fredag, december 02, 2005

Dag 20 - Livet suger

Ikväll känns allt meningslöst och hopplöst. Men samtidigt känns barnlösheten som ett lyxproblem - tänk så många andra som lider så mycket i världen. Som inte har hem eller hus. Som förlorat en nära anhörig. Som fått en dödlig sjukdom. Och så vidare.

Men inte ikväll. Ikväll har jag ömkat mig och tyckt synd om mig själv. Ikväll gjorde jag den obligatoriska hatiska fredags-så-det klarar-sig-nästan-hela-veckan-stor-handlingen. Där i affären stöter jag ett tiotal gånger ihop med ett par i min och sambons ålder med en liten bebis som bara är några dagar gammal. Pappan bär på bebisen och har henne tätt intill sitt ansikte. Det såg så mysigt och alldeles underbart ut. Vilken lycka de utstrålade, den nya familjen på tre. På vägen ut ser jag en underbar liten pojke som är några månader gammal och hans mamma som busar med honom och hans gurglande skratt. På vägen till bilen brister det och jag gråter hela vägen hem. Livet känns orättvist. Visst, vi är friska och vi lever rätt så bra liv. Men något stort saknas. Det saknade fräter ett stort hål i mitt hjärta och det blir bara större och större.

Jag orkar inte att vara stark hela tiden. Vill gärna bryta ihop och inte gå upp på flera dagar. Ta mig tid att sörja, istället för att skynda vidare med livet och stressa med jobb, fritid och renovering.

Till råga på allt så har jag jättemensvärk, redan. Det är väl inte ens en vecka sedan ägglossning???

Hur länge orkar man?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Allt är relativt men ditt är inget lyxproblem. Visst, ni är friska men längtan efter barn är något stort, något större än alla andra "längtanden". Tillåt dig att vara ledsen när du behöver det och ha inte dåligt samvete över det. Jag håller alla tummar för att du får det du vill ha i julklapp i år.

Astillbe sa...

Tack för dina vänliga ord. Ibland känner jag mig så ego i min egen sorg, det finns betydligt värre saker än detta man kan drabbas av. Och skäms lite.

Men du har rätt, att sörja är viktigt. Och det var oerhört skönt att få gråta ut i fredags, det var längesedan. Jag har inte ens gråtit när mensen kommit de senaste gångerna.

*kram*