Så då var man tillbaka i vardagen igen!
Först vill jag bara säga - Annah - visst är det Esmeralda jag har känt!!! Under semestern har jag suttit mycket i bilen, vilket inneburit att jag har känt massvis som jag aldrig känt om jag rört på mig! Vissa saker vet jag fortfarande inte om det är bebisen eller inte, men andra är helt solklara!
Det är en helskum känsla, men samtidigt så oerhört fantastiskt! Den kommer när man minst anar det, så fort jag lägger handen på magen och blundar för att känna efter extra mycket - då händer det naturligtvis inget mer! I fredags i badkaret gjorde den en volt i magen vilket kunde resulterat i att sambon hade känt av lite om han varit där... Det hela börjar kännas mer verkligt, att detta verkligen är sant och det händer oss - samtidigt som det på något sätt blir mer overkligt?
Ikväll låg jag på soffan och fick plötsligt en så stark känsla. En sådan där känsla, vars tanke man tänkt ofta men det då bara är en tanke. Sedan kan en stark känsla bara ramla över en och man känner tanken i hela kroppen. Livet kommer aldrig mer att vara detsamma efter sommaren. Fram tills dess har jag i hela mitt liv bara egentligen behövt tänka på mig själv. Men snart kommer vi att vara ansvariga för ett litet barn - och våra liv kommer att förändras för alltid. Det är en stor och mäktig känsla, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte känner oro också, oro för sådant jag inte känner till.
Nåväl, lite sent ikväll för att bli så här djup! Får utveckla ovan en annan dag! ;-)
Tyvärr var det ingen solsemester som jag varit på, hade gärna farit till sol och värme! Istället har vi besökt familj och rest runt lite med bil utanför Sverige och förenat lite nytta med nöjet.
Förkylningen höll i sig länge. Den började släppa i slutet av förra veckan, iaf så att jag fick tillbaka min röst. Men lite hosta och snuva är allt kvar.
Och jag har minsann haft kräkpremiär! Lite sent men ändå. Kom ner till frukosten en dag förra veckan och blev illamående - efter en halv smörgås fick jag rusa iväg på toaletten! Pinsamt eftersom vi var hemma hos bekanta... men efter toabesöket kunde jag fortsätta äta frukosten som ingenting hade hänt... Jag tror inte att de förstår varför jag gick från bordet... Men sedan jag blev sjuk har jag haft problem med mat igen, stekt mat fungerar över huvudtaget inte. Till semesterresan hade jag förberett mig genom att ta med smörgåsar, frukt och Ramlösa vilket hjälpte mig mycket.
Imorgon är det en fantastisk dag - då har vi gjort hälften av graviditeten (20+0)!
Coolt!
6 kommentarer:
Äntligen är du tillbaka :) Som jag har undrat hur det är med dig. Förstår så väl den där övermäktiga känslan och även oron. Det är ju helt galet allt som händer om man tänker på det. Men helt underbart!
Tänker på dig. Hoppas att du snart får bli helt frisk.
Tror att min kräkpremiär var runt vecka 20 också, mitt knep var att aldrig sitta still och äta frukost, min mage behövde hjälp att bearbeta maten och det fick den bäst om jag rörde på mig när jag åt (helt min egen teori ... men det fungerade!).
KRAM
Härligt med 20+0 i dag! :-) Och att du känner av lillan i magen. Det var ungefär då jag började känna oxå (var helt säker på 20+0-dagen).
Skickar ett pm på FL oxå.
Kram!
Va härligt att lilla Esmeralda börjar ge sig till känna. Visst är det en skum känsla som inte går att beskriva :)
Min kräkpremiär har inte ännu kommit trots 3 graviditeter så på den punkten har jag haft tur.
KRAMAR!!
Vecka 20 redan Wow!
Nu har du den bästa delen kvar och den jobbigaste.
Den bästa för att du nu kan börja ha kontakt med personen där inne. Snart kommer du att kunna framkalla sparkar genom att buffa på magen eller äta något sött eller vad nu dina knep blir.
Den jobbigaste rent fysiskt eftersom du bara blir större och otympligare. Men jag hoppas att du inte ska bli för stor eller få ont, en del mår ju bra ända fram till förlossningen.
härligt att hon sparkar och är aktiv. avis på dig att du haft kräkpremiär så sent.. men det känns som att du är värd en sen kräkdebut ;) eller helst ingen alls i ditt fall! själv hulkar jag på lite titt som tätt. 10+1 i dag! jag längtar tills Mini sparkar... Hur stor är magen nu? Bild önskas!
Jag visste väl det! Jättekul! Jo, när man känner efter, då stillar de sig, de små. Sambon vill känna och frågar om det rör sig och när jag säger att det gör det kommer han springande och jag märker ju hur jag själv försöker hålla mig stilla, för att inte mina kroppsrörelser ska komma i vägen för bebisrörelserna och då märker hon det naturligtvis och håller sig också stilla :-) Fast om han ligger på min mage en stund får han en del puffar på kinden! Ja, vi vet redan att det är en flicka :-) Kände tidigt att jag verkligen ville veta den här gången. En av varje, nästan för perfekt för att kunna vara sant.
Skicka en kommentar