Men det känns inte ett dugg spännande. Bara frustration. Tänk för två år sedan skulle jag hoppat jämfota om jag hade nått den här dagen utan en droppe blod.
Jag har inte köpt några graviditetstester, de har ju tagit slut för mig. Dels så tror jag att det är fullständigt onödigt men dels finns det en gnutta i mig som tror att om jag INTE köper några - då kanske jag behöver ha dem?!
Men IM känns ändå inget speciellt när jag vet att mensen ändå blir en vecka försenad pga progesteronet. Tempen planar ut nu, det känns som kroppen har lagt sig till vila för att vänta in tantens förargliga besök.
Jag ser i alla fall fram emot hälsoundersökningen, det skall bli otroligt intressant och se vad de kan komma fram till.
Skulle så gärna vilja skriva något roligare inlägg än dessa deppiga, men tyvärr... Men någon gång hoppas jag att kunna fylla den här bloggen med VUL bilder och en massa kontrollinformationer.
Men tills dess... tills dess kämpar vi på.
God Natt!
1 kommentar:
Tack gumman. Men det är nog jag som skall hålla mina för dig.
Kram.
Skicka en kommentar