Dag 21 - Akupunktur

Har mailat iväg en förfrågan om akupunktur. Har bestämt mig för att satsa på det under november och december om det finns tider.

Någon som har erfarenhet? Skräckupplevelser undanbedes starkt! ;-)

Dag 21 - En vecka kvar och lite till

Jag hann faktiskt med ett och ett halvt avsnitt av The 4400 innan jag stöp i säng! Det var så spännande att jag bara var tvungen att glutta lite på nästa avsnitt också...

Men så fort helgen gick! Och denna veckas första arbetsdag är snart över också. Vem har skruvat upp klockan så den går fortare? Helgen har dock varit ganska avslappnad. Jag har redan dömt ut det här försöket ändå, så jag bara lufsar vidare. Antar att jag ändå kommer att vara på helspänn när det går mot 28 dagar. Jag har i alla fall nu kommit in i perioden av dålig nattsömn, och om inte annat så gör det en på dåligt humör och att man inte har någon större lust med något alls. Och blir lättare ledsen. Eller arg.

Helgen har gått åt till städning, fika med mamma och pappa, trädgårdsarbete och en massa bus med våra katter. Men gnistan finns inte där, jag bara "är". Igår morses började jag att läsa en bok - som avslutades igår kväll! Hur länge sedan var det inte jag kunde göra något sådant? Å andra sidan borde jag inte gjort det, fanns massvis med andra saker som jag kunde gjort istället. Som dammsugit. Eller något annat lika tråkigt.

Det ser ut som att vi måste vänta ytterligare en månad på att starta med medicinerna inför IVF:en. Tråkigt, då är det två cykler som går åt skogen. Funderar på pergotime nästa månad eller kanske vågar jag mig på akupunktur?

Dag 18 - Helt slut...

Det har varit en jobbig vecka med mycket övertid. Och stress. Idag kom jag inte hem innan klockan var nämare 20 - men det berodde inte så mycket på jobbet utan allt shoppande. Hann med en utförsäljning av kläder, överkast på Hemtex, torrfoder i djuraffären, öl och vin på Bolaget, några lamputtag och till slut även storhandling av mat. Så nu är jag så trött så trött.

Imorgon är det tidigt upp som gäller och fortsätta med renoveringen. Och här har det hänt mycket på sistone, det känns skönt att man kommer framåt.

Nu har det gått fyra dagar sedan inseminationen. Och jag börjar känna av biverkningarna av progesteronet som gör en fullständigt skengravid.

Angående boken jag köpte, jag tror jag tagit mig vatten över huvudet. Skriver mer om det imorgon, nu skall jag leta fram min godispåse och se om jag orkar med ett avsnitt av The 4400 innan jag trynar in.

Natti natti...

Dag 17 - Bok

Har varit och hämtat ut en bok i dagarna, Infertilitet av Lars Hamberger. Jag har saknat vettig information i ämnet så därför tvekade jag inte en sekund när jag såg den. Det är en nyutgiven bok som visserligen riktar sig främst till de som arbetar inom området, men även vi barnlösa par kan ha nytta av den.

Så jag kommer nog återkomma med rykande färsk fakta - hur går det egentligen till?!

Får mig att tänka på en liten notis jag läste i Aftonbladet för många år sedan, om ett tyskt djupt religiöst par som efter de gift sig väntade på att bli med barn. BOKSTAVLIGEN! När inget hände och de tog kontakt med en fertilitetsläkare så fick de frågan hur ofta de hade sex. - Sex?! frågade paret och såg frågande ut... Nåja, vissa tror på jultomten, andra på storken!

Dag 17 - Fy farao

Alla kommentarer är fullständigt överflöda till den här artikeln i Aftonbladet. Hur kan man bara???
Här finns även den tidigare artikeln om händelsen.

Dag 16 - Min blogg...

var inte värd så himla mycket. Men det är ju en halv IVF - ingen som vill köpa?! :-D

My blog is worth $1,129.08.
How much is your blog worth?

Dag 16 - Väntan igen

Jaha då var det dags för nya fina 2ww (2 weeks wait) igen. Men ärligt talat tyckte jag att jag nyss hade det! Och trots att förra cykeln blev 5 veckor så har det verkligen gått tokfort fram.

Och har man blivit beroende av bloggandet när man får dåligt samvete för att man inte hunnit skriva något? Jag har massvis med saker i huvudet jag vill skriva om men jag hinner helt enkelt inte! Och tänk att det redan är onsdag! Herregud, det är ju snart helg! IGEN!

Har mycket att göra både på jobbet och hemma, så jag har förbjudit mig själv den här veckan att sitta för mycket framför bloggar, FF, AFF eller Familjeliv. Det känns också frustrerande. Dels för att jag har gjort fyra inseminationer och jag har redan gett upp om att det kan fungera, så jag orkar inte följa med i alla inseminationstrådar ("vad tror ni", "tänk om", "vad är detta?" osv) och blir stressad när jag ser att folk som var gravida när vi började försöket nu meddelar sitt nya barn i ankomst! Humphf!

Däremot tjuvkikar jag rätt rejält i IVF-trådarna. Jag både ser fram emot det och inte.

Idag började jag med progesteronet igen. Och det är en kletig historia, men jag har vant mig nu. Vad gör man inte för att få hålla en liten en dag i sina armar?

Enligt FF är jag idag 3 dagar efter ägglossningen, men jag tror själv på 2.

Dag 14 - Snart är det dags

Har precis varit och levererat sambons bidrag till inseminationen. Åker tillbaka om en liten stund.

Blöder fortfarande, har ägglossningsvärk och brösten har (redan?!) börjat ömma rejält.

HÅLL NU TUMMARNA!

Dag 13 - Kroppen fortsätter att spöka

Kroppen fortsätter att spöka. I fredas kväll blödde jag mer och det har fortsatt sedan dess. Inte särskilt mycket men tillräckligt. Igår kväll tog jag Ovitrelle, äl-sprutan, så jag hoppas att det kan sätta stopp för blödningarna. Dessutom har jag haft kanonont - värken fortsatte hela fredagen till jag gick och la mig, sedan kom den tillbaka igår kväll. Och den hade med sig sin syster - Dåligt Humör. Jätterolig kväll med andra ord.

I juni, cykeln efter jag tog progesteron förra gången, då började jag blöda dagen efter ägglossningen, så något skumt blir det i kroppen när mensen blir framskjuten så - dessutom har jag inte varit i närheten att blöda så mycket som jag brukar under mensen efter att ha tagit progesteron.

Igår fick jag även ett fint + på stickan, vilket innebär att det nog vankas ägglossning på måndag, oavsett sprutan jag tog eller ej. Jag hoppas bara att den finns kvar imorgon bitti. Men försäkerhets skull står redan en armé och väntar otåligt på nersläppet. ;-)

Så till imorgon måste jag bestämma mig om jag skall ta progesteron eller ej i den här cykeln.

Dag 11 - Vad händer?

Gick på toa och upptäckte att jag har börjat småblöda igen. Inte mycket men lite. Och nu har jag mensvärk - det känns absolut inte som äl-värk i alla fall. Och ägglossning är det på tok för tidigt för, har inte ens fått äl-sekretet ännu...

Grrrr j*a skitkropp!

Dag 11 - Drömmar

Känner mig helt slut i kroppen. Som jag blivit överkörd av något stort. Har haft en fruktansvärd mardröm inatt. Jag drömde att em av mina systrar dog. Jag har skrikit och gråtit hela natten i drömmen och när jag vaknade kände jag mig mörbultad. Till saken hör den att vi har kommit på kant med varandra, och jag var så förtvivlad i drömmen att vi inte hann rätta till saker och ting innan det var försent.

Fy farao, vill bara gråta. Det kändes så verkligt när jag drömde. Har ont i halsen av mitt drömmande - har förmodligen legat och spänt halsen, precis som om jag skulle skrikit i verkligheten. Usch.

Känner mig inte alls upplagd för bebisverkstad, får försöka skaka av mig det här och rycka upp mig. Fast helst av allt vill jag bara krypa ner i sängen igen sova. Får begrava mig i papper här på jobbet istället och tänka på annat en stund.

Dag 10 - Tidsfördriv

Insåg idag att för ungefär ett år sedan började jag må så otroligt dåligt. Det var jobbigt på alla fronter - hemma, bebis och arbetet. Pergon gjorde det inte bättre heller, utan spädde på depressionen. Efter min femte pergokur bröt jag ihop fullständigt och avskärmade mig från allt. Ville bara vara hemma. Eller ute och gå. Bara äta nyttigt. Ingen alkohol. Inget godis. Orkade inte träffa någon. Satt ofta och försökta analysera mina temp-kurvor, letade febrilt på nätet efter information om svag ägglossning och om pergotime.

Efter nyåret började det bli lite bättre. Det var ett nytt år. En ny början. Men i den vevan kom även en liten krabat in i vårt liv - en liten kattunge som skänkte så mycket tröst och kärlek till oss. Plötsligt tänkte jag bara på katten hela tiden, på hennes mat, på att få komma hem och kela med henne, på att få gå och lägga sig på kvällen när hon kröp intill så skönt... Hon kunde inte komma mer lägligt! Jag fick lite annat att fundera på, och någon att få skämma bort en smula.

Och i dagarna fick hon en kompis! Även han är otroligt tillgiven och kärleksfull - redan, efter bara några dagar hos oss. Vår "gamla" katt har accepterat honom och nu är det full rulle hemma. Och om kvällarna kommer båda två och lägger sig vid mina fötter i sängen.

Jag inser nu också att det här året, det som en gång var vår nya början, är på väg att ta slut. Detta är sista chansen att få ett plus i år. Och jag känner även att jag börjar avskärma mig igen, men jag skall försöka att hålla mig stark, vill inte må som förra hösten.

Så nu ikväll skall jag ut och träffa några arbetskamrater. Visserligen tänker jag köra - men jag sitter inte hemma i alla fall - fast ärligt talat, det är det jag innerst inne helst vill...

Hopplösa jag.

Dag 9 - Äggblåsekontroll

Har gjort VUL nu på morgonen och äggblåsan var redan 14 mm! Troligtvis pga av att mensen var försenad 6 dagar, och då fick den lite extra tid att växa! Fick också ut ett nytt recept på 450 IE Gonal-F som sambon hämtar ut idag.

ÄL-sprutan på lördag kväll och insemination på måndag! Känns skönt att det går lite fortare den här gången!Blir det inget så börjar jag spraya om 5 veckor!

Förkylningen är det bättre med, men jag har fått ett stort blaffigt munsår. Lagom kul för helgens vändor i sänghalmen. Not. Dessutom har jag stora problem med finnar pga alla hormoner - värre än vilken fjortis som helst. Men vad gör man inte...

Dag 8 - Förkyld?

Jag är så trött, fryser och är tung i hela kroppen. Hade bestämt mig för att jobba över, men jag vet inte om jag pallar det.

Jag ringde till tillverkaren av mina sprutor tidigare idag, fick veta att det inte gör något att jag tog sprutan lite senare och att jag skall fortsätta ta den klockan 19. Vidare så har jag tillräckligt kvar i sprutan för att ta den sista ikväll. Så ingen ko på isen här inte...

Imorgon blir det första äggblåsekontrollen för den här cykeln.

Usch, tar nog och pallrar mig hem snart.

Dag 8 - Panik

Glömde att ta min spruta igår klockan 19! Barnmorskan har sagt till mig att det inte får diffa mer än en halvtimme mellan tagningarna. Fasiken! Jag visste att detta skulle hända, varit på väg flera gånger att glömma, men jag har alltid kommit ihåg det till slut ändå.

Låg på soffan och tittade på Cityakuten igår, och fick då se hur de körde sprutan i armen på en kvinna - helsike också tänkte jag! For upp i sovrummet och tog sprutan med en gång. Så himla irriterande.

Skall ringa till tillverkaren tänkte jag och fråga. Jag måste även kontrollera om jag har tillräcklig mängd kvar i sprutan. Imorgon är det kontroll och då får jag be om ett nytt recept (gyn skrev ju ut 450 IE istället för 900 IE som han brukar - räcker bara till hälften av de sprutorna jag skall ta).

För övrigt har det blivit dåligt med bloggandet. Känns som att jag inte har något att skriva om min barnlängtan, det blir bara för deppigt. Istället försöker jag hitta styrka och optimism nu inför vår sista insemination. Och jag har varit ute i trädgården hela helgen, det har varit ett underbart terapiarbete - hur skall jag klara mig i vinter?!

Dag 2 - Som blev dag 3

Ibland går tiden lite extra fort! Som när dag 2 blir dag 3 istället. ;-)

Var hos gyn idag. Vi bestämde att jag skulle genomföra ytterligare en insemination, dels pga av att vi egentligen bara har gjort två som varit dugliga, och dels på grund av att julen kommer emellan. Gyn ansåg att fler inseminationer sedan är meningslöst. Vi fick pratat en hel del om IVF och jag fick lite svar på några frågor. Så i slutet på november/början på december så skall jag börja spraya!

Vi diskuterade huruvida vi skulle räkna tisdag som dag ett eller ej. Gyn ansåg att det är bättre att börja för tidigt än för sent, därav att vi flyttar fram till dag 3, dvs mensdag 1 var i tisdags. Så det ligger en ny Gonal-F spruta i min jobbväska nu - redo att tas om sisådär en timme. Måste bara ta och pallra mig hem först.

Hos gyn idag var det en jättesöt liten tjej som höll show. Ungefär året gammal som flirtade med oss alla på sina ostadiga ben. Sådana syner får mig till att orka - jag vill också ha en liten docka! ;-)

Dag 1 - Telefonsamtal

Har pratat med bmsk nu, har fått tid imorgon bitti. Får se vad gyn säger, om han tycker att det är fullständigt slöseri med tid med en insemination till, då chansar jag nog på IVF ändå. Trots allt.

Men skall prata med sambon innan. Han vill också helst vänta.

Om det inte fungerar med IVF så har jag redan funderat ut vad jag vill göra framöver. Jag tar nog en paus på 2-3 månader från all hormonbehandling och istället skall jag testa homeopati och akupunktur. Zonterapin fungerade bra på mig när jag genomförde en behandling per vecka. Men det blir alldeles för dyrt att hålla på så i flera månader. Och det är jättesvårt att få tider.

Dag 1 - Apropå sockerbehov

Igår bet jag på något hårt i maten, troligtvis ett pepparkorn, gjorde skitont i en tand och det har inte släppt ännu. Skall till tandläkaren om en månad, hoppas inte att det har blivit ett hål där! Ett dyrt tandläkarebesök är det sista jag vill ha nu. Så det blev en rejäl tandborstning imorses och floursköljning. Och inget mer godis idag. Bara flourtuggummin...

Dag 1 - Omstart

Då var det dags igen. Mensen drog igång sent igår kväll, så jag tror att jag skall räkna detta som dag 1. Förra cykeln gjorde jag tvärtom, och äggen var små vid alla kontroller och vi fick skjuta på inseminationen 1 dag. Så det här är nog bättre.

Och som den kontrollfreak jag är har jag nu skrivit in alla dagar i almanackan. Gissar att det blir UL imorgon (kontrollera att det inte finns några cystor) + samtal. Dag 9 blir det första äggblåsekontrollen, dag 13 den andra. Sedan tror jag inte att det blir någon tredje den här gången, utan det blir nog ägglossningspruta dag 14 och insemination dag 16. Såvida inte gyn säger stopp imorgon och inte vill göra en till. Då blir det IVF.

Pengarna till IVF har vi. Men jag känner mig inte känslomässigt redo. För mig känns det som sista chansen. Att vara eller inte. Mamma.

Och ja, jag är en kontrollfreak. Har alltid varit. Men genom att jag nu vet vad som kommer att hända framöver så blir jag mindre stressad och kan ta det lugnt. Och för mig känns det bra.

Får se vad de säger när jag ringer gyn om en stund.

Dag 37 - Enormt sockerbehov?

Jag är en riktig gottegris. Det suger i godistarmen hela tiden, och jag har sådan tur att jag har hittat lite halvgammalt företagsprofilerat godis… Usch, inte bra! Man skall hålla nere sockernivån om man vill bli gravid. Och med tanke på alla finnar jag får från alla hormonbehandlingar så behöver jag inte mer sådant… Men jag kan bara inte låta bli!!! Intalar mig själv att jag får unna mig det nu. Tröstätning?

Mensen är på gång, har börjat småblöda ytterligare, men den tar ut på tiden. Gjorde ett nytt test idag, negativt, vad annars. Funderar på att sluta med proggisarna för denna gång nu.

Har stött på information (svensk) där man säger att sannolikheten att lyckas med insemination är 10%. Så jag bör inte hänga så stor läpp kanske. Har gjort tre inseminationer nu, men bara två har varit bra – den första missade vi fullständigt då jag ägglossade på tok för tidigt.

Vissa dagar känner jag bara så fullkomlig maktlöshet. Som nu. Skall jag aldrig få bli mamma?

(Mitt 100:e inlägg, önskar jag kunde skriva mindre deppiga sådana bara)

Dag 36 - Apati

Känner mig lite smått apatisk. Har inte kunnat gråta, är jag kall? Har det här gått så långt så jag inte längre klarar av att sörja? Senaste månaderna har jag brutit ihop och storgråtit, men när det är gjort så reser jag mig, stark igen att fortsätta.

Jag kan ju inte bara lägga mig ner och ge upp. Det går ju inte. Då kan man snacka om att inga barn blir gjorda.

Jag måste erkänna, att även om jag tycker att den sista veckan före BIM (beräknad icke mens) är skitjobbig och det tar ordentligt på psyket, så tar jag mig små stunder där jag njuter av att jag kan vara gravid. Oftast försöker jag tvinga bort de känslorna, stänga av dem eller bara ignorera dem. För jag vill inte hoppas för mycket. Men ibland sipprar de igenom mina barriärer. Speciellt tidigt om mornarna, då ligger jag och funderar mycket och kan lägga handen på magen och bara hänge mig. En liten låtsaslek. Mamma, pappa barn.

Och som alltid när sanningen slår en i ansiktet, så känns det tomt i hjärtat och tomt i magen. Och jag känner mig så otroligt ensam. Vi är två om detta, men smärtan känns på något sätt bara min. Även om sambon försöker trösta så är ensamheten så påtaglig ändå.

Jag berättade för mamma och pappa igår att de kan släppa tummarna för den här gången. Jag ser på dem att de inte riktigt vet hur de skall tackla mig. Eller den information jag ger dem. Det finns en osäkerhet i deras ögon. Men jag är glad att de vet, och de är ett stort stöd till mig ändå. Det har de alltid varit.

Nu vill jag i alla fall sova de närmaste nätterna. Vet inte när jag sov bra en hel natt senast. Vaknar ofta. Ligger vaken länge. Katten får i alla fall sällskap och är glad åt mina vakna stunder, då kryper hon tätt intill mig och kurrar. Undra när hon skall få en liten människa i huset som jagar runt henne för att få klappa och dra lite i svansen...

Dag 35 - Nitlott

Skrapade lotten igår eftermiddag. Det var nitlott...

Ingen junibebis alltså. Vi skämtade i bilen igår att det hade blivit perfekt - fotbolls-VM och allt...

Men men, det är ju friidrotts-EM i augusti...

Känner mig tom och trött. Har inte gråtit än, men jag vet att jag måste, och att jag förmodligen kommer att göra det. Måste få sörja så jag orkar ta nya tag.

Vi bestämde i alla fall igår, sambon och jag, att vi skulle göra en insemination till. Alltså vänta med IVF och göra den i januari istället. Börjar vi nu, blir det äggplock och insättning dagarna före jul och då är det en massa andra saker som stressar ihjäl en.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera över allt vi kan köpa för de 20 000 om vi kan lyckas bli gravida utan IVF. Vi har i så fall ett fint startkapital till bebben. Säng, barnvagn, skötbord, leksaker, kläder... Å andra sidan, så kommer ju föräldraförsäkringen höjas den 1 juli nästa år, vilket gör att vi kommer att få extra tusenlappar varje månad som vi inte skulle haft om vi lyckats tidigare.

*ler* min katt gick precis på tangentbordet och skrev "+++++++++++++++++++++++++++++++++"
Tänk om jag hade fått skriva det idag istället... Vår unga kattfröken är mycket tillgiven och en stor tröst, speciellt en dag som denna.

Dag 33 - Låttips

Blev lite nostalgisk och slängde på en skiva med Return. Kan inte välja riktigt mellan mina två favoritsånger, så det blir två tips:

• Sing me a song
• Can you forgive me

Låtarna är kanonfina och passar lika bra vid bra humör som när man är ledsen. Vet inte hur många gånger jag suttit och grinat till framför allt "Sing me a song".

Men än så länge har jag inte att grina för, så länge jag inte skrapar mina trisslotter kan jag vara miljonär. Och så länge jag inte testar - så kan jag ha ett litet mirakel där inne.

Så jag njuter bara av veckans bästa kväll - fredagen! Och lyssnar på bra musik! ;-)

Dag 33 - Inget test (än)

Det bidde inget test igår. Kanske ikväll, men sambon tyckte vi lika gärna kunde vänta till på söndag kväll, så slipper vi förstöra helgen.

Det är inte bara jag som är negativ här inte...
__________________________________________________

eller ???

Dag 32 - Feg idag också?

Sitter fortfarande på jobbet. Det blir till att jobba sent idag, mycket att göra. Men medan jag väntar på att en jättehög med utskrifter skall bli klar så tänkte jag smita in här en stund... om man jobbar 11 timmar måste man väl få ta en liten rast?! ;-)

I och med att det är så mycket att göra på jobbet så tvingas jag till att koncentrera mig på andra saker. MEN - när jag någon gång halkar in på privata tankar, så tänker jag nog till 98% på min mage och vad den innehåller. Skall jag testa ikväll när jag kommer hem? Skall jag återigen bli knäckt? Skall jag bara strunta i att testa i några dagar? Försöka låtsas som inget? Eller invänta helgen så jag kan få gråta ut rejält? Fast å andra sidan - det finns ju ändå en pyttechans att jag kan få korka upp den lilla flaskan med champagne som jag har haft nu i 1½ år eller något. Fast jag skall bara ta en mun - sedan är det bomstopp för min del! Har inte gått igenom allt detta för att riskera något genom att dricka alkohol.

Ringde i alla fall till gyn idag och har fått ett recept på fler proggisar faxat åt mig till apoteket. Skall svänga förbi och hämta dem imorgon eftermiddag.

Magen moler och småvärker mest hela tiden. Den höll sig rätt lugn kring lunchtid, men nu lever den rövarliv. Jag har dessutom fått magknip också och är så frustrerad över min jobbsituation att jag känner mig gråtfärdig... Men imorgon kommer jag att vara glad att jag valde bort denna underbara varma eftermiddagen och kvällen mot papparsarbete... :-(
Har bestämt mig för att gå i tid imorgon - eller tidigare.

Frågan är vad som händer härnäst - ännu en insemination eller IVF - om det blir negativt?

Dag 31 - Grubbel grubbel

Har haft mycket mensvärk nu under kvällen. Inte sådan jobbig som jag har när väl mensen kommer igång. Utan svagare, men det har jag för mig att jag även hade i maj pga progesteronet.

Och ja, det kan betyda både och. Alla säger att det känns som vanligt när de blivit gravid och man har mensvärk och tror att den kommer när som helst. Orkar inte mer nu. Vill bara spola fram mitt liv två veckor nu. Eller kanske till och med sex veckor. Jag vill bara bli gravid. Det är allt jag önskar, varken mer eller mindre.

Idag och igår har jag haft huvudvärk. Det känns som jag håller på att bli förkyld. Jag är även väldigt trött, somnade redan halv 9 på soffan igår och hade inga problem att somna om när jag väl släpade mig i säng vid 23-tiden. Och inatt har jag inte legat vaken så mycket som innan, däremot vaknar jag fortfarande halv 5. Det har jag gjort nu varje morgon i 10 dagar.

Jag är orolig. Och grubblar mycket. Har precis sett två avsnitt av LOST och inväntar O.C på TV:n. Det får mig iaf att koppla av en stund och tänka på annat. Eller rättare sagt, inte tänka på något alls.

Så, om någon ser storken där ute, snälla, skicka hit honom.

Dag 31 - Jag vill INTE

Jag är så himla nervös och orolig. Jag vill INTE testa. Jag vill INTE veta att vi har misslyckats igen. Jag orkar inte med en besvikelse till.

Kan inte koncentrera mig på arbetet, funderar hela tiden. Det känns precis som vanligt i kroppen. Det kommer lite molvärk/svag mensvärk emellanåt. Alltså är jag stensäker på att progesteronet driver med mig igen. Progesteronet driver upp tempen och ser till att mensen uteblir några dagar. Senast gick jag en vecka över tiden innan den kom igång. Men ibland tillåter jag mig - eller nej, jag stjäl små stunder från mitt negativa jag, och tillåter mig att fantisera om ett plus. Hur jag skakar och skriker efter sambon när jag har sett testet. Eller om jag kan sansa mig, hur jag letar fram mina presenter till honom och vad jag skall säga. Hur jag skall framföra detta mirakelbesked till honom. Hur lyckliga vi kommer att bli av beskedet. Allt kämpade är över. Att jag verkligen kan lyckas. På en liten underbar sommarbebis som förmodligen kommer vilja få mina föräldrar att ändra sina semesterplaner för sin 30-åriga bröllopsdag. En underbar liten bebis som jag ligger i sängen på morgonen och snusar på och tittar när h*n sover. På sovrummet som vi ställt iordning - att få sätta igång och göra det till en barnkammare. Få köpa pyttesmå kläder. En säng. Och VAGNEN - icke att förglömma! Ända sedan jag var liten har mamma sagt att hon skall köpa våra första barnvagnar... Har för mig att hon köpte min systers. Jag fantiserar om en stor mage där jag inte längre ser mina fötter och försöker måtta med mina händer hur stor den kan bli. Det känns lite hemligt och spännande.

Men jag vill INTE misslyckas igen...

_____________________________________________________________________

Lite jämförande kurvor från FF

Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen.

Jämförelse mellan mina tre inseminationer i maj, augusti och september. Utgår från ägglossningen och tempkurvans snitt.

Dag 30 - Tro

Jag är inte direkt troende. Vad menar jag då med det? Jo, jag har mina bestämda åsikter om högre makter. Men jag ogillar mycket att det kyrkan "lär ut". Jag tror på att det finns någon där ute. Men denna någon kan inte råda över allt som sker. Det gör vi i största grad själva. Jag tror på att vi kommer hamna någon annanstans efter detta liv. Jag tror att det vi gör i det här livet spelar viss roll för vårt nästa.

Men nu tänker jag inte fördjupa mig i detta. Vad jag vill komma till är att det händer att jag ber på kvällarna. Inte särskilt ofta. Men ibland känner jag att det var längesedan jag skickade iväg en bön. Det är så jag känner, att man skickar en bön - en önskan om något som ligger utanför min egen kontroll. Jag ber om att våra nära och kära skall få vara friska. Och leva länge. När min pappa var sjuk bad jag ofta. Och jag har bett många gånger att vi skall lyckas med att bli gravida. Att vi skall orka och att vårt förhållande klarar den här kampens påfrestningar - inte minst mitt hormonstinna humör! När jag har kommit in i en kyrka, protestantisk eller katolsk spelar ingen roll, tänder jag ett ljus och sänder en stilla egoistisk bön om ett eget barn. Jag har till och med satt mig framför en helig bild av Madonnan i ett katolskt land vi besökte, och bad henne om hjälp.


Oavsett vad man tror så är det skönt att få den stunden av stillhet. Visst, man kan defintivit snacka om att gripa efter halmstrån, men samtidigt så är detta något jag inte kan råda över. Jag har ingen kontroll över detta. Därför hoppas jag att någon annan där ute kan ha något att säga till om. Och nu när jag känner mig så ensam och liten, som man gärna gör i slutet av cykeln, så kommer det små önskningar från lilla jag att få min allra högsta önskan uppfylld...

Dag 29 - Kort statusrapport

Har varit bortrest i några dagar, därav det dåliga bloggandet.

Har väl eg inget direkt att rapportera. Känner mig så där lagom skenis som alltid. Har haft lite mensvärk till och från sedan i fredags - beror säkerligen på progesteronet som jag tar, hade samma sak förra gången. Jag sover fruktansvärt dåligt, det gör jag alltid sista veckan, förmodligen pga av alla hormoner som flyger och far åt alla håll i kroppen. Vaknar lätt och ligger vaken och kan inte somna om. Gosar lite med katten istället, som blir glad att få lite uppmärksamhet nattetid.

Och fast jag inte eg letar efter symptom - så visst gör man det ändå... och "tada" - den här gången har jag fått munsår, kom igår. Kan det vara något?! Griper inte alls efter halmstrån... ;-D

Så skönt det är att ha berättat för mina föräldrar. Det kändes som att det var rätt tid för det nu. Igår när jag var hemma hos dem satt vi länge och fikade och pratade om det och jag berättade mer om hur det har varit och hur allt fungerar och hänger ihop. Det var skönt att kunna få ösa ur sig och bara få prata. Och ha någon som lyssnar. Precis då jag skulle gå ropade jag till dem att "ni kan väl hålla en tumme eller två i veckan". "Självklart", ropade mamma, "så gör vi det". "Varför då?", hörde jag pappa fråga mamma - han fick sig en kärleksfull banning där av mamma! Ja se karlar...

Men varför skall det vara så himla svårt...?