tisdag, april 24, 2007

Mer om stressen

Sambon ringde precis för att höra hur jag mådde, förmodligen med tanke på mitt stressade utbrott imorses. Även om jag inte klarade av att jag visa hur glad jag blir att han ändå bryr sig, så blev jag faktiskt otroligt glad för gesten. *älskar dig*

Har pratat lite med folk på jobbet, ska se om jag kan få börja utnyttja min vikarie så att jag inte går under här.

Jag vill inte stressa denna sista tiden. Jag vill komma hem och lägga mig på soffan och dra upp tröjan och bara beundra magens livliga rörelser. Jag vill ta fram min vaggvisebok och sjunga för magen (när ingen annan hör naturligtvis). Jag vill strosa i affärer och titta på bebissaker och drömma.

Herregud, jag kanske aldrig mer få vara gravid. Detta är kanske enda gången. Första och sista gången. Och jag fullkomligt älskar det så jag vill njuta och bevara varje sekund som är kvar av det. Och inte genom att jobba över på kvällarna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, försök att låta vikarien ta över mer och mer, så att du får tid att njuta! Snälla?

Det här är förmodligen min sista gång som gravid också, fast det är andra, men vi ville gärna haft fler barn, men denna graviditet var fram till ca v 25 urjobbig och jag vet inte om jag orkar riskera att det händer igen. Nu i åttonde månaden mår jag iaf jättebra. Var ute i trädgården och planterade i helgen och kom på mig själv med att: Men jösses, jag är ju mitt i åttonde månaden och orkar med detta! En kompis, som var här, tyckte också att jag var i ovanligt fin form. Jag vill gärna njuta av denna sista tid.

Du kan väl vara snäll och försöka ta det lugnt, så Liten stannar där tillräckligt länge för att du ska hinna sluta jobbet och gå i affärer och drömma? :-) För det är såå mysigt, kanske särskilt när man längtat länge... (Jag hade längtat i så många år och njöt så av att äntligen kunna gå omkring bland alla dessa små kläder för VÅR bebis skull!)

Astillbe sa...

Jag lovar! ;-)

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får bli gravid igen, även om jag vet att det förmodligen inte alls kommer att bli samma sak - kanske inte ens kommer må i närheten så bra som nu.

Ja, det är helt fantastistik hur myckt man eg orkar med! Jag trodde att jag skulle få lite mer värk än jag har nu, men *peppar peppar* det går ganska bra.