tisdag, juli 10, 2007

Status 40+0

Nygråten och nybadad med värkande rygg så kan jag konstatera att allt känns som vanligt.

Jag har haft lite bruna flytningar idag, på kvällen även lite slemmigt men det är inte alls mycket. Vet ej hur "mycket" slemproppen är, men som van HBF-letare så kan jag ju konstatera att detta var inget att hänga i julgranen om vi säger så. Till och från lite svag mensvärk men inte heller det mer än någon annan dag på sistone.

Jag är pigg, inte alls trött. Har jobbat på som en speedad höna här hela dagen från morgon till kväll. Vilket säkert är helt fel - men varför ska man vila om man inte är trött? I vilket fall är nästan hela huset städat, nästan allt tvättat, spjälsängen och skötbordet till sovrummet har sambon skruvat ihop under kvällen och jag har tömt barnrummet på en del saker som ska till vårt ofärdigställda kontorsrum. Och så har vi burit runt möbler. Inte speciellt bra att avsluta en dag med när jag redan utsatt ryggen för en hel del påfrestningar.

Min rygg värkte rätt bra efter allt det här så jag har tagit mig ett bad med olja. Som Liten uppskattade väldigt mycket för direkt när jag la mig så börjar den buffa och vi hade lite kommunikation med varandra i sällskap med levande ljus. Jag hade inte spolat upp så mycket vatten så att magen täcktes, fall i fall att Liten skulle tycka att det blev för varmt.

Jag tror att Liten trivs bra i magen och kommer stanna där veckan ut som jag trott från början. Tidigare idag var jag helt säker på att den skulle komma på torsdag istället, men eftersom allt är som vanligt igen så tror jag på några dagar till.

Och ja, jag bröt ihop. Jag låg på mattan i vardagsrummet och grät. Sörjde för allt jag dämt upp inom mig. Över barnrummet, över sambons bristande intresse att sätta sig i mer kunskap, att allt bara är ett evigt stressande, över att graviditeten snart är slut... Jag hade en rejäl egostund. Ganska lång faktiskt. Sambon hittade mig efter en stund och la sig på golvet jämte mig (trots att jag sa att jag ville vara i fred och inte menade det) och klappade mig över ryggen och lät mig gråta ut.

Nu har jag gråtit och haft en kvalitetsstund med Liten, och allt känns lite bättre. Jag ska gå och lägga mig nu och somna till min avslappnings-cd tänkte jag. Imorgon ska jag bädda Litens säng, vilket gör mig alldeles upprymd av någon slags andakt. Det är väldigt speciellt...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vet du vad, hela veckan innan Hanna tittade ut så var mitt humör totalt upp och ner. Jag var mer eller mindre beredd att antingen sparka ut sambon eller flytta själv och det fanns inget som jag inte blev tokarg eller jätteledsen över. Så jag tror nog att du har ditt lilla pyre hos dig väldigt snart, tecknena på det börjar ju onekligen rada upp sig! :-)

många kramar, Anki

Anonym sa...

Vad skönt att du fick gråta ut och släppa ut allt. Säkert något du behövde!