhörighet blir ännu starkare, för de inser att de verkligen kan räkna med varandra och att de kan hantera svårigheter ihop. Infertilitet är bådas problem och det är bäst om man kan lösa problemet tillsammans.

_______________________________________________________

Så sant så sant. Känslan av att tappa kontrollen och ilskan mot min kropp finns där. För att inte tala om skamkänslor, fast jag känner inte att min könsidentitet är hotad.

Innan var jag livrädd att någon skulle få veta, idag är jag lite mer avslappnad. Vill dock inte att de på min arbetsplats skall få veta, men resten av familjen kommer vi nog att berätta för. Snart. Skjuter upp och skjuter upp.

Men, vi har stärkts genom den här resan. Vi har knutits samman och vårt förhållande har blivit starkare. Vi har något gemensamt som ingen annan vet. Jag tror inte att vi hade stått varandra så nära idag om vi hade informerat alla vitt och brett att vi påbörjat verkstaden och senare att vi har stött på problem. Jag ångrar inte att vi har behållt där här för oss själva. Men visst känner jag mig ensam många gånger, men det hade jag gjort ändå.