Videokamera

Så äntligen var den köpt! En Sony DCR-DVD109.

Det blev lite mer dividerande i butiken men det blev den vi tänkte köpa förra gången. Sambon har försökt få den till att fungera under kvällen men det har krånglat lite med skivorna.

Jag pratade lite med min syster angående videokamera och hon poängterade hur värdefullt de tyckte att det har varit att kunna filma sina barn - man får en annan dimension än med en kamera. Men så kommer vi ju från samma familj, där mina föräldrar har filmat.

Nu ska jag bara köpa en bra väska som vi kan ha både videokameran och systemkameran i med tillbehör.

Mer om videokameran

Jag sa till sambon idag när vi satt ute och fikade i solen, att han får bestämma om han vill filma vårt barns liv eller inte! (Vaddå ledande fråga/delegering av beslut).

Utan att tveka sa han att han tycker att vi ska köpa en kamera och därmed basta.

Nu ska vi bara dit igen och få köpt den en gång för alla. Det kan ju vara en idé att hinna lära sig den INNAN förlossningen*.

* Jag kan tänka mig att bli filmad stundvis, men absolut inte under sista skedet. Och inte filmas DÄR.

Videokamera

Sambon och jag har pratat om detta med videokamera länge.

När vi kommer till butiken igår bestäms det ganska fort vilken vi ska ha. 5000 spänn tycker jag dock är lite mycket och jag börjar vackla. Dagens påfrestningar börjar märkas och jag mår illa, är varm och svettas som en gris (det var extremt kvavt och varmt här igår eftermiddag/kväll).

Sambon tycker dock inte att vi ska gå ner till kameran för 4000 kr, lika bra att köpa "bra" saker när vi ändå köper. Men när vi står där i kön ifrågasätter sambon vad vi ska ha videokameran till och säger att det är bara jag som kommer att filma (?). Sambon säger att jag ska bestämma hur vi ska göra.

Då kände jag att jag inte orkade mer. Vi lämnade sakerna där och jag gick gråtandes ut därifrån. Varför ska alla beslut överlämnas till mig? Hur vill jag ha förlossningen? Hur vill jag föda? Vilken ställning? Ska jag ha smärtlindring? Alla saker vi köper är det nästan bara jag som bestämmer. Och nu skulle jag även ta ansvar för kameran (har suttit och letat efter massa info + jämfört flera modeller och märken).

När vi kommer hem stänger jag in mig och bara gråter. Jag orkar inte med alla beslut som jag ska ta om något jag inte känner till. Hela tiden.

Efter att ha gråtit en timme känns det lite bättre. Men sambon får fanimig ta över beslutet om videokameran.

Videokamera

Vi ska köpa en videokamera. Vi väljer mellan Canon eller Sony.

Men frågan är - DV, DVD eller hårddisk?

Några tips eller idéer? Vad ska vi tänka på?