Mammaträff nr 2 och föräldraledighet och barnvakt

Idag hade vi en psykolog på besök. Vi pratade en del om anknytning och om uppdelad föräldraledighet. Baserat på det hon sa, så känns det som att jag och sambon ska ändra lite i våra planer.

Jag går hemma våren ut. Sedan är vi långlediga båda två hela sommaren och sedan börjar jag jobba heltid efter semestern, då tar sambon vid och är hemma hela hösten. På det sättet slipper Liten få för stora förändringar på en och samma gång.

Sambon ville nämligen från början "bara" vara hemma sina 60 dagar. Men det tog inte lång tid innan han ändrade sig. Innan Liten föddes skulle sambon vara hemma 2 dagar i veckan i några månader. Ganska så snart efter han föddes, vi pratar bara några få dagar efteråt, ville han vara hemma på heltid.

Jag tyckte att heltid 2 månader, där jag har semester under en månad, är för lite tid för honom. Han kommer att ångra sig sedan. För en vecka sedan anmälde vi Liten till barnomsorg, med start 1 augusti nästa år. I helgen ändrade vi oss och sambon vill vara hemma i ett halvår på heltid. Så barnomsorgen ska flyttas ett halvår och jag har ändrat min fp.

En annan sak som poängterades väldans mycket var det här med barnvakter. Att nu har vi varit mamma och pappa så länge att vi måste tänka på oss själva och fixa en barnvakt, för middag, bio eller sex.

Sällan. Där är jag och sambon överens. Vi har nada behov av barnvakt. Vi har varit tillsammans i tolv år och gjort en massa saker innan. Vi har kämpat i flera år för Liten. Inte fasiken vill vi lämna bort honom redan efter tre månader för att göra sådant vi haft tolv år på oss att göra?! Det är säkert annorlunda för de som har barn innan eller inte varit tillsammans speciellt länge. Vårt behov är att göra saker tillsammans som en familj, något varit oss förvägrat under så lång tid. Det innebär att vi försöker att ha ett någorlunda socialt liv där vi anpassar oss efter varandra.

Så kanske kanske, ska Liten få se fotboll senare i höst. Vi får se. Annars stannar mamma hemma och ser det på tv.

Mammaträff nr 1

Revansch!

Idag var det dags för första föräldraträffen på BVC. Jag har sett fram emot det länge, det skulle bli intressant att få träffa andra mammor härifrån byn. Något både jag och sambon pratat om sedan barnlöshetstiden - att förhoppningsvis utöka sin umgängeskrets eftersom vi inte kände någon här*.

Men jag blev besviken. Alla kände redan någon där så jag kände mig utanför direkt. Tre av dem hade redan barn sedan innan, det gör det lite svårare att känna igen sig i dem - de har ju gjort detta innan. Men det är några träffar kvar, så jag har inte gett upp om att detta ska bli annat än bra.

Vännen T och Vännen S har hamnat i två andra grupper, ska bli intressant att höra hur de upplevde det. Men vi har ju redan kontakt och ska förhoppningvis fika ihop nästa vecka.

Just det ja, revansch undrar ni säkert med ett frågetecken. Jo, jag tänkte på det misslyckade fikat häromveckan i Göteborg, då allt gick åt skogen och Liten inte alls var med på noterna. Idag var han nog den mest exemplariska ungen av dem alla! Han log och skrattade i början, var väldigt intresserad av en liten tjej vid sidan av honom. Sedan satt han lugnt i mitt knä och lekte lite med sina leksaksnycklar. När han började visa tendens till kinkighet, då la jag honom till bröstet och han tog det direkt utan problem**. Och sedan hade han den goda smaken att somna vid bröstet - jag lyfte upp honom så att han låg med magen på min bröstkorg - där han sov ända till träffen var slut! Jag var så stolt över honom!!! :-D Och lättad...

Temat idag var barn och säkerhet. Visst har vi varit noga med det vi har valt, att det skall vara säkert. Bilbarnstol, babysitter, barnvagn, säng, skötbord, leksaker etc. Många saker känns självklara. Men det som fick mig orolig var att om Liten sätter i halsen eller ätit något farligt (längre fram).

Idag är det ju ingen större fara när de sätter i halsen eller kräks, de har bra skyddsmekanismer för detta. Men sedan... Jag kände att jag har glömt sådana saker som man fått utbildning på med första hjälpen och HLR. Men men, jag ska inte ta ut problemen i förskott.

Men är det någon vits med att skrämma upp oss?

* Nu har vi ju vännen T och hennes familj, och vännen S som jag träffade på BVC i somras.
** Det har varit svårt många gånger att amma honom utanför hemmet, speciellt om det är ljust, och det är lite rörigt runtomkring (pratigt).