Tinselflickans Utmaning

1. Hur länge har ni/försökte ni bli gravida?
Vi har försökt i över tre år.

2. Vad är/var det jobbigaste med att inte kunna få barn?
Hela mitt liv har jag drömt och sett fram emot den dagen jag skulle "skaffa barn". Numera inser jag att barn är något man får, om lyckans fé är god mot en.

Det är svårt att förklara vad som är det jobbigaste med detta. Jag skulle snarare vilja vända på det och säga att det är det värsta som har hänt mig. Detta är en livskris och man går igenom olika faser. Och det går både upp och ner. Man bearbetar det på olika sätt Och jag gör det innanför mitt skal, som många inte ser eller ens har någon aning om vad det är som pågår.

Detta upptar nästan hela mitt liv och jag känner att något förvägras mig. Jag känner den biologiska klockan ticka oerhört högt och jag är ledsen för att jag kommer att bli en lite äldre mamma än jag egentligen velat. I hela min omgivning blir jag ständigt påmind om att jag står på den andra sidan och jag får helt enkelt inte komma över. Och det finns inget jag kan göra åt det.

3. Vilken är den mest idiotiska kommentaren/frågan ni fick under er barnlöshetsresa?
"Det löser sig ska du se." (flera, bl a i naturapotek, massör mfl)
"Varför är du inte med barn?" (gyn efter 3 inseminationer)
"Har ni fundrat på om ni skall skaffa barn? Jag menar, alla vill ju inte ha barn." (kommentar nu i sommar)
"Du har väl hört att folk som slappnar av när de skall adoptera blir gravida" (från flera håll)

4. Trodde ni att ni skulle ha svårt att få barn, eller kom det som en överraskning?
Jag har alltid haft en gnagande känsla att det inte skulle fungera när det skulle bli dags. När jag var betydligt yngre (16-17 år kanske) minns jag att jag läste en artikel om provrörsbefruktning och att 75% (eller något)lyckas till slut på ett eller annat sätt. Då kände jag en enorm lättnad och kände en trygghet att om jag stöter på problem endera dagen så är sannolikheten stor att vi ändå kommer att lyckas med lite hjälp.

5. Vilket tips skulle du vilja dela med dig av till andra som har svårt att bli gravida?
Allting är så indivuduellt. Som att ska man berätta eller ej? För vår del har det varit skönt att ingen visste de första 2½ åren. Nu vet några stycken, men det är inget jag tänker sätta upp på anslagstavlan. Det är en fristad för mig att kunna umgås med människor som inte vet. Samtidigt är det skönt att ha några få att kunna prata om det med också.

Ett gott råd är att samla in fakta. Läs på och försök förstå din situation. Ett annat råd är att söka upp personen i liknande situation i forum, som t ex AFF och FL. Där kan man inte bara få råd och stöd utan där finns även en stor kunskapsbank.

En annan viktig sak är att vara aktiv i kontakten med läkaren. Läs på, skriv ner dina frågor och ställ vid besöken. Delta inte passivt i utredning och behandlingar utan sätt dig in och fråga fråga och fråga.

Men jag anser inte att man ska vara orolig eller söka hjälp innan ett år har gått - inte om man inte upptäcker några uppenbara fel själv. Det är fullkomligt normalt att det kan ta ett år innan man blir gravid. Istället kan man läsa på om fertilitet avseende ägglossning, spermier etc och använda sig av tempning och ältester. Kanske satsa på zonterapi eller akupunktur. Om man känner sin kropp väl, som efter några månader med tempning och ältester, så har man stor nytta av den informationen när man väl tar kontakt med läkare.