Nu är jag trött på förkylningen. Nionde dagen. Jag är aldrig sjuk och nästan aldrig förkyld. Men sedan jag blev gravid har allt ramlat över mig. Jag hör fortfarande väldigt dåligt, det är bara massa sus, brus och testbildstjut. Det är så jobbigt. Min näsa är som en outtömlig kran med snor och jag hostar. Nog gnällt om mig.
Liten sover ända till halv nio. Han vaknade vid halv två, fick vätskeersättning och la sig jämte oss. Sov till halv fem då jag ammade och gav mer ersättning. På morgonen åt han både kex och drack ersättning och var glad och go. Men senare under förmiddagen blir han jättegnällig och vägrar både mat (risgröt med blåbär) och dricka. Vågar inte truga honom om han skulle spy igen. Pappa går och lägger sig med honom vid elva och Liten somnar ganska direkt.
Till råga på allt #1: Sambon klagar vid lunchtid på illamående. Jag hade ju magsjuka i februari så jag hoppas att jag klarar mig nu. Men det vore pest om han också blir sjuk, jag räknar ju med hans hjälp…
Till råga på allt #2: Liten vaknar med igenmurat högeröga pga av var och det är svullet. Ringer Barn som råder oss till att badda ofta med koksalt, byta alla örngott och avvakta. Troligtvis är det en ögoninfektion. Det är ”mycket skit som går nu” säger sköterskan och ögoninfektioner är en av dem och den är mycket smittsam. Jag antar att vi alla tre kommer att få droppar om det visar sig vara infekterat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar