Jag har lagt märke till att jag flåsar inte lika mycket som innan, t ex när jag går uppför trappor. Det känns som att blodet pumpas runt mycket bättre i kroppen och jag får heller inte mjölksyra lika lätt som innan.
Diarrén har slutat, tack och lov faktiskt. Snarare är det nu tvärtom - stenhård i magen, så det blir väl någon mer vända med det sedan när det börjar bli dags för förlossning.
Tröttheten håller i sig, men jag piggnar till senare på kvällen och går då och lägger mig på tok för sent. Men inatt sov jag riktigt djupt och jag kände mig otroligt utvilad när jag vaknade imorses. Bara ett toabesök blev det inatt.
Och jag har väl varit lite kaxig innan att jag inte varit orolig inför förlossningen. Och det stämde ju då. Men nu när jag hela tiden läser om de plågsamma 7-8 cm öppningen, när huvudet träs på livmodertappen, när slidan ska töjas ut så att huvudet och axlarna kommer igenom... Och hur man ska försöka undvika att spricka för mycket... ja, då vore jag korkad om jag påstod att jag inte var nervös. För visst är jag. Inte överdrivet men när det står i böckerna att jag vill packa ihop och åka hem, då försvinner optimismen och positivitsmen som jag har byggt upp.
Och så är jag nervös för att jag inte ska vara förberedd tillräckligt. Varken med de saker jag vill ha klart här hemma eller mentalt. Eller för att graviditeten ska ta slut.
Jag behöver definitivt jobba med min målbild...
5 kommentarer:
Eller så gör du så att du bara slappnar av och följer med i det som ska komma.. Förlossningen kommer att gå bra, instinkten finns i oss kvinnor och vi kunde föda barn långt före det fanns böcker som talade om hur vi skulle göra.
Och när barnet kommer ÄR du mentalt förberedd, du gillar graviditeten vilket är jättebra, men när bäbisen läggs på din mage så kommer du att älska det ännu mer.
Slappna av, du är tillräckligt förberedd, förmodligen mer förberedd än många andra föderskor. Och hemmet? Det som inte är färdigt får vänta. Ta det som det kommer, allt kommer att ordna sig. Kram!
Hej,
Såg ditt inlägg i min blogg angående lapptäcket, om du vill kan jag höra med min mamma om hon vill göra ett till dig. Vet inte riktigt vad de kostar men de är ju inte jättebilliga. Skriv i min blogg om du vill att jag ska lyssna :-). Täcket är inte så stort, hon gjorde det till vår barnvagn och då är det lite väl brett.
Förstår att du är nervös, jag blev nervös för förlossningen när vi varit på den föreläsningen. Nu blev det ju inte som vi trott från början men jag hoppas det blir annorlunda nästa gång när vi ska försöka med ett syskon.
Och jag skriver det igen (som motvikt mot alla skräckhistorier) Jag ville aldrig gå hem och ge upp, jag tappade inte kontrollen en endaste liten sekund, jag behövde inte ens ta någon bedövning. Och jag sprack visserligen väldigt mycket, men det kändes inte ett endaste dugg! Jag var helt säker på att jag inte hade spruckit någonting alls.
Jag tycker att du verkar otroligt väl förberedd! Och även om du inte har samma tur som jag hade så tror jag att du kommer att få en bra förlossning.
härligt att du känner att du mår bättre :-) Verkar som kroppen förbereder sig ordentligt. kram
Du förresten!
Du försöker väl skriva några rader innan ni åker in? Nu är det så väldigt spännande!
Kramar
Skicka en kommentar