Jag mår så himla bra just nu och inte alls så trött som i början av veckan! Jag har iofs varit duktig och tagit min Niferex nu varje kväll, den har säkert gjort sitt precis som solen och värmen.
Igår jobbade jag över en stund och var alldeles hänförd när jag gick från jobbet halv sju. Det var fortfarande lite ljus kvar och fåglarna kvittrade - det var alldeles lugnt och stilla och inte speciellt kallt. Både jacka och kofta var öppen - för mindre än en vecka sedan hade jag huttrat och gnällt över för lite kläder på mig.
Bebisen rör mest på sig den senaste tiden - inte så mycket regelrätta kickar som bökande. Den har hittat en ny favoritsysselsättning - mörbultning av min ändtarm. Det är en väldigt konstig och oangenäm känsla att känna tryck från insidan på det sättet... Inte för att jag blir nödig eller så, utan det känns bara helt enkelt jäkligt konstigt. ;-)
Jag kan iaf bara säga att jag fullkomligt älskar att vara gravid!!! Min mage har börjat växa rejält, vågen börjar peka uppåt och jag speglar mig varje morgon och kväll, och ja, några gånger därimellan. Det är fortfarande så fullkomligt overkligt och häftigt att detta faktiskt händer oss. Att vi faktiskt lyckades till slut. Och nu när Pyret gör väsen av sig hela dagarna påminner det mig hela tiden om vår lycka.
Sambon och jag har en liten ordlek (kallar man det så?). Vi brukar fråga varandra "älskar du mig" och då svarar ibland den andra skämtsamt "Ja, iaf så här mycket" (se bild till höger). Men så igår när vi stod och kramades frågade jag sambon "älskar du mig", så svarade han, "lite grann, men ännu mer ju mer din mage växer..." Gulle!
Det är svårt att ignorera det faktum att jag är gravid. Jag förstår verkligen varför många går upp i det helt. Man blir konstant påmind om det. Det händer nya saker varje dag. Och allt jag känner hela tiden ökar bandet mellan mig och vårt barn, vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Och om bara fyra månader ska vi få träffas.
Än så länge funderar jag inte så mycket på över könet eller hur vår skrutt ser ut. Jag är så fullkomligt nöjd med att vara gravid - jag kan tänka mig att vara det lääääänge!
Åtminstone som det är nu. Jag märker ju redan nu hur rörligheten har minskat och jag har oftast ont när jag reser på mig och de första stegen. Det värker i magen och det har börjat värka i benen i underlivet, också en konstig känsla.
Det enda som är lite jobbigt nu är kläder. Jag har en mycket liten garderob med passande kläder och imorses var frustrationen hög. Ska hälsa på min syster med bebis imorgon, jag hoppas att hon har några plagg att avvara nu, hon sa att mycket har redan försvunnit av magen.
