Ingen mens nu heller

Jag som var så säker på igår att mensen var på gång. Inte en droppe har kommit. På förmiddagen idag hade jag lite känningar, men det försvann.

Mysko.

Ev präst på gång...

Sambon ringde Katolska Kyrkan, eftersom han är katolik genom sin mamma. Men där hittade de honom inte, trots att han är döpt en gång i katolska kyrkan.

Prästen var oerhört barsk och krävde ett möte med sambon för att denne ska gå med i Katolska kyrkan. Sedan kunde vi diskutera dop.

Eh, det här känns helt fel...

Präst efterlyses!

Nu har vi ringt runt till både vår nuvarande församling och den förra vi tillhörde. Inte en enda präst kan ställa upp och döpa Liten, det verkar inte bara vara dagen det är fel på utan hela månaden.

Vi ville ju så gärna döpa Första Advent.

Och ärligt talat känns det som väldigt svalt intresse. Jag trodde att präster var präster för sitt kall och såg det som en ära att bli ombedd för ett dop (av bekanta). Istället ska allt vara så krångligt och de måste ta ledigt en vardag för att jobba helg.

Ett dop tar 30 minuter. Med resa och ombyta max en timme.

Besvikna.

Trött och ledsen

Liten har skrikigt mycket idag. Han har vägrat sova och har varit rejält ilsk i perioder, blandat med lek och skratt.

Nu på kvällen vägrar han ta bröstet, han är för förbannad för det. Han bara skriker och skriker och vi turas om att bära runt på honom. Efter en timme lyckas vi äntligen få honom att ta ersättningen. Då börjar sambon anklaga mig, då Liten girigt suger i sig flaskans innehåll. Har jag ätit lunch? Har jag druckit tillräckligt? Har jag ammat honom över huvudtaget idag?

När jag säger att jag visst ätit lunch så säger han att jag ljuger. Jag har ätit fem smörgåsar till frukost. Jag har ätit en stor portion med ris och fiskgratäng till lunch. Jag har druckit flera glas med saft, vatten och juice. Jag har ammat honom i princip varje timme och JAG VET hur min unge ser ut när han har ammats och är nöjd.

Morr.

Men nu kommer den

Jag fick faktiskt aldrig mensen ändå häromdagen. Men jag är helt säker på det nu. Jag har börjat få mensvärk. Så nu kommer den istället, 5 dagar efter blödningen.

Och det stämmer även överens för jag hade en ganska jobbig pickande värk på vänster äggstock, för cirka två veckor sedan.

Fan för mensen. Men samtidigt är jag fruktansvärt nyfiken för hur jag fungerar nu.

Det tog inte längre tid

De tog inte längre tid än 3 månader.

Nu på morgonen kunde jag konstatera att jag nog fått min mens tillbaka. Fan. Jag trodde jag skulle slippa eländet åtminstone fram till jul.

Mens för mig är bara negativa minnen och så kommer det alltid att förbli. Även de månaderna vi inte aktivt försöker bli gravida kommer alltid att medföra dessa känslor.

Kan ju konstatera att den där djävulska mensvärken jag brukar ha har uteblivit. Jag kände lite svagt drag igår, men reagerade inte på det för så har det varit till och från.

Så nu måste vi diskutera. Preventivmedel och syskonförsök. Vi som inte ens är i närheten av att ha sex igen...

Nytt personbästa igen!

Liten sov inatt nästan 10 timmar!!! Närmare 9 timmar och 40 minuter. Från 20:10 till 05:50.

Nu har han för första gången sovit en hel natt!

Helt jävla underbart!

;-D

Rekord!

Liten sov inatt 8 TIMMAR!

20:30 till 04:30!

Helt underbart!

Mera om magknipen - fibrer/fullkorn

Liten har ju fått Minifom ganska ofta på sistone. Och den hjälper verkligen när han får den. Magknipen kommer nämligen när han får bröstmjölken i magen, vilket innebär att han skriker mycket vid bröstet.

Jag har testat att utesluta många saker. Mjölk. Ost. Yoghurt (m musli). Glass. Lök. Ingen stark mat alls. Inget kaffe eller te. Ingen potatis. etc

Nu i helgen köpte jag riktigt mörkt bröd, och Liten fick jätteont. Så jag frågade BVC-sköterskan idag om det kunde vara fibrerna som gör det. Hon hade inte hört talas om det, men sa att jag skulle testa. Så det bar av till affären sedan för att köpa massa ljust bröd. När han fick ont från youghurt och muslin så trodde jag ju att det var yoghurtens fel.

När han ska bajsa trycker han på för kung och fosterland och blir alldeles röd i ansiktet. Och han bajsar ca en gång var 6-9 dag. Så hans mage är rätt så trög.

Ska bli intressant att se om jag har rätt. För nu måste det bara bli bättre.

Mammaträff nr 2 och föräldraledighet och barnvakt

Idag hade vi en psykolog på besök. Vi pratade en del om anknytning och om uppdelad föräldraledighet. Baserat på det hon sa, så känns det som att jag och sambon ska ändra lite i våra planer.

Jag går hemma våren ut. Sedan är vi långlediga båda två hela sommaren och sedan börjar jag jobba heltid efter semestern, då tar sambon vid och är hemma hela hösten. På det sättet slipper Liten få för stora förändringar på en och samma gång.

Sambon ville nämligen från början "bara" vara hemma sina 60 dagar. Men det tog inte lång tid innan han ändrade sig. Innan Liten föddes skulle sambon vara hemma 2 dagar i veckan i några månader. Ganska så snart efter han föddes, vi pratar bara några få dagar efteråt, ville han vara hemma på heltid.

Jag tyckte att heltid 2 månader, där jag har semester under en månad, är för lite tid för honom. Han kommer att ångra sig sedan. För en vecka sedan anmälde vi Liten till barnomsorg, med start 1 augusti nästa år. I helgen ändrade vi oss och sambon vill vara hemma i ett halvår på heltid. Så barnomsorgen ska flyttas ett halvår och jag har ändrat min fp.

En annan sak som poängterades väldans mycket var det här med barnvakter. Att nu har vi varit mamma och pappa så länge att vi måste tänka på oss själva och fixa en barnvakt, för middag, bio eller sex.

Sällan. Där är jag och sambon överens. Vi har nada behov av barnvakt. Vi har varit tillsammans i tolv år och gjort en massa saker innan. Vi har kämpat i flera år för Liten. Inte fasiken vill vi lämna bort honom redan efter tre månader för att göra sådant vi haft tolv år på oss att göra?! Det är säkert annorlunda för de som har barn innan eller inte varit tillsammans speciellt länge. Vårt behov är att göra saker tillsammans som en familj, något varit oss förvägrat under så lång tid. Det innebär att vi försöker att ha ett någorlunda socialt liv där vi anpassar oss efter varandra.

Så kanske kanske, ska Liten få se fotboll senare i höst. Vi får se. Annars stannar mamma hemma och ser det på tv.

Sällsynt företeelse

Ikväll har pappan, Liten och jag varit på långpromenad. Det har varit jättefint väder idag, men nu när solen gick ner blev det riktigt kallt. Men det var underbart att komma ut och röra lite på sig, speciellt ihop med pappan också.

Tyvärr händer det alldeles för sällan. Det är nog bara tredje gången eller så vi går ihop här i byn.

Det bästa jag vet

Är att ligga jämte Liten i sängen och bara titta. Jag kan ligga där och beundra honom hur länge som helst.

På kvällen har han somnat i vår säng när jag går och lägger mig. Ligger och tittar på hans ansikte, de långa ögonfransarna och den söta lilla näsan. Ser hans jämna andetag.

På morgonen är det fullt av liv i ögonen och han sprattlar runt i sängen. Vi busar, ylar mot taket och jag belönas av massor med leenden. Bästa stunden på hela dagen.

Mysdag med myskille

Idag har pappan varit bortrest på konferens. Så vi har myst själva. På förmiddagen skrattade han med ljud inte mindre än tre gånger!!! Har ju knappt gjort det 1 gång i veckan innan ju!

Hälsade på mina föräldrar. Där fick Liten titta på fotboll på tv med morfar vilket han gillade - hela sittern gungade febrillt av hans rörelser! Höjde sittern till mellanläget nu och helt plötsligt blev Liten intresserad av leksakerna som sitter på!

På kvällen badade vi länge ihop. Mysigt!

Under förmiddagen sov han lite i min famn, vilket fortsatte under kvällen i över två timmar. Han snuttar i en timme och dåsar emellan innan han somnar in för natten.

Utvecklingsfas 12 veckor

Det är lite svårt det där med utvecklingsfaserna. En del saker tycker jag han är tidig med, andra lite senare.

Han vill ha bröstet ofta och är lite klängig - vill inte sitta för sig själv utan vill sitta med mig. Han sitter gärna i mitt knä, något som var helt otänkbart för mindre än två veckor sedan. Jag har börjat nu med att avsluta min frukost med honom i knät, vilket han verkar gilla att få sitta med oss vid bordet. Men han tittar mycket intresserat på oss vad vi gör, antingen från sittern eller någons knä.

Börjar somna tidigare på kvällen, redan vi 20 nu, vilket vi inte varit beredda på då vi brukar byta om på honom för kvällen då. Istället har jag fått göra det bytet på natten när han vaknar för första amningen.

Han ler otroligt mycket och charmar fullständigt sönder mamma, speciellt kvällstid. Fortfarande magont och gråter av gaserna (pruttar mycket när han har ont).

Han visar sedan tre veckor tillbaka när han blir glad över något, genom att sprattla till, t ex i babysittern, och spärrar upp ögonen och gapar med munnen - ser rejält busig ut! Visar samma när jag ska ta upp honom eller när han tror att jag ska ta upp honom (t ex bara lutar mig över honom). I sittern har han nu börjat med att "trycka på-låta" (som han skulle bajsa men ändå inte...) och spänner ut benen rakt ut.

Han är inte intresserad av sitt babygym. Inte heller tycker jag att han vänder sig om, efter varifrån ljudet kommer, så mycket än. Fungerar inte helt med att dra upp honom till stående eller sittande än.

Han kan sluta gråta när han vaknar på dagen då jag kommer fram och pratar med honom och tar upp honom. Men inte alltid. Och vill inte ha nappen så ofta som innan och jollrar mindre.

Tillväxtperiod 3 månader

Det är inget snack om saken, Liten är i ännu en tillväxtperiod. Han har sedan i måndags eftermiddag velat ha mat jämt. Konstant. Hela tiden. Han är som en igel på bröstet, och sover helst med bröstvårtan i munnen så han kan ta sig en slurp halvt i sömnen, för att åter somna in i sin dvala.

Kollade upp när nästa tillväxtperiod är, och där stod det - runt tre månader.

Andra gången som bröstvårtorna är ömma sedan förlossningen. Ibland känns de som de är typ flera centimeter långa, utdragna och såriga. Men så tittar jag på dem och de ser ut som vanligt. Men för säkerhets skull har jag tagit fram bröstvårtskrämen igen - jag kan verkligen rekommendera Medelas kräm.

Han verkar dock ganska lugn, somnar nu ofta vid bröstet, ibland dåsar han bara till en kortare stund, eller som igår då han somnar för natten i min famn. Igår ville han hela tiden vara hos mig, ville inte leka själv eller sitta en längre stund i babysittern. Idag har det varit tvärtom, så han har suttit i sittern både när jag åt frukost och duschade, och tittade på fotboll på tv:n medan jag åt lunch. Han har lekt lite med sina nycklar, men mest intressantast för honom har varit att försöka trycka in näven så långt det går i munnen... samtidigt som han mmmm:ar hur gott det är! :-D

Blöjbyte

Jag har hela tiden fått skjuta fram blöjbytet. Han brukar ju vakna vid 01-02, och det är då jag brukar göra det nattliga bytet. Men så började blöjan vara torr.

Så jag sköt fram det till 03-04. Sedan började den vara torr då också. Så jag sköt fram det igen. Nu gör jag bytet vid 06 och inte ens då är den speciellt kissig. Dessutom gråter han förtvivlat när jag byter (fungerar inte inte amma-byta-amma längre). Ändå får jag dåligt samvete för att jag inte byter.

Och tänk om han behöver ett byte en natt. Och så har jag vant av honom att få ett blöjbyte nattetid.

Ah, det är väl bara en släng av det vanliga dåliga-mamma-samvetet. Det finns ju barn som sover hela nätterna ju utan att få ens möjlighet för ett byte. Såvida de inte väcks då förstås.

Mammaträff nr 1

Revansch!

Idag var det dags för första föräldraträffen på BVC. Jag har sett fram emot det länge, det skulle bli intressant att få träffa andra mammor härifrån byn. Något både jag och sambon pratat om sedan barnlöshetstiden - att förhoppningsvis utöka sin umgängeskrets eftersom vi inte kände någon här*.

Men jag blev besviken. Alla kände redan någon där så jag kände mig utanför direkt. Tre av dem hade redan barn sedan innan, det gör det lite svårare att känna igen sig i dem - de har ju gjort detta innan. Men det är några träffar kvar, så jag har inte gett upp om att detta ska bli annat än bra.

Vännen T och Vännen S har hamnat i två andra grupper, ska bli intressant att höra hur de upplevde det. Men vi har ju redan kontakt och ska förhoppningvis fika ihop nästa vecka.

Just det ja, revansch undrar ni säkert med ett frågetecken. Jo, jag tänkte på det misslyckade fikat häromveckan i Göteborg, då allt gick åt skogen och Liten inte alls var med på noterna. Idag var han nog den mest exemplariska ungen av dem alla! Han log och skrattade i början, var väldigt intresserad av en liten tjej vid sidan av honom. Sedan satt han lugnt i mitt knä och lekte lite med sina leksaksnycklar. När han började visa tendens till kinkighet, då la jag honom till bröstet och han tog det direkt utan problem**. Och sedan hade han den goda smaken att somna vid bröstet - jag lyfte upp honom så att han låg med magen på min bröstkorg - där han sov ända till träffen var slut! Jag var så stolt över honom!!! :-D Och lättad...

Temat idag var barn och säkerhet. Visst har vi varit noga med det vi har valt, att det skall vara säkert. Bilbarnstol, babysitter, barnvagn, säng, skötbord, leksaker etc. Många saker känns självklara. Men det som fick mig orolig var att om Liten sätter i halsen eller ätit något farligt (längre fram).

Idag är det ju ingen större fara när de sätter i halsen eller kräks, de har bra skyddsmekanismer för detta. Men sedan... Jag kände att jag har glömt sådana saker som man fått utbildning på med första hjälpen och HLR. Men men, jag ska inte ta ut problemen i förskott.

Men är det någon vits med att skrämma upp oss?

* Nu har vi ju vännen T och hennes familj, och vännen S som jag träffade på BVC i somras.
** Det har varit svårt många gånger att amma honom utanför hemmet, speciellt om det är ljust, och det är lite rörigt runtomkring (pratigt).