Har haft riktigt ont ikväll i magen. Molvärken har varit tidvis väldigt kraftig och jobbig, värst var det när jag lagade mat. Ville bara skita i allt och gå upp och lägg mig. Känns som mens när som helst. Trött och nedstämd.
Värken började avta lite senare på kvällen. Än så länge ingen mens.
tisdag, oktober 31, 2006
Ruvardag 12 och mediala budskap
För drygt två veckor sedan var jag och vännen T på meditation med mediala budskap. Det var första gången för mig, även avseende meditation.
Det verkade en kul grej att pröva på. Jag gillar det mystiska och övernaturliga, även om jag innerst inne är en tvivlare och skeptiker.
Meditationen förstod jag inte förrän senare att det hade fungerat relativt bra på mig. Vaddå sitta här och blunda var tanken många gånger, men först efteråt sorterade jag bilderna jag fick och hur djupt avslappnad jag blev. Mediet ledde oss via en grusväg en sommardag in i en skog och över en bro till ett träd där vi skulle sätta oss.
När hon sa att vi skulle gå såg jag människorna som fanns med mig i rummet - fast som barn. Jag tror jag var vuxen som gick bakom dem på avstånd. Barnen var klädda i korta hängslbyxor och skjortor - typ som barn var klädda för kanske 100 år sedan. Ljushåriga. I åldrarna 4-7 kanske. När vi kom fram till bron började pojkarna kasta mackor i vattnet. Solen lyste, himlen var blå, skogen grön och vattnet inbjudande.
Sedan lämnade jag barnen där och gick mot trädet. Jag kramade om det men kunde inte sätta mig ner. Alltså jag i den skepnad jag var där. Plötsligt var det som jag blev två personer och jag såg hur jag, som cirka 10-åring, satte mig ner vid trädet och lutade ryggen bakom mot det. Tittade jag upp mot himlen såg jag trädets krona med den blå himlen bakom. Solen lyste upp löven vackert.
Medan vi är tillsagda av mediumet att sitta vid trädet tar hon emot budskap från andarna. Nu har jag svårt att koncentrera mig och tänker på jobb. Tvingar mig själv att vandra tillbaka tankarna till trädet eller till ån med de söta barnen som kastar macka i vattnet. Det är svårt.
När vi vaknat till liv igen får vi våra budskap. Detta fick jag:
Det var så träffsäkert att jag nästan trillade baklänges. Nästan.
Min älskade farmor lever. Jag blev lite bestört så jag var tvungen att ringa henne direkt när jag kom hem och så pratsjuk som hon var har hon aldrig varit innan. Vi pratade i 1½ timme och jag var så tacksam för att hon fanns att prata med. Jag har dåligt samvete för att jag ringer så sällan och att jag heller inte hinner träffa henne så ofta jag skulle vilja. Så på något sätt är jag glad över meddelandet som fick mig att ringa henne den där kvällen när hon så gärna ville prata.
Vad som mer gör mig skeptisk med meddelandet är att mediet vet att vi står i kö på Sahlgrenska. Men hon vet inte att vi kommit fram och att jag samma dag jag var där hade ägglossning och två dagar senare skulle få tillbaka Esmeralda.
Mediet ringde mig dagen efter. Hon förstod att något blev galet. Hon berättade att den här kvinnan såg väldigt gammal ut och hon var mycket noga med att budskapet skulle fram och lite otydlig med vem hon var. Kunde hon vara farmors mamma?
Oavsett. Jag känner så här, att jag kan inte göra något för att påverka. Allt ligger i någon annans händer, Gud, Madonnan, Moder Natur eller jag vet inte vad. Det enda jag har är hoppet. Och visst mår man bra av ett sådant här fint meddelande? Och visst vill jag gärna tro, att det var min farmors mamma. Eller så kan det även ha varit min mammas farmor.
Vem är gammelfarmor för er? Min farmors mamma har jag alltid kallat gammelfarmor. Men egentligen är hon ju pappas mormor - blir det gammelmormor då? Min morfars mamma är ju min mammas farmor - kanske är hon gammelfarmor. Jag minns båda två, den ena dog när jag var 13, den andra när jag var tio.
Minnesanteckning
2006.10.31: 37,0, mycket värk på em och framför allt på kvällen.
Det verkade en kul grej att pröva på. Jag gillar det mystiska och övernaturliga, även om jag innerst inne är en tvivlare och skeptiker.
Meditationen förstod jag inte förrän senare att det hade fungerat relativt bra på mig. Vaddå sitta här och blunda var tanken många gånger, men först efteråt sorterade jag bilderna jag fick och hur djupt avslappnad jag blev. Mediet ledde oss via en grusväg en sommardag in i en skog och över en bro till ett träd där vi skulle sätta oss.
När hon sa att vi skulle gå såg jag människorna som fanns med mig i rummet - fast som barn. Jag tror jag var vuxen som gick bakom dem på avstånd. Barnen var klädda i korta hängslbyxor och skjortor - typ som barn var klädda för kanske 100 år sedan. Ljushåriga. I åldrarna 4-7 kanske. När vi kom fram till bron började pojkarna kasta mackor i vattnet. Solen lyste, himlen var blå, skogen grön och vattnet inbjudande.
Sedan lämnade jag barnen där och gick mot trädet. Jag kramade om det men kunde inte sätta mig ner. Alltså jag i den skepnad jag var där. Plötsligt var det som jag blev två personer och jag såg hur jag, som cirka 10-åring, satte mig ner vid trädet och lutade ryggen bakom mot det. Tittade jag upp mot himlen såg jag trädets krona med den blå himlen bakom. Solen lyste upp löven vackert.
Medan vi är tillsagda av mediumet att sitta vid trädet tar hon emot budskap från andarna. Nu har jag svårt att koncentrera mig och tänker på jobb. Tvingar mig själv att vandra tillbaka tankarna till trädet eller till ån med de söta barnen som kastar macka i vattnet. Det är svårt.
När vi vaknat till liv igen får vi våra budskap. Detta fick jag:
Min lilla lilla flicka.
Nu händer det mycket med dig och runt dig.
Jag vet din innersta längtan och den ligger inte långt borta nu.
Allt kommer att gå bra! Ta det bara lugnt och vila.
Kram Farmor.
Jag vet din innersta längtan och den ligger inte långt borta nu.
Allt kommer att gå bra! Ta det bara lugnt och vila.
Kram Farmor.
Det var så träffsäkert att jag nästan trillade baklänges. Nästan.
Min älskade farmor lever. Jag blev lite bestört så jag var tvungen att ringa henne direkt när jag kom hem och så pratsjuk som hon var har hon aldrig varit innan. Vi pratade i 1½ timme och jag var så tacksam för att hon fanns att prata med. Jag har dåligt samvete för att jag ringer så sällan och att jag heller inte hinner träffa henne så ofta jag skulle vilja. Så på något sätt är jag glad över meddelandet som fick mig att ringa henne den där kvällen när hon så gärna ville prata.
Vad som mer gör mig skeptisk med meddelandet är att mediet vet att vi står i kö på Sahlgrenska. Men hon vet inte att vi kommit fram och att jag samma dag jag var där hade ägglossning och två dagar senare skulle få tillbaka Esmeralda.
Mediet ringde mig dagen efter. Hon förstod att något blev galet. Hon berättade att den här kvinnan såg väldigt gammal ut och hon var mycket noga med att budskapet skulle fram och lite otydlig med vem hon var. Kunde hon vara farmors mamma?
Oavsett. Jag känner så här, att jag kan inte göra något för att påverka. Allt ligger i någon annans händer, Gud, Madonnan, Moder Natur eller jag vet inte vad. Det enda jag har är hoppet. Och visst mår man bra av ett sådant här fint meddelande? Och visst vill jag gärna tro, att det var min farmors mamma. Eller så kan det även ha varit min mammas farmor.
Vem är gammelfarmor för er? Min farmors mamma har jag alltid kallat gammelfarmor. Men egentligen är hon ju pappas mormor - blir det gammelmormor då? Min morfars mamma är ju min mammas farmor - kanske är hon gammelfarmor. Jag minns båda två, den ena dog när jag var 13, den andra när jag var tio.
Minnesanteckning
2006.10.31: 37,0, mycket värk på em och framför allt på kvällen.
måndag, oktober 30, 2006
Ruvardag 11 och nedstämd
Jag har känt mig oerhört nedstämd idag. Ögonen känns gråtiga och vill bara svämma över. Men jag har ingen anledning alls till att känna så här.
Jag känner heller inte så mycket i magen. Det spänner och drar lite. Svag mensig molvärk. Fick springa en massa på toa igår, men inte alls idag. Fryser. Men det gör jag alltid. Trött.
Jag har den senaste veckan tagit eftermiddagsprogesteronet ihop med en tampong, efter tips på FL. Man bör helst ligga ner en halvtimme efter man tagit den, men det är lite svårt när jag jobbar eller är iväg på annat.
Klockan ställer jag på 5:30 på morgonen för att jag skall gå upp och ta morgonproggisen. Sedan går jag och lägger mig, oftast blir det en timme till att halvsova bort. Sista proggisen tar jag när jag går och lägger mig på kvällen. Det har fungerat ganska bra att komma igång dem den här gången (ja, förutom första dagen då – men då var det ju en låååång fest!).
Idag har det varit en riktigt asjobbig dag. Spänningen och nervositeten sitter i min bröstkorg som en svulst. Det är ingen nyfiken spänd förväntan, utan det är en spyfärdig plågsam väntan. Det enda jag känner till är misslyckas, och det är det jag fasar för mest av allt nu. Ja, till och med mer än min jäkla rotfyllning på torsdag.
Jag känner heller inte så mycket i magen. Det spänner och drar lite. Svag mensig molvärk. Fick springa en massa på toa igår, men inte alls idag. Fryser. Men det gör jag alltid. Trött.
Jag har den senaste veckan tagit eftermiddagsprogesteronet ihop med en tampong, efter tips på FL. Man bör helst ligga ner en halvtimme efter man tagit den, men det är lite svårt när jag jobbar eller är iväg på annat.
Klockan ställer jag på 5:30 på morgonen för att jag skall gå upp och ta morgonproggisen. Sedan går jag och lägger mig, oftast blir det en timme till att halvsova bort. Sista proggisen tar jag när jag går och lägger mig på kvällen. Det har fungerat ganska bra att komma igång dem den här gången (ja, förutom första dagen då – men då var det ju en låååång fest!).
Idag har det varit en riktigt asjobbig dag. Spänningen och nervositeten sitter i min bröstkorg som en svulst. Det är ingen nyfiken spänd förväntan, utan det är en spyfärdig plågsam väntan. Det enda jag känner till är misslyckas, och det är det jag fasar för mest av allt nu. Ja, till och med mer än min jäkla rotfyllning på torsdag.
13 dpo idag och ingen mens än. Inte en droppe.
Minnesanteckning
2006.10.30: 37,0, mensaktigt molande.
söndag, oktober 29, 2006
Ruvardag 10 och funderingar
Idag är jag på ruvardag 10 tillika dag 12 efter ägglossning av normala 14 dagar. Mens är beräknad till på torsdag.
När jag gjorde inseminationerna under 2005 tog jag extra progesteron, vilket gjorde att mensen försenades. Den brukade komma sex dagar senare, med småblödningar efter fyra dagars övertid.
Första gången det hände var i juni 2005, efter min första insemination. Jag var själv hemma, sambon var bortrest. Min AFF-vän anhna hade sagt till mig att jag bara måste vara gravid. Men jag vågade inte tro det först.
Så när jag vaknade där på torsdagsmorgonen och insåg att mensen inte kommit inatt heller började jag tillåta mig själv att tro på det och jag grät av lycka. Jag låg där med handen på magen och minns att jag ändå kände en styng av rädsla för det främmande som nu skulle komma. Jag fantiserade om hur jag skulle berätta för sambon när han kom hem – och hur sjutton skulle jag klara av att vara tyst i tre dagar??? Jag ville ju inte berätta på telefonen…
Jag gick upp och testade. Det var negativt. Men hur fasiken kunde det vara negativt? Jag fattade ingenting. Först senare den dagen hittade jag information på AFF om att progesteronet kan försena mensen*, vilket barnmorskan bekräftade för mig när jag ringde senare samma dag. Jag var helt förkrossad.
När jag sedan genomgått första IVF:en räknade jag med att om vi skulle misslyckas, så skulle mensen försenas, och jag skulle börja småblöda lite på den fjärde övertidsdagen. Men jag hittade även information om att när man gjort färsk-försök så blir mensen inte försenad om den blir det annars av progesteronet.
Men småblödningarna kom på den fjärde övertidsdagen. Samma dag testade jag negativt. Slutade med progesteronet dagen efter. Testade igen dagen efter det, och fick positivt! Två timmar senare fick jag konstiga smärtor i magen och det började forsa blod. Förmodligen missfall.
Så vid vårt andra färskförsök så räknade jag med att mensen återigen skulle bli försenad. Men småblödningarna satte igång tidigare, redan på den förmodade mensdagen. Jag fortsatte ändå med progesteronet och mensen kom igång helt två dagar senare. Jag drar den slutsatsen att fördröjningen förra gången berodde på att jag var gravid. Om det är korrekt eller inte, ja, det kan ingen svara på…
Så nu vet jag lite om hur min kropp fungerar vid färskförsök. Men jag räknar med att mensen kommer att fördröjas den här gången, så kommer det inte mens på torsdag är det absolut inte läge att börja ens tänka tanken på att jubla.
*Finns ingen bipacksedel till progesteronet.
Minnesanteckning
2006.10.29: 36,8, svullen, svaga mensmolningar, mkt toabesök, trött
När jag gjorde inseminationerna under 2005 tog jag extra progesteron, vilket gjorde att mensen försenades. Den brukade komma sex dagar senare, med småblödningar efter fyra dagars övertid.
Första gången det hände var i juni 2005, efter min första insemination. Jag var själv hemma, sambon var bortrest. Min AFF-vän anhna hade sagt till mig att jag bara måste vara gravid. Men jag vågade inte tro det först.
Så när jag vaknade där på torsdagsmorgonen och insåg att mensen inte kommit inatt heller började jag tillåta mig själv att tro på det och jag grät av lycka. Jag låg där med handen på magen och minns att jag ändå kände en styng av rädsla för det främmande som nu skulle komma. Jag fantiserade om hur jag skulle berätta för sambon när han kom hem – och hur sjutton skulle jag klara av att vara tyst i tre dagar??? Jag ville ju inte berätta på telefonen…
Jag gick upp och testade. Det var negativt. Men hur fasiken kunde det vara negativt? Jag fattade ingenting. Först senare den dagen hittade jag information på AFF om att progesteronet kan försena mensen*, vilket barnmorskan bekräftade för mig när jag ringde senare samma dag. Jag var helt förkrossad.
När jag sedan genomgått första IVF:en räknade jag med att om vi skulle misslyckas, så skulle mensen försenas, och jag skulle börja småblöda lite på den fjärde övertidsdagen. Men jag hittade även information om att när man gjort färsk-försök så blir mensen inte försenad om den blir det annars av progesteronet.
Men småblödningarna kom på den fjärde övertidsdagen. Samma dag testade jag negativt. Slutade med progesteronet dagen efter. Testade igen dagen efter det, och fick positivt! Två timmar senare fick jag konstiga smärtor i magen och det började forsa blod. Förmodligen missfall.
Så vid vårt andra färskförsök så räknade jag med att mensen återigen skulle bli försenad. Men småblödningarna satte igång tidigare, redan på den förmodade mensdagen. Jag fortsatte ändå med progesteronet och mensen kom igång helt två dagar senare. Jag drar den slutsatsen att fördröjningen förra gången berodde på att jag var gravid. Om det är korrekt eller inte, ja, det kan ingen svara på…
Så nu vet jag lite om hur min kropp fungerar vid färskförsök. Men jag räknar med att mensen kommer att fördröjas den här gången, så kommer det inte mens på torsdag är det absolut inte läge att börja ens tänka tanken på att jubla.
*Finns ingen bipacksedel till progesteronet.
Minnesanteckning
2006.10.29: 36,8, svullen, svaga mensmolningar, mkt toabesök, trött
lördag, oktober 28, 2006
Ruvardag 9 och lyxmat
Ikväll har vi ätit hummer för första gången hemma. Jag har ätit hummersoppa och liknande på restaurang men aldrig hemma. Eller rättare sagt, en gång tidigare har jag köpt hem hummer. Jag gjorde iordning en festmåltid hemma med räkor, såser och grönsaker. Och så köpte jag en hummer. Vi stirrade på den under måltiden och ingen visste hur den skulle ätas eller öppnas heller för den delen. Vi fryste ner den och glömde bort den tills vi flyttade till huset. Då hittade vi den igen och la den i det stora runda arkivet.
Idag är jag grymt besviken för att vi slängde den. Gud så gott det var! För första gången har jag varit avundsjuk på sambon för att han tagit den större "köttbiten"!
Jag köpte ett gott vin, en Chablis, till maten. Så för första gången har jag druckit alkohol under en ruvning, men bara ett glas. Jag är egentligen emot det, men vet även att ett glas varken gör från eller till. Och till sådan här festmat ville jag varken ha Coca-Cola eller julmust...
Idag har jag knappt känt något. Jag låg vaken en lång stund imorses och då hade jag lite annorlunda värk, inbillar jag mig. Sedan har jag känt NADA under hela dagen. Lite svag mensvärk under eftermiddagen precis innan jag tog progesteronet. Annars ingenting alls. Vet att jag borde sluta leta så här efter symptom men det går inte... Just nu känner jag mig väldigt pessimistisk.
Åkte till apoteket för att hämta ut mer progesteron. Då blev jag med frikort nummer fyra. Hade helt glömt bort att proggisarna är så jävla dyra. Åtta askar kostade över 1300 kr! Fy fan...
Idag har sambon pratat med magen för första gången. Eller pratat och pratat... skrikit. ;-) Vi busade imorses och han brottade ner mig i sängen och gav mig en puss. Sedan vände han sig mot magen och ropade högt "HALLO, ÄR DU KVAR DÄR INNE?". Blev så full av skratt.
Åh, jag hoppas att mitt pessimistiska jag har fel. Att man kan lyckas med FET och att Esmeralda är kvar där inne.
Dags för en proggis och sängen.
Natti natti.
Minnesanteckning2006.10.28: glömt tempa, svag mensvärk på em.
Idag är jag grymt besviken för att vi slängde den. Gud så gott det var! För första gången har jag varit avundsjuk på sambon för att han tagit den större "köttbiten"!
Jag köpte ett gott vin, en Chablis, till maten. Så för första gången har jag druckit alkohol under en ruvning, men bara ett glas. Jag är egentligen emot det, men vet även att ett glas varken gör från eller till. Och till sådan här festmat ville jag varken ha Coca-Cola eller julmust...
Idag har jag knappt känt något. Jag låg vaken en lång stund imorses och då hade jag lite annorlunda värk, inbillar jag mig. Sedan har jag känt NADA under hela dagen. Lite svag mensvärk under eftermiddagen precis innan jag tog progesteronet. Annars ingenting alls. Vet att jag borde sluta leta så här efter symptom men det går inte... Just nu känner jag mig väldigt pessimistisk.
Åkte till apoteket för att hämta ut mer progesteron. Då blev jag med frikort nummer fyra. Hade helt glömt bort att proggisarna är så jävla dyra. Åtta askar kostade över 1300 kr! Fy fan...
Idag har sambon pratat med magen för första gången. Eller pratat och pratat... skrikit. ;-) Vi busade imorses och han brottade ner mig i sängen och gav mig en puss. Sedan vände han sig mot magen och ropade högt "HALLO, ÄR DU KVAR DÄR INNE?". Blev så full av skratt.
Åh, jag hoppas att mitt pessimistiska jag har fel. Att man kan lyckas med FET och att Esmeralda är kvar där inne.
Dags för en proggis och sängen.
Natti natti.
Minnesanteckning2006.10.28: glömt tempa, svag mensvärk på em.
fredag, oktober 27, 2006
Ruvardag 8 och halvvägs
Idag har jag ruvat i 7 dygn. Det innebär att jag är 9 dagar efter ägglossning, och egentligen mer än halvvägs. Men eftersom det var insättning för en vecka sedan känns det mer som en milstolpe idag.
Det är mindre än en vecka kvar till mens. Beräknad till på torsdag. Det börjar redan känns fruktansvärt jobbigt. Den första veckan är det roligt att ruva. Sista är en plåga och en lång transportsträcka. Men testdag är inte innan 7 november - vilket är en evighet bort.
Idag har jag mått sådär konstigt igen. Konstig värk och illamående. Men pigg, inte alls trött. Frusen hela dagen. Men jag är inte alls säker på att jag inte känt så här innan.
Minnesanteckning
2006.10.27: 36,9
Det är mindre än en vecka kvar till mens. Beräknad till på torsdag. Det börjar redan känns fruktansvärt jobbigt. Den första veckan är det roligt att ruva. Sista är en plåga och en lång transportsträcka. Men testdag är inte innan 7 november - vilket är en evighet bort.
Idag har jag mått sådär konstigt igen. Konstig värk och illamående. Men pigg, inte alls trött. Frusen hela dagen. Men jag är inte alls säker på att jag inte känt så här innan.
Minnesanteckning
2006.10.27: 36,9
Bråket om a-kassan
Funderar på att sluta läsa Aftonbladet. Har ni sett bilden på den här personen? Han är ju kommunist och så röd så det skriker om det.
Jag är så irriterad för Aftonbladets hetskampanjer mot den nya regeringen. Den här gången RASAR det svenska folket angående a-kassan. Vem gör det? På min arbetsplats finns det ett hundratal personer med olika bakgrunder och förutsättningar och politiska åsikter. Än så länge har jag inte hört någon rasa. Visst, det är surt att få ökade kostnader – det tycker även jag. Och säkert många här på mitt jobb också. Men tanken är ju att det skall betala sig på sikt.
Men varför skall vi som jobbar betala för andras a-kassa för? Skall man driva ett land måste man tänka mer affärsmässigt och låta varje sak kunna bära sig själv i så stor utsträckning som möjligt.
Vi försäkrar våra dyra bilar. Vi försäkrar våra dyra hem. Vi försäkrar våra djur. Vi har pensionsförsäkring. Vi har drulleförsäkring. Vi har livförsäkring. Vi har skadeförsäkring. Vi har reseförsäkring.
Varför i jösse namn skulle vi INTE försäkra oss vid arbetslöshet? Vi vill väl alla ha någon form av skydd för inkomstbortfall då vi kan bli ståendes utan jobb? Varför skall jag sitta här och slava och betala en massa skatt för att ANDRA är arbetslösa?
Innan någon hetsar upp sig så en förtydelse. Jag är solidarisk av mig, jag har inga problem att man via skattesedeln hjälper människor när de är mellan jobb (eller för den delen sjuka, vårdar barn eller andra anhöriga etc). Men så länge det finns människor som hellre är arbetslösa än jobbar – då vill jag inte vara med och betala. Varför vill folk inte göra rätt för sig? De ser förmodligen inte att pengarna kommer från mig och andra som jobbar. Utan de kommer från staten, eller arbetsförmedlingen/a-kassan.
Hur länge kan man med att utnyttja systemet? Att utnyttja andra som sliter? Vi har en ökad arbetskraftsinvandring för det finns arbeten som vi svenskar inte tar i. Jag har under alla år tagit alla jobb jag kommit över – jag har varit underbetald på B&W, jobbat på lager, ålderdomshem, delat ut reklam, barnflicka, städat m m. Långt ifrån allt har varit roligt, men det betalade mig genom gymnasiet och högskolan. Jag har inte fått något gratis och jag förväntar mig inte det i framtiden heller utan jobbar till mig dit jag vill. Ibland lyckas man, ibland inte.
Glöm inte att sossarna gick till val på att höja bidragen. Hur tror ni att detta skulle finansieras? Det är knappast något som varit gratis det heller – utan genom ökade skatter.
Kan ingen starta ett anti-akasseuppror? Visst, det är surt med ökade kostnader, men skall jag bidra till att vi får det bättre i Sverige och fler kan börja jobba, då har jag inga som helst problem med att betala 200 kr mer i månaden i kassa.
Mina katter kostar mig 100 kr i månaden. Bil och hus kostar 600 kr i månaden. Pensionsförsäkringen ligger på 500 kr i månaden. Allt det vill jag behålla, därför betalar jag högre a-kassa utan något annat än ett litet plånboksgnyene men med förhoppning om ett bättre Sverige där vi tillsammans hjälps åt.
Jag är så irriterad för Aftonbladets hetskampanjer mot den nya regeringen. Den här gången RASAR det svenska folket angående a-kassan. Vem gör det? På min arbetsplats finns det ett hundratal personer med olika bakgrunder och förutsättningar och politiska åsikter. Än så länge har jag inte hört någon rasa. Visst, det är surt att få ökade kostnader – det tycker även jag. Och säkert många här på mitt jobb också. Men tanken är ju att det skall betala sig på sikt.
Men varför skall vi som jobbar betala för andras a-kassa för? Skall man driva ett land måste man tänka mer affärsmässigt och låta varje sak kunna bära sig själv i så stor utsträckning som möjligt.
Vi försäkrar våra dyra bilar. Vi försäkrar våra dyra hem. Vi försäkrar våra djur. Vi har pensionsförsäkring. Vi har drulleförsäkring. Vi har livförsäkring. Vi har skadeförsäkring. Vi har reseförsäkring.
Varför i jösse namn skulle vi INTE försäkra oss vid arbetslöshet? Vi vill väl alla ha någon form av skydd för inkomstbortfall då vi kan bli ståendes utan jobb? Varför skall jag sitta här och slava och betala en massa skatt för att ANDRA är arbetslösa?
Innan någon hetsar upp sig så en förtydelse. Jag är solidarisk av mig, jag har inga problem att man via skattesedeln hjälper människor när de är mellan jobb (eller för den delen sjuka, vårdar barn eller andra anhöriga etc). Men så länge det finns människor som hellre är arbetslösa än jobbar – då vill jag inte vara med och betala. Varför vill folk inte göra rätt för sig? De ser förmodligen inte att pengarna kommer från mig och andra som jobbar. Utan de kommer från staten, eller arbetsförmedlingen/a-kassan.
Hur länge kan man med att utnyttja systemet? Att utnyttja andra som sliter? Vi har en ökad arbetskraftsinvandring för det finns arbeten som vi svenskar inte tar i. Jag har under alla år tagit alla jobb jag kommit över – jag har varit underbetald på B&W, jobbat på lager, ålderdomshem, delat ut reklam, barnflicka, städat m m. Långt ifrån allt har varit roligt, men det betalade mig genom gymnasiet och högskolan. Jag har inte fått något gratis och jag förväntar mig inte det i framtiden heller utan jobbar till mig dit jag vill. Ibland lyckas man, ibland inte.
Glöm inte att sossarna gick till val på att höja bidragen. Hur tror ni att detta skulle finansieras? Det är knappast något som varit gratis det heller – utan genom ökade skatter.
Kan ingen starta ett anti-akasseuppror? Visst, det är surt med ökade kostnader, men skall jag bidra till att vi får det bättre i Sverige och fler kan börja jobba, då har jag inga som helst problem med att betala 200 kr mer i månaden i kassa.
Mina katter kostar mig 100 kr i månaden. Bil och hus kostar 600 kr i månaden. Pensionsförsäkringen ligger på 500 kr i månaden. Allt det vill jag behålla, därför betalar jag högre a-kassa utan något annat än ett litet plånboksgnyene men med förhoppning om ett bättre Sverige där vi tillsammans hjälps åt.
torsdag, oktober 26, 2006
Ruvardag 7 och värk
Ena dagen är jag bubblande glad för att jag har värk i magen och mår konstigt. Och nästa dag är jag lika besviken för att jag inte känner likadant eller att jag inbillar mig att det inte är något utöver det vanliga.
Jag tycker allt att jag har haft betydligt mycket mer värk i tjejmagen än tidigare. Och att det känns annorlunda. Jag är otroligt trött emellanåt och känner mig svagt illamående. Igår var jag otroligt förhoppningsfull och tänkte att det här kan nog ha gått vägen. Men idag vet jag inte…
Minnesanteckning
2006-10-26 37,0
Jag tycker allt att jag har haft betydligt mycket mer värk i tjejmagen än tidigare. Och att det känns annorlunda. Jag är otroligt trött emellanåt och känner mig svagt illamående. Igår var jag otroligt förhoppningsfull och tänkte att det här kan nog ha gått vägen. Men idag vet jag inte…
Minnesanteckning
2006-10-26 37,0
onsdag, oktober 25, 2006
Ruvardag 6 och namn
Naturligtvis har jag klurat ut ett bra namn till det här embryot! Namnet kom från ingenstans när jag låg på britsen en kväll och agerade nåldyna.
Tidigare gånger har jag känt så starkt att det var pojkar. Den här gången var det tvärtom. Jag har tänkt på det som en flicka. En flicka med långt ljust korkskruve-hår, som fullkomligt utstrålar glädje och bus och har underbart glittriga ögon!
Jag ville ha ett lite halvgalet namn som arbetsnamn som ändå är vackert. Och så blev det.
Esmeralda.
Minnesanteckning
2006-10-25 36,9
tisdag, oktober 24, 2006
Ruvardag 5 och humöret
Idag har jag känt mig mycket piggare, jobbade till och med över till halv nio. Molandet har fortsatt hela dagen. Idag har jag varit irriterad och känt att jag haft en kort stubin - blev ruskigt förbannad under förmiddagen i en diskussion med en kollega. Jag kände redan igår hur lättirriterad jag har blivit, även över små saker.
Så det gäller att tänka sig för.
Minnesanteckning
2006.10.24: 37,0
Så det gäller att tänka sig för.
Minnesanteckning
2006.10.24: 37,0
måndag, oktober 23, 2006
Ruvardag 4 och implantation
Idag skall vara dagen då embryot bör bädda in sig ordentligt och fästa i livmodern. Just denna dag tänker jag alltid på just detta. Lever den lill* fortfarande? Har den fortsatt och dela på sig eller håller den på att dö?
Jag har ända sedan igår kväll haft biverkningar från progesteronet och känt hur det moler och drar i bebismagen. Fundererar på om jag brukar känna av det så tidigt - men det är ju helt klart ett bättre tecken än förra gången då jag inte kände av något på hela tiden.
Efter lunch idag blev jag så fruktansvärt trött, det bara ramlade över mig fullständigt. Åkte hem lite tidigare och försökte prata kök med sambon men jag kan konstatera att det är STORT det här med kök och att vi har olika viljor...
Minnesanteckning
2006.10.22: 36,9
2006.10.23: 36,9
Jag har ända sedan igår kväll haft biverkningar från progesteronet och känt hur det moler och drar i bebismagen. Fundererar på om jag brukar känna av det så tidigt - men det är ju helt klart ett bättre tecken än förra gången då jag inte kände av något på hela tiden.
Efter lunch idag blev jag så fruktansvärt trött, det bara ramlade över mig fullständigt. Åkte hem lite tidigare och försökte prata kök med sambon men jag kan konstatera att det är STORT det här med kök och att vi har olika viljor...
Minnesanteckning
2006.10.22: 36,9
2006.10.23: 36,9
lördag, oktober 21, 2006
Ruvardag 2 och festen
Vilken fest!
Vilka härliga människor!
Med tanke på det här, så bestämde jag mig för att nu jäklar skulle jag vara social och ha skoj! Plocka fram mitt gamla jag, mitt riktiga jag. Och visst fick jag skoj, även om mitt riktiga inte var framme. För första gången på länge kände jag suget efter att få festa, men eftersom jag ruvar vill jag inte dricka något, så jag var chaufför. Men det spratt lite benen efter att få släppa loss, jag får väl ta igen det en annan dag. Om något år eller två! ;-) Det var det roligaste på länge och det var nog vad vi behövde, både jag och sambon.
Det blev även efterfest och vi kom inte hem innan på klockan var över 6 på morgonen, imorses! Jag tog ett progesteron när jag kom tillbaka från Sahlgrenska sent igår eftermiddag, och skulle tagit ett till natten. Istället fick jag hoppa över den och istället ta morgonens progesteron till sänggåendet…
Vaknade vid 12 redan och kände mig ändå rätt utvilad, trots bara fem timmars sömn. Men det blev inte mycket gjort idag utan vi har bara tagit det lugnt!
Minnesanteckning
2006.10.20: 36,7
2006.10.21: 36,9 (för alltid förhöjt temp av progesteronet)
Vilka härliga människor!
Med tanke på det här, så bestämde jag mig för att nu jäklar skulle jag vara social och ha skoj! Plocka fram mitt gamla jag, mitt riktiga jag. Och visst fick jag skoj, även om mitt riktiga inte var framme. För första gången på länge kände jag suget efter att få festa, men eftersom jag ruvar vill jag inte dricka något, så jag var chaufför. Men det spratt lite benen efter att få släppa loss, jag får väl ta igen det en annan dag. Om något år eller två! ;-) Det var det roligaste på länge och det var nog vad vi behövde, både jag och sambon.
Det blev även efterfest och vi kom inte hem innan på klockan var över 6 på morgonen, imorses! Jag tog ett progesteron när jag kom tillbaka från Sahlgrenska sent igår eftermiddag, och skulle tagit ett till natten. Istället fick jag hoppa över den och istället ta morgonens progesteron till sänggåendet…
Vaknade vid 12 redan och kände mig ändå rätt utvilad, trots bara fem timmars sömn. Men det blev inte mycket gjort idag utan vi har bara tagit det lugnt!
Minnesanteckning
2006.10.20: 36,7
2006.10.21: 36,9 (för alltid förhöjt temp av progesteronet)
Återförande och en massa annat
I fredags var det lite stressigt. Först var sambon sen på morgonen och jag skulle köra honom till jobbet. Vi kom iväg en halvtimme försent, vilket innebar att jag hade bråttom sedan när jag kom hem igen – äta frukost, göra iordning mig, förbereda för kvällens fest etc. 45 minuter senare var jag på väg in till stan igen – dags för sista akupunkturbehandlingen.
Under akupunkturen fick jag mer ström på magen än jag brukar, det kittlade gott. I onsdags var jag på meditation med vännen T, och jag försökte hittat tillbaka dit i tankarna men det var fulltständigt meningslöst. Fast någonting var det iaf, för tiden gick så otroligt mycket fortare än det brukar. Rätt var det var så var det slut – akupunktörskan sa att det är för att jag är så lugn som tiden gick fort.
Efter det var det dags att göra en snabb visit i centrum, måste hitta ett halsband till festen. Hittade både det, armband och ringar (dock såg halsbandet fasansfullt ut sedan till kläderna så jag fick ta ett annat).
Nu började det bli ont om tid. Hem snabbt för ett glas youghurt och juce. Packade ner mer dricka så att jag kunde bli kissnödig. Kändes hela tiden som något glömdes bort. Var det verkligen allt som behövdes tas med – en samtyckelapp*? Smsade snabbt T och frågade medan jag slängde mig i bilen.
Nej, inget glömdes bort. Men skillnaden mellan färsk försök och fryst försök känns konstig. Under det färska har man behandlats under flera veckor innan, och man har ont eller det ömmar i magen från äggplocket. Nu kändes det ingenting, inte mer än en spirande glädje. Satt i bilen och tyckte att det var skitmusik som spelades på radion, nu skulle jag haft Tornero och gnola till tänkte jag och bytte till P4 – gissa vad som spelades där! Jo, Tornero! :-D Det blev livat värre i bilen, tur att ingen hörde mig, för sjunga, det är jag inte bra på…
Kom fram till Sahlgrenska i lagom tid. Behövde inte alls vänta lika länge som förra gången på att bli inkallad – faktum var att jag var klar att gå därifrån samma tid som jag blev inkallad förra gången!
När jag kom in berättade de att det första embryot de hade tinat tappade hälften av cellerna och fick kasseras. Så då fick de tina ett till, som klarade sig bra. Så nu finns det tre kvar i frysen. Allt såg bra ut och läkaren och labbpersonalen var trevliga. Fram tills diskussionerna började. Först frågade läkaren mig varför jag tagit pergotime. Vad skulle jag svara på det? Hon förstod att extra progesteron var ok, men inte pergotime. Det var för jössenamn hennes chef som skrev ut det – hon får väl fråga honom!
Det började kännas så där olustigt igen. Som det gjort tidigare. Jag berättade senare för läkaren om min sparsamma blödning jag fick efter förra ruvningen. ”Man får mindre blödning efter ett frysförsök än ett färskt” svarar hon då. Men, stammar jag, detta är mitt första frysförsök, då var det färskt. Då ändrar hon sig och säger att i cykeln efter ett färskförsök kan man blöda mindre. Nu börjar jag bli irriterad (jag pratade ju om ruvningsförsöket, inte något annat) – de tar sig inte tid att lyssna och är inte heller uppdaterad i journalerna. Jag påtalar igen att i ruvningen blödde jag mkt mindre än normalt – i den vanliga cykeln därefter störtblödde jag som vanligt. Då rycker de bara på axlarna och säger att det kan inte varit något fel för slemhinnan var en ”trippel-tia” vid återförandet. Och så känner man sig igen så där korkad, nästan som man inbillar sig allting. Finns det inga läkare som är intresserade av att iaktta symptom och förändringar? När jag berättade att jag inte fick några biverkningar från progesteronet (som jag har fått alla sex gångerna innan) säger de ”Vad då biverkningar, man får väl inga biverkningar av det?”.
När jag kom därifrån var jag irriterad. Försökte lägga det bakom mig och ändå fokusera på att jag fått ett litet embryo tillbaka. Jag är ruvare igen! Så som jag har längtat! Ringde sambon och berättade resultatet.
Efteråt kändes det som, ”Jaha, var det här verkligen allt”. Det kändes INGENTING. Efter ett färskt försök är ju magen fortfarande lite svullen och förstärker intrycket av ”nästan gravid”. Här var det bara in, av med kläderna, sära på benen, in med embryot, på kläderna – Färdig! Ringde till T i bilen hem och berättade hur jag kände mig. Hon log och höll med, att så är det. Fick öst ur lite galla om läkarna också.
I vilket fall så lyckas det inte nu så blir det inget mer frysförsök innan jul, eftersom jag har tagit progesteron så måste jag ”vila” en cykel och nästa återförande skulle krocka just med jul, så det kan inte bli något innan slutet på januari. Suck. Det känns så långt fram. Och då är det dags att bli ett år äldre.
Jag vill så gärna för en gångs skull få fira jul och veta att nästa jul, då har vi en liten bebis. Det har varit en milstolpe varje år. Jul och födelsedag. Samma diskussion och förhoppning varje år.
Så nu hoppas jag igen. Att jag om två månader sitter och ler framför julgranen med handen på magen och fantiserar om vår sommarbebis.
* Eftersom samtycket (sambon) inte var med, måste jag ha med mig ett papper där han säger att det är ok att föra in ett embryo befruktat av hans spermier. Det fanns ett fall där paret gick isär och kvinnan fick en frysis tillbaka mot mannens vilja.
Under akupunkturen fick jag mer ström på magen än jag brukar, det kittlade gott. I onsdags var jag på meditation med vännen T, och jag försökte hittat tillbaka dit i tankarna men det var fulltständigt meningslöst. Fast någonting var det iaf, för tiden gick så otroligt mycket fortare än det brukar. Rätt var det var så var det slut – akupunktörskan sa att det är för att jag är så lugn som tiden gick fort.
Efter det var det dags att göra en snabb visit i centrum, måste hitta ett halsband till festen. Hittade både det, armband och ringar (dock såg halsbandet fasansfullt ut sedan till kläderna så jag fick ta ett annat).
Nu började det bli ont om tid. Hem snabbt för ett glas youghurt och juce. Packade ner mer dricka så att jag kunde bli kissnödig. Kändes hela tiden som något glömdes bort. Var det verkligen allt som behövdes tas med – en samtyckelapp*? Smsade snabbt T och frågade medan jag slängde mig i bilen.
Nej, inget glömdes bort. Men skillnaden mellan färsk försök och fryst försök känns konstig. Under det färska har man behandlats under flera veckor innan, och man har ont eller det ömmar i magen från äggplocket. Nu kändes det ingenting, inte mer än en spirande glädje. Satt i bilen och tyckte att det var skitmusik som spelades på radion, nu skulle jag haft Tornero och gnola till tänkte jag och bytte till P4 – gissa vad som spelades där! Jo, Tornero! :-D Det blev livat värre i bilen, tur att ingen hörde mig, för sjunga, det är jag inte bra på…
Kom fram till Sahlgrenska i lagom tid. Behövde inte alls vänta lika länge som förra gången på att bli inkallad – faktum var att jag var klar att gå därifrån samma tid som jag blev inkallad förra gången!
När jag kom in berättade de att det första embryot de hade tinat tappade hälften av cellerna och fick kasseras. Så då fick de tina ett till, som klarade sig bra. Så nu finns det tre kvar i frysen. Allt såg bra ut och läkaren och labbpersonalen var trevliga. Fram tills diskussionerna började. Först frågade läkaren mig varför jag tagit pergotime. Vad skulle jag svara på det? Hon förstod att extra progesteron var ok, men inte pergotime. Det var för jössenamn hennes chef som skrev ut det – hon får väl fråga honom!
Det började kännas så där olustigt igen. Som det gjort tidigare. Jag berättade senare för läkaren om min sparsamma blödning jag fick efter förra ruvningen. ”Man får mindre blödning efter ett frysförsök än ett färskt” svarar hon då. Men, stammar jag, detta är mitt första frysförsök, då var det färskt. Då ändrar hon sig och säger att i cykeln efter ett färskförsök kan man blöda mindre. Nu börjar jag bli irriterad (jag pratade ju om ruvningsförsöket, inte något annat) – de tar sig inte tid att lyssna och är inte heller uppdaterad i journalerna. Jag påtalar igen att i ruvningen blödde jag mkt mindre än normalt – i den vanliga cykeln därefter störtblödde jag som vanligt. Då rycker de bara på axlarna och säger att det kan inte varit något fel för slemhinnan var en ”trippel-tia” vid återförandet. Och så känner man sig igen så där korkad, nästan som man inbillar sig allting. Finns det inga läkare som är intresserade av att iaktta symptom och förändringar? När jag berättade att jag inte fick några biverkningar från progesteronet (som jag har fått alla sex gångerna innan) säger de ”Vad då biverkningar, man får väl inga biverkningar av det?”.
När jag kom därifrån var jag irriterad. Försökte lägga det bakom mig och ändå fokusera på att jag fått ett litet embryo tillbaka. Jag är ruvare igen! Så som jag har längtat! Ringde sambon och berättade resultatet.
Efteråt kändes det som, ”Jaha, var det här verkligen allt”. Det kändes INGENTING. Efter ett färskt försök är ju magen fortfarande lite svullen och förstärker intrycket av ”nästan gravid”. Här var det bara in, av med kläderna, sära på benen, in med embryot, på kläderna – Färdig! Ringde till T i bilen hem och berättade hur jag kände mig. Hon log och höll med, att så är det. Fick öst ur lite galla om läkarna också.
I vilket fall så lyckas det inte nu så blir det inget mer frysförsök innan jul, eftersom jag har tagit progesteron så måste jag ”vila” en cykel och nästa återförande skulle krocka just med jul, så det kan inte bli något innan slutet på januari. Suck. Det känns så långt fram. Och då är det dags att bli ett år äldre.
Jag vill så gärna för en gångs skull få fira jul och veta att nästa jul, då har vi en liten bebis. Det har varit en milstolpe varje år. Jul och födelsedag. Samma diskussion och förhoppning varje år.
Så nu hoppas jag igen. Att jag om två månader sitter och ler framför julgranen med handen på magen och fantiserar om vår sommarbebis.
* Eftersom samtycket (sambon) inte var med, måste jag ha med mig ett papper där han säger att det är ok att föra in ett embryo befruktat av hans spermier. Det fanns ett fall där paret gick isär och kvinnan fick en frysis tillbaka mot mannens vilja.
fredag, oktober 20, 2006
Ruvardag 1
Jag är numera en stolt ruvare igen!
Ett embryo fick kasseras vid upptiningen, eftersom den tappade hälften av cellerna. Embryot jag fick tillbaka innehåller alla de fyra celler den frystes ner med!
Skriver mer sedan!
Ett embryo fick kasseras vid upptiningen, eftersom den tappade hälften av cellerna. Embryot jag fick tillbaka innehåller alla de fyra celler den frystes ner med!
Skriver mer sedan!
Spänd av förväntan
Jag är faktiskt inte så nervös. Än. Det pirrar av förväntan och jag inser att jag tar fullständigt förgivet att vi skall få ett embryo tillbaka idag.
På förmiddagen skall jag på akupunktur, en sista behandling. Sedan måste jag snabbt ner på stan och leta upp ett halsband till kvällens fest (jag kör), sedan till Göteborg, förhoppningsvis. Dags för tredje ruvningen.
Tack för alla era snälla hälsningar och tummar! Eftersom statistiken ser dyster ut på frysta återföranden så behövs allt som går! Jag har tyvärr haft så fullt upp att jag varit alldeles för dålig med att svara på era kommentarer! Det kommer!
Sahlgrenska ringer ju under förmiddagen om det är så att ingen av mina fem eskimåer klarar upptiningen. Hör ni inget av mig före lunch... då är jag en lycklig människa snart! ;-)
Kram!
Minnesanteckning
2006.10.18: 36,4 ax, neg test 06 och 11. Svagt ont i brösten.
2006.10.19: 36,6, Svagt ont i brösten.
2006.10.20: 36,7
tisdag, oktober 17, 2006
FET inbokat
Jag kom fram till slut till Sahlgrenska (på rätt telefonnummer) efter 1½ timme (jag har ingen återuppringningknapp, har iaf inte hittat någon). Jag förklarade för barnmorskan att jag hade testat en gång kl 06 som var nästan positivt och sedan fem timmar senare som visade på omslag.
Jag frågade vad som händer om man sätter in embryot en dag för tidigt, men jag vet inte om hon förstod mig. Eller så förstod jag inte henne. Hon sa att det är ingen fara att sätta in det några dagar för sent, det påverkar inte. Det borde ju innebära att någon dag för tidigt kanske inte är så himla farligt heller, slemhinnan borde ju hunnit växa till sig?
I vilket fall, det är så skönt att vara igång igen. På fredag är jag förhoppningsvis ruvare igen.
:-D
Jag frågade vad som händer om man sätter in embryot en dag för tidigt, men jag vet inte om hon förstod mig. Eller så förstod jag inte henne. Hon sa att det är ingen fara att sätta in det några dagar för sent, det påverkar inte. Det borde ju innebära att någon dag för tidigt kanske inte är så himla farligt heller, slemhinnan borde ju hunnit växa till sig?
I vilket fall, det är så skönt att vara igång igen. På fredag är jag förhoppningsvis ruvare igen.
:-D
Akta mina eskimåer!
Först när jag läste det här trodde jag att de sprängt hela skiten i luften. Typiskt, tänkte jag, nu när jag äntligen fick omslag...
Skönt att ingen kom till skada.
Men vem fan gör sådant???
Skönt att ingen kom till skada.
Men vem fan gör sådant???
Upptaget
*tut tut tut tut tut*
Har nog ringt över 20 ggr nu till SU! Kommer inte fram. Funderade om jag ringde fel och ringde till telefonrådgivningen där man iaf hamnar i telefonkö. Här har jag suttit i timmar i kö tidigare. Och vad händer?! Jo, hit kommer jag fram direkt idag men de hänvisar mig till tut-tut telefonnumret istället!
Typiskt!
Har nog ringt över 20 ggr nu till SU! Kommer inte fram. Funderade om jag ringde fel och ringde till telefonrådgivningen där man iaf hamnar i telefonkö. Här har jag suttit i timmar i kö tidigare. Och vad händer?! Jo, hit kommer jag fram direkt idag men de hänvisar mig till tut-tut telefonnumret istället!
Typiskt!
Sjätte testet gillt
Det är ingen tvekan - teststrecket är starkare än kontrollstrecket.
Så vad gör man? Räknas idag som omslag?
Vad händer om man sätter in embryot en dag för sent eller en dag för tidigt?
Jag brukar ju få positiva tester två dagar på raken. Räknas imorgon då? Eller idag?
Så vad gör man? Räknas idag som omslag?
Vad händer om man sätter in embryot en dag för sent eller en dag för tidigt?
Jag brukar ju få positiva tester två dagar på raken. Räknas imorgon då? Eller idag?
Test nr 5
Eftersom det har varit lite prat om tidigare huruvida man skall testa direkt på morgonen eller ej, så tänkte jag testa idag.
Jag testar alltid på förmiddagen (gjort under tre år), jag har följt instruktionerna på testen där det oftast har stått något om kl 10-20 och inte direkt på morgonen. Jag kan ju erkänna att jag varken läst vad SU* skrivit eller instruktionerna på de senaste testen**.
Men så gjorde jag ett test imorses. Det visade nästan positivt, dvs teststrecket var ganska starkt men inte tillräckligt - alltså lika starkt eller starkare än kontrollstrecket.
Men hade detta varit ett av CB:s digitala tester hade CB gett indikation på omslag.
Jag har testat CBs digitala tester innan. Senast gav de mig positivt fyra dagar på raken, men när jag tittar på strecken och jämförde så var det bara dag 3 och 4 som var korrekta. Det är ju en jävla skillnad på att sätta in ett ägg 2 dagar för sent, eller för den delen; för tidigt. Därför använder jag inte deras tester - jag kan helt enkelt inte lita på dem.
Så nu är jag så förvirrad i min skalle att jag går i bitar. Och så kissnödig att min urinblåsa går i bitar. Nu tänkte jag iaf göra mitt "vanliga" test. Förmodligen slutar det bara med att jag blir mer förvirrad.
*SU skriver att man skall testa på morgonen, men inte specifikt att det skall vara morgonurinet, dvs det första.
** Testen jag har nu står att man kan testa när som helst på dygnet.
Minnesanteckning
2006.10.17: 36,5.
Jag testar alltid på förmiddagen (gjort under tre år), jag har följt instruktionerna på testen där det oftast har stått något om kl 10-20 och inte direkt på morgonen. Jag kan ju erkänna att jag varken läst vad SU* skrivit eller instruktionerna på de senaste testen**.
Men så gjorde jag ett test imorses. Det visade nästan positivt, dvs teststrecket var ganska starkt men inte tillräckligt - alltså lika starkt eller starkare än kontrollstrecket.
Men hade detta varit ett av CB:s digitala tester hade CB gett indikation på omslag.
Jag har testat CBs digitala tester innan. Senast gav de mig positivt fyra dagar på raken, men när jag tittar på strecken och jämförde så var det bara dag 3 och 4 som var korrekta. Det är ju en jävla skillnad på att sätta in ett ägg 2 dagar för sent, eller för den delen; för tidigt. Därför använder jag inte deras tester - jag kan helt enkelt inte lita på dem.
Så nu är jag så förvirrad i min skalle att jag går i bitar. Och så kissnödig att min urinblåsa går i bitar. Nu tänkte jag iaf göra mitt "vanliga" test. Förmodligen slutar det bara med att jag blir mer förvirrad.
*SU skriver att man skall testa på morgonen, men inte specifikt att det skall vara morgonurinet, dvs det första.
** Testen jag har nu står att man kan testa när som helst på dygnet.
Minnesanteckning
2006.10.17: 36,5.
måndag, oktober 16, 2006
Fjärde testningen
Och som jag misstänkte - inget omslag idag heller. Men idag var teststrecket ganska starkt så jag tippar på omslag imorgon.
Men nu börjar jag bli nojjig. Tänk om det är fel på testen? Tänk om jag testar fel? Om jag håller i testet för länge? Tittar på det försent? Tittar på det för tidigt? Jag brukar ju få utslag 2 dagar på raken - tänk om det är den andra dagen som räknas som omslag? Tänk om vi missar detta nu?!?!
Jag har testat i över 3 års tid - och jag har ALLTID fått utslag, så varför sjutton skulle jag INTE få det den här gången... *lugn Astillbe, det här fixar sig*
Magen börjar värka rejält nu så jag vet iaf att det är på gång...
Alltså, FET tidigast på fredag nu.
Men nu börjar jag bli nojjig. Tänk om det är fel på testen? Tänk om jag testar fel? Om jag håller i testet för länge? Tittar på det försent? Tittar på det för tidigt? Jag brukar ju få utslag 2 dagar på raken - tänk om det är den andra dagen som räknas som omslag? Tänk om vi missar detta nu?!?!
Jag har testat i över 3 års tid - och jag har ALLTID fått utslag, så varför sjutton skulle jag INTE få det den här gången... *lugn Astillbe, det här fixar sig*
Magen börjar värka rejält nu så jag vet iaf att det är på gång...
Alltså, FET tidigast på fredag nu.
söndag, oktober 15, 2006
Tredje testet och lite annat
Testet idag, vid 13-tiden gav inget omslag idag heller. Och jag brukar alltid får starkare efter hand så jag kan med en gång säga att det inte kommer att bli något imorgon heller, för det blev knappt något streck alls.
Under helgen har jag inte känt av något som helst att det skall vara ägglossning på gång, men först nu på kvällen börjar det kännas - nu är det inte många dagar kvar!
Helgen har gått jättefort. Tyvärr hann vi med ett stort gräl i fredags som förstörde guldskimret från i onsdags, och trots förlåtelser och kramar så sitter ju ändå en tagg kvar och ömmar... Helgen har gått åt till att ordna med vårt vardagsrum - vi har isolerat taket underifrån vilket var ett mindre roligt projekt. Kan inte påstå att isoleringsull är det bästa jag vet att få inpå kroppen.
Igår fick jag lite panik när jag var och handlade. Min tand började värka igen! Tandläkaren sa att den temporära fyllningen fungerar i fyra veckor för 97% av dem som får den, med min tur tänkte jag att jag tillhör säkert de här 3 procenten som bara kan ha det i typ 10 dagar. Det värkte hela eftermiddagen men gick sedan över. Och *peppar peppar* idag har det varit precis som vanligt.
Minnesanteckning:
2006.10.14: 36,5, neg ältest
2006.10.15: 36,6, neg ältest, svaga älkänningar på kvällen
Under helgen har jag inte känt av något som helst att det skall vara ägglossning på gång, men först nu på kvällen börjar det kännas - nu är det inte många dagar kvar!
Helgen har gått jättefort. Tyvärr hann vi med ett stort gräl i fredags som förstörde guldskimret från i onsdags, och trots förlåtelser och kramar så sitter ju ändå en tagg kvar och ömmar... Helgen har gått åt till att ordna med vårt vardagsrum - vi har isolerat taket underifrån vilket var ett mindre roligt projekt. Kan inte påstå att isoleringsull är det bästa jag vet att få inpå kroppen.
Igår fick jag lite panik när jag var och handlade. Min tand började värka igen! Tandläkaren sa att den temporära fyllningen fungerar i fyra veckor för 97% av dem som får den, med min tur tänkte jag att jag tillhör säkert de här 3 procenten som bara kan ha det i typ 10 dagar. Det värkte hela eftermiddagen men gick sedan över. Och *peppar peppar* idag har det varit precis som vanligt.
Minnesanteckning:
2006.10.14: 36,5, neg ältest
2006.10.15: 36,6, neg ältest, svaga älkänningar på kvällen
lördag, oktober 14, 2006
Och test nummer 2
Ägglossningstestet idag gav inget omslag, vilket iofs inte var någon överaskning. Teststrecket var i princip obefintligt, å andra sidan blev det testat ganska sent, inte förrän vid 16-17 tiden blev jag kissnödig...
fredag, oktober 13, 2006
Test numero 1
Idag är det dag 12, vilket innebär att det var dags att plocka fram ägglossningsstickorna och börja testa. Efter att ha hållt mig från toabesök i nästan sex timmar var det så äntligen dags!
Jag räknade inte med något plus så jag slängde testet i väskan när jag kom tillbaka från toaletten. Efter lunchen tog jag fram det och kastade ett öga på det, och det har faktiskt dykt upp ett svagt streck där - vilket tyder på att en Lh-stegring är på gång! Kanske kan det bli omslag tidigare än dag 15? Vi får se...
Ska se om jag kan infoga en bild senare...
Jag räknade inte med något plus så jag slängde testet i väskan när jag kom tillbaka från toaletten. Efter lunchen tog jag fram det och kastade ett öga på det, och det har faktiskt dykt upp ett svagt streck där - vilket tyder på att en Lh-stegring är på gång! Kanske kan det bli omslag tidigare än dag 15? Vi får se...
Ska se om jag kan infoga en bild senare...
torsdag, oktober 12, 2006
Lyckligare än på mycket länge
Idag har jag gått omkring med en varm känsla inombords och ett lyckligt fånigt leende på läpparna.
Även om jag känt mig trött (trots 9 timmar sömn, biverkning?) så känner jag mig lycklig och glad! Tisdagens djupdykning i lågt självförtroende har varit som bortblåst. Nåja, inte helt men nästan iaf. Det känns iaf lite bättre inombords idag.
Och hur kan detta komma sig? Jo, igår hade vi planerat in mysig kväll. Vi åt mat och delade en flaska underbart gott vin, tände upp fullt med ljus i badrummet (stackars katten X svedde både svans och morrhår - dålig matte) och så tog vi oss ett bubbelbad i vårt nya stora badkar. Ja, och det ena ledde till det andra... *no details* och jag måste säga att det var underbart bra. Platsar nog som det bästa någonsin. Mycket värme och mycket kärlek. Mycket tid och mycket omsorg.
Vi har haft det rätt knaggligt sista veckorna, så det här var precis vad vi behövde. Efteråt låg vi tätt omslingrade och vi funderade en väldigt kort stund på hur det gick i matchen (icke att förglömma, vi är ju trots allt fotbollsnördar) men ingen av oss brydde sig tillräckligt för att ens sätta på tv:n i sovrummet. Och snart sov vi så gott....
Idag har mina tankar vandrat tillbaka till gårdagkvällen flera gånger. Hände det verkligen? Var det vi? Det var ju som i en film. Eller en dröm. Alla bitar faller på plats och man känner en sådan obeskrivlig kärlek. Det är som man blir kär igen. I mannen man redan älskar.
Puss på dig gubben, jag älskar dig.
Minnesanteckning
2006.10.12: 36,5, känningar i äggstockar, mkt kissnödig.
Även om jag känt mig trött (trots 9 timmar sömn, biverkning?) så känner jag mig lycklig och glad! Tisdagens djupdykning i lågt självförtroende har varit som bortblåst. Nåja, inte helt men nästan iaf. Det känns iaf lite bättre inombords idag.
Och hur kan detta komma sig? Jo, igår hade vi planerat in mysig kväll. Vi åt mat och delade en flaska underbart gott vin, tände upp fullt med ljus i badrummet (stackars katten X svedde både svans och morrhår - dålig matte) och så tog vi oss ett bubbelbad i vårt nya stora badkar. Ja, och det ena ledde till det andra... *no details* och jag måste säga att det var underbart bra. Platsar nog som det bästa någonsin. Mycket värme och mycket kärlek. Mycket tid och mycket omsorg.
Vi har haft det rätt knaggligt sista veckorna, så det här var precis vad vi behövde. Efteråt låg vi tätt omslingrade och vi funderade en väldigt kort stund på hur det gick i matchen (icke att förglömma, vi är ju trots allt fotbollsnördar) men ingen av oss brydde sig tillräckligt för att ens sätta på tv:n i sovrummet. Och snart sov vi så gott....
Idag har mina tankar vandrat tillbaka till gårdagkvällen flera gånger. Hände det verkligen? Var det vi? Det var ju som i en film. Eller en dröm. Alla bitar faller på plats och man känner en sådan obeskrivlig kärlek. Det är som man blir kär igen. I mannen man redan älskar.
Puss på dig gubben, jag älskar dig.
Minnesanteckning
2006.10.12: 36,5, känningar i äggstockar, mkt kissnödig.
onsdag, oktober 11, 2006
Katastrof
Jag har blivit någon helt annan människa. Jag var tidigare öppen, pratsam och sprallig. Busig. Flirtig. Hyfsad skopa med självförtroende (vilket jag hade sambon att tacka för).
Vem är jag nu? Jag är en fullständigt asocial människa. Jag klarar uppenbarligen inte av att konversera med främlingar längre. Jag tycker inte om att gå ut på stela tillställningar där man skall vara professionell, framåt och cirkulera och skaka tass med allt och alla. Jag klarar inte det längre.
Jag skriker nästan högt över allt värdelöst pladder som förekommer på sådana här tillställningar där man diskuterar om precis ingenting vid matbordet – bara för att ha något att säga. Och alla, framför allt kvinnor, hummar, jaha’ar och instämmer hela tiden.
Igår var jag och en kompis på konsert. Innan konserten var det middag och jag fick fullständigt tunghäfta vid bordet. Jag orkade inte vara trevlig… Jag log och lyssnade intresserat, ställde några frågor. Men jag orkade inte att delta i pladdret som var. Min vän klarade av det lysande och eftersom jag satt på kanten så fick hon sköta snacket istället.
Varför kan man inte föra vettiga diskussioner med lite substans istället??? Blev så trött på överkäcka personer att jag bara ville hem. Vad har det blivit av mig? Varför kan jag inte koppla av och ha det kul?
Nåja, konserten var bra ändå, så det blev en bra kväll ändå.
Tinselflickan skrev en sak tidigare som jag kände träffade mig rakt in i hjärtat. Om att efter varje misslyckat försök försvinner ytterligare en liten del av ens glada jag. Precis så är det. Man är så uppe i det här ältandet och sorgen att det upptar så mycket av ens energi. Så frågan är - vart är jag på väg? Skall jag bli en asocial bitter klimakterikossa som hellre sitter hemma vid datorn än är ute och träffar människor?
Minnesanteckning
2006.10.10: Dag 9, pergo nr 5 (sista) - jag kom ihåg den! Börjar få känningar i äggstockarna.
2006.10.10: Dag 10, mkt kissnödig, känningar i äggstockar.
Vem är jag nu? Jag är en fullständigt asocial människa. Jag klarar uppenbarligen inte av att konversera med främlingar längre. Jag tycker inte om att gå ut på stela tillställningar där man skall vara professionell, framåt och cirkulera och skaka tass med allt och alla. Jag klarar inte det längre.
Jag skriker nästan högt över allt värdelöst pladder som förekommer på sådana här tillställningar där man diskuterar om precis ingenting vid matbordet – bara för att ha något att säga. Och alla, framför allt kvinnor, hummar, jaha’ar och instämmer hela tiden.
Igår var jag och en kompis på konsert. Innan konserten var det middag och jag fick fullständigt tunghäfta vid bordet. Jag orkade inte vara trevlig… Jag log och lyssnade intresserat, ställde några frågor. Men jag orkade inte att delta i pladdret som var. Min vän klarade av det lysande och eftersom jag satt på kanten så fick hon sköta snacket istället.
Varför kan man inte föra vettiga diskussioner med lite substans istället??? Blev så trött på överkäcka personer att jag bara ville hem. Vad har det blivit av mig? Varför kan jag inte koppla av och ha det kul?
Nåja, konserten var bra ändå, så det blev en bra kväll ändå.
Tinselflickan skrev en sak tidigare som jag kände träffade mig rakt in i hjärtat. Om att efter varje misslyckat försök försvinner ytterligare en liten del av ens glada jag. Precis så är det. Man är så uppe i det här ältandet och sorgen att det upptar så mycket av ens energi. Så frågan är - vart är jag på väg? Skall jag bli en asocial bitter klimakterikossa som hellre sitter hemma vid datorn än är ute och träffar människor?
Minnesanteckning
2006.10.10: Dag 9, pergo nr 5 (sista) - jag kom ihåg den! Börjar få känningar i äggstockarna.
2006.10.10: Dag 10, mkt kissnödig, känningar i äggstockar.
tisdag, oktober 10, 2006
Kattbus
Våra katter kan vara för roliga ibland.
För några veckor sedan köpte jag en påse med torkade sardiner till kissarna som godis. Uppskattades inte över huvudtaget. Så påsen blev liggandes.
Igår upptäckte sambo att hankatten A hoppat in i vår garderob och låg där på golvet och stirrade bevakande på honom. Sambon skakade på huvudet, lät honom vara kvar och gick ner till första våning. Då hör jag honom svära i trappan "vad i helvete...".
Till saken är den att vi har dåligt med belysning i huset (ja det är ju en byggarbetsplats) så han såg inte vad han trampade på. Först trodde vi det var en fågel som någon av dem släpat in (eller delar av). Efter lite fipplande efter ljus så ser vi att det ligger flera sardiner i trappan. Ja, faktiskt hela vägen från nedervåningen, i trappan, in i sovrummet - och in i garderoben.
Sambon skrattar och säger att han tyckte väl att det luktade fisk om A i garderoben. Vi går upp till katten A och kikar in i garderoben - där ligger han och bevakar påsen med sardiner som han släpat ända dit! Tyvärr får han inte behålla påsen utan den åker i soporna ihop med de övriga som han spritt runt omkring sig!
Efter en stunds letande och nosande i trappan var sardinerna glömda och han busade vidare med honkatten X.
Imorses när vi vaknade kom katten A återigen släpandes på en godispåse som han hittat på samma ställe! Påsen den här gången var av en förslutningsbar variant. Den släpades upp i sängen för att öppnas av sambon för lite godisutdelning!!!
Numera tillhör den påsen en av A:s leksaker och vi hör ibland hur han leker med den.
Och våra katter har aldrig någonsin varit och hämtat saker på det här sättet innan!
För några veckor sedan köpte jag en påse med torkade sardiner till kissarna som godis. Uppskattades inte över huvudtaget. Så påsen blev liggandes.
Igår upptäckte sambo att hankatten A hoppat in i vår garderob och låg där på golvet och stirrade bevakande på honom. Sambon skakade på huvudet, lät honom vara kvar och gick ner till första våning. Då hör jag honom svära i trappan "vad i helvete...".
Till saken är den att vi har dåligt med belysning i huset (ja det är ju en byggarbetsplats) så han såg inte vad han trampade på. Först trodde vi det var en fågel som någon av dem släpat in (eller delar av). Efter lite fipplande efter ljus så ser vi att det ligger flera sardiner i trappan. Ja, faktiskt hela vägen från nedervåningen, i trappan, in i sovrummet - och in i garderoben.
Sambon skrattar och säger att han tyckte väl att det luktade fisk om A i garderoben. Vi går upp till katten A och kikar in i garderoben - där ligger han och bevakar påsen med sardiner som han släpat ända dit! Tyvärr får han inte behålla påsen utan den åker i soporna ihop med de övriga som han spritt runt omkring sig!
Efter en stunds letande och nosande i trappan var sardinerna glömda och han busade vidare med honkatten X.
Imorses när vi vaknade kom katten A återigen släpandes på en godispåse som han hittat på samma ställe! Påsen den här gången var av en förslutningsbar variant. Den släpades upp i sängen för att öppnas av sambon för lite godisutdelning!!!
Numera tillhör den påsen en av A:s leksaker och vi hör ibland hur han leker med den.
Och våra katter har aldrig någonsin varit och hämtat saker på det här sättet innan!
måndag, oktober 09, 2006
Det man inte har i benen... (II)
får man återigen ha i bensintanken…
Körde sambon till jobbet på morgonen. Kom plötsligt på att jag glömt batteriladdaren till mobilen hemma (tänk om någon köksritare vill ha tag i mig), och sedan slog det mig att jag återigen glömt ta min pergo-tablett!
Det var bara att göra en avstickare hem igen och hämta laddare och tablett.
Natten till måndag sov jag uruselt. Kanske för att jag sovit för mycket i helgen. Men jag vaknade massa gånger av att det kändes som kroppen skulle explodera av värmevallningar. Sambon tyckte också att det varit lite varmare än normalt under natten, så jag vet inte om det är biverkningar eller allmän plåga…
Körde sambon till jobbet på morgonen. Kom plötsligt på att jag glömt batteriladdaren till mobilen hemma (tänk om någon köksritare vill ha tag i mig), och sedan slog det mig att jag återigen glömt ta min pergo-tablett!
Det var bara att göra en avstickare hem igen och hämta laddare och tablett.
Natten till måndag sov jag uruselt. Kanske för att jag sovit för mycket i helgen. Men jag vaknade massa gånger av att det kändes som kroppen skulle explodera av värmevallningar. Sambon tyckte också att det varit lite varmare än normalt under natten, så jag vet inte om det är biverkningar eller allmän plåga…
Imorgon är det sista tabletten - såvida jag kommer ihåg den förstås!
Minnesanteckning
2006.10.07: Dag 6, pergo nr 2. Huvudvärk, trött, sov eftermiddag.
2006.10.08: Dag 7, pergo nr 3. Trött men ingen huvudvärk.
2006.10.09: Dag 8, pergo nr 4: Sovit jättedåligt, värmevallningar under natten.
lördag, oktober 07, 2006
Underbart
Vilken underbar match!!! Sverige lyckades vinna med 2-0 mot Spanien!!!
Vem saknar Zlatan? Inte jag! Jag är en av de (få) som propagerade Allbäck redan under VM före Zlatan - vilket iskallt mål han gjorde!!! Och Anders Svensson gjorde en helt lysande match - förstår inte varför alla skriker och vill ha Källström hela tiden!
Hälsningar
Fotbollsnörden
Vem saknar Zlatan? Inte jag! Jag är en av de (få) som propagerade Allbäck redan under VM före Zlatan - vilket iskallt mål han gjorde!!! Och Anders Svensson gjorde en helt lysande match - förstår inte varför alla skriker och vill ha Källström hela tiden!
Hälsningar
Fotbollsnörden
fredag, oktober 06, 2006
Det man inte har i benen
får man ha i bensintanken!
Körde sambon till jobbet idag och kom på att jag glömt ta min första tablett pergotime! [Hur kunde jag?!] Så innan jag körde till mitt eget jobb var det bara att göra en avstickare hem och hämta tabletten.
För övrigt, visserligen en del tandvärk kvar efter ingreppet, men inte på långa vägar så ont som det gjorde igår innan jag fick hjälp. Däremot har jag haft huvudvärk hela dagen, vet inte om det beror på tabletten eller tandvärkshistorien.
Trevlig helg!
Minnesanteckning
Pergo dag 5, huvudvärk, fortfarande mens, s.
Körde sambon till jobbet idag och kom på att jag glömt ta min första tablett pergotime! [Hur kunde jag?!] Så innan jag körde till mitt eget jobb var det bara att göra en avstickare hem och hämta tabletten.
För övrigt, visserligen en del tandvärk kvar efter ingreppet, men inte på långa vägar så ont som det gjorde igår innan jag fick hjälp. Däremot har jag haft huvudvärk hela dagen, vet inte om det beror på tabletten eller tandvärkshistorien.
Trevlig helg!
Minnesanteckning
Pergo dag 5, huvudvärk, fortfarande mens, s.
torsdag, oktober 05, 2006
Åh så skönt...
Jag fick tid hos tandläkaren efter min akupunktur. Under akupunkturen fick jag även lite nålar mot tandvärken som lindrade skönt. Hon satte till och med ström till kinden och bakhuvudet och det kittlade skönt.
Sedan fick jag snabbt springa till apoteket och ta ut pergotime innan det var dags att underkasta sig i tandläkarstolen.
Och visst var det en infektion. Nerven stendöd. Och det var den tanden jag hela tiden misstänkte, tandläkaren misstänkte granntanden i våras. Så under en djävulsk men kort pina, borrade de upp, stack hål på lite nerver och temporärfyllde tanden. Värken är nu borta! Visst är jag lite öm nu och jag har ju känt av ingreppet sedan bedövningen släppte men det är i alla fall betydligt bättre. Tillbaka om cirka en månad för rotfyllning.
Direkt efter min date med borren väntade en annan mycket trevligare date - en kvällsfika med vännen T på stan, bara sitta och prata bort en stund om allt möjligt, inte bara IVF. Nice! Lite svårt dock med att dricka mitt te, inte ens med sugrör lyckades mina läppar greppa ordentligt (fick ju 2 sprutor bedövning). :-D
Så jag tänkte faktiskt gå och lägga mig nu, riktigt tidigt och bara njuta av att en asjobbig dag fick ett bra slut!
Natti!
Sedan fick jag snabbt springa till apoteket och ta ut pergotime innan det var dags att underkasta sig i tandläkarstolen.
Och visst var det en infektion. Nerven stendöd. Och det var den tanden jag hela tiden misstänkte, tandläkaren misstänkte granntanden i våras. Så under en djävulsk men kort pina, borrade de upp, stack hål på lite nerver och temporärfyllde tanden. Värken är nu borta! Visst är jag lite öm nu och jag har ju känt av ingreppet sedan bedövningen släppte men det är i alla fall betydligt bättre. Tillbaka om cirka en månad för rotfyllning.
Direkt efter min date med borren väntade en annan mycket trevligare date - en kvällsfika med vännen T på stan, bara sitta och prata bort en stund om allt möjligt, inte bara IVF. Nice! Lite svårt dock med att dricka mitt te, inte ens med sugrör lyckades mina läppar greppa ordentligt (fick ju 2 sprutor bedövning). :-D
Så jag tänkte faktiskt gå och lägga mig nu, riktigt tidigt och bara njuta av att en asjobbig dag fick ett bra slut!
Natti!
Samtal med SU
Jag var nog en av de första som kom fram imorses till Sahlgrenska! Fick tag på dem medan jag var i bilen till jobbet och fick meddela dem mitt mensdatum.
Så nu kör jag igång imorgon igen! Ca 14 dagar kvar till FET.
Och tandvärken - den går upp och ner hela tiden, trots värktabletter. Just nu har det satt igång och börjat värka något djävulskt igen och jag inser att jag måste nog ringa tandläkaren. Helvete också. Tror ni de kan söva mig innan de gör något???
Så nu kör jag igång imorgon igen! Ca 14 dagar kvar till FET.
Och tandvärken - den går upp och ner hela tiden, trots värktabletter. Just nu har det satt igång och börjat värka något djävulskt igen och jag inser att jag måste nog ringa tandläkaren. Helvete också. Tror ni de kan söva mig innan de gör något???
onsdag, oktober 04, 2006
Statusrapport
Resan gick bra i måndags, värken höll sig hyfsat i skinnet när den väl gick över efter 3½ timme, och kom inte tillbaka rejält innan jag var på hotellet. Men jag var trött och sliten.
Och jag blöder som en gris! Det är en stor skillnad på nu och efter förra IVF:en (för en månad sedan), vilket gör att jag är helt övertygad om att min slemhinna inte alls var tillräckligt uppbyggd - och då kan ju inget embryo fästa. Jag kände ju inga biverkningar alls från progesteronet jag tog (som jag alltid gjort innan) och när jag sedan har en sparsam blödning utan några klumpar från slemhinnan, ja då måste något varit helknas.
Så det var inte helt kul att vara iväg och springa på toa stup i kvarten för att kontrollera att jag inte blödde ner mig... Men nu är det snart äntligen över! Imorgon hämtar jag ut hormonerna, jag skall på akupunktur (ber henne även sätta MASSA nålar för tandvärken - det fungerade ju förra gången) och på fredag morgon säger jag bara Hej yrsel! Då tar jag min första tablett pergotime och kan se fram emot en hel hög biverkningar, något jag förskonats från under IVF-behandlingarna tidigare. Men jag är inte ett dugg orolig utan är otålig att bli ruvare igen!
Och jag blöder som en gris! Det är en stor skillnad på nu och efter förra IVF:en (för en månad sedan), vilket gör att jag är helt övertygad om att min slemhinna inte alls var tillräckligt uppbyggd - och då kan ju inget embryo fästa. Jag kände ju inga biverkningar alls från progesteronet jag tog (som jag alltid gjort innan) och när jag sedan har en sparsam blödning utan några klumpar från slemhinnan, ja då måste något varit helknas.
Så det var inte helt kul att vara iväg och springa på toa stup i kvarten för att kontrollera att jag inte blödde ner mig... Men nu är det snart äntligen över! Imorgon hämtar jag ut hormonerna, jag skall på akupunktur (ber henne även sätta MASSA nålar för tandvärken - det fungerade ju förra gången) och på fredag morgon säger jag bara Hej yrsel! Då tar jag min första tablett pergotime och kan se fram emot en hel hög biverkningar, något jag förskonats från under IVF-behandlingarna tidigare. Men jag är inte ett dugg orolig utan är otålig att bli ruvare igen!
Djävulens påfund II
Tandvärk. Ska det vara nödvändigt egentligen?!
Jag har så satans ont att jag har skippat alla förmaningar och tagit en Ibumetin. Och jag tänker jävlarimig ta en till om det behövs ikväll. Varför måste jag drabbas av allt möjligt skit? Någon kanske minns att jag direkt efter misslyckad IVF i februari fick dundervärk strax efter en lagning. Och tandläkaren ville ev rotfylla TVÅ tänder, för att de inte visste vilken det var fel på... Tjena. Värsta värken gick över till slut och jag har mest bara haft problem med ilningar i somras med glassätande och kalla drycker.
Och nu, direkt efter att vi misslyckat igen, också bara någon vecka efteråt, så sätter det igång att värka igen - inte lika jobbigt som i februari, men tillräckligt. Så igår kändes allt bra och jag tänkte något jag INTE skulle ha tänkt - "så bra tanden känns".
Jag vaknade imorses svullen och jätteont i käken. Och värken har eskalerat under eftermiddagen och jag har på mindre än 4 timmar tagit 2 alvedon och 1 Ibumetin. Jag har så satans ont. Ena stunden så slutar det värka och jag hinner knappt tänka att "nu har tabletterna börjat värka" innan det sätter igång och värker igen. Morr.
Måste jag släpa mig till tandläkaren??? Snälla Reinfeldt - lansera en tandvårdsreform nu! Ja, för arbetslösa, pensionärer och barnlösa som tvingas lägga mycket pengar på barntillverkning.
Jag har så satans ont att jag har skippat alla förmaningar och tagit en Ibumetin. Och jag tänker jävlarimig ta en till om det behövs ikväll. Varför måste jag drabbas av allt möjligt skit? Någon kanske minns att jag direkt efter misslyckad IVF i februari fick dundervärk strax efter en lagning. Och tandläkaren ville ev rotfylla TVÅ tänder, för att de inte visste vilken det var fel på... Tjena. Värsta värken gick över till slut och jag har mest bara haft problem med ilningar i somras med glassätande och kalla drycker.
Och nu, direkt efter att vi misslyckat igen, också bara någon vecka efteråt, så sätter det igång att värka igen - inte lika jobbigt som i februari, men tillräckligt. Så igår kändes allt bra och jag tänkte något jag INTE skulle ha tänkt - "så bra tanden känns".
Jag vaknade imorses svullen och jätteont i käken. Och värken har eskalerat under eftermiddagen och jag har på mindre än 4 timmar tagit 2 alvedon och 1 Ibumetin. Jag har så satans ont. Ena stunden så slutar det värka och jag hinner knappt tänka att "nu har tabletterna börjat värka" innan det sätter igång och värker igen. Morr.
Måste jag släpa mig till tandläkaren??? Snälla Reinfeldt - lansera en tandvårdsreform nu! Ja, för arbetslösa, pensionärer och barnlösa som tvingas lägga mycket pengar på barntillverkning.
måndag, oktober 02, 2006
Djävulens påfund
Det är vad det måste vara. Mensvärken alltså. Ett jävlans sattyg är vad det är.
Jag har väntat hela helgen på att den skulle dyka upp så jag skulle slippa den IDAG. Men nej då, när man inte vill det, då kommer den när den ska.
Det har nu värkt i fyra timmar, det är 2½ timme sedan jag tagit totalt 3 Panodil men det hjälper inte, inte än, även om det känns som att värken börjar minska något. Ibland tar det upp till fyra timmar innan värktabletter biter på mig. Såvida det inte är Ipren eller något starkare. Under tiden är jag illamående, kass i magen, totalt osocial, vill bara stänga in mig och lägga mig i fosterställning. Hade gärna haft min vetekudde här och nu. Eller min kära akupunktör (tack vare tjänsteresan var jag tvungen att ställa in eftermiddagens behandling).
Och alldeles strax är det dags att bege sig till flygplatsen. Det här blir en riktig höjdardag, tjänsteresa och menshelvete. Har jag tur kan jag komma till hotellrummet till 22:30. Och sedan upp tidigt.
Men - det positiva i den här kråksången - jag skall besöka apoteket på onsdag. På fredag börjar jag med knapra pergotime och cirka den 19 oktober blir det FET för oss!
Minnesanteckning
2006.09.30: 37.1, mycket värk på em och brunt blod
2006.10.01: 36.7, ingen värk och inget blod (!)
2006.10.02: 36.5, småvärk under fm, direkt efter lunch kör det igång rejält. Mens.
Jag har väntat hela helgen på att den skulle dyka upp så jag skulle slippa den IDAG. Men nej då, när man inte vill det, då kommer den när den ska.
Det har nu värkt i fyra timmar, det är 2½ timme sedan jag tagit totalt 3 Panodil men det hjälper inte, inte än, även om det känns som att värken börjar minska något. Ibland tar det upp till fyra timmar innan värktabletter biter på mig. Såvida det inte är Ipren eller något starkare. Under tiden är jag illamående, kass i magen, totalt osocial, vill bara stänga in mig och lägga mig i fosterställning. Hade gärna haft min vetekudde här och nu. Eller min kära akupunktör (tack vare tjänsteresan var jag tvungen att ställa in eftermiddagens behandling).
Och alldeles strax är det dags att bege sig till flygplatsen. Det här blir en riktig höjdardag, tjänsteresa och menshelvete. Har jag tur kan jag komma till hotellrummet till 22:30. Och sedan upp tidigt.
Men - det positiva i den här kråksången - jag skall besöka apoteket på onsdag. På fredag börjar jag med knapra pergotime och cirka den 19 oktober blir det FET för oss!
Minnesanteckning
2006.09.30: 37.1, mycket värk på em och brunt blod
2006.10.01: 36.7, ingen värk och inget blod (!)
2006.10.02: 36.5, småvärk under fm, direkt efter lunch kör det igång rejält. Mens.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
