Har varit bortrest i några dagar, därav det dåliga bloggandet.
Har väl eg inget direkt att rapportera. Känner mig så där lagom skenis som alltid. Har haft lite mensvärk till och från sedan i fredags - beror säkerligen på progesteronet som jag tar, hade samma sak förra gången. Jag sover fruktansvärt dåligt, det gör jag alltid sista veckan, förmodligen pga av alla hormoner som flyger och far åt alla håll i kroppen. Vaknar lätt och ligger vaken och kan inte somna om. Gosar lite med katten istället, som blir glad att få lite uppmärksamhet nattetid.
Och fast jag inte eg letar efter symptom - så visst gör man det ändå... och "tada" - den här gången har jag fått munsår, kom igår. Kan det vara något?! Griper inte alls efter halmstrån... ;-D
Så skönt det är att ha berättat för mina föräldrar. Det kändes som att det var rätt tid för det nu. Igår när jag var hemma hos dem satt vi länge och fikade och pratade om det och jag berättade mer om hur det har varit och hur allt fungerar och hänger ihop. Det var skönt att kunna få ösa ur sig och bara få prata. Och ha någon som lyssnar. Precis då jag skulle gå ropade jag till dem att "ni kan väl hålla en tumme eller två i veckan". "Självklart", ropade mamma, "så gör vi det". "Varför då?", hörde jag pappa fråga mamma - han fick sig en kärleksfull banning där av mamma! Ja se karlar...
Men varför skall det vara så himla svårt...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar