Sjuka

Liten och jag var förkylda för två veckor sedan. Plötsligt försvann det och det gick några dagar. Sedan fick Liten feber i lördags och varit sjuk sedan dess. På grund av personalbrist på Pappas jobb, så har jag ställt upp och vabbat hela veckan.

Så igår kväll ramlade det även över mig. Och om man ska vara sjuk, hemma med en 1½ åring, så inser jag ju att det är en klar fördel om barnet också är sjukt. Tyvärr hade vi behövt ha någon som skötte markservicen (Pappa var inte hemma innan halv sju på kvällen idag), men med vatten, en stor hög snytpapper, telefoner och fjärrkontroller så klarade vi oss relativt bra.

Vi spenderade ca 95% av dagen liggandes i soffan eller sovandes i dubbelsängen. Jag tror att vi snarkade ikapp i en tre timmar idag. Gott som tusan var det att ligga nära ihop och sova på dagen - det har vi inte gjort sedan Liten var riktigt liten...

Igår var faktiskt Liten feberfri under dagen och vi hade planerat att lämna honom på dagis idag - mat och humör fungerade också bra. Men sedan bröt han ihop på kvällen, vägrade mat och hade fått 40 graders feber igen. In med supp och i säng. Sedan vaknade han inatt, varm och svettig när febern kom tillbaka, nu 41 grader. I med ny supp och sova mellan mamma och pappa. Under veckan har han legat på runt 39,0-39,5. En näsa vars källa av härligt grönt snor aldrig sinar samt lite hosta.

Detta är faktiskt första gången jag vabbar "på riktigt" och gick in på FK:s hemsida. Blev störd över att de vill att man ska meddela varje dag - innevarande dag! Och inte nog med det, så ska man meddela om man ska ta ut flera dagar i anslutning till denna sjukdom. Hur fan ska jag kunna veta det från dag till dag? Det kanske är Pappa som tar imorgon, eller min syster? Ett mycket bättre upplägg är att gå in i lugn och ro och meddela i efterhand vilka dagar som blev för varje vårdnadshavare.

Om Liten dessutom är sjuk på måndag måste vi gå till läkaren för att få ett sjukintyg att lämna till FK. Är det så ovanligt att barn är sjuka i mer än en vecka att vi ska belasta sjukvård och administration med mer jobb????

Jädrans byråkrati...

Tredagarsfeber?

Vi har ju funderat lite på om anledningen till att Liten blev sjuk förra veckan. Kan det ha varit reaktion mot sprutan eller kanske tredagarsfeber?

Jag har ju varit ganska säker på att Liten fick tredagars i höstas. Men idag när jag pratade med dagis så visade det sig att han har fått prickar på hela magen. Ganska matta prickar. Kollade med BVC, och det är svårt att säga vad det varit – det kan fortfarande varit sprutan eller tre dagars.

I höstas fick han bara några få prickar, så jag funderar nu på om det inte var tredagars ändå nu, där det var mycket mer prickar.

I vilket fall, i helgen har Liten sovit otroligt mycket på eftermiddagarna (4-5 timmar) men när han har varit vaken har han varit arg, irriterad och klängig. Och har knappt ätit något. Känner inte alls igen min son.

Så imorse diskuterade vi fram och tillbaka om vi skulle lämna honom eller inte till dagis. Vi bestämde oss för att göra ett försök, är han trött och gnällig så åker jag och hämtar honom. Jag har haft kontakt med dagis flera gånger under dagen och det har gått jättebra, så han fick vara där tiden ut idag.

Liten sjuk

Igår när jag klädde Liten till dagis upptäckte jag att han hade feber. Det tog ett tag innan jag kände det, var så upptagen med att hinna klä honom. För första gången sov han så vi fick väcka honom, så jag trodde att han var gnäll-trött av det, så jag tog honom mot mig för att trösta honom och kände att pannan var lite väl mysko varm.

Sambon blev hemma under gårdagen och min minsta syster var snäll och ställde upp idag. Han har haft väldigt hög feber, nästan 41 grader. Men han har ätit och druckit duktigt mellan febertopparna och nu på kvällen försvann den bara rätt av.

Han har inte haft några andra symptom på infektion i kroppen, inte ens snuva.

Sjukdom till trots, det har ändå varit mysigt att få ha den här närheten till honom när han är sjuk. Igår kom en kompis förbi och medan vi satt och pratade hade jag Liten liggandes mot min axel. Rätt var det var föll nappen ner på golvet och han hade somnat. Något han inte gjort sedan han var riktigt liten.

Jobbig natt

Igår kväll upptäckte jag att Liten fått feber, men för övrigt var han inte påverkad.

Han vaknade sedan kvart i tre på natten och vi lyfte in honom till vår säng. Han hade nu hög feber och kunde inte somna om. Varje gång han sjönk ner i sömnen så ryckte han till och började då gråta. Sedan började det värka på honom, jag hämtade kallt vatten att dricka och iskall aloe vera kräm att smörja honom med. Efter det var han lugnare men han kunde ändå inte somna om innan halv sju.

Han vaknade några gånger och skrek men somnade om igen. Vi sov, om än halvtaskigt, till klockan nio. Liten var fortfarande trött och vi gosade en stund mellan gråten. En gissning är att det svider rejält när han kissar, därav att han vaknar i sömnen och gråter.

Mera prickar

Stackars Liten… Fast hans mamma verkar lida mer av hans vattenkoppor än vad han själv gör. Han är samma solstråle på morgonen och verkar inte vilja klia sig.

Han har nu fått ganska många, fast de är koncentrerade till olika områden – nacke, hals, underlivet och knävecken. Det dök upp en och annan liten i ansiktet igår som idag har blivit lite större, men inte så farligt. Än.
Han älskar att bli smord på kroppen så också imorse när jag smorde honom rejält med kylbalsam. Inte för att han verkar behöva det nu, men jag hoppas på en liten förebyggande påverkan där.

Uppskjuten dagisstart

Idag skulle vi gått till dagis idag, Liten och jag. En timmes första inskolning. Det blåser praktiskt taget storm ute, så det var skönt att få ligga kvar under täcket och gosa med Liten istället.

På morgonen hittade jag en 3-4 koppor till och några röda prickar. Ringde till dagis och meddelade att vi inte kommer. Inskolningen är uppskjuten en vecka.

Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska göra med jobb och fp. Vi kan ju omöjligt vabba eftersom det bara rör sig om en timme på dagis. Därför får jag försöka jobba så mycket som möjligt de här tre veckorna, både hemifrån och på kontoret. Dels kommer min syster vara barnvakt och dels kan jag åka iväg de dagarna Pappa slutar tidigt.

Liten är otroligt gosig av sig och varit så sista veckorna. Vi kramas och pussas mycket, han sitter ofta i mitt knä framför datorn och grejar med sina kritor, eller så sitter vi framför tv:n eller läser en bok. Han tycker också om att vara vid köksbordet med oss, men när han har ätit klart vill han ha en egen stol – en vuxen stol. Där kan han slänga sig över lite pålägg och bröd och tycker det är jättehäftigt att få stå där när vi äter frukost.

Lindrig vattenkoppor?

Jag förberedde mig mentalt, när jag skulle ta upp Liten ur sängen på morgonen, att hitta honom översållad med prickar och blåsor.

Men nada. Han har inte fått några fler koppor, däremot lite små röda prickar.

Vattenkoppor

Idag är det exakt två veckor sedan Liten träffade sin kusin med vattenkoppor. Av någon anledning har jag alltid sett just den här dagen, som den dagen har fått vattenkoppor om han blev smittad.

Så jag blev inte förvånad när jag hittade en stor vattenfylld blåsa bak på hans rygg. Efter några timmar dök det upp 2-3 till, och på kvällen hade han fem stycken. Men han har inte varit kinkig dagarna innan, inte haft feber eller dålig aptit. Snarare har han varit hur glad och go som helst.

Tyvärr blir det då ingen dagisstart på måndag.

Tredagarsfeber

Liten har haft feber i två dagar (tors och fre). Nu idag har jag sett vad det var. Han har fått prickar över hela kroppen, så det måste bara vara tredagarsfeber. Igår var han helt omöjlig och hur kinkig som helst. Ingenting passade, inget dög.

Tredje gången han har varit sjuk.

Aldrig mer postafen

Åkte hem igår eftermiddag. Sov 1½ timme i soffan. Somnade sedan ytterligare någon timme på kvällen. Gick och la mig vid 21 och sov till 7.

Jag var helt klubbad, ville bara vara ifred och sova.

Dessutom hade Liten feber igår, nästan 40 grader. Han har varit feberfri inatt men vaknat en gång i timmen och gallskrikit. Det är skitjobbigt när jag inte kan förstå vart han har ont. Funderade på om han hade fått blåsor i munnen, men nu på morgonen verkar det varken vara blåsor, halsen eller öronen.

Men aldrig mer postafen. Nu sitter jag här med min band och ingefärste. Och en ask gröna vindruvor. Mår lite illa, men bättre än på flera dagar. Däremot känner jag mig trött och lite handlingsförlamad. Trögstartad. Och vi som har så mycket att göra på jobbet nu.

Sjuk

Igår kväll fick Liten väldigt hög feber. Vid ett blöjbyte tog jag tempen och den visade på 40,2. Försökte ge Alvedon men det slutade med att han kräktes upp gröten (han kväljde och orsakade kräkningen när han inte ville ha alvedonen). Fick ta en supp som jag fick hålla kvar så länge det bara gick innan han tryckte ut den igen.

Vid tre-tiden inatt var han så het att jag gjorde ett försök till, nu med ipren. Det gick bättre och febern gick snabbt ner och han sov lugnt resten av natten.

Han som ätit så bra, vägrar nu både mat och frukt. Det enda han tar är vatten och lite gröt. Han ratade till och med bröstet både vid läggningen igår och ikväll. Det har nog aldrig hänt innan...

Men idag har febern kommit och gått. Vid lunch kändes han het igen och jag försökte då ge ipren igen. Nu gick det åt skogen, han kväljde och fick upp en massa skum. Men efter att ha sovit på pappas bröstkorg känns han svalare igen och vid läggningen verkade han ha normal temperatur igen.

Tidigare har han varit ganska opåverkad av feber, men den här gången blev han direkt lite slö och apatisk. Men jag kände aldrig direkt någon oro, utan att det skulle gå över. Den oro jag kände, var snarare att jag var för lugn? Tänk om jag har fel, jag är ju ingen läkare?

Förkylning igen

Och vad händer när sommaren bestämmer sig för att komma tillbaka 3 dagar igen? Jag blir skitförkyld och känner mig fullständigt ur gängorna.

Liten vägrar fortfarande somna på kvällarna. Det är skrik och protester. Hans nya taktik är att vakna riktigt tidigt så att han får lägga sig mellan oss. Typ han vaknar när vi går och lägger oss. Han bökar och far runt i sängen så att ingen sover speciellt bra.

Liten behöver sitt rum, som inte är färdigt än. Men snart...

Eurovision

Eftersom jag inte hörde förra lördagen så hade jag inte mycket behållning av musiken. Fick hela tiden fråga Pappa – är denna låten bra? Sjunger hon eller han falskt?

För mig lät allt som barn som stod och sjöng med ljusa barnsliga röster.

Men nu när det västa förvrängda har släppt så måste jag rosa Island. Vilken fart! Spelar den nu på hög volym medan Liten står ute och sover.

Karantänhelvetet över

Äntligen kom Liten och jag ut idag. I fyra dagar har Liten haft hög feber till och från. Men nu är ögoninfektionen bättre men näsan rinner rejält. Mitt öra börjar kännas lite bättre men locket är kvar - däremot är värken borta.

Hela maj försvann. Det känns som jag tappat en månad av min mammaledighet. Maj som är min bästa månad på hela året. Jag känner mig snuvad. All min tid har gått åt till allt utom mig själv. Vårda Liten, resten av tiden har stressats över jobb och hushållsuppgifter. Tre och en halv jävla vecka.

Idag gick vi på mammagruppsträffen. Det var så skönt att få träffa människor igen. Liten blev så glad att få leka, men framför allt se andra barn. Se någon annan än mamma och krypa runt på andras golv och utforska deras hem.

Sedan åkte vi en runda till stan och shoppade.

Jag kände mig som en ny människa när jag kom hem!

Ledsen

Behöver få gråta ut. Inser att jag har inte gråtit på riktigt länge. Jag har mått så bra innan.

Men nu är jag helt slut. Jag har haft en helvetes förkylning i två veckor, jag är stans största pappersförbrukare just nu. Näsan är en otömlig källa av snor. Jag har fortfarande vätska innanför örat och hör väldigt dåligt. Å andra sidan hör jag brus, sus och testbildsljud väldigt bra. Till råga på allt värker örhelvetet. Och inatt har jag knappt fått sova. Sådant märks med en gång på mig.

Och Liten. Stackars älskade Liten. Magsjukan har han precis hämtat sig ifrån (började äta normalt först igår). Men hans ögon har blivit värre och varar igen helt och hållet. Fick ju ögondroppar utskrivet igår, så jag hoppas att han blir bra snart. Men inatt vaknade han vid halv tre och gallskrek. Hög feber igen. Vägrade somna om innan halv fem.

Jag känner mig stressad över att det behöver städas (har inlett vårstädningen), fönstret ska tvättas, det går för långsamt med mitt jobb, mammaledigheten är på väg att ta slut (jag har varit isolerad här i två veckor nu utan att få träffa någon) och det är tusen saker i trädgården som måste göras klart typ nu. För att inte tala om att det behöver målas och lackas inne.

Jag är bara helt slut. Jag vill att någon tar hand om mig. Jag vill bli liten, bara för en stund, få krypa upp i sambons famn och bli omhuldad. Bara några minuter.

Inser att det inte var en sådan hit att gråta. Man producerar visst mer snor upptäckte jag nu. Och jag får inte använda Otrivin.

Shit.

Läkarbesök

På eftermiddagen var det dags för mig. Jag ringde till Öronkliniken på morgonen och fick tid samma dag! Så jag kom dit och fick konstaterat inte bara Öronkatarr utan också Öroninflammation.

Så nu har jag fått dubbel dos Kåvenpenin och lovat sluta med Otrivinet (hjälp hur ska det gå). Men locket för örat kommer att ta ett tag att bli av med.

Nu borde vi väl banne mig vara på bättringsvägen...?

Ont

Mitt örat fortsätter att värka. Har försökt få tid idag på Vårdcentralen, men eftersom jag inte har bil och inte kunde komma förrän på eftermiddagen så fanns ingen tid till mig.*

Pratade sedan med min mamma på eftermiddagen, som rådde mig att söka mig till Öron kliniken på sjukhuset. Så jag ska ringa dem för rådgivning imorgon.

Jag har googlat lite och hittat information om öronkatarr (långvarigt lock för örat => hörselnedsättning). Det finns inte ett skit att göra åt det och det tar flera veckor innan det går över. Det var skrämmande läsning.

Tidigare i veckan har det känts som att det långsamt blivit lite bättre, men sista två dagarna har det varit rakt åt andra hållet – bara sämre, och inte så lite heller. Ibland känner jag hur paniken väller upp inom mig när locket blir extra hårt/jobbigt. Missbrukar Otrivin hela tiden.

Liten mår bättre idag, har börjat äta lite mat, även om han inte äter sina normala portioner ännu. Men det är ett litet steg i rätt riktning. Ingen diarré och inget kräk. Eller feber. Däremot spökar hans öga igen. Det kommer grönt var, främst ur det högra. Tur att vi ska till läkaren på BVC imorgon.

* Vill inte släpa in Liten till stan, speciellt inte på bussen, nu när han varit sjuk. Ville vänta till Pappan kom hem från jobbet som slutade tidigare idag.

Jävla förkylningar- söndag del 2

Sambon har fått diarré men klarat sig från kräkningar, även om han har som han säger något som åker upp och ner i halsen hela tiden.

Liten kräktes upp morotspurén efter någon timme. Vägrade sedan gröten på kvällen då han hulkade efter första skeden. Vägrar fruktpure och välling. Vatten, bröstet och majskrokar.

Om nu Liten sov lite igår så har han tagit igen det med råge idag. Han sov mellan 11 och 14, sedan mellan 15:30 och 17:30. Vid halv nio på kvällen var han trött och eftersom jag inte fått i honom någon mat så gav jag honom bröstet och la honom i han säng. Han somnade utan en protest – trots att han först ställde sig upp i sängen. Men han la sig ner själv ganska snart och somnade.

Nu tänkte jag passa på och ha en liten stund för mig själv.

Jävla förkylningar- söndag del 1

Nu är jag trött på förkylningen. Nionde dagen. Jag är aldrig sjuk och nästan aldrig förkyld. Men sedan jag blev gravid har allt ramlat över mig. Jag hör fortfarande väldigt dåligt, det är bara massa sus, brus och testbildstjut. Det är så jobbigt. Min näsa är som en outtömlig kran med snor och jag hostar. Nog gnällt om mig.

Liten sover ända till halv nio. Han vaknade vid halv två, fick vätskeersättning och la sig jämte oss. Sov till halv fem då jag ammade och gav mer ersättning. På morgonen åt han både kex och drack ersättning och var glad och go. Men senare under förmiddagen blir han jättegnällig och vägrar både mat (risgröt med blåbär) och dricka. Vågar inte truga honom om han skulle spy igen. Pappa går och lägger sig med honom vid elva och Liten somnar ganska direkt.

Till råga på allt #1: Sambon klagar vid lunchtid på illamående. Jag hade ju magsjuka i februari så jag hoppas att jag klarar mig nu. Men det vore pest om han också blir sjuk, jag räknar ju med hans hjälp…

Till råga på allt #2: Liten vaknar med igenmurat högeröga pga av var och det är svullet. Ringer Barn som råder oss till att badda ofta med koksalt, byta alla örngott och avvakta. Troligtvis är det en ögoninfektion. Det är ”mycket skit som går nu” säger sköterskan och ögoninfektioner är en av dem och den är mycket smittsam. Jag antar att vi alla tre kommer att få droppar om det visar sig vara infekterat.

Fortsättning

Liten vaknade snabbt och var ledsen, redan efter någon timme. Han fick istället sova mellan oss. Får på nytt Alvedon vid halv tolv ihop med mer ersättning, och senare under natten känner jag att hans panna är sval. Skönt.

Han sover länge på morgonen och tar genast vätskeersättningen när han vaknar. Han är törstig. Ger honom lite yoghurt. Sedan under förmiddagen testar vi med lite gröt. Även det får stanna i magen. Innan det är dags att sova förmiddag så tänkte jag ge honom lite mer yoghurt. Det skulle jag inte gjort. Kaskader med uppstötning och Mamma och Liten får duscha igen, Pappa städar.

Vi sover ihop någon timme bara. Sedan börjar diarrén på allvar. Under morgonen hade vi hunnit göra 3 klädbyten. Tvätthögen skulle växa snabbt. Under dagen ungefär ett blöjbyte per timme – ihop med klädbyte. Och tvätt i handfatet eller dusch i duschen. Vid 18-tiden eskalerare det rejält och vi är uppe i 3-4 blöjor varje timme. Vi hinner inte sätta på en ny innan det kommer mer…

Liten dricker rejält med ersättning som jag blandat ut med lite lite saft. På eftermiddagen ger vi lite gröt igen och även en liten burk med Morotspuré som ska vara stoppande. Ringer till Barn igen på kvällen för att fråga om det finns något mer vi kan ge honom som är stoppande. Majsvälling vägrar han att ta, och majsgröt fanns inte i affären. Vi får rådet att ge morot, blåbär och risgröt. Och att jag skulle amma så mycket jag kunde (vilket ingen annan har sagt innan…?) Pappa får åka iväg att köpa mera imorgon.

Liten har bara sovit en timme idag, mot normala 3-4 timmar. Men han var varit pigg och vi har busat ihop på golvet hela dagen. Han är helt slut på kvällen och somnar vid bröstet. Varmt och tryggt.

Själv har jag kvar min helvetesförkylning, för åttonde dagen. Och jag hör fortfarande väldigt dåligt pga vätskan bakom öronen.