Nu börjar nedräkningen! Idag går jag in i vecka 21 och har gjort 20 hela veckor (20 + 0). Helt jävla* underbart!
Ni som varit med ett tag kanske minns det här.
Detta var igår för ett år sedan. Hela livet gick i kras kändes det som, även om man självklart repar sig, som efter varje besvikelse. Den här gången var det extra hårt. Vi hade så många förhoppningar inför den första IVF:en, hela behandlingen och allt runtomkring var så otroligt laddat. Vi testade sent på söndagskvällen. Smet ner i tvättstugan och vände testet uppochner. Nervös väntan, även om jag anade det negativa beskedet, jag hade ju börjat småblöda. När vi vände på testet och resultatet var ett faktum, bröt vi ihop båda två. Två dagar senare, den 21 februari, testade jag igen för ”skojs skull”. Och fick positivt.
Vilken bergodalbana. Förvirring och total knockout. Men bara två timmar senare kom mensen som betedde sig konstigt. Jag hade en krampaktig mensvärk som jag aldrig haft innan och fick ut stora slembitar utan något blod. Först senare förlikade jag mig med tanken att det nog var ett tidigt mf. Och då kommer tankarna – berodde det på att jag slutade med proggisarna?
Nu sitter jag här ett år senare. Jag är oerhört lycklig och jag har en bebis i min mage som jag nu garanterat känt av i över en vecka. En livlig liten krabat som sparkar mamma hela tiden. Vår nedervåning börjar bli klar och köket kommer hinna komma på plats innan Liten tittar ut. Bästa vännen T är också gravid efter lång kamp. Livet känns så oerhört mycket ljusare. Men aldrig att jag glömmer vår resa, vår kamp och vår smärta. Den har för alltid etsat sig fast. Jag är oändligt tacksam för gåvan vi fått och önskar av hela mitt hjärta att ni alla goa tjejer som fortfarande kämpar, att ni skall få uppleva samma lycka.
* Får passa på att svära nu, när bebben kommer får man allt lägga av med det! ;-)
7 kommentarer:
vill bara säga att jag är så himla glad för er skull! det är så underbart! kram kram kram paula
Visst är det underbart att kunna säga att man gått halva tiden :-)
Det är så himla kul att ni lyckats! Ni är värda ALLT!
Jag känner dig inte, har inte ens någon aning om vem du är, men jag är ändå otroligt glad för er skull! Jag och min man försökte i tre år innan vi lyckades så jag kan nog relatera lite till hur du känner.
Nu är ni halvvägs! Härligt :-D
By the way... "* Får passa på att svära nu, när bebben kommer får man allt lägga av med det! ;-)"
Det är mycket du ska passa på att göra nu. Njut av långa härliga sovmornar inte minst :-D
jag är glad för er och du har så stort hjärta som tänker på alla andra...
hittade hit av en slump.. va roligt att läsa om er lycka =)
kram
Hej, smygläser ibland men vill också gratta! Är oändligt glad för er skull!
Sen undrar jag om du är sugen på att bli veckans barnbloggare på Barnfeber? (http://barn.feber.se) Det vore verkligen jättekul. Hör av dig isåntfall, jag finns på hannasnabelakastaspunktnu (hittade ingen kontaktadress här).
Skicka en kommentar