Så sover vi bäst, både jag och Liten. Tätt intill.
När jag lyft över Liten till oss, så lägger jag mig alltid tätt intill honom. Många gånger av rent praktisk nytta, för att förhindra att han ramlar över på mage, eftersom han ligger på sidan.
En del gånger har han varit orolig, men direkt när vi lägger oss så här så lugnar han ner sig på fem röda. Samma sak när han var skrikig efter senaste sprutan. Det är en otroligt skön känsla att kunna ge honom trygghet och att han visar tillbaka att jag gör rätt. Att det är vad han behöver. Att han får det han behöver.
Sedan är ju frågan - hjälpa eller stjälpa? Jag vill ju ge honom trygghet och stabilitet, lugna och sköna nätter. Men samtidigt vill jag inte vara en mamma som håller sitt barn intill sig för hårt och vägrar klippa navelsträngen.
Men så länge det känns bra för oss och det fungerar så gör vi så här. Jag sover otroligt avslappnat med honom intill mig, istället för att ligga och vänta på att han ska vakna så jag får amma och lyfta över honom. Men jag inser att det kommer snart en tid när vi väcker och stör honom, så att det blir oundvikligt att han ska sova i sin egna säng hela natten, och snart även i sitt rum.
Men när den dagen kommer, så kommer ändå alltid min säng att ha en plats för honom när han behöver den.
1 kommentar:
Jag tror inte som du att han snart kommer att behöva sova för sig själv.
Lillkatten sover fortfarande nära, nära och det fungerar jättebra för oss allihop.
Och jag tror inte att han blir osjälvständig av att sova hos oss. Tvärtom tror jag att han blir trygg av att få tanka så mycket närhet.
När han är redo om några år tror jag att han kommer att välja att sova själv.
Skicka en kommentar