Farliga gåstolar

Angående artikel i AB. Sunt förnuft säger jag. Att slå larm om gåstolar och prata om totalförbud, dra mig baklänges.



Varje förälder måste väl för tusan själva se över hur situationen ser ut i sitt hus och testa gåstolen. Liten fick testa sin i butiken, och han älskade den fullkomligt. 6½ månad rattade han den extremt bra från början. Vår stol är en av de underkända och jag förstår mig inte på det - spärren fungerar på vår och har alltid gjort. Minsta lilla tröskel så har han fastnat.



Gåstolen köpte vi INTE för att han skulle lära sig att gå. Herregud, vem fan tror att ett barn börjar gå då? Nej, vi köpte den för att det skulle vara ett stimulerande verktyg för honom, och vi hade ju naturligtvis ingen aning om vilken hit det skulle bli.



Vi har Chiccos gåstol och den är full med knappar och annat som låter och spelar. I vårt kök kan man gå runt - han har sprungit runt runt runt där hela tiden. På tredje dagen klarade han av att gå runt utan att stöta emot någonstans, alltså att svänga i god tid. Gåstolen användes i cirka sex månader och vi ångrar inte en sekund att vi köpte den. Hade den inte haft spärren hade vi ändå en grind på plats, så någon fara för att störta ner för en liten trappa har inte funnits.



På BVC förfasar man sig över gåstolen och när jag råkade stolt berätta hur duktig Liten var i sin gåstol, hans glädje och tillfredsställelse att för första gången ta sig någonstans själv, fick jag rejäla bannor. Kändes som man hade köpt ett djävulens verktyg. Han skulle börja gå så mycket senare och bla bla bla.



Liten tog sina första riktiga steg vid 1-årsdagen och en månad senare övergav han krypningen för att gå mestadels. Jag tvivlar på att det har något att göra med gåstolen - och om det hade det så spelar det ingen som helst roll om det drog någon månad på tiden - för att tiden med gåstolen har gjort det värt det. Att gå vid 13 månader anser jag vara fullkomligt normalt. Om han nu egentligen skulle ha börjat med detta tidgare - då ligger nog hans snabba krypning närmare istället. Han var blixtsnabb på att krypa och slog alla med hästlängder. I somras var det så härligt att se honom sätta fart på stranden rätt ut mot vattnet ett tiotal meter bort. Det var många som vände sig om mot honom och log när de såg honom storma fram på alla fyra. Och stannade han när han nått vattnet?! Icke - han fortsatte rätt ut tills någon av hans föräldrar fick stopp på honom och vände honom inåt igen...



Hejja gåstolen säger jag!

Badhus

Idag besökte vi badhuset för första gången, Liten och jag tillsammans med vännen T och hennes dotter. Min annars tillbakadragne lille kille var sjövild och sprang runt över allt. Till råga på allt hände det något i kassan så vi fick vänta jättelänge innan vi kom in. Väl inne i omklädningsrummet fungerade det bra, likså vid poolen.

Men sedan… han sprang ifrån mig när jag tog på mig skorna, han spärrade vägen för de som skulle in för han var så förtjust i grindarna (älskar grindar och dörrar), skulle pilla på allt och vägrade sitt i mitt knä när jag skulle ta på honom skorna och sedan lyckades han ta sig ut utan mig och jag, jag kom inte ut. Sedan höll jag honom stenhårt i handen på parkeringen men han vägrade att stå stilla medan jag la in väskan i bilen och var tvungen att släppa honom.

Resultatet blev att jag burit alldeles för mycket på honom. Jag har under eftermiddagen fått rejält med foglossning, både i rygg och i ”gångjärnen” som jag kallar det, där benen sitter fast i bäckenet.

Aldrig mer åker jag dig själv utan Pappa. Och det var bara ett barn.

Biten...

Idag fick Liten rejält stryk av en liten tjej. Samobn var på öppna förskolan, och hörde plötsligt hur Liten började gallskrika. Pappa hittade honom, ihop med en tjej i samma ålder, med tårarna sprutandes och helt röd i ansiktet. Snart börjde ett märke uppträda på kinden, först vitt, sedan rött och sedan... ja, ett tandavtryck. En pusslek som gick överstyr kanske?

I vilket fall var han länge otröstlig, men säg vad som inte kan hjälpas av lite majskrokar!

Liten kan bita mig om vi leker och han blir för uppspelt. Det gör ont som satan och jag skriker alltid till högt (ofrilligt) så jag hoppas att han lär sig att sådant gör ont, och inte bitar andra. Pappa har råkat ut för hans tänder någon enstaka gång bara, och en tjejkompis som stoppade in fingret i munnen på honom i somras...