Gravidfika

Igår var det dags för min (och förmodligen även vännen T:s) sista fika som gravida. Jag har inte sett T på tre veckor och det är lite festligt när man ska kramas och ha två magar ivägen!

Betty2 dök upp med sina tvillingar - som till hennes glädje och vår besvikelse sov som två små söta änglar under hela fikat! Vi hade ju gärna tittat lite närmare på dem... ;-)

Men det var otroligt kul att träffas - vi var totalt sju tjejer! Sju tjejer som kämpat och lyckats till slut, alla har gjort IVF. Det var så härligt att träffas igen under den här omständigheten istället för som senast, i IRIS-gruppen. Nu var det sprudlade glädje, men visst finns sorgen och smärtan kvar, ihop med rädslan över att det kanske inte går vägen. Men det är en sådan fantastisk känsla att äntligen få se det där jädrans extra strecket på graviditetstestet. Att till slut få se att man faktiskt fungerar!

Och det har varit stiltje länge i IRIS-gruppen, jag började må pest när jag åkte från de senaste träffarna. Ingen lyckades och hoppet kändes fullständigt borta. Jag såg framför mig att jag kom dit till varje träff och bara upprepade min historia...

Därför känns det så underbart när det rasslar till. Men tankarna finns kvar hos dem som inte lyckas - framför allt hos två tjejer, en som går vidare med adoption och en som fortfarande kämpar med IVF. Jag hoppas att de båda lyckas snart, med det som de har valt.

Först ut i fikagruppen

Idag är Betty2 inne för igångsättning!!! Det är så spännande och fast jag vet att det är för tidigt springer jag ut och in på hennes sida hela tiden för att se om någon skrivit någon information där.

Jag berättade för svärmor imorses att en vän nu var på förlossningen i vår gravidgrupp. Oj då sa hon, och frågade hur många vi var och så. Sedan frågade hon ”vem är det som står näst på tur?”. Jag blev faktiskt lite paff där över frågan, för jag har inte tänkt på det. Men det är ju faktiskt *glupp* jag!

Hjälp!
:-D

Tänker på er vännen!

Gravidfika

Vi hade en mysig fika igår där vi skulle inviga Lalli som så lägligt dök upp på vår förra träff, oanandes om att hon var gravid (efter sex ruvningar).

Tyvärr har illamåendet slagit väldigt hårt mot henne så hon kunde inte komma. Inser mer och mer vilken tur jag har haft under min graviditet (än så länge, peppar peppar).

Betty2 med tvillingarna är rund och fin så detta blir sista "Gravidfikat" - nästa gång blir det nog "Gravid/Bebbefika". Jag hoppas verkligen att vi kan behålla gruppen och att fler vill ansluta sig från IRIS-gruppen när de lyckats (vilket jag är helt övertygad om att de kommer att göra).

Det är så oerhört skönt att träffas, tjejer med liknande bakgrund. Vi förstår varandra och man behöver inte förklara. Och ibland kan vi kosta oss på att skratta åt eländen vi varit med om (men nåde den som skrattar som inte tillhör gruppen dock...).

Ny typ av träff

Igår var det så äntligen premiärdags för vår IRIS-gravidfika. Något vi pratat om länge och använt när vi peppat varandra under behandlingarna - när vi lyckas skall vi fortsätta att träffas*.

Så igår möttes vi, Tildalainen Betty2 och jag på ett fik. Till vår stora häpnad träffade vi på IRIS- och FL-vännen Lalli där som var lite för tidig för en fika med en annan vän. Så hon hängde på oss en stund och fikade tills hennes vän dök upp. Till saken är den att Lalli är ruvare efter sitt tredje (och sista) färskförsök. Dessutom har hon passerat mensdatum och vi frågade direkt om status (jag trodde att jag skulle få vänta till sent på kvällen för en rapport) - som var oerhört positiv. Ingen mens i sikte än!

Det känns ju ändå som ett positivt tecken - livet vore förjävla grymt om annars, att stöta på oss där. Nähe, jag tror minsann att det här luktar bra! :-D

I vilket fall, det var trevligt att sitta en stund (typ 3 timmar!), äta gott och småprata om barnvagnar, magar och förlossning. Betty är i vecka 32 (m tvillingar) och Tildalainen i vecka 18. Det känns så oerhört bra att ha vänner som dels delar en snarlik historia och som dessutom är gravida samtidigt med en själv.

* När man väl når målet och lyckats är man med på en IRIS-träff till för att "bli utslängd". Men vi vill gärna fortsätta att träffas efteråt, så nu hoppas vi på många "avhopp" till oss.