Sambon njuter av att vara hemma. Och drar fötterna efter sig. Jag stressade som en gris för att sköta hemmet och jobbet mellan varven. Och ändå tyckte han inte att jag gjorde nog då…
Pappa njuter av att leka med Liten. Och softa. Så när jag kommer hem ser det ut som fan. Redan på morgon springer jag runt och fixar med det ena och det tredje.
Jag tycker inte att det känns rätt mot mig. Han kan inte få bara det göttaste. Jag slet för att att båda vara en bra mamma till Liten, men också sköta hem och jobb – så att jag kunde vara iväg och fika heldagar. Jag höll ofta på till sent på kvällarna innan jag kunde sätta mig.
Han hinner inte bygga något med huset. Liten sover ändå tre timmar på dagen, städa kan man sköta när han är uppe. Om han inte hinner med att jobba på huset hemma nu, hur ska vi hinna något när vi båda jobbar till våren?
Jag har inga problem att hjälpa till hemma med olika saker efter jobbet. Men att komma hem och ställa sig och greja när han inte gjort något* under hela dagen, det klarar jag bara inte av.
Pappa är medveten om detta och har lovat skärpa sig. Det blev inte ens en diskussion senast om det. Men jag är likt förbannat frustrerad och vill ha rejäl ändring nu! Så imorses fick jag ett utbrott igen, det var inte meningen. Men jag såg framför mig att jag får städa hela helgen (när han är borta) istället för att göra sådant som JAG vill göra. T ex gräva i min trädgård. Hade han skött sina uppgifter hade det varit rent och snyggt hemma.
Basta!
* Ja, en del är väl fixat. Typ diskmaskin och lite vikt tvätt. Men det där gör ju jag på fem minuter…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar