tisdag, september 12, 2006

Snälla skjut mig

Igår efter akupunkturen (återkommer mer till den sedan) började jag känna mig bra igen och vid gott mod. Jag var fylld med optimism och babblade på om akupunkturen igår för sambon vid kvällsmaten.

Så när jag kommer till jobbet idag så väntar ett e-mail på mig. Från min andra syster. Gissa vad hon skriver?

Jo, det är ju självklart.

Alla helvetes djävlar och deras förbannade mostrar har gått samman för att få mig att må riktigt jävla dåligt. Och grattis, de har lyckats.

Och grattis till min andra syster. Eller rättare sagt till mina båda systrar som väntar barn. Samtidigt.

Och jag? Jag orkar inte mer nu. Jag är så nära att ge upp allt. Jag sitter här på jobbet och bara gråter. Nu tänker jag fanimig inte be om ursäkt för att jag är egoistisk.

Fy fan vad livet är orättvist just nu.

14 kommentarer:

Storkenflyger sa...

Jag känner verkligen med dig och tycker att du har all rätt i världen att känna som du gör. En sak kan man konstatera och det är att begreppet "rättvisa" inte existerar i den här branchen. Vad mer kan jag säga?

Tröstkram genom cyberrymden

Anonym sa...

Jag tycker att du ska låta dig själv vara ego...
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för dig.
Kram

Anonym sa...

Men gumman, detta är bara för mycket för dig. Gråter med dig igen. Finns det någon som håller koll på dig ifall du håller på att få en depression? Har du kontakt med någon terapeut? Om inte, så kunde det nog vara bra.

Varm höstkram.

Tingeling sa...

Å herregud. Jag saknar ord. Ingen borde vara tvungen att gå igenom det du gör just nu. Undrar som Annah, borde du kontakta någon professionell för att prata om det här? Stackars liten, skickar dig en massa varma kramar.

Carnesir sa...

Jag har gått igenom samma h-vete. Båda mina bröder fick barn för ett tag sedan. Det gör ont och det är helt normalt att känns sig avundsjuk och hemsk. Jag mådde bättre när jag fick prata med en kurator om allt och sen har jag skrivit ett brev och förklarat min sorg och mina känslor för mina syskon. Stor kram till dig från mig

Linda sa...

Usch och fy. Inte nog med att man ska stå ut med att bli omsprungen av vänner och bekanta i bebisverkstan men när ens egna syskon gör det då är det för mycket!

Skcikar en jättebunt tröstkrmar till dig gumman.

Unknown sa...

Oj, stackars dig! Det är klart att du inte är egoistisk, det är ju helt normalt att bli ledsen när allt går emot en på det här orättvisa sättet! Nu ska jag läsa lite mer i din blogg som verkar himla intressant och bra skriven.

Kaospiloten skickar energi och tur i stora portioner till dig!

Anonym sa...

*kramar om massa*

Astillbe sa...

Tack vänner, ert stöd betyder oerhört.

*kramar tillbaka*

Åker från jobbet nu, skall försöka uppdatera bloggen ikväll.

Superquinnan sa...

*kramar* som vanligt.. själv fick jag reda på att min lillebror ska bli pappa (LILLEBROR) hela mitt liv verkar vara Murphys lag.. (Lagen om alltings jävlighet..) Så jag förstår dig... Själv tampas jag med näbbar och klor med försäkringskassan. Alla har vi vårt men du.. Det är bara för mycket. Önskar dig/ er ett break... Det är ni verkligen värda. Och det är okej att gråta och vara arg... Kraaaaaaaaaaam

Mina sa...

Man tror ju knappt att det är sant!! För en gång skull tycker jag nästan att det är skönt att inte ha syskon...

Stora kramar, jag känner med dig!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Du har helt rätt!

Livet är så förbannat orättvist, och det är inte egotrippat på något sätt att konstatera det.

Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för dig, men jag känner mig helt maktlös inför det du måste upplvea nu, det känns så ironiskt sjukt på något sätt.

Stora, stora kramar

Solkatten sa...

Fy fy FY vad orättvist!!

Massor med kramar till dig

Anonym sa...

Åh nej, detta hade jag helt missat.

Förstår om du är helt knäckt. Det hade jag varit.

Stor, stor kram!!!