onsdag, februari 28, 2007

Underbar kväll och morgon

Igår kväll satte jag mig en kort stund på soffan. Liten har bökat runt mycket under dagen men det har inte varit några kraftiga buffningar. Så plötsligt kände jag hur den vandrade runt där ner – det kommer som en ”vågig” känsla, man känner hur den vänder sig.

Det ”vågiga” kändes igenom magen till handen och så kom en riktigt kraftig buffning – jag ropade på sambon som hoppade över till min soffa snabb som ett spjut! Och pang så kom det en till rejäl buffning – rätt i sambons hand och han fick känna några till rörelser. Det var en så fantastisk stund att jag fick tårar i ögonen – även nu när jag skriver om det. Den blivande pappans första kontakt med sitt barn… det var helt fantastiskt!

Och så imorses vaknade jag några minuter innan sex och fick snabbt hoppa upp och göra ett toabesök. När jag sedan la mig ner igen hade Liten vaknat och bökade runt för kung och fosterland. Jag tog en yrvaken blivande pappas hand och la den mot magen – och han fick känna på en hel del rörelser!

Wow! Äntligen får han också känna och bli delaktig! Att vi är två om detta. Att han ska förstå hur det känns. Att få kontakt och bygga band med sitt barn.

Fast – hehe – med tanke på hur livlig Liten är – herregud, hur ska det bli sedan? Just nu är det disco som gäller, har känt kraftiga rörelser den senaste timmen. Nu väger den kanske 250 gram – hur ska det kännas när den väger 2500 gram?! ;-)

7 kommentarer:

Anna sa...

Åh, jag blir helt rörd när jag läser det här. Jag har buffningar men inte som känns på utsidan.

Camillas lockar sa...

Å vad härligt! Hur viktigt som helst ju att han får vara med på sitt hörn. Även om det är vi kvinnor som har förmånen liksom :-)

Anonym sa...

Åh va mysigt!!! Din sambo tycks ha tur som får känna på sparkarna. Alva var alltid stilla så fort maken lade handen på magen *asg* Det är ju int eprecis världens skönaste känsla när dom sparkar och är stora där inne i magen. Fast Alva gjorde ju t.o.m. en kullerbytta när hon var 4 kg :)

Anonym sa...

Jag får faktiskt tårar i ögonen när jag läser vad du skriver! Det är ju så fantastiskt mysigt och underbart och personligen tycker jag den här perioden i graviditeten är den allra mysigaste!

Sen kan jag bara meddela hur det blev för oss, Hugo var ju tokvild i magen (rätt jobbigt på slutet då det gjorde ont och jag fick sammandragningar av hans rörelser) men sen var han ju lika vild när han kom ut! *fniss* Så njut av lugnet just nu! :-D

många kramar
Anki

Anonym sa...

Sparkarna från en 3 kilos bebis känns. En välriktad revbensspark är inte det skönaste... men vad gör det? Hellre 50 revbenssparkar än inga alls. :-)

Anonym sa...

Åh, detta är så mysigt! Precis så här gravid skulle jag kunna vara resten av livet (är väl ca 3 veckor före dig), känns det som. Små gosiga rörelser. Snart kommer din sambo att kunna lägga örat mot din mage och höra hjärtat slå! DET blir han ensam om!!! Rörelserna hos min lilla syns också från utsidan nu och blivande storebror är lyrisk över att bli buffad på kinden när han lägger huvudet mot magen.

Anonym sa...

Tänk hur det känns vid 3 kg eller 4 kg, som att ha ett lok i magen och när man ser dem sedan så undra man hur den lilla/e saken kunde stöka så mycket.