Behöver få gråta ut. Inser att jag har inte gråtit på riktigt länge. Jag har mått så bra innan.
Men nu är jag helt slut. Jag har haft en helvetes förkylning i två veckor, jag är stans största pappersförbrukare just nu. Näsan är en otömlig källa av snor. Jag har fortfarande vätska innanför örat och hör väldigt dåligt. Å andra sidan hör jag brus, sus och testbildsljud väldigt bra. Till råga på allt värker örhelvetet. Och inatt har jag knappt fått sova. Sådant märks med en gång på mig.
Och Liten. Stackars älskade Liten. Magsjukan har han precis hämtat sig ifrån (började äta normalt först igår). Men hans ögon har blivit värre och varar igen helt och hållet. Fick ju ögondroppar utskrivet igår, så jag hoppas att han blir bra snart. Men inatt vaknade han vid halv tre och gallskrek. Hög feber igen. Vägrade somna om innan halv fem.
Jag känner mig stressad över att det behöver städas (har inlett vårstädningen), fönstret ska tvättas, det går för långsamt med mitt jobb, mammaledigheten är på väg att ta slut (jag har varit isolerad här i två veckor nu utan att få träffa någon) och det är tusen saker i trädgården som måste göras klart typ nu. För att inte tala om att det behöver målas och lackas inne.
Jag är bara helt slut. Jag vill att någon tar hand om mig. Jag vill bli liten, bara för en stund, få krypa upp i sambons famn och bli omhuldad. Bara några minuter.
Inser att det inte var en sådan hit att gråta. Man producerar visst mer snor upptäckte jag nu. Och jag får inte använda Otrivin.
Shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar