Dag 26 - Mer om känslor

Hittade följande information från Fertility.se. Jag tycker att den säger mycket om våra känslor som vi har nu.

_______________________________________________________

Utvärdering och diagnos

De allra flesta par söker svar på det här stadiet. Hoppet att hitta en snabb lösning på problemet övergår till osäkerhet. Utvärderingsperioden kan upplevas som stressfylld, kränkande, och ekonomiskt dyrbar. Många par känner sig olustiga, skuldtyngda och ängsliga. Dessa är alla normala reaktioner till en överväldigande erfarenhet.

Följande ger dig fler exempel på vanliga känslor under utvärderingstiden:

Vanliga erfarenheter:

• En känsla av att ha tappat kontrollen; att läkare och tester har tagit över livet.
• Ilska gentemot din kropp, din partner, eller andra som är gravida eller har barn.
• Du straffar dig själv: ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” ”Vad har jag gjort fel?”
• Hotad könsidentitet.
• Skamkänslor och genans över att inte fungera ”normalt”.
• Ett behov av att hålla problemet hemligt, vilket kan resultera i dålig kontakt med vänner och familj.
• Skuld och skam.
• Intrång i privatlivet, som en följd av alla intima test.
• En känsla av att vara missförstådd av de som är gravida eller har barn.
• Chock, känslolöshet och/eller lättnad när problemet har bekräftats.
• Strategier för att hantera dina känslor: Läs så mycket du kan om infertilitet, orsaker och behandlingsformer.
• Prata om dina känslor och rädslor med din partner.
• Stötta varandra, men var beredda på att det blir tungt och svårt vissa perioder.
• Var medveten om att du periodvis kan drabbas av depression eller stark oro.
• Skär ner på stressiga aktiviteter.
• Ge dig tid till dig själv.
• Försök att prata om dina problem med vänner eller familjemedlemmar.
• Försök att gå tillsammans på läkarbesöken, så att ni båda två vet vad som händer.
• Skriv ner alla frågor så du inte glömmer vad du vill fråga läkaren. Det är vanligt att man blir nervös eller tappar tråden och då kan man glömma att fråga om sådant man undrar över.

Utvärderingsperioden kan visa sig bli traumatisk för båda parter. Att ge varandra känslomässigt stöd kan lätta lite på den stressen och förhindra att ni glider ifrån varandra. Vissa par upptäcker att deras samhörighet blir ännu starkare, för de inser att de verkligen kan räkna med varandra och att de kan hantera svårigheter ihop. Infertilitet är bådas problem och det är bäst om man kan lösa problemet tillsammans.

_______________________________________________________

Så sant så sant. Känslan av att tappa kontrollen och ilskan mot min kropp finns där. För att inte tala om skamkänslor, fast jag känner inte att min könsidentitet är hotad.

Innan var jag livrädd att någon skulle få veta, idag är jag lite mer avslappnad. Vill dock inte att de på min arbetsplats skall få veta, men resten av familjen kommer vi nog att berätta för. Snart. Skjuter upp och skjuter upp.

Men, vi har stärkts genom den här resan. Vi har knutits samman och vårt förhållande har blivit starkare. Vi har något gemensamt som ingen annan vet. Jag tror inte att vi hade stått varandra så nära idag om vi hade informerat alla vitt och brett att vi påbörjat verkstaden och senare att vi har stött på problem. Jag ångrar inte att vi har behållt där här för oss själva. Men visst känner jag mig ensam många gånger, men det hade jag gjort ändå.