Idag var jag med min syster på sjukhuset.
Plötsligt vänder sig en undersköterska mot Liten där han sitter i bilstolen på golvet och ler mot honom. Då börjar han tokflina tillbaka och skrattar mot henne! Så stolt jag blev över den här underbart söta bebisen - han är ju min!!!
Liten har alltid verkat så reserverad mot andra människor än mig och sambon. Vilken skillnad! Nu börjar det hända grejor här!
Förresten var det första besöket på sjukhuset sedan Liten föddes. Det var märkligt att gå där igen, det var så mycket intryck och känslor som ramlade över mig. "Där stod vi och väntade", "där gick vi", "där kan han" etc etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar