Sitter fortfarande på jobbet. Det blir till att jobba sent idag, mycket att göra. Men medan jag väntar på att en jättehög med utskrifter skall bli klar så tänkte jag smita in här en stund... om man jobbar 11 timmar måste man väl få ta en liten rast?! ;-)
I och med att det är så mycket att göra på jobbet så tvingas jag till att koncentrera mig på andra saker. MEN - när jag någon gång halkar in på privata tankar, så tänker jag nog till 98% på min mage och vad den innehåller. Skall jag testa ikväll när jag kommer hem? Skall jag återigen bli knäckt? Skall jag bara strunta i att testa i några dagar? Försöka låtsas som inget? Eller invänta helgen så jag kan få gråta ut rejält? Fast å andra sidan - det finns ju ändå en pyttechans att jag kan få korka upp den lilla flaskan med champagne som jag har haft nu i 1½ år eller något. Fast jag skall bara ta en mun - sedan är det bomstopp för min del! Har inte gått igenom allt detta för att riskera något genom att dricka alkohol.
Ringde i alla fall till gyn idag och har fått ett recept på fler proggisar faxat åt mig till apoteket. Skall svänga förbi och hämta dem imorgon eftermiddag.
Magen moler och småvärker mest hela tiden. Den höll sig rätt lugn kring lunchtid, men nu lever den rövarliv. Jag har dessutom fått magknip också och är så frustrerad över min jobbsituation att jag känner mig gråtfärdig... Men imorgon kommer jag att vara glad att jag valde bort denna underbara varma eftermiddagen och kvällen mot papparsarbete... :-(
Har bestämt mig för att gå i tid imorgon - eller tidigare.
Frågan är vad som händer härnäst - ännu en insemination eller IVF - om det blir negativt?
2 kommentarer:
vet att det inte är till ngn större tröst när man är i Din situation. Har varit där själv, med IFV, provrör och hela baletten. Till slut fick vi rådet av läkare att adoptera. Fanns inte på världskartan att jag skulle kunna bli gravid. Efteråt har det visat sig att då, när läkaren sa detta var jag gravid i 8:e veckan.. På naturlig väg!
Tyvärr verkar det inte som att jag kan bli gravid naturlig väg, men man skall aldrig säga aldrig.
Men att göra en IVF nu - då känns det som att vi bara har ett sista försök kvar... Hur har det kunnat gå så här långt?
Men så härligt att ni lyckades ändå! Sådant inger alltid en dos hopp till en själv...
Skicka en kommentar