Liten pratar mycket och skrattar tokmycket. Orden bara rullar ut, även om det är mycket ”egna” ord. Några nya ord sista veckorna är köttbulle, jordubbe, vovve, farfar, olika barns namn från dagis, grannar och lekkamrater, glass, kattpojkens namn, äpple m m.
Finast av allt är ändå när han säger sitt namn – A’hiil! :-D
Han är otroligt gosig, kramar oss ofta och ger både pussar och smällpussar. Han älskar att säga hej och hej då till allt och alla. Framför allt hej då – det säger vi till det mesta – tåget, klockan, bebis (i magen), dagis m m.
Han lyfter ofta på min tröja och säger ”Bebi” och klappar magen. Ibland får den sig en kram, lite gos, en puss eller smällpuss. Sedan är det ”Hej då” och då ska tröjan dras ner. Han kommer bli världens bästa storebror!!!
Visar inlägg med etikett Utveckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utveckling. Visa alla inlägg
onsdag, juni 10, 2009
tisdag, maj 12, 2009
Farliga gåstolar
Angående artikel i AB. Sunt förnuft säger jag. Att slå larm om gåstolar och prata om totalförbud, dra mig baklänges.
Varje förälder måste väl för tusan själva se över hur situationen ser ut i sitt hus och testa gåstolen. Liten fick testa sin i butiken, och han älskade den fullkomligt. 6½ månad rattade han den extremt bra från början. Vår stol är en av de underkända och jag förstår mig inte på det - spärren fungerar på vår och har alltid gjort. Minsta lilla tröskel så har han fastnat.
Gåstolen köpte vi INTE för att han skulle lära sig att gå. Herregud, vem fan tror att ett barn börjar gå då? Nej, vi köpte den för att det skulle vara ett stimulerande verktyg för honom, och vi hade ju naturligtvis ingen aning om vilken hit det skulle bli.
Vi har Chiccos gåstol och den är full med knappar och annat som låter och spelar. I vårt kök kan man gå runt - han har sprungit runt runt runt där hela tiden. På tredje dagen klarade han av att gå runt utan att stöta emot någonstans, alltså att svänga i god tid. Gåstolen användes i cirka sex månader och vi ångrar inte en sekund att vi köpte den. Hade den inte haft spärren hade vi ändå en grind på plats, så någon fara för att störta ner för en liten trappa har inte funnits.
På BVC förfasar man sig över gåstolen och när jag råkade stolt berätta hur duktig Liten var i sin gåstol, hans glädje och tillfredsställelse att för första gången ta sig någonstans själv, fick jag rejäla bannor. Kändes som man hade köpt ett djävulens verktyg. Han skulle börja gå så mycket senare och bla bla bla.
Liten tog sina första riktiga steg vid 1-årsdagen och en månad senare övergav han krypningen för att gå mestadels. Jag tvivlar på att det har något att göra med gåstolen - och om det hade det så spelar det ingen som helst roll om det drog någon månad på tiden - för att tiden med gåstolen har gjort det värt det. Att gå vid 13 månader anser jag vara fullkomligt normalt. Om han nu egentligen skulle ha börjat med detta tidgare - då ligger nog hans snabba krypning närmare istället. Han var blixtsnabb på att krypa och slog alla med hästlängder. I somras var det så härligt att se honom sätta fart på stranden rätt ut mot vattnet ett tiotal meter bort. Det var många som vände sig om mot honom och log när de såg honom storma fram på alla fyra. Och stannade han när han nått vattnet?! Icke - han fortsatte rätt ut tills någon av hans föräldrar fick stopp på honom och vände honom inåt igen...
Hejja gåstolen säger jag!
Varje förälder måste väl för tusan själva se över hur situationen ser ut i sitt hus och testa gåstolen. Liten fick testa sin i butiken, och han älskade den fullkomligt. 6½ månad rattade han den extremt bra från början. Vår stol är en av de underkända och jag förstår mig inte på det - spärren fungerar på vår och har alltid gjort. Minsta lilla tröskel så har han fastnat.
Gåstolen köpte vi INTE för att han skulle lära sig att gå. Herregud, vem fan tror att ett barn börjar gå då? Nej, vi köpte den för att det skulle vara ett stimulerande verktyg för honom, och vi hade ju naturligtvis ingen aning om vilken hit det skulle bli.
Vi har Chiccos gåstol och den är full med knappar och annat som låter och spelar. I vårt kök kan man gå runt - han har sprungit runt runt runt där hela tiden. På tredje dagen klarade han av att gå runt utan att stöta emot någonstans, alltså att svänga i god tid. Gåstolen användes i cirka sex månader och vi ångrar inte en sekund att vi köpte den. Hade den inte haft spärren hade vi ändå en grind på plats, så någon fara för att störta ner för en liten trappa har inte funnits.
På BVC förfasar man sig över gåstolen och när jag råkade stolt berätta hur duktig Liten var i sin gåstol, hans glädje och tillfredsställelse att för första gången ta sig någonstans själv, fick jag rejäla bannor. Kändes som man hade köpt ett djävulens verktyg. Han skulle börja gå så mycket senare och bla bla bla.
Liten tog sina första riktiga steg vid 1-årsdagen och en månad senare övergav han krypningen för att gå mestadels. Jag tvivlar på att det har något att göra med gåstolen - och om det hade det så spelar det ingen som helst roll om det drog någon månad på tiden - för att tiden med gåstolen har gjort det värt det. Att gå vid 13 månader anser jag vara fullkomligt normalt. Om han nu egentligen skulle ha börjat med detta tidgare - då ligger nog hans snabba krypning närmare istället. Han var blixtsnabb på att krypa och slog alla med hästlängder. I somras var det så härligt att se honom sätta fart på stranden rätt ut mot vattnet ett tiotal meter bort. Det var många som vände sig om mot honom och log när de såg honom storma fram på alla fyra. Och stannade han när han nått vattnet?! Icke - han fortsatte rätt ut tills någon av hans föräldrar fick stopp på honom och vände honom inåt igen...
Hejja gåstolen säger jag!
måndag, maj 04, 2009
Liten hälsar mer än gärna på ALLA
Liten älskar att säga ’Hej’ till allt och alla! Idag var vi i affären och han satt gladeligen i kundvagnen och ropade ’Hej’ och ’Hej då’ till varenda kotte i affären. Och när man springer fram och tillbaka i en liten affär, ja då är det ju några som hinner få mer än en hälsning från honom!
De flesta blir glada och ler och hälsar tillbaka. Men så finns det de där surmupparna som nästan blänger på en för att man har inte har ett barn som syns men inte hörs. När han blir för högljudd säger jag självklart till honom att inte ropa så högt, men varför ska jag hyssja på mitt barn att inte vara glad och hälsa på folk?!
Fast det blir ändå lite lätt pinsamt, men det är nog för att jag är hans raka motsats och vill helst inte synas, speciellt i mataffären – där går jag in, gör det jag ska, och går ut. Har fått höra flera gånger att folk har sett mig i affären eller hälsat men jag har inte märkt av dem…
De flesta blir glada och ler och hälsar tillbaka. Men så finns det de där surmupparna som nästan blänger på en för att man har inte har ett barn som syns men inte hörs. När han blir för högljudd säger jag självklart till honom att inte ropa så högt, men varför ska jag hyssja på mitt barn att inte vara glad och hälsa på folk?!
Fast det blir ändå lite lätt pinsamt, men det är nog för att jag är hans raka motsats och vill helst inte synas, speciellt i mataffären – där går jag in, gör det jag ska, och går ut. Har fått höra flera gånger att folk har sett mig i affären eller hälsat men jag har inte märkt av dem…
tisdag, april 14, 2009
Påsken avklarad
Under påskhelgen har jag sagt flera gånger att den här bebisen är lugnare än vad Liten var i magen. Nu verkar det som att den ska bevisa motsatsen, för sedan i söndags kväll har det varit livat värre!
Liten har börjat säga lite mer ord under påskhelgen – klocka (älskar farmor och farfars väggklocka när den slår varje hel och halv timme), honkattens namn, något som ska föreställa flygplan. Han kan också låta som en bil och vinkar med handen och skriker hej då till allt och alla – hela tiden!!! :-)
Han säger även sitt namn nu (har inte hört honom säga det sedan i höstas), bil [biiiiiil], bebis [bebi], banan [bába],blöja etc. Mycket ord på B med andra ord!
Liten har börjat säga lite mer ord under påskhelgen – klocka (älskar farmor och farfars väggklocka när den slår varje hel och halv timme), honkattens namn, något som ska föreställa flygplan. Han kan också låta som en bil och vinkar med handen och skriker hej då till allt och alla – hela tiden!!! :-)
Han säger även sitt namn nu (har inte hört honom säga det sedan i höstas), bil [biiiiiil], bebis [bebi], banan [bába],blöja etc. Mycket ord på B med andra ord!
torsdag, april 02, 2009
Litens utveckling
Liten börjar sprudla rejält med sina ord – från att ha varit mest sång, ”eh” och ”titta” börjar han nu pladdra på som bara den med helt oförståeliga meningar – men nya ord dyker upp hela tiden.
Förmodligen en dagiseffekt lika mycket som en del i hans naturliga utveckling. Han är en av de få på sin avdelning som inte pratar så mycket än, och han har nog börjat förstå vikten av att göra sig förstådd.
Förmodligen en dagiseffekt lika mycket som en del i hans naturliga utveckling. Han är en av de få på sin avdelning som inte pratar så mycket än, och han har nog börjat förstå vikten av att göra sig förstådd.
onsdag, februari 18, 2009
Utveckling eller förändring?
Funderar på hur Liten kommer att ändras nu framöver. Grunnar på sådant man inte ska grunna på, man kan ju lätt bli tokig.
Vi ser ju att Liten förändras. Är det hans utveckling? Är det dagis som utvecklar honom? Eller förändrar dagis honom? Funderar på om han kommer bli en annan Liten när andra spenderar så mycket tid med honom, och för över sina preferenser. Det som vi tycker är viktigt, det som vi under 1½ år gjort med och omkring Liten som format honom till den lilla individ han är (ihop med hans genetiska arv förstås) – kommer det raseras eller stärkas?
Hur vet man att detta är det rätta? Att ha honom på dagis, eller hemma? Att han får se nya miljöer, få nya lekkamrater eller att han ska gå i hemmets trygga vrå? Jag har ju alltid trott på det första, men nu när man står där som mamma själv, då är det inte ekvationen lika enkel.
Vi ser ju att Liten förändras. Är det hans utveckling? Är det dagis som utvecklar honom? Eller förändrar dagis honom? Funderar på om han kommer bli en annan Liten när andra spenderar så mycket tid med honom, och för över sina preferenser. Det som vi tycker är viktigt, det som vi under 1½ år gjort med och omkring Liten som format honom till den lilla individ han är (ihop med hans genetiska arv förstås) – kommer det raseras eller stärkas?
Hur vet man att detta är det rätta? Att ha honom på dagis, eller hemma? Att han får se nya miljöer, få nya lekkamrater eller att han ska gå i hemmets trygga vrå? Jag har ju alltid trott på det första, men nu när man står där som mamma själv, då är det inte ekvationen lika enkel.
söndag, februari 15, 2009
Nytt ord – eller två!
Idag hemma hos mina föräldrar (där vi tyvärr inte är ofta), visade Liten upp två nya saker. Klart och tydligt frågade han ”Är det?” och pekade. Innan har han mer varit ”Eh” och pekat. Fast det är inte första gången han säger ”E de?”, det gjorde han under senhösten till allt han pekade på. Sedan övergick det mer till ”Eh”.
När vi skulle åka så sprang han helt spontant in i sin mormors famn och kramade henne – inte bara en gång utan tre! De två sista på uppmaning. Jag testade även att fråga om inte morfar också fick en kram, och det var inga som helst problem, trots att han hade vinteroverallen på sig, skor och rubbet.
Det känns som att vi är i gång att få se mycket utveckling framöver…
När vi skulle åka så sprang han helt spontant in i sin mormors famn och kramade henne – inte bara en gång utan tre! De två sista på uppmaning. Jag testade även att fråga om inte morfar också fick en kram, och det var inga som helst problem, trots att han hade vinteroverallen på sig, skor och rubbet.
Det känns som att vi är i gång att få se mycket utveckling framöver…
torsdag, februari 12, 2009
Min son är en sångfågel
Liten har än så länge inget stor ordförråd, även om han är väldigt verbal. Han är däremot musikalisk av sig – vem han nu har fått det ifrån!
Redan i höstas kunde man urskilja att han sjöng på ”Bä bä vita lamm”. Han har hela tiden tidigare sjungt sina obegripliga melodier – och älskar när vi sjunger för honom eller när jag sätter på en av skivorna med barnvisor på.
Sista tiden sjunger han gärna ”Blinka lilla stjärna”, där man hör ordet blinka och så ”blinkar” han med händerna (handrörelserna till). Melodin går ofta över i ”bä bä vita lamm”, i en underbar blandning.
Men så idag, ikväll i bilen så började han sjunga helt plötsligt. Jag ropade på sambon, ”hör du inte vad han sjunger?”. Helt tydligt med babyspråk sjunger han ”Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig”. Redan efter en dag hördes ”Lilla nigel acka dej, ahaha…”
Litens ordförråd sträcker sig annars ungefär till mamma, pappa, titta, här, vatten, napp, vovvov, mitt och sambons förnamn (han ropar efter oss), hej, hejdå. Men så plötsligt kommer orden ”lilla snigel”. Åh, mamma blir så stolt!
Sedan är han bestämd av sig och vi kan inte få honom att göra saker ”Kan du ge mamma den” osv. Han gör när han själv vill. Men frågar jag ”Kan du sjunga för mamma”, då sätter han igång direkt!
Redan i höstas kunde man urskilja att han sjöng på ”Bä bä vita lamm”. Han har hela tiden tidigare sjungt sina obegripliga melodier – och älskar när vi sjunger för honom eller när jag sätter på en av skivorna med barnvisor på.
Sista tiden sjunger han gärna ”Blinka lilla stjärna”, där man hör ordet blinka och så ”blinkar” han med händerna (handrörelserna till). Melodin går ofta över i ”bä bä vita lamm”, i en underbar blandning.
Men så idag, ikväll i bilen så började han sjunga helt plötsligt. Jag ropade på sambon, ”hör du inte vad han sjunger?”. Helt tydligt med babyspråk sjunger han ”Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig”. Redan efter en dag hördes ”Lilla nigel acka dej, ahaha…”
Litens ordförråd sträcker sig annars ungefär till mamma, pappa, titta, här, vatten, napp, vovvov, mitt och sambons förnamn (han ropar efter oss), hej, hejdå. Men så plötsligt kommer orden ”lilla snigel”. Åh, mamma blir så stolt!
Sedan är han bestämd av sig och vi kan inte få honom att göra saker ”Kan du ge mamma den” osv. Han gör när han själv vill. Men frågar jag ”Kan du sjunga för mamma”, då sätter han igång direkt!
söndag, januari 04, 2009
Äter själv
I november så började vi testa att låta Liten äta själv vilket gick över förväntan avseende yoghurt, men gröten blev ingen succé. Tyvärr så blev han bara sämre och sämre på att äta själv, det kom mindre och mindre i munnen så vi la ner det. Han satt mest bara och petade, men gapade stort när vi hjäpte honom.
Så i jul blev han tokig när han inte fick hålla i skeden, vilket gjorde att vi hade var sin sked (inte för att han åt så mycket med sin, men han ville peta). Så när vi kom hem efter julen, så ställde jag helt sonika fram grötskålen på morgonen med en sked. Han åt allt utan sista skrapet själv!
I början var det bara morgonen som han skötte så här bra, men sakta men säkert så har det rullat på och nu äter han alla målen helt själv! Ibland är det knappt att jag kan skrapa ihop en sked när han anser sig vara klar!
Det är underbart att ha den tiden på morgonen, när han äter så pasar jag på att plocka undan lite, duka fram min frukost. Det bästa är nämligen att han får äta ensam så att inget distraherar honom.
Så i jul blev han tokig när han inte fick hålla i skeden, vilket gjorde att vi hade var sin sked (inte för att han åt så mycket med sin, men han ville peta). Så när vi kom hem efter julen, så ställde jag helt sonika fram grötskålen på morgonen med en sked. Han åt allt utan sista skrapet själv!
I början var det bara morgonen som han skötte så här bra, men sakta men säkert så har det rullat på och nu äter han alla målen helt själv! Ibland är det knappt att jag kan skrapa ihop en sked när han anser sig vara klar!
Det är underbart att ha den tiden på morgonen, när han äter så pasar jag på att plocka undan lite, duka fram min frukost. Det bästa är nämligen att han får äta ensam så att inget distraherar honom.
måndag, december 15, 2008
Pussar
Liten har titt som tätt innan gett oss blöta pussar med munnen öppen. Oftast när man har bett om en puss så sätter han fram pannan. Ett beteende som gärna upprepas gång på gång när jag matar honom. Men mamma pussar så gärna! Bara jag får hinna lassa in en ny sked med mat emellan så.
Men nu formar han istället munnen och kommer fram och pussar oss, nästan så fort vi ber om det. Och sedan skrattar han lite förläget och myser. Här får han i alla fall ingen som biter honom i kinden!
Att kärlek kunde kännas så här stort, det kunde jag aldrig ana. Eller förstå. Och tur är väl det, i sådana fall hade barnlösheten varit ett ännu värre träsk.
Men nu formar han istället munnen och kommer fram och pussar oss, nästan så fort vi ber om det. Och sedan skrattar han lite förläget och myser. Här får han i alla fall ingen som biter honom i kinden!
Att kärlek kunde kännas så här stort, det kunde jag aldrig ana. Eller förstå. Och tur är väl det, i sådana fall hade barnlösheten varit ett ännu värre träsk.
lördag, december 06, 2008
Gaddande gnäll
Kanske sista dagarnas gnäll har berott på den stora och tolfte tandens uppdykande? Nu är den i alla fall uppe ser mamma. Jösses. 12 gaddar...
Stora killen ju!
Stora killen ju!
söndag, maj 18, 2008
Utveckling
Liten säger nu tydligt MAMMA! Inte mammamamamamamamam som innan, utan MAMMA. Även om han säger det till allt så måste det ju räknas som hans första ord?!
Förra helgen fick han syn på hästen som hör till hans bondgård. Han tog upp den och sa ”Iiiii”! Lite kul. Vi pratar mycket om vad djuren säger, det är ett bra sätt att distrahera honom vid t ex matning.
Han kryper numera sedan igår på alla fyra mestadels. Trots att han har en supersnabb ålteknik så håller han sig till att krypa på knäna. Tidigare har han gett upp och gått ner och ålat.
Förra helgen fick han syn på hästen som hör till hans bondgård. Han tog upp den och sa ”Iiiii”! Lite kul. Vi pratar mycket om vad djuren säger, det är ett bra sätt att distrahera honom vid t ex matning.
Han kryper numera sedan igår på alla fyra mestadels. Trots att han har en supersnabb ålteknik så håller han sig till att krypa på knäna. Tidigare har han gett upp och gått ner och ålat.
söndag, april 20, 2008
Utveckling
Liten har fått ytterligare två tänder på samma gång! Den här gången är det ytterligare två tänder upptill och han har nu fått sex tänder totalt.
Och ja, det känns när man ammar.
Och ja, han har bitit mig. Flera gånger.
Och ja, det känns när man ammar.
Och ja, han har bitit mig. Flera gånger.
fredag, februari 22, 2008
Förändring
Jag har lärt mig lite om mig själv i rollen som mamma. Eller ganska mycket faktiskt. Men jag har också förändrats otroligt mycket. Jag har märkt att jag är lycklig. Eller ska jag säga lyckligare?
Jag kommer på mig själv med att sjunga. Jag som alltid skämts för min tondövalösa sång, struntar i om andra hör mig. Jag sjunger för mig själv, jag sjunger för min son. Ute eller inne. I duschen eller på promenaden.
Jag är positivare och problem som uppkommer tar jag mycket lättare på än innan. Kanske lite mañana över mig.
Jag är glad större delen av dagarna. Jag möter ständigt min son med glädje. Och när han kinkar och är ledsen så fortsätter jag att bemöta och uppmuntra honom med min glädje. Jag inbillar mig att det är det som har format min son till att ständigt vara en solstråle, som å andra sidan ger mig energi att fortsätta vara glad och positiv.
Jag trodde att jag skulle ha sämre tålamod som "äldre" mamma, än om jag varit 25 år. Men jag har insett nu att det är snarare precis tvärtom. Jag har stort tålamod och låter Liten ta den tid han behöver. Jag har förståelse för saker som han gör och inte gör. Mycket tack vara boken "Att växa och upptäcka världen". Den är suverän. Jag önskar bara att jag köpt den tidigare, jag tror Liten var över en månad när jag började läsa den. Den hade varit till stor hjälp i början när man var orolig och ansträngde sig hårt för att läsa av Litens gråt och andra signaler.
Och jag stortrivs i min nya roll.
Jag kommer på mig själv med att sjunga. Jag som alltid skämts för min tondövalösa sång, struntar i om andra hör mig. Jag sjunger för mig själv, jag sjunger för min son. Ute eller inne. I duschen eller på promenaden.
Jag är positivare och problem som uppkommer tar jag mycket lättare på än innan. Kanske lite mañana över mig.
Jag är glad större delen av dagarna. Jag möter ständigt min son med glädje. Och när han kinkar och är ledsen så fortsätter jag att bemöta och uppmuntra honom med min glädje. Jag inbillar mig att det är det som har format min son till att ständigt vara en solstråle, som å andra sidan ger mig energi att fortsätta vara glad och positiv.
Jag trodde att jag skulle ha sämre tålamod som "äldre" mamma, än om jag varit 25 år. Men jag har insett nu att det är snarare precis tvärtom. Jag har stort tålamod och låter Liten ta den tid han behöver. Jag har förståelse för saker som han gör och inte gör. Mycket tack vara boken "Att växa och upptäcka världen". Den är suverän. Jag önskar bara att jag köpt den tidigare, jag tror Liten var över en månad när jag började läsa den. Den hade varit till stor hjälp i början när man var orolig och ansträngde sig hårt för att läsa av Litens gråt och andra signaler.
Och jag stortrivs i min nya roll.
onsdag, februari 20, 2008
Händelserik dag
Idag har det hänt mycket! Första besöket på kurs i babymassage. Liten har krupit på golvet. Gungat i spädbarnsgunga på lekplatsen.
Babymassagen önskar jag att jag gått på när Liten var mindre. När han hade sina gaser och så ont i magen. Men tiden gick så fort och jag visste väl inte heller vart jag skulle vända mig. Det blev aldrig något bra tillfälle. Men bättre sent än aldrig. Jag kan använda det på annat sätt för att ha en mysig stund med Liten. Själv älskar jag att bli berörd och masserad, jag hoppas att Liten uppskattar det också. Men det lär jag ju få veta snart annars! :-D
Förra veckan så kröp Liten i sängen, men inte på golvet. Han snurrar på bålen och hasar sig lite med armarna, men inte mycket. Men idag kröp han tydligt på golvet efter babymassagen – han tryckte med både underarmar och drog upp benen och tryckte ifrån! Men tror ni att han upprepade det igen?! Nix pix, har försökt flera gånger att ha honom på golvet.
Och gunga! Det fullkomligt älskade Liten! Han strålade som en sol och skrek av förtjusning och ”pratade” hela tiden. Det är så mysigt nu när man kan gå ut och göra saker med honom. Nu har vi ytterligare en sak att lägga på våra dagliga göromål. Hoppas på bra väder nu framöver.
Babymassagen önskar jag att jag gått på när Liten var mindre. När han hade sina gaser och så ont i magen. Men tiden gick så fort och jag visste väl inte heller vart jag skulle vända mig. Det blev aldrig något bra tillfälle. Men bättre sent än aldrig. Jag kan använda det på annat sätt för att ha en mysig stund med Liten. Själv älskar jag att bli berörd och masserad, jag hoppas att Liten uppskattar det också. Men det lär jag ju få veta snart annars! :-D
Förra veckan så kröp Liten i sängen, men inte på golvet. Han snurrar på bålen och hasar sig lite med armarna, men inte mycket. Men idag kröp han tydligt på golvet efter babymassagen – han tryckte med både underarmar och drog upp benen och tryckte ifrån! Men tror ni att han upprepade det igen?! Nix pix, har försökt flera gånger att ha honom på golvet.
Och gunga! Det fullkomligt älskade Liten! Han strålade som en sol och skrek av förtjusning och ”pratade” hela tiden. Det är så mysigt nu när man kan gå ut och göra saker med honom. Nu har vi ytterligare en sak att lägga på våra dagliga göromål. Hoppas på bra väder nu framöver.
lördag, februari 02, 2008
onsdag, januari 30, 2008
Första tanden framme!
Sedan i julas har vi väntat spänt på tänderna. Det började på julafton med dreggel av den större kalibern - genomvåt tröja och inget slut på flödet! Det resulterade i massa utslag som kliade och blev eksem, fick inhandla både salva och dreggellappar (bandanas). Vissa kvällar har han varit jätteledsen, en gång så mycket att han fick en dos alvedon. Vi har använt frysta bitringar som han gillade mycket sista 1-2 veckorna, och som verkade lindra. Senast imorses grät han när han gnagde på en hårdare leksak.
Och nu har det första lilla risgrynet nu spruckit igenom helt på bredden. Sedan två dagar tillbaka har jag kunnat känna hur mer och mer kommit fram. Och nu på tredje dagen är det ingen tvekan om det. Litens första tand har kommit!
Och nu på kvällen kände jag igen och tittade. Och ta mig tusan om inte den högra nedre framtanden också har spruckit igenom lite! Till helgen lär min lille son vuxit och blivit en stor kille med inte mindre än två gaddar!
Och nu har det första lilla risgrynet nu spruckit igenom helt på bredden. Sedan två dagar tillbaka har jag kunnat känna hur mer och mer kommit fram. Och nu på tredje dagen är det ingen tvekan om det. Litens första tand har kommit!
Och nu på kvällen kände jag igen och tittade. Och ta mig tusan om inte den högra nedre framtanden också har spruckit igenom lite! Till helgen lär min lille son vuxit och blivit en stor kille med inte mindre än två gaddar!
söndag, januari 06, 2008
Frigörelse
Liten har frigjort sig lite från sina föräldrar. För första gången är han inte beroende av att någon förflyttar honom.
Han älskar att sitta i sin gåstol. Han pinnar iväg som bara den och tittar sig storögt omkring på allting. Han trycker och kämpar när han fastnar någonstans och ändå vill framåt. Han skriker högt när han ser katterna och försöker förgäves springa efter dem.
Mamma och pappa står jämte och hejjar på. Samtidigt som man förundras och glädjs med barnets framsteg, så saknar jag ändå den lille bebisen. Tiden går så fort så jagkänner att jag inte hinner njuta "färdigt" av honom i ett stadie innan han rusar iväg till nästa.
Han älskar att sitta i sin gåstol. Han pinnar iväg som bara den och tittar sig storögt omkring på allting. Han trycker och kämpar när han fastnar någonstans och ändå vill framåt. Han skriker högt när han ser katterna och försöker förgäves springa efter dem.
Mamma och pappa står jämte och hejjar på. Samtidigt som man förundras och glädjs med barnets framsteg, så saknar jag ändå den lille bebisen. Tiden går så fort så jagkänner att jag inte hinner njuta "färdigt" av honom i ett stadie innan han rusar iväg till nästa.
lördag, januari 05, 2008
Resa och Inköp
Liten växer och han har fått behov av nya saker. Så igår var vi iväg och handlade bland annat en matstol och gåstol till Liten. Vi tog en avstickare när vi körde hem från sambons föräldrar igår.
Först måste jag ju säga att det gick väldigt bra med Liten under bilfärden. Vi åkte ändå över 60 mil och var inte hemma innan kl 22. Vid 20-tiden började det bli jobbigt för honom, då grät han och vi förstod att nu ville han sova rikigt och ligga ner i en säng. Tack och lov somnade han om, så det var ingen längre stund han var ledsen.
När vi kom hem ammade jag honom och han somnade helt utslagen i min famn. När jag skulle lägga honom försökte jag byta blöja på honom medan han sov. Det fungerade rätt dåligt kan man säga. Han vaknade och var hur pigg som helst! Pappa satte ihop gåstolen till honom som vi testade direkt. Liten pinnade iväg med en gång och körde runt i kök och vardagsrum. Skrek av förtjusning. Katterna insåg att nu kan monstret förflytta sig själv och flydde!
Halv ett somnade familjen, trötta men lyckliga.
Först måste jag ju säga att det gick väldigt bra med Liten under bilfärden. Vi åkte ändå över 60 mil och var inte hemma innan kl 22. Vid 20-tiden började det bli jobbigt för honom, då grät han och vi förstod att nu ville han sova rikigt och ligga ner i en säng. Tack och lov somnade han om, så det var ingen längre stund han var ledsen.
När vi kom hem ammade jag honom och han somnade helt utslagen i min famn. När jag skulle lägga honom försökte jag byta blöja på honom medan han sov. Det fungerade rätt dåligt kan man säga. Han vaknade och var hur pigg som helst! Pappa satte ihop gåstolen till honom som vi testade direkt. Liten pinnade iväg med en gång och körde runt i kök och vardagsrum. Skrek av förtjusning. Katterna insåg att nu kan monstret förflytta sig själv och flydde!
Halv ett somnade familjen, trötta men lyckliga.
torsdag, december 27, 2007
Tand på gång?
Liten har inte dregglat speciellt mycket som bebis. Förrän nu. Det rinner floder ur hans lilla mun och han har fått stora illröda märken på sidan av och nedanför halsen.
Så nu har hans duktiga mamma inhandlat tre stycken dreggellappar. Ser lite bussnyggt ut på honom.
Funderade efter en liten stund om han dregglat något idag och bestämde mig för att känna på tyget, efter att ha burit den i mindre än en timme. Dyngsur.
Fick höra idag att det mesta tyder på tänder när de dregglar så här mycket vid denna ålder. Det kan förklara att han höll på att gnaga sönder min knoge igår - han är stark min son!
Så nu har hans duktiga mamma inhandlat tre stycken dreggellappar. Ser lite bussnyggt ut på honom.
Funderade efter en liten stund om han dregglat något idag och bestämde mig för att känna på tyget, efter att ha burit den i mindre än en timme. Dyngsur.
Fick höra idag att det mesta tyder på tänder när de dregglar så här mycket vid denna ålder. Det kan förklara att han höll på att gnaga sönder min knoge igår - han är stark min son!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
