You sexy thing

Nepp, man är väl inget sexobjekt längre. Sexlivet är obefintligt och jag kan ärligt säga att jag saknar det. Jag saknar närheten, samhörigheten och beröringen, inte just själva sexet och den egna tillfredsställelsen.

I början av graviditeten kändes det ju konstigt men några få gånger fick vi ju ändå till det – sista gången fick jag ju blödningarna (januari) och fick ju panik att graviditeten var över. Troligtvis berodde blödningarna på sexet samt torra/dåliga slemhinnor och bristning i blodkärl på livmodertappen.

Sedan försvann lusten helt under ett tag. Hos båda. Det är inte speciellt upphetsande när man mår illa eller känner sig konstig. Och så var jag ju sjuk. Sambon säger att hans kropp numera är avställd och inställd på avhållsamhet. Men de sista veckorna har jag fått tillbaka lusten, tyvärr inte han.

Det blir ju inte lättare eller enklare i takt med att magen sväller upp heller – det är svårt att ignorera den och Liten rör ju på sig mest hela tiden. Jag funderar på om det går att slappna av och hänge sig när man känner av bebis där inne?

I vilket fall, sambon och jag pratar om det i all fall. Han säger att han har en barriär han måste ta sig över, han tycker att det känns konstigt att ha sex med bebisen i magen. Och visst, det kommer det säkert att göra. Jag kommer nog också behöva ta mig över barriären. Men nu är jag mer van än tidigare av rörelserna så det kanske fungerar bättre nu än för några veckor sedan.

Men tvåsamheten är viktig för mig, och när vi då inte har haft sex nu, får jag för mig när jag deppar att jag inte är attraktiv längre i hans ögon eller att han tycker att jag är fet. Vilket jag vet inte är sant. Det är väl de där jävla hormonerna som spökar antagligen. Men jag vill känna mig vacker och attraktiv för honom. Och jag vill känna samhörigheten igen, beröring och ömhet. Få bekräftelse på vår kärlek.

Så – hur förför man som gravid sin karl?! Är det bara sprit som gäller?!

:-D