Chockerande storlek

När jag tog mina magbilder igår blev jag chockad över hur stor den var. Var det verkligen MIN mage?!

Ni som varit/är gravida kanske förstår hur jag menar. Den ser inte alls så stor ut uppifrån. Det ser ut som en söt liten kula. Men från sidan... ojoj. Den är ju gigantisk! Fast inte så stor ändå, men jag blev ändå så förvånad över att jag inte upplevde den storleken uppifrån...

Jag tyckte jag hade putmage innan. Och så jämförde jag med magkortet taget i början på november. Jag ska aldrig mer gnälla över att jag har putmage för jag hittar faktiskt ingen på korten.

Men ändå känner jag mig inte såvidare otymplig. Inte alls. Inte mer än att ta sig upp ur sängen, eller vända sig.

Nya magbilder

Har lagt upp med nya magbilder i arket som ni hittar till höger (Flickr).

Har även knåpat ihop en sammanställd bild. Jag är fortfarande lika förundrad över att det är här är min mage! Att vi efter alla dessa år faktiskt lyckades.

Hur många gånger har man inte stått framför spegeln och försökt föreställa sig hur magen kommer ser ut om man väl en dag lyckas att bli gravid? Hur man måttar och sedan skakar på huvudet - kanske för skaka bort drömmen, ta bort hoppet för att skydda sig mot smärtan. Eller också för att det är så stort och svårbegripligt att det en dag skulle någon vilja bosätta sig där.

Jag tittar ner på min mage och tycker att den är fin och rund. Sedan kommer jag till spegeln (eller tittar på mina bilder) och hjälp! Är det verkligen min mage? Så stor kan den väl ändå inte vara!? ;-) Saken är den att en ser inte så stor ut uppifrån. Men från sidan... Men så jag älskar min mage.

En månad kvar. För mig och min mage.