Dag 8 - Lite tankar

Ännu en helg har passerat, det är redan mitten på september. Tiden rusar verkligen fram och ibland känns det lite panikartat över hur lång tid det har gått. Fast visst, det är otroligt många som har kämpat längre än våra 26 månader. Men 26 misslyckanden, 26 mensar, det tar på krafterna.

Men jag är inte missunnsam. Jag skjuter inte elaka blixtar på alla kvinnor som stolt visar upp sina mage på stan, eller på alla mammor som vaggar sina nyfödda i famnen medan de går runt i affärerna. Absolut inte. Däremot känner jag ett stygn av saknad efter något jag aldrig har haft men så gärna vill ha.

Jag lägger märke till så mycket saker som jag aldrig tänkt på innan. Tidigare när jag handlade mat så tyckte jag att det fanns fullt med skrikiga ungar på fredageftermiddagarna. Förstod inte hur man kunde släpa med sig barnen att handla, det kunde ju inte var kul för dem, föräldrarna var stressade och ville bara hem och var på dåligt humör => barnen blev på ännu sämre humör och skrikigare. ;-) Men nu, jag ser sällan skrikiga barn, förmodligen för att jag upplever det på ett annat sätt. Nu ser jag nerstressade föräldrar som glatt går omkring i affären (det är ju faktiskt fredag och man har en hel helg framför sig), ömsom gullar ömsom busar med barnen. *skratt* Det är nog min hjärna som manipulerar mig att tro att bara man skaffar barn så blir allt en rosa skimrande lycklig dröm!

Men vi lever ju i en värld där vi fullständigt överöses med intryck och information som vår hjärna har full sjå med att sortera ut vilket som skall tas in. Detta visar verkligen hur huvudet arbetar beroende på hur vi själva mår och vart i livet vi befinner oss samt vilken information vi är mest mottagliga för. För mig gäller bara två saker - husrenovering och bebisverkstad!