Mitt te...

Jag har faktiskt så smått börjat dricka te igen. Första dagarna så var det intetsägande. Det var inte så där rasande underbart som innan, men jag blev heller inte illamående av det. Jag har nu även kunnat ta te till frukostrasten på jobbet, men något kaffe tar jag fortfande inte.

För någon månade sedan fick jag en insinuation om att jag kanske var gravid för att jag plötsligt drack vatten på rasten. Jag började skratta och försökte säga något kul, men jag var alldeles för överrumplad. Som tur var kände sig min kollega lite förlägen och sa snällt att "vem vet, den här gången kanske det går av sig självt för er" (hon trodde kanske att hon gjorde mig ledsen iom att vi inte "vet" om vi kan få fler barn).

Hon skulle bara veta!

Te

Jag älskar te. Jag måste alltid ha min kopp te på morgonen annars blir jag inte människa. När jag jobbade natt för en himla massa år sedan, så kunde jag inte äta middag när jag vaknade, för det var min "morgon" och jag ville ha te.

Nu klarar jag inte av te. Då blir jag illamående. Och precis som förra graviditeten så fullkomligt älskar jag ett stort glas apelsinjuice med fruktkött och många isbitar, ett måste varje morgon.

Nu är det tvärtom. För att bli människa måste jag låta bli mitt te. Och har så gjort nu i närmare en månad.

Gräl igen

Så var vi där igen. Vi bråkade om mat igen.

Jag tände på alla cylindrar, slängde filten, som jag höll på att vika, på honom. Gormade och skrek. Den utlösande faktorn var att sambon sa "att du borde försöka lite åtminstone vad gäller mat".

Försöka? Lite? Åtminstone?

Nästan varje dag har varit en ren och skär plåga. Första målet är att ta sig genom jobbet (och även lyckas uträtt något), nästa mål är att Liten ska läggas så jag kan få ta hand om mig själv. Sista målet, det är att jag själv får gå och lägga mig. När jag sover så mår jag bra. Inget illamående. Bara jag och jag får vila.

Däremellan har vi det här med mat. Och dofter. Hur får man i sig mat när hela kroppen vill kräkas? När jag hela tiden måste känna i tanken på en maträtt, om jag kan klara av att äta den, innan vi bestämmer oss för att tillaga den?

Och jag som ändå är stolt över att det blivit bättre. Häromdagen åt jag både stekt karré och pommes - och tyckte det var det godaste jag ätit på länge! Men i söndags blev det bakslag, kunde inte få i mig vare sig potatis eller kyckling.

Varför möts jag av noll förstående? Av en man som bara tycker att jag är gnällig och som inte försöker?

Vikt

Har gått upp lite i vikt. Jag väger fortfarande mindre än innan jag blev gravid men jag har gått upp ändå. För mycket godis och kakor.

Ska skärpa mig. Har bestämt mig för sallad nu på lunchen framöver. Jag ska bli så nyttig och ge mig ut på promenader!

Nyårsfirande

I söndags åkte vi till sambons föräldrar för att fira Nyår. Som traditionen bjuder - om vi firar jul hos min familj, firar vi alltid nyår hos hans familj.

Den långa resan gick bra för Liten. Det var andra gången vi åkte ner, och jag var lite orolig för hur det skulle gå den här gången. Förra gånget gick inte så värst bra.

Men det gick överlag bra! Liten var orolig, framför allt första och andra dagen, och kom inte till ro när han skulle sova på dagen. Vi använde barnvagnen och mig själv för att söva. Alla förundrades över vilken glad liten kille vi har! Mamma och pappa skiner i kapp av stolthet... ;-)

Farmor hade tagit fram sambons gamla hokus pokus stol, och Liten åt de flesta måltiderna ihop med våra. Det var så himla mysigt och han satt jättebra i den. Förhoppningsvis ska vi åka och köpa en stol också till helgen, så vi har en hemma. Det blir lite enklare att mata honom då istället för att sitta på golvet med honom i babysittern (han är så glad när han får mat att han gungar järnet!).

Trött och ledsen

Liten har skrikigt mycket idag. Han har vägrat sova och har varit rejält ilsk i perioder, blandat med lek och skratt.

Nu på kvällen vägrar han ta bröstet, han är för förbannad för det. Han bara skriker och skriker och vi turas om att bära runt på honom. Efter en timme lyckas vi äntligen få honom att ta ersättningen. Då börjar sambon anklaga mig, då Liten girigt suger i sig flaskans innehåll. Har jag ätit lunch? Har jag druckit tillräckligt? Har jag ammat honom över huvudtaget idag?

När jag säger att jag visst ätit lunch så säger han att jag ljuger. Jag har ätit fem smörgåsar till frukost. Jag har ätit en stor portion med ris och fiskgratäng till lunch. Jag har druckit flera glas med saft, vatten och juice. Jag har ammat honom i princip varje timme och JAG VET hur min unge ser ut när han har ammats och är nöjd.

Morr.

Kakmonster

Jag har blivit ett kakmonster. Innan åt jag aldrig kakor. Hade inte ens några hemma.
Men nu är det Ballerina, Brago, Digestive, Smultron... i drivor här hemma! Det är ju så gott! Sköljs ner med iskallt kolsyrat vatten. Mumma.