Samtal med BM

Jag har känt mig så himla trött på sistone, jag vill bara lägga mig i soffan och inte gå upp på hela dagen. Jag har huvudvärk som jag annars normalt inte har.

Ringde BM idag. Jag ska börja med Niferexen idag och ta en varannan dag till en början med.

Vecka 15 (14+6)

Barnet
Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.

Jag känner fortfarande inget!!! Jag vill ju så gärna få ett livstecken, något som bekräftar att det verkligen bor någon där inne. Jag tycker att jag borde känt av någon hicka, men icke...

Mamma
Eftersom fostret lagrar kalcium kan du under den här perioden bli sugen på mjölk. Drick gärna mjölk både nu och senare. Ditt hjärta har växt och har nu 20 procent högre kapacitet för att klara syretillförseln till både dig och fostret. De flesta har nu vuxit så mycket att kläderna börjar bli för trånga. Psyket påverkas allt mer. Många känner sig svartsjuka och drömmer starka livliga drömmar.

Jag drömmar mycket konstigt och livligt. Jag har ganska mycket drömmar annars, men det här är ju löjligt. På sista tiden har det varit mycket mardrömmar. Jag är inte förtjust i mjölk, och yoghurten har jag blivit illamående av - för att inte tala om kalciumtabletterna. Men jag måste göra något åt det - snart!

Gravid igen
Många kvinnor som har barn tidigare tycker att de ägnar barnet i magen för lite uppmärksamhet, vilket skapar skuldkänslor. Det är naturligt att inte vara lika uppfylld av sin graviditet när det samtidigt finns äldre barn att ta hand om. Njut när du kan och hinner.

Det är ju annorlunda den här gången. Innan var alla mina tankar med magen då Liten låg där i. Men nu finns ju Liten utanför magen och det går ju helt enkelt inte att vara så uppslukad av den här graviditeten som förra gången. I början kunde jag känna dåligt samvete över det, men det berodde nog på att jag samtidigt mådde så dåligt och hade negativa tankar. Men nu tar jag stunder som bara är min och magens. En hand på magen när jag ska sova, en smekning då och då. Funderingar. Namnförslag. Och i allt mys med Liten så finns hans lillebror eller lillasyster med oss. Hela tiden.

Pappa/partner
Stundtals kan det vara besvärligt att leva med en gravid kvinna. Humörsvängningarna kan periodvis vara stora. Ena stunden kan hon vara hur glad som helst, nästa stund kan allt vara botten. Eftersom du står närmast kan du få klä skott för en del av hennes nedstämdhet. Du kan påverkas av detta och själv bli både ledsen, arg och frustrerad och undra hur det här ska gå. Det ligger säkert något i det din partner känner men irritationen eller ledsamheten kan vara oproportionerlig i relation till vad det gäller. Försök ha överseende. Orsaken ska tas på allvar men undvik att nämna att det rör sig om hormoner. Som ett stöd för dig själv kan du försöka sätta det i proportion och inte låta det påverka er relation allt för mycket.

Ja, svårt att kommentera detta. Men jag tycker att mitt humör är betydligt bättre nu när jag också mår bättre, och bättre än det var förra graviditeten. Men inte enligt Pappa...

Ännu mer officiellt

Under julhelgen har Pappas familj och släktingar fått ta del av våra nyheter.

Vi hade tänkt försöka vänta med att berätta till julafton, men vi hann nog inte vara mer än en timme hemma hos svärföräldrarna (den 22:a) innan svärfar (återigen) frågade när det var dags för syskon. "Ja, vi tänkte oss den 22 juni", svarade Pappa. Först trodde de att vi skojade men sedan insåg de att det var sant.

Men inte heller här blev det de glädjetjuten vi trodde och hoppats på. Även om de var väldigt glada var det inte ens någon som sa grattis... Inser mer och mer att man tror sig vara så himla unik, men det är ju en del som gjort detta före oss. Men för oss är detta så jävla fantastiskt och häftigt, och jag tänker fortsätta känna mig unik. Det är detta vi kämpade för så länge, så jag struntar i vad andra tycker och tänker. Vi ska bli föräldrar igen och den glädjen är så stor för oss.

För övrigt hade Liten nog en ganska rolig jul. Tyvärr kändes stället vi var på under doppardagen och julafton inte ett dugg barnvänligt - levande ljus på golvet, fullt med blommor och prydnadssaker, spegel... Jag tyckte jag mest fick gå runt och säga "ajaj" till Liten. Och första kvällen kändes det som en riktigt vuxenkväll där de vuxna satt vid bordet och pratade och drack snaps. Liten blev snabbt kinkig och jag blev lättnad över att få åka hem med honom till svärföräldrarnas hus. Där gav jag honom gröt och sedan kunde vi mysa i lugn och ro innan det var dags för honom att sova.

Julafton blev bättre, han fick mer uppmärksamhet och var fascinerad över alla julklappar som han fick. Högen med julklappar blev som en tron för honom, och han såg rolig ut där han satt mitt i.

Men jag är van vid en annan typ jul och eftersom vi firar vartannat år hos respektives föräldrar så funderar jag på hur det kommer bli om två år. Jag tar seriöst på julen och jag vill ha en seriös jultomte till min då snart fyra-årige son. Jag tror att det kommer sluta med att jag själv kommer få bli tomte för att få en någorlunda jul som jag önskar för mina barn.

Vecka 14 (13+6)

Barnet
Fostret kan hicka. Kroppsdelarna är nu så tydliga att man till och med kan se vilket kön det har. Fostret rör på sig i fostervattnet.

En del i min forumsgrupp på familjeliv har redan börjat känna. Och jag känner efter jättehårt. Hela tiden. Ibland är det något där, men jag är inte säker på om det är tarmarna eller om det är bebisen.

Mamma
Den trötthet du känt i början av graviditeten kan börja avta och du börjar känna dig piggare igen. Huden på magen tänjs ut. Hos många gravida kan en mörk strimma synas mitt på magen. Den beror antagligen på hormonella förändringar och brukar oftast blekna bort när barnet är fött för att försvinna helt efter något år. Undvik att sola under graviditeten eftersom det är lätt att få pigmentfläckar.

Bröstvårtorna och området runtomkring bröstvårtorna kan bli mörkare. Din livmoder är nu ungefär lika stor som en grapefrukt. Är det andra eller tredje graviditeten kan du uppleva att magen är större än första gången. Uppdatera din familj hela tiden om hur du känner dig så de kan stötta och hjälpa dig.

Inte denna gång heller har jag någon mörk strimma på magen. Och jag önskar att det hade varit MÖJLIGT att sola. Jag avskyr det här gråtrista vädret. Mörkt och dystert. Bröstvårtorna är mörka, djupt purpurröda och mycket känsliga. Speciellt mot petiga småbarnsfingrar som ska trycka in dem som om de vore knappar. Och magen den växer fortare än förra gången - kroppen vet nu hur den ska fungera!

Sex
Sexlusten ökar hos många kvinnor mellan fjärde och sjunde månaden. Det har att göra med att betydligt mer blod cirkulerar i kroppen och att könsorganen är mer känsliga för stimulans. Mot slutet av graviditeten kan sexlusten gå ner igen, helt enkelt för att kvinnan känner sig stor och otymplig och kanske är rädd att barnet ska skadas.

Det kommer jag ihåg från förra gången! ;-) Har börjat få lite trevliga drömmar i takt med att jag mår bättre så jag ska nog ta och krypa lite närmare Pappa i sängen...

Pappa/partner
Graviditet och sexualitet hör ihop. Många tycker att en gravid kvinna är både vacker och sensuell. Däremot är intresset för sex under graviditeten väldigt olika för både män och kvinnor. En del är mer sexuellt intresserade och andra inte alls. Att ha sex när man väntar barn är helt normalt. Sex kan kanske bidra till att ni mår bra, att relationen mellan er blir bättre och att ni kommer varandra närmare. Men som så mycket annat handlar det om vad du och din partner känner.

Vi får väl se hur det blir framöver. Pappa såg inte mig som ett sexobjekt förra gången. Inte som en strandad val heller, men däremot som en kvinnlig behållare av hans barn. Och en sådan har man inte sex med... Men man kan mysa med bara närhet också. Att somna intrasslade i varandras armar och ben är underbart det också.

Spådom

Idag hade vi familjerna E och E på lite lussefika, där barnen "bytte" julklappar. Efter fikat så spådde vännen S mig med sin guldring och ett hårstrå från mig, där ringen skulle pendla eller snurra över min handled.

Intressant tyckte skeptiska jag och studerade noggrant S:s hand om den rörde sig och hjälpte till. I början tyckte jag det, men sedan var den stilla… Först pendlade den starkt och visade då på Liten (en son). Sedan stillade den sig och stannade. Började sedan snurra runt i en väldans fart, vilket då skulle betyda att pyret i magen är en liten tjej. Efter ett tag lugnade den ner sig och stannade. Men var det nog med det? Nej, sedan satte den rejäl fart igen och pendlade starkt fram och tillbaka – ytterligare en son! Efter att ha pendlat en stund, så stannade den och fortsatte inte heller.

Intressant. Och facit är i magen.

Lilla julafton

Eftersom vi åker till sambons föräldrar och firar jul iår så hade vi lilljulafton med min igår. Det var mysigt, barnen fick lite julklappar och vi vuxna hade julklappsrace efter att ha ätit lite julmat.

Jag trodde att mamma skulle ringt mig under veckan som gått, och kanske kollat hur jag mådde, ställt lite frågor som kanske dykt upp efter berättandet. Men inte. Däremot så kom hon och pratade med mig lite när vi blev ensamma. Hon sa att hon blev så glad när vi berättade förra veckan att hon höll på att börja storlipa, att det var tur att min syster också varit där annars hade hon nog inte kunnat hålla sig.

Varför håller hon inne med känslorna? Varför kan hon inte unna mig den glädjen att få se deras glädje?

Ändå känns det lite tröstfullt att hon faktiskt var gladare än hon visade, och att jag hade rätt i att det kändes lite konstlat.

Men det är ju lite som så att det vi går igenom har miljoner människor gjort före oss. Men för oss är detta väldigt SPECIELLT. Och så är det väl lite för de flesta av oss som väntar barn. Då har vi väl rätt att få vara lite speciella och kanske lite malliga i vår bubbla. För det som händer, det är märkvärdigt. Och häftigt.

Vecka 13 (12+6)

Barnet
Risken för missfall minskar betydligt. Mycket är färdigt och fostret koncentrerar sig nu på att växa. Huvudet växer däremot lite långsammare nu. Få missbildningar tillkommer efter vecka 13. Fortsätt vara försiktig med vad du äter och dricker. Det påverkar fostret under hela graviditeten. Nu börjar de mänskliga dragen träda fram allt tydligare. Längd huvud till stjärt 74 mm.

Jag har inte oroat mig direkt för något missfall den här gången (heller). Jag har mest varit upptagen med att överleva varje dag. Hela min dag har gått ut på att ta mig igenom jobbet (och få något gjort), nästa milstolpe har varit att överleva tills Liten ska sova - och sedan få honom i säng. Sedan kan jag bara få ligga och må dåligt utan att ha dåligt samvete för att något ska göras eller någon ska tas hand om. Och få gå och lägga mig direkt efter honom om det så har behövts.

Mamma
Fostret påverkas hela graviditeten av stress, så tänk på att ta det lugnt. Avstå från alkohol, droger och tobak och lev sunt. Nu mår de flesta gravida inte längre illa men tyvärr finns det några få som fortsätter att må illa flera veckor till. Du kan märka hur livmodern börjar växa i en jämn takt. Magen börjar rundas lite. Din midja försvinner och du kommer antagligen inte i dina vanliga kläder längre. Även om det inte syns utåt kan du själv se skillnad när du är naken.

Magen putar lite, men nu är jag inte längre orolig att någon ska "komma på mig" på jobbet, utan klär mig i tunikor och tajta tröjor. Det är framför allt på eftermiddagarna som magen svullnar upp lite mer, ibland har jag sett till att hålla mina armar för, eller burit på papper eller en pärm!

Pussar

Liten har titt som tätt innan gett oss blöta pussar med munnen öppen. Oftast när man har bett om en puss så sätter han fram pannan. Ett beteende som gärna upprepas gång på gång när jag matar honom. Men mamma pussar så gärna! Bara jag får hinna lassa in en ny sked med mat emellan så.

Men nu formar han istället munnen och kommer fram och pussar oss, nästan så fort vi ber om det. Och sedan skrattar han lite förläget och myser. Här får han i alla fall ingen som biter honom i kinden!

Att kärlek kunde kännas så här stort, det kunde jag aldrig ana. Eller förstå. Och tur är väl det, i sådana fall hade barnlösheten varit ett ännu värre träsk.

En tanke slog mig

Herregud.

Jag har ju blivit en sådan där.

En sån som har sex en gång och sedan blir på smällen.

Ja herrejävlar så det kan gå!

Pappaledigheten går mot sitt slut

Pappa har nu börjat känna stor sorg över att tiden hemma med Liten går mot sitt slut. Fyra veckor kvar, varav bara 2 ensam, sedan är ju jag hemma över helgerna.

Och jag lider faktiskt med honom. Jag är jätteledsen för hans skull, för jag vet hur jag kände det själv. Men faktiskt var det lättare att gå och jobba än vad jag trodde. Men tiden strax innan, den var otroligt jobbig.

Men Pappa har redan planerat för nästa ledighet. Han vill vara hemma ett halvår igen med Liten och Knodden. Men han har tyckt att det var frukstansvärt tråkigt att vara hemma under hösten (här har det varit rena skitvädret), så nu vill han istället vara hemma från våren.

Jag kan tänka mig att dela på våren och hösten. Jag är ledig från juni till april, sambon är hemma maj till oktober, sedan tar jag de två sista månderna, eller om vi delar på dem. Men för att få ihop det ekonomiskt så behöver jag fortsätta att jobba hemifrån under min mammaledighet, något jag ändå har haft för avsikt att göra. Det ligger en bärbar dator till mig i budgeten för 2009, så den hoppas jag på för hade jag haft en under min förra ledighet så hade jag kunnat jobba mer (och bättre).

Så var det äntligen berättat

Vi åkte till mina föräldrar på kvällen, jag var spänd av förväntan. Sambon likaså tror jag.

Mamma och pappa blev överaskade att vi kom, vi dök väl upp närmare en timme efter syrran och hennes killar tror jag. Vi var tvungna att stanna i affären innan och köpa gröt, som jag inte hittade vart den fanns, ny affär...

Jag påtalade flera gånger att jag "kom med bullar", men min mamma förstod ingenting. Men pappa gjorde det tidigt, påstod han iaf senare. När jag hade hintat för femte gången eller så, så sa min pappa något om att "ja, du är väl gravid igen, annars kommer du ju inte med bullar".

Jag bekräftade och de blev väl glada. Ändå är jag besviken på deras reaktion. Jag hade förväntat mig lite mer jubel, spontana grattis osv. Efteråt när vi åkte hem så var både jag och sambon lite besvikna, vi hade hoppats på mer. Men det är väl som så att det bara är för oss själva som det är så himla fantastiskt. Både barnet i sig, men också att vi klarat det själva den här gången.

Min andra syster gjorde dock som man normalt brukar, slängde sig runt halsen och skrek grattis.

Samtidigt känns det som att jag och mamma fortsätter glida isär mer och mer. En mamma till en annan mammas första frågor brukar väl ändå avlösa varandra snabbare - hur det har varit, hur man mått osv.

Tyvärr kändes det som luften gick ur oss lite...

Mitt te...

Jag har faktiskt så smått börjat dricka te igen. Första dagarna så var det intetsägande. Det var inte så där rasande underbart som innan, men jag blev heller inte illamående av det. Jag har nu även kunnat ta te till frukostrasten på jobbet, men något kaffe tar jag fortfande inte.

För någon månade sedan fick jag en insinuation om att jag kanske var gravid för att jag plötsligt drack vatten på rasten. Jag började skratta och försökte säga något kul, men jag var alldeles för överrumplad. Som tur var kände sig min kollega lite förlägen och sa snällt att "vem vet, den här gången kanske det går av sig självt för er" (hon trodde kanske att hon gjorde mig ledsen iom att vi inte "vet" om vi kan få fler barn).

Hon skulle bara veta!

Finanskris

Jag vet inte om jag lever i en bubbla. Men dagligen nu i flera veckor har jag matats av i media om hur fruktansvärt djup den här krisen är. Chock. Fasansfullt. Lågkonjunktur.

Och visst är många varslade. Redan sparkade. Även i min närmaste närhet. Och visst funderar jag på hur vi själva skulle klara oss, och om vi behöver bli oroliga.

På min arbetsplats har vi redan ridit ut en storm, i början av 2000-talet. Då fick flera personer gå. Än så länge är ingen varslad här, men alla vet om läget förvärras så kommer det hända. Jag tror inte att det är någon fara för min del, men visst sitter inte graviditeten riktigt rätt just nu.

Men om jag bara ser till mig själv, så har vi fått det bättre. Bolåneräntan är lägre än på länge och det talas om fler räntesänkningar. Bensinpriset är låg igår på 9:94! Det innebär att varje gång vi tankar så sparar vi bortåt 150 kr mot för några månader sedan. Det är en hel del pengar det. Och jag fick en hel del oväntade pengar i form av föräldralön från företaget, vilket var helt underbart nu innan jul.

Jag känner ändå stor optimism inför 2009. Och marknaden styrs av psykologiska krafter. Tyvärr kan inte min optimism påverka USA (som tyvärr styr alldeles för mycket av världsekonomin), men jag kanske kan sprida lite positiv anda. I min närmaste närhet.

Inget berättande

Igår mådde jag ta mig tusan skitbra hela dagen! Jag jobbade till halv sex (!) och åkte sedan och handlade, och ställde mig och bakade vid 19! Hade massa massa ork! Däremot har jag haft ett lätt illamående idag och på eftermiddagen kom tröttheten. Jag blev besviken, jag trodde att det hade vänt.

Men det blev inget berättande idag för min familj. Mamma har åkt på magsjuka efter att ha träffat Litens kusiner.

Jag som till och med bakade bullar igår som jag skulle ta med, nästan rykande färska. Vi får se nu när det blir.

När vi berättade om graviditeten med Liten för min familj, hade jag köpt med mig bullar. Vi åkte hem till dem utan någon förvarning. Pappa har skämtat om det att vi brukar aldrig komma på besök utan förvarning, absolut inte en vardag kväll och absolut inte med bullar. Så de förstod ju att det var något vi ville säga...

Därför tänkte vi nu dyka upp, oanmälda med bullar igen. Min syster, som ville vara en flugskit på väggen, har jag bett dyka upp med sina killar.

Vi får se om de fattar...

Lite funderingar...

När jag sitter på bussen på morgonen studerar jag ungdomarna som ska till högstadieskolan. En del är snyggt klädda med tuffa frisyrer, andra ser ut som små ligister med svarta huvtröjor, där de har dragit upp luvan över huvudet. En del ser snälla ut, andra hade jag inte velat träffa ensam en kväll.

Funderar på hur Liten kommer att se ut. Hur han kommer att bli. Kan jag påverka? Kommer vi att gräla om hans klädsel? Kommer han vara en stilig kille som är omtyckt, eller kommer han vara en som hellre ställer sig utanför, och klär sig udda?

Hur mycket kan vi påverka med vår uppfostran? Räcker det långt med kärlek?

Och förresten. En annan sak apropå bussar. Ett förslag finns att sänka åldern för att ta busskörkort från 21 till 18 år. Med risk för att låta som en gammal kärring så säger jag NEJ TACK! Jag vill inte åka med nybakad 18åring som styr bussen. Lite mer torr bakom öronen än så kräver jag.

Fortfarande en bra dag

Fan, jag mår fortfarande bra!

Och jobbar!!!

Fast jag är så gasig i magen att jag ser ut som jag är i sjunde månaden eller något! ;-) Döljer hela tiden magen när jag går iväg här.

En bra dag!

Jag mår faktiskt riktigt bra idag! Vågar jag skriva det?! Igår var det så där hela dagen, fram till kvällen. Då försvann faktiskt illamåendet och jag fick massa energi! Ska baka bullar idag när jag kommer hem. Sedan ska vi njuta av att bara vara själva hemma. Vi beställer nog pizza ikväll! :-D Ingen orkar laga mat! *

Magen är lite rund, mer framåt lunchtid. När jag är ute och går med en kollega på lunchen känns det som den växer. Hon säger åt mig att knäppa upp kappan när jag ska in, för att det syns. Men jag tror inte att folk tänker på det så mycket, visst putar midjan ut, men det kan ju lika väl vara den ”vanliga” kulan!

* Vi har haft hantverkar här en längre period som nu är klara.

Nu är jag rejält trött på detta

Jag är så trött på att må illa och känna mig trött och sliten. JAG VILL INTE MER!

Jag vill må bra, njuta av att magen växer. Och jag vill orka med hushållsgörat, jobba med mina foton, julstöket. Inte minst leka med Liten...

Ett plus i kanten är dock att Liten sista dagarna (inklusive helgen) sovit ända till klockan åtta! I sin egna säng! Så mamma har iaf fått sova...

Vecka 12 (11+6)

Barnet
Nu finns det mesta på plats och fostret koncentrerar sig på att växa. Det börjar växa hår på kroppen som ska skydda huden. Naglar har vuxit ut på tår och fingrar. All näring går via moderkakan till fostret så glöm inte att tänka på vad du äter och dricker. Den kan både öppna och stänga munnen och producerar flera egna hormoner. Längd huvud till stjärt 60 mm.

Det är så svårt att föreställa sig vad som pågår där inne. Än så länge har man ju inte fått ta del av något av det mysiga med en graviditet. Utan bara det jobbiga.

Mamma
Forskning visar att det är mindre vanligt med missfall efter vecka tolv. Illamåendet upphör för många. De flesta har ökat ett till fyra kilo. Har du kräkts mycket kanske du till och med har minskat i vikt. Det är helt normalt. Ni har kanske redan berättat för era föräldrar och/eller nära vänner att ni väntar barn. Men många väntar med att berätta till vecka tolv. Andra berättar från dag ett och tänker kanske att om det sker ett missfall så vill vi kunna prata med våra nära om det. Det kan vara skönt att få berätta, att inte hålla på hemligheten längre. Äntligen får ni glädjas öppet tillsammans med era vänner och familj.

Vi har inte berättat än för våra familjer. Min ska få veta på onsdag, Pappas familj till jul. De enda som vet är min ena syster och några av våra närmaste vänner. Framför allt har jag känt att jag inte vill berätta innan jag själv kan känna riktigt glädje över det. Och det har jag börjat göra nu, i samband med att jag börjat må bättre och börjat få tillbaka mig själv och mitt liv. Och någon vikt har jag inte ökat, utan jag har bara gått ned.

Vissa dagar är jag pigg och känner mig nästan som vanligt. Då kör jag på med jobb och städ hemma. Sedan får jag betala priset och är som död i 2-3 dagar efteråt. Inte kul alls.

Gaddande gnäll

Kanske sista dagarnas gnäll har berott på den stora och tolfte tandens uppdykande? Nu är den i alla fall uppe ser mamma. Jösses. 12 gaddar...

Stora killen ju!

Vi sover dåligt

Liten vaknar nu ofta på nätterna och är ledsen, vill inte somna om. Då får han naturligtvis komma och lägga sig hos oss.

Men inatt... Han var vaken mellan 03 och 05, bökade runt i sängen. Höll på att somna om flera gånger, men bestämde sig sedan för nej, här ska inte sovas. Försöker gång på gång klättra över oss för att ta sig ner på golvet och leka.

Sedan jag blev gravid så har jag så svårt att somna om. Blir jag väckt jag kan få ligga upp till en timme och vrida mig fram och tillbaka utan att lyckas somna om. Och när Liten sover jämte oss, ja då väcker han mig rätt ofta. Samtidigt får jag panik över att jag MÅSTE somna om med en gång, eftersom jag vet hur trött jag är annars på jobbet. Och hur lätt är det att somna om bara för att man måste?

Biten...

Idag fick Liten rejält stryk av en liten tjej. Samobn var på öppna förskolan, och hörde plötsligt hur Liten började gallskrika. Pappa hittade honom, ihop med en tjej i samma ålder, med tårarna sprutandes och helt röd i ansiktet. Snart börjde ett märke uppträda på kinden, först vitt, sedan rött och sedan... ja, ett tandavtryck. En pusslek som gick överstyr kanske?

I vilket fall var han länge otröstlig, men säg vad som inte kan hjälpas av lite majskrokar!

Liten kan bita mig om vi leker och han blir för uppspelt. Det gör ont som satan och jag skriker alltid till högt (ofrilligt) så jag hoppas att han lär sig att sådant gör ont, och inte bitar andra. Pappa har råkat ut för hans tänder någon enstaka gång bara, och en tjejkompis som stoppade in fingret i munnen på honom i somras...

Spirande glädje

Ja, idag går jag in i vecka 12.

Dagarna går upp och ner, mår ju bättre än innan men inte ”som vanligt” vilket jag är irriterad över. Vissa dagar, som senaste tre är jag grymt trött. Just nu sitter jag och gäspar så att ögonen sprutar.

Men jag börjar faktiskt bli glad när jag tänker på den 22:a juni…

Vecka 11 (10+6) - Clementin

Barnet
Nu kallas den lilla för foster i medicinska termer. Det mest kritiska utvecklingsstadiet är över. Fostret har lika stor kropp som huvud. Vid födseln är huvudet en fjärdedel av kroppens längd. Ansiktet är tydligt, utseendet formas och naglarna börjar växa fram. Fostret kan röra på sig. Fostret är ungefär lika stor som en normalstor clementin. Längd huvud till stjärt 48 mm.

Visst hade det varit fräckt om man hade kunnat få se? Haft en egen ULmaskin hemma? Eller en liten kamera inne i magen så man hade kunnat få se allt det här fantastiska växa fram.

Mamma
Det är fortfarande för tidigt för att du ska känna fostret röra sig men du kan känna din livmoder precis ovanför ditt blygdben. En del gravida blir mindre illamående efter elva veckor. Nu börjar också blodmängden i din kropp att öka. En del känner svag värk i nedre delen av revbenen. Det är helt normalt.

När du är gravid behöver du mer kalk och järn än vanligt. Kalk eller kalcium behövs för utvecklingen av barnets benstomme och tänder. Järn är viktigt för blodbildningens skull, både för dig och för barnet. Framförallt behöver du extra järn under graviditetens sista hälft. Prata med din barnmorska.

Jag kommer definitivt behöva järn sedan, BM sa att jag kunde börja med det redan i vecka 18. Har fortfarande tabletter kvar hemma sedan förra gången.

Pappa/partner
Många säger att de har mindre behov av att vara sociala under graviditeten. Graviditeten blir allt viktigare och man kan känna sig asocial. Det är betydelsefullt att ni pratar med varandra. På så sätt får du reda på hur din partner tänker kring graviditeten och du kan berätta hur du känner. Utgå ifrån varandras behov och frågor.

Ja, jag åker allra helst hem direkt efter jobbet. Måste få äta. Gosa med Liten. Vila. Bara få känna det som att att "ja, jag klarade en dag till"! Jag är "safe" för idag.