fredag, april 21, 2006

Bitter & tom

Tempen dök imorses till normala 36,4. Jag vill skrika, slåss, slita mitt hår och förbanna denna jävla orättvisa värld.

Men det kommer inget. Inte ens en endaste lite tår. Jag är istället tyst och fullständigt tom.

När skall det ta slut?

7 kommentarer:

Anonym sa...

*kramar om* Jag lider med dig gumman. Tilda

Anonym sa...

Helt otroligt att det skall vara så svårt! Lider med dig! *tröstekramar*

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Och även jag lider med dig.

Tills slut orkar man inte ens sörja längre. Man kommer till en punkt där misslyckandet är så självklart att man inte längre trodde på något annat. Då är det verkligen tungt.

Stora kramar

Anna sa...

Lider med dig, ibland känns det så orättvist att de som så gärna vill ha barn inga kan få medan andra elaka, hemska människor spottar ur sig ungar...

Hoppas det ordnar sig.

Kram

Anonym sa...

Jag vet också hur det känns. Det är förjävligt och till slut orkar man inte bry sig. Bara ta sig igenom alla misslyckanden en efter en.

Stor, stor kram!

Linda sa...

Jag vet oxå hur det är, det känns som om man går in i ett vakum.

Massor med kramar till dig.

Anonym sa...

Åh, jag lider med dig! Kämpa tjejen! Måste vara ett helvete men du tar dig igenom det!