De här tre dagarna hade jag gärna hoppat över. Jag visste ju att det kunde komma bakslag, men så här, det kunde jag inte ens ana.
Känner att jag måste förtydliga mig lite. Att den äldre lillasystern skulle meddela sin nästa graviditet under hösten har jag varit beredd på. Men den yngre lillasystern, det hade jag inte kunnat förutse. Och nu när allt kom på en gång blev det bara för mycket. Jag hade gärna sett att jag fått beskedet från någon av dem senare, inte båda på en gång.
Jag såg nu när jag kom hem att föräldrarna har ringt. Men jag har inte orkat ringa tillbaka. Vad skall jag säga?
Vi är för präktiga i Sverige. Har ni tänkt på det? När folk frågar hur man mår så säger man oftast "jo tack det är bra, hur är det själv?". Det är enklast på det viset. När någon nära vet att jag mår dåligt och frågar, så försöker jag alltid få det till att inte verka så farligt. "Det är som det är", "Det går", "Det är väl bra", "Jo då...". Och varför detta? Förmodligen för att man inte ska få andra till att må dåligt. Helst vill man bara säga rätt upp och ner allt hur man mår, vad man tänker etc etc.
Därför vill jag inte ringa upp. Vad ska jag säga? Släta över och säga att det är bättre nu. Att jag var jätteledsen imorses men nu börjar det kännas bättre. Så att inte de blir mer ledsna.
Näpp. Det vill jag inte göra. Inte just nu. Jag mår pissdåligt och jag tänker göra det en stund till. Jag vill inte trösta andra utan jag vill tänka och rensa mitt huvud och ta mig ur detta själv. Sambon är inte hemma ikväll och jag går här och lyssnar på musik, gråter, pysslar, tänker, gosar med katter och försöker rå om mig själv lite. Hitta styrka igen.
Sambon sa innan idag att vi kommer aldrig lyckas om vi skall må dåligt och gräva ner oss. Därför kommer vi bara att göra sådant som känns bra. Som ni förstår står inte släktträff högst på den listan. Så det jag gör just nu kommer att mynna ut i just det. Att vi kommer att må bra igen.
10 kommentarer:
hej! tänk så mycket kul man kan ha UTAN barn. alla resor ni kan göra, att ni kommer ha bättre ekonomi än barnfamiljer så att ni kan unna er lite extra, att inte behöva ta hänsyn till ett barn, osv. min tanke kanske är dum, men varför inte försöka tänka positivt. kanske slappnar ni av på ett annat sätt om ni liksom "ger upp". många brukar ju bli med barn direkt de gett upp..typ när de fått igenom adoptionen eller när provrörsbefruktningen ska påbörjas. men förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt, särskilt när andra runt er får barn. jag önskar er all lycka! och lyckas ni nu inte få ett biologiskt barn kan ni ju alltid adoptera, ni kommer att älska det barnet precis lika mycket som om du burit det i din mage. lycka till!
nu känner jag mig lite dum, bara hoppade in på din blogg och läste ett inlägg (detta) och så tänker jag mig inte för. jag är sån, säger saker innan jag tänkt igenom dem. såg nu att du ju genomgår ivf och att det inte lyckats hittills. jag önskar verkligen att du blir med barn! lycka till, än en gång!
Snälla anonymous. När jag läste ditt inlägg funderade jag faktiskt på om det var ett skämt, och jag funderar fortfarande. Går det att få med så mycket dumheter och floskler på en sådan liten yta?
Du ber om ursäkt i ett inlägg under, men jag tycker faktiskt att du ska ta bort det du skrivit, jag tror inte att du riktigt förstår hur allt du skriver sårar. Men ta mig på mitt ord, allt du skriver gör otroligt ont att läsa!
Åh...Anonymous menade säkerligen bara väl, men jag håller med Kattmamman - jag trodde också det var ett skämt de första raderna. *rysningar genom hela kroppen* Hoppas du kan ta inlägget som det vad det är, Astillbe - ett ogenomtänkt svammel som du inte behöver ta ställning till.
Tänker på dig. KRAM.
Hej! Hade en del att läsa igen här och jag förstår att ni har det skittufft just nu. Du tänker helt rätt - var ego och gör bara det som känns bra för er. Jag trodde också att "anonymous" inlägg var ett skämt men vet du vad, Astillbe. Du, jag och alla andra som vet vad det innebär att vara ofrivilligt barnlös VET sanningen. Ingen som inte varit i vår situation kan föreställa sig vilken livskris och smärta in i märg och ben detta innebär. Vi får helt enkelt försöka se bort från dessa idiotiska "råd" och bara fokusera på oss själva. På att vi ska överleva tiden fram tills att vi själva blir föräldrar. Stor varm kram från mig.
Ja, vad ska jag säga. Jag vill bara skicka dig mina varmaste kramar. Önskar att jag kunde finnas för dig på annat sätt än bara så här. Tänker på dig massor vännen (jag ska även be min mormor som tassar omkring här hemma att tänka på dig, jag är ensam hemma och då passar hon på ... :)) Stor KRAM vännen.
Om jag har en tuff dag och mycket ont en dag så är jag ärlig när folk frågar mig. "Jag mår inte så bra och det är tufft" Sen får de ta det som de vill men jag mår bättre av att verkligen säga som det är. Det är lika viktigt som att kunna säga nej jag vill inte/ orkar inte.. Alla borde prova. Man mår bättre. Hoppas nu du har det bra när du är borta.
Många, många kramar till dig. Behöver du/ni komma bort ett tag så vet du vart ni är välkomna!
Varma kramar, Anki
Men kära vännen astillbe, jag har inga ord att trösta dig med, fast jag önskar verkligen att jag hade det. För mig var det totalt fasansfullt när jag fick veta att min syster var gravid. Det var så otroligt jobbigt och jag mådde ÄNNU sämre av att jag inte kunde unna henne det. Och då har jag ju aldrig varit ens i närheten av ditt mått av kämpande. När min dotters pappa och hans fru deklarerade sin graviditet var jag nära att ta bryta ihop totalt.
Tänker på dig och skickar ett gäng stora kramar! Någon gång MÅSTE det bli er tur! *bestämmer*
Skickar en stor kram till dej! Har själv varit i liknande situation för flera år sen, och det var för j*#¤%gt och gjorde att jag till slut fick en depression som jag fick jobba på att komma ur. Ta hand om dej och försök att undvika systrarna och sånt som gör att du mår sämre. DU är prioritet nr 1 just nu, så ta hand om dej!
(och jag vet att det inte går, men försök ignorera den där anonymous som inte hade nån aning om vad h*n snackade om...)
Skicka en kommentar