Tre vänner vet nu om att vi ska ha barn igen. Det känns inte alls lika konstigt den här gången att berätta, eller jo, fast på ett annat sätt. Det är så tidigt så jag har inte fattat det själv än.
Det känns inte heller viktigt att hålla stenhårt på det här med tolv veckor. Jag vill bara att tiden ska gå så jag kan berätta för alla så jag får det gjort... Konstigt att resonera så?
Sambons pappa har drabbats av två hjärtattacker på kort tid. Vi har funderat på att berätta när de kommer och hälsa på nästa gång, för att de ska få något att se fram emot efter allt det jobbiga nu. Å andra sidan vet jag inte. Om det blir missfall? Då kommer det att bli tjat varje månad om vi har blivit gravida igen eller inte...
Till mina egna päron funderar jag på att vänta med till jul. Däremot tänkte jag berätta för min ena syster på fredag när vi träffas, hon fick veta sist förra gången, så det är inte mer än rätt att hon får veta först nu. Förra gången fick ju mina föräldrar och ena syster veta direkt, eftersom de visste att vi gjorde IVF.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar