Ända sedan Liten föddes har jag hållt i hans hand vid amning. Ibland har han varit upprörd och då har jag smekt honom på handryggen (tips från BB). Men oftast är det skönt att bara hålla.
När jag ammar håller han i mitt pekfinger. Då för jag upp hans hand mot min mun och jag pussar handen.
Nu är det tvärt om. Liten håller upp sin näve mot mitt ansikte när vi ammar, och vill att jag ska pussa på hans hand...
Vilket underbart sätt att kommunicera på...
Liten har börjat intressera sig lite för tv:n. Och vad är det han gillar?! Jo - fotboll!
Ang amningen så har vi ammat ofta idag, och det har gått bra, fram till kvällen. Han blev väldigt upprörd, men till slut kunde jag vagga honom till sömns i hans sitter.
Hans pappa ringde nu ikväll - hans andra natt ifrån oss. Han berättade att han höll på att börja gråta av saknad när han visade sina vänner bilder på Liten i mobilen... Jag önskar att vi kunde vara tillsammans jämt. Men då lär man ju sig aldrig vad saknad är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar