Insåg nu att jag skulle nog aldrig bytt byxor igår. Det var det som förstörde alltihopa. Det var så fort jag bytte mina vita jeans till de blåa som jag började blöda. Så går det när man utmanar ödet...
Tack för era uppmuntrande ord. Vill gärna tro som ni, men den här kroppen känner inget annat än ingenting. Smådroppar fortfarande lite, känns som det blir mer och mer.
Tyvärr kan jag inte åka hem tidigare eftersom jag har växeln i eftermiddag. Jag bytte ut den dagen jag gjorde ET så det är ödets ironi att jag blir tvungen att sitta här nu. Men det är bara två timmar kvar. Och jag fick faktiskt gjort en hel del mellan 11 och 12:30, övrig tid *harkel* inte så mycket *dåligt samvete*. Får jobba över nästa vecka och ta igen.
Såg att min favoritinredningsbutik har rea idag, så jag skall göra lite tröstshopping tänkte jag. Men dessförinnan skall jag förbi snuviga Tilda och hälsa på. Så egentligen lär jag ju inte komma "hem" innan ikväll, men jag får iaf göra annat än att sitta här och ha dåligt samvete för att jag inte klarar av att arbeta.
3 kommentarer:
Men att du inte känner någonting, trots blödningen, kan inte det vara ett gott tecken?
Man kan ju blöda trots gravid.
Hoppas!
Vad ska jag säga. Jag känner mig så tom och ledsen. Det får bara inte vara sant. Jag orkar inte ens tänka tanken, hur ska du då känna?
Tänker på dig massor vännen. Massor. KRAM.
sofia - hoppet överger än aldrig och det som du skriver händer flera. Men tyvärr inte mig... inte den här gången iaf. *kram*
tess - tack vännen *kramar om* Pussa på söta Ella från mig, du tar så vackra bilder på henne. KRAM!
Skicka en kommentar