Kan inte koncentrera mig på arbetet, funderar hela tiden. Det känns precis som vanligt i kroppen. Det kommer lite molvärk/svag mensvärk emellanåt. Alltså är jag stensäker på att progesteronet driver med mig igen. Progesteronet driver upp tempen och ser till att mensen uteblir några dagar. Senast gick jag en vecka över tiden innan den kom igång.
Men ibland tillåter jag mig - eller nej, jag stjäl små stunder från mitt negativa jag, och tillåter mig att fantisera om ett plus. Hur jag skakar och skriker efter sambon när jag har sett testet. Eller om jag kan sansa mig, hur jag letar fram mina presenter till honom och vad jag skall säga. Hur jag skall framföra detta mirakelbesked till honom. Hur lyckliga vi kommer att bli av beskedet. Allt kämpade är över. Att jag verkligen kan lyckas. På en liten underbar sommarbebis som förmodligen kommer vilja få mina föräldrar att ändra sina semesterplaner för sin 30-åriga bröllopsdag. En underbar liten bebis som jag ligger i sängen på morgonen och snusar på och tittar när h*n sover. På sovrummet som vi ställt iordning - att få sätta igång och göra det till en barnkammare. Få köpa pyttesmå kläder. En säng. Och VAGNEN - icke att förglömma! Ända sedan jag var liten har mamma sagt att hon skall köpa våra första barnvagnar... Har för mig att hon köpte min systers. Jag fantiserar om en stor mage där jag inte längre ser mina fötter och försöker måtta med mina händer hur stor den kan bli. Det känns lite hemligt och spännande.Men jag vill INTE misslyckas igen...
_____________________________________________________________________
Lite jämförande kurvor från FF
Lite jämförande kurvor från FF
Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen.
Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen och tempkurvans snitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar