Babymassage

Idag har vi avslutat en kurs i babymassage. Innan vi skiljdes åt fick vi svara på en enkät som fick mig att verkligen tänka på vad kursen har gett mig. Eller vad jag önskat att den gett mig.

Nackdelen med träffarna är att de varit så tidiga på morgonen. Liten sover länge och det har blivit stressigt varje dag att komma iväg. Men idag hade vi faktiskt bilen, och det var en betydligt mer avslappnad morgon än tidigare.

Fördelarna är många. Närheten till mitt barn. Ha en aktivitet ihop. Kunskapen. Gemenskapen med de övriga deltagarna – glädjen vi delar över våra barn och att få träffa nya människor. Jag har fått lära mig vad Liten tycker om. Och jag har fått gensvar.

När jag smörjer honom med mjukgörande på skötbordet har det blivit att jag då använder mig av de rörelser jag lärt mig. Och han ligger då stilla, tittar och sidan och är helt rak och avslappnad i benen.

Naturligtvis önskar jag att jag kunnat kolikövningarna tidigare. När Liten var nyfödd och ont i magen och pruttar som en vuxen. Men jag ser framåt och hoppas på att ta med mig kunskapen om vi får äran att välkomna ett nytt barn i vår familj längre fram.

Händelserik dag

Idag har det hänt mycket! Första besöket på kurs i babymassage. Liten har krupit på golvet. Gungat i spädbarnsgunga på lekplatsen.

Babymassagen önskar jag att jag gått på när Liten var mindre. När han hade sina gaser och så ont i magen. Men tiden gick så fort och jag visste väl inte heller vart jag skulle vända mig. Det blev aldrig något bra tillfälle. Men bättre sent än aldrig. Jag kan använda det på annat sätt för att ha en mysig stund med Liten. Själv älskar jag att bli berörd och masserad, jag hoppas att Liten uppskattar det också. Men det lär jag ju få veta snart annars! :-D

Förra veckan så kröp Liten i sängen, men inte på golvet. Han snurrar på bålen och hasar sig lite med armarna, men inte mycket. Men idag kröp han tydligt på golvet efter babymassagen – han tryckte med både underarmar och drog upp benen och tryckte ifrån! Men tror ni att han upprepade det igen?! Nix pix, har försökt flera gånger att ha honom på golvet.

Och gunga! Det fullkomligt älskade Liten! Han strålade som en sol och skrek av förtjusning och ”pratade” hela tiden. Det är så mysigt nu när man kan gå ut och göra saker med honom. Nu har vi ytterligare en sak att lägga på våra dagliga göromål. Hoppas på bra väder nu framöver.