Ultraljud

Vilken fantastisk underbar känsla! Att få se sitt barn för första gången!

Jag sov lite dåligt på natten. Sedan var det en stressig morgon, min syster kom hit och tog hand om prickigkorven medan jag och Pappa åkte till MVC. Precis innan hon skulle sätta igång, sa bm att ”nu säger jag inget först utan jag ska bara kika själv först”. Då blev jag panikslagen.

Tänk om jag inbillat mig allt?
Tänk om den inte lever?

Tiden gick sakta, fast det var säkert inte mer än 2 minuter. Såg inget direkt som jag förstod något av. Sedan sa hon ”då kör vi igång” och genast kom bilden fram av det lilla pyret och ett hjärta som tickade alldeles helt fantastiskt.

Jag blev så glad och lättad att jag kunde börjat storlipa. Nu börjar jag fatta. VI SKA HA ETT BARN TILL!!! Herrejävlar, hur ska det gå?! Och hur gick detta till?! ;-)

Tiden från den 20 oktober när jag testade och fram till idag har varit lång. Under förra graviditeten hann jag med 3 VUL där jag fick bekräftat att jag faktiskt var gravid. Och inte minst testade jag på 3 stickor, här blev det bara en. Nu har jag gått nästan halva tiden, och inte riktigt vågat förstå vad som händer.

Moderkakan ligger i framvägg, vilket är förklaringen till varför jag inte känner något. Och inte nog med det, jag har ju känt efter på fel ställen, för långt upp. Men… mitt under ultraljudet kände jag en spark långt ner i höger sida! Med någon sekunds fördröjning såg jag det på skärmen! Nu vet jag precis vart jag har mitt barn, och sedan dess har jag känt av det några gånger till. Förmodligen lyckas den kicka runt precis där moderkakan slutar.

De hade registrerat mig på den 21 juni hos BVC, jag har själv den 22 juni. De flyttade deras datum sex (!) dagar! Helt otroligt. Det är precis som förra gången. Så jag litar inte på det ett dyft, mina barn är helt enkelt små i vecka 18. Jag kan min kropp som en klocka, och den har aldrig gett mig en cykel på +6 dagar (om jag inte varit påverkad av hormonbehandling). Jag vet precis när äl inträffade och vi hade bara sex en gång.

Ni kanske minns att de flyttade mig hela 8 dagar förra gången, trots att det var en IVF. Jag försökta förklara att det är en biologisk omöjlighet, men de lyssnade inte. BM som jag hade nu var förvånad och sa att IVF datum flyttar man inte. Och hon bad om ursäkt för att hon var tvungen att flytta mig igen... ;-)

Nåja. Bebis kommer när bebis vill. Runt den 22 juni!

UL ...

Kan inte fatta det! Imorgon är det UL! Jag som tyckte att den 15 januari är såååååå långt fram i tiden. Tänk, nu är vi snart där! I framtiden!

Är nervös. Och jädrans nyfiken.