Tillväxtperiod 3 månader

Det är inget snack om saken, Liten är i ännu en tillväxtperiod. Han har sedan i måndags eftermiddag velat ha mat jämt. Konstant. Hela tiden. Han är som en igel på bröstet, och sover helst med bröstvårtan i munnen så han kan ta sig en slurp halvt i sömnen, för att åter somna in i sin dvala.

Kollade upp när nästa tillväxtperiod är, och där stod det - runt tre månader.

Andra gången som bröstvårtorna är ömma sedan förlossningen. Ibland känns de som de är typ flera centimeter långa, utdragna och såriga. Men så tittar jag på dem och de ser ut som vanligt. Men för säkerhets skull har jag tagit fram bröstvårtskrämen igen - jag kan verkligen rekommendera Medelas kräm.

Han verkar dock ganska lugn, somnar nu ofta vid bröstet, ibland dåsar han bara till en kortare stund, eller som igår då han somnar för natten i min famn. Igår ville han hela tiden vara hos mig, ville inte leka själv eller sitta en längre stund i babysittern. Idag har det varit tvärtom, så han har suttit i sittern både när jag åt frukost och duschade, och tittade på fotboll på tv:n medan jag åt lunch. Han har lekt lite med sina nycklar, men mest intressantast för honom har varit att försöka trycka in näven så långt det går i munnen... samtidigt som han mmmm:ar hur gott det är! :-D

Magknip igen...

Sedan igår har jag börjat använda Minifom för första gången och det verkar faktiskt hjälpa på Liten. Magknipen började igår, men trots det blev det faktiskt en mindre skrikig kväll.

Idag har det varit en kanonbra dag! Han har varit go och glad hela dagen, och precis som senaste dagarna äter han rejält och ofta.

Vi har snickare boendes hos oss nu för att lägga om taket. Jag är orolig för hur jag ska hinna serva dem med mat, när jag själv inte tidigare haft tid att ge mig själv mat. Vi får se hur det går. Mer stressigt lär det bli i alla fall.

Tillväxtperiod 5 veckor

Glupsk liten kille!

Liten sover visserligen fem timmar till klockan 02, men därefter ammar jag nästan en gång i timmen. På förmiddagen ammar jag i en timme non-stop! Jag brukar amma ofta i vanliga fall, men idag är det stor skillnad, ammar oftare och längre.

Börjar med AD-dropparna idag, Liten hade inga som helst problem att ta dem. Han såg väldigt fundersam ut när han smakade på oljeblandningen... ;-)

Idag har Liten åkt buss för första gången! Jag var lite orolig för hur jag skulle komma av och på, men jag fick hjälp av kvinnor båda gångerna. Typiskt karlar!

På kvällen blir det lite skrikigt av och till. Men sambon tar med sig Liten upp i sängen och lägger honom på sin bröstkorg och tröstar. De sover snart båda två...

Frustrerad mamma

Idag har jag verkligen haft en låg period. Liten har sovit bra inatt, vaknade för amning 01 och 04. Vid 06 vaknade han igen och var lite kinkig men jag ammade och tröstade och sedan la jag mig tätt intill och vi sov så gott båda två.

Men så kl 10 vaknade han igen. Jag har ammat så bröstvårtarna känns meterlånga, jag har burit och vaggat, gråtit och känt mig otillräcklig, kelat och pussat. Först klockan 16 somnar han helt och hållet. Och han sover så gott nu.

Jag har letat mig igenom mina böcker, men det var först på nätet som jag hittade lite information:

"Om ditt barn plötsligt vill äta oftare, kallas detta en tillväxtperiod. Vanligtvis kan du förvänta dig att tillväxtperioderna sker när ditt barn är omkring två till tre veckor, sex veckor och tre månader. Amma då bara ditt barn oftare under ett par dagar och så återställs jämnvikten mellan tillgång och behov."

I en av böckerna står det att vid tillväxtperioder så vill de förutom att ammas ofta, bli buret och vaggat samt har svårt att komma till ro.

Detta stämmer till punkt och pricka. Jag har letat efter andra orsaker som torsk, feber, magont, för lite mat etc... Men för lite mjölk, jag vet att han får i sig tillräckligt. Han kissar mycket och ofta samt bajsar.

Vi har haft mysstunder under dagen också, både vaket och nyfiket men även genom att han slumrat lite i knät eller på axeln/bröstkorgen. Men han har däremellan skrikigt i högan sky och jag har känt mig som världens sämsta mamma.

Ja ja, jag vet. Det står i alla böcker att vi kommer att känna så. Men inte gör det saken bättre. Nu KÄNNER jag så, och bara för att alla andra också gör det så innebär det ju inte att jag mår bättre. Bra mår jag när Liten är nöjd och belåten och sussar sött.

Jag försökte ge mig ut på promenad. Kom inte ens 100 m hemifrån, han vägrade sluta skrika. Så nu känns det som att jag vågar inte ta mig ur sovrummet själv med honom ens. Vi har det bäst där inne, jag och han. Där vet vi vad som fungerar och inte. Funderar på om jag ska försöka amma honom oftare och längre, dvs se till att han inte somnar så fort vid bröstet utan äter mer.

Sambon var borta under förmiddagen idag, under det värsta skrikandet. När han kommer hem ska det målas och tapetseras med svärmor. Jag blir ledsen och känner mig så satans frustrerad. Vi bråkar. Jag förstår inte varför vi måste tapetsera nu - gjorde vi det inte innan Liten föddes så kan det gott vänta några månader. Jag behöver hjälp. Avlastning. Sambon vill ha det gjort nu när hans föräldrar är här och kan hjälpa honom.

Och visst är det skönt att få det rent och färdigt här hemma. Men jag får nästan panik ibland när jag inte kan trösta Liten. Även om han gråter långt ifrån hela tiden, så är jag på helspänn all tiden han är vaken. Speciellt när vi har andra runt omkring oss. Först när jag får honom att sova kan jag slappna av. Problemet är att jag tar för illa vid mig. Och för att jag blir alldeles uppjagad i hela kroppen så fort han skriker. Kanske känner han min oro och blir orolig själv? Och när han skriker och jag inte kan trösta känner jag mig som världens sämsta mamma.

Jag vet. Han knappt två veckor gammal.

Gick ner i tvättstugan och grät av mig. När det var klart gick jag upp till sambon och löste av honom från Liten. Tapetseringen blev klar och Liten somnade till slut. Sambon och jag mäklade fred.

Imorgon åker sambons föräldrar hem. De har varit till stor hjälp men det är svårt samtidigt att få ihop vårt nya liv samtidigt som vi har nattgäster. Det känns som det är för många människor runt omkring, och med tapetklister och gipsdamm överallt gör inte saken bättre.

För min egen del har jag börjat blöda mer igen. Jag har ruskigt ont i bröstet jag inte använder vid amning , fortfarande sammandragningar i livmodern (idag och igår) och har grymt ont i baken efter nr 2.