Vemod

Det var med stort vemod som jag plockade ihop alla Litens saker på dagis idag. Han älskar att vara där och leka, han skrattar så han kiknar när han ser sina kamrater springa runt, utan att själv alltid delta i deras lekar.

Han har ett harem med 4-5åriga tjejer som ska krama och ta hand om honom. Han har sin fan-club med 4-5åriga pojkar som ska krama honom och spela fotboll med honom. De har även lärt honom att han ska ha kepsen bak-å-fram... De busar alla med honom och får hans klingande skratt som belöning när de kikar fram bakom mig eller ett träd. Det är så fantastiskt att se min son må så bra.

Vi fick tidigt veta på dagis att alla dagisets fröknar visste vem Liten var - han är kontaktsökande och charmar alla. Detta är ju något som jag tydligt märkt i t ex affären.

Men Liten älskar även att vara hemma med oss och leka. Nu börjar hans lekställning bli klar som pappa bygger åt honom - i onsdags köpte jag ju en gunga till honom som vi ska sätta fast på ställningen.

Från och med måndag har både jag och Pappa semester. Och Liten börjar inte sina 15 timmar innan mitten på augusti, så det är två månader nu som han ska vara hemma med oss. Jag ser fram emot en härlig tid, hoppas att det blir en fin sommar och att vi kan göra många utflykter tillsammans - både före och efter förlossningen.

Liten fyller ju inte år än, men vi lät dagis fira honom idag. Han var så fin i sin grön/turkosa Name-it skjorta med sina turkosa Name-it byxor... Riktigt sommarfin. Så bjöd han alla sina vänner på glass...

Kändes lite symboliskt när jag hämtade honom idag - sist av alla barn. Ridån går ner...

Då var det dags igen

Att fylla år alltså.

Som vanligt känns det inget speciellt, det är mest en massa stress för att hinna få ihop allt. Men visst är det trevligt att ändå få träffa familj och vänner.

Liten var så otroligt uppspelt när hans vänner kom på kvällen, jag har aldrig sett honom så glad och busig med kompisarna innan. Ljudnivån var ordentligt hög och jag kan ana hur framtida barnkalas kommer låta... ;-)

Han var vaken till otroliga halv elva på kvällen, utan att visa sig trött tidigare. Men väl i säng slocknade han fort.

Även om jag är en person som hellre ger folk presenter än får, så blev jag troligt glad för mina fina presenter - bland annat filter till min systemkamera, pengar (ska användas till min efterlängtade digitala fotoram), en bola, blommor och lite fotvårdsprodukter (har ju problem med mina fötter).

Liten 1 år!

Idag fyller min älskade lille busfis ett år. Lika otroligt som allt annat.

Ibland ramlar det över mig. Fan vi har ett barn. Vi lyckades. Jag måste nypa mig i armen bildligt talat för att inse att detta händer mig, oss, och att detta är vår verklighet.

Vi fick ett barn som var väl värd att vänta på. Jag hade gjort om hela resan igen, flera gånger, för hans skull. Det är tur att man inte visste då, vad som kunde gått förlorat.

Liten har älskat all uppmärksamhet idag. Lyst upp som en sol i sin fina blårutiga skjorta, skrattat och charmat sina gäster.

Hela dagen har jag gått runt och tittat på klockan och drömt mig bort, till för ett år sedan. "Nu är hon snart tio, då satt jag i väntrummet och inväntade svar om vi skulle bli hemskickade eller ej (aj som fan vad ont jag hade), nu är klockan ett - jag njuter av lite sömn och epidural, nu är klockan snart tre - då kom han ut, varm och hal, mellan mina ben (underbar känsla), klockan sex då duschade jag (aj, oj så mycket blod) ... och nu är klockan nio - då hade vi kommit upp till BB och sambon hade lämnat mig ensam en stund med detta underbara lilla pyre (hjälp, var är manualen?!)".

Tårarna har inte varit långt borta. Förlossningen var smärtsam med ändå så otroligt häftig. Jag skulle gärna föda en hel hög med barn till. Önskar mig lägre ålder, en hög med pengar och massa fertilitet... :-D Tja, och en större bil förmodligen..

Vi älskar dig så vår lille prins!

Grattis på födelsedagen!

Putsar och fejjar

Vi slipar, spacklar, målar, tvättar, städar, oljar... allt för att det ska bli fint till helgen då Liten fyller år.

Men någonstans känns det som vi har så mycket att förbereda att Liten kanske kommit i skymundan sista dagarna? Nåväl, till helgen ska jag bara se till att hans gäster får fika, sedan ska jag ägna all min uppmärksamhet till honom.

Ett år äldre

Jag känner mig ju inte äldre. Eller gammal. Men jag tycker att 33 känns gammalt. Därför är det oerhört skönt att slippa möta ännu en födelsedag utan barn. Födelsedagar och nyår har båda varit markeringspunkter som smärtat mycket pga barnlösheten. Julen har känts som ett grymt hån av saknad efter meningsfullhet.

Och smärtan finns fortfarande där. Väl inbäddad och gömd. Men jag vill heller inte glömma hur det var och kändes. Nu när jag vet vad jag har varit med om och erhållit, så förstår jag vad jag hade förlorat om vi inte lyckats. Därför kan smärtan aldrig försvinna, den har format mig genom åren och blivit en del av den jag är idag.

Och varje dag tackar jag för att jag Liten har valt att komma till oss.

Sambons födelsedag

Idag fyller sambon år! Han var bombsäker på att Liten skulle komma på hans födelsedag. Men det måste jag ju ärligt säga att jag är glad att han inte gjorde. Istället fick han en alldeles egen dag.

Idag är han redan 12 dagar gammal och jag tycker att tiden går så otroligt fort. Mest sitter vi eller ligger i sängen hela dagarna. Sambon tapetserar ihop med sin mamma, så på grund av slipdamm så håller vi oss uppe i sovrummet.

Sedan i lördags sover nu Liten i sin egen säng på dagarna och det fungerar mycket bra. Katterna har försökt sig på att hoppa upp och lägga sig där när den är tom, men det har de inte haft mycket för - de har snabbt fått hoppa ner igen.

Amningen går väldans bra och han tar ett bra hårt tag nu och sväljer vid varje sugning. Men jag ammar ofta och länge. Idag ville han inte somna utan låg på min bröstkorg en lång stund, där han till slut efter en timme somnade. Jag hade kvar honom där länge och bara myste... Det är en sådan härlig känsla när de ligger så när en och sover. Typiskt nog så vaknar han när jag lägger ner honom, men svärmor tar hand om honom så jag får duscha.

På eftermiddagen åker vi till Göteborg. Det blir ingen bra dag alls. Väl där nere så skriker Liten hela tiden. Det är skitväder och det bara regnar. Innan vi åker hem ska vi göra en avstickare till IKEA. Liten fontänkräks i bilen. Väl inne på IKEA får vi byta kläder och (bajs)blöja och amma. En STOR guldstjärna till IKEA som har inrättat ett amningsrum! Där inne sitter vi ifred, Liten och jag, medan sambon plockar ihop det vi ska ha. När vi är klara i amningsrummet är det bara till att gå och betala.

Det blir en skrikig hemfärd. Ammar honom länge när vi kommer hem och han somnar snart därefter. Förmodligen utmattad, den lille stackaren. Jag är absolut inte sugen på att åka iväg någonstans igen.

Hemma är bäst helt enkelt.