Mensen kom till slut, igår kväll. Ägnade kvällen åt att stortjuta i mörket i sovrummet, det var skönt att få ur sig allt. Jag inser att man faktiskt sörjer och att det behövs för att orka gå vidare. Men jag kände mig så ruskigt låg.
Orkade inte gå upp i morses, sa till sambon att jag skiter i allt, jag ligger kvar. Fan heller, sa han och log, vi måste till jobbet så vi får ihop pengar till IVF! Vet inte varför, men jag blev så glad på något sätt av det han sa och det peppade mig. Indirekt så sa han att här kan du fan inte ligga och tycka synd om dig själv, du kan inte ge upp!
Så jag gick upp! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar