Ledsen och nedstämd idag. Grät en skvätt imorses vilket fortfarande känns i ögonen. Yscha, känner mig verkligen patetisk och tycker synd om mig själv.
Men nu har jag bestämt mig för att jag ska gaska upp mig.
Igår när jag pratade med min mamma sa jag att jag verkligen skulle vilja ha ett stort glas vin. "Men herregud, varför tar du inte det", svarade mamma. "Eh, för att jag är gravid kanske", sa jag. Mamma började skratta och utbrast "Herregud tös - är du gravid?!?".
För en stund glömde hon helt bort det. Ibland gör jag det också och det är lika mysigt varje gång känslan kommer fram. "Ja just det ja! Jag är gravid!".
Sådant får man plocka fram när man sitter och sörjer att man förlorat en tand.
Visar inlägg med etikett Tandläkare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tandläkare. Visa alla inlägg
tisdag, april 17, 2007
måndag, april 16, 2007
Besviken
För mer än ett år sedan krånglade en tand, någon av er kanske minns det. Tandläkaren och jag var inte överens om vilken tand. Eftersom jag vägrade ta risken att rotfylla båda så avvaktade vi. Pengarna ansåg jag att jag behövde till IVF.
I höstas krånglade tanden så mycket att vi beslöt att den skulle rotfyllas - och nu var tandläkaren och jag överens om vilken tand det var (och jag fick rätt).
Jag har genomgått 2 omgångar med att döda nerverna och gjorde till slut rotfyllningen för en månad sedan. Idag åkte jag dit för att bygga upp tanden igen.
Då visade det sig att tanden spruckit ner till roten. Tandhelvetet drogs ut. Efteråt var jag så ledsen och besviken att jag började gråta. Allt detta för inget. 3000 spänn i onödan (de bjöd visserligen på utdragningen, men ändå...)
Mina tänder krånglar pga av att jag misskött dem under ca 2 år för länge sedan. Lägg på tandläkarskräck på det. Men så för 10 år sedan upptäcktes det att jag hade mycket småhål, efter att jag hittat en tandläkare jag vågade lita på. Sedan dess har vi kämpat på bra med mina tänder och lyckats hyfsat bra.
Därför känns sådana här bakslag extra hårt. Att det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar för det jag gjorde när jag var 15 kan inte göras ogjort. Jag är dessutom 32 år och har inte längre alla mina tänder (exkl visdomständer) i behåll. Hur ska det sluta?
Så ikväll är jag nedstämd och ledsen. Besviken. Det blöder och det värker. Fast Liten gör vad den kan för att muntra upp mamma med diverse kickar för att påvisa sin existens. Men ikväll måste jag få tycka synd om mig själv.
Men visst. Livet kunde varit värre.
Men ändå.
I höstas krånglade tanden så mycket att vi beslöt att den skulle rotfyllas - och nu var tandläkaren och jag överens om vilken tand det var (och jag fick rätt).
Jag har genomgått 2 omgångar med att döda nerverna och gjorde till slut rotfyllningen för en månad sedan. Idag åkte jag dit för att bygga upp tanden igen.
Då visade det sig att tanden spruckit ner till roten. Tandhelvetet drogs ut. Efteråt var jag så ledsen och besviken att jag började gråta. Allt detta för inget. 3000 spänn i onödan (de bjöd visserligen på utdragningen, men ändå...)
Mina tänder krånglar pga av att jag misskött dem under ca 2 år för länge sedan. Lägg på tandläkarskräck på det. Men så för 10 år sedan upptäcktes det att jag hade mycket småhål, efter att jag hittat en tandläkare jag vågade lita på. Sedan dess har vi kämpat på bra med mina tänder och lyckats hyfsat bra.
Därför känns sådana här bakslag extra hårt. Att det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar för det jag gjorde när jag var 15 kan inte göras ogjort. Jag är dessutom 32 år och har inte längre alla mina tänder (exkl visdomständer) i behåll. Hur ska det sluta?
Så ikväll är jag nedstämd och ledsen. Besviken. Det blöder och det värker. Fast Liten gör vad den kan för att muntra upp mamma med diverse kickar för att påvisa sin existens. Men ikväll måste jag få tycka synd om mig själv.
Men visst. Livet kunde varit värre.
Men ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
