Igår efter lunch ringde sambon enbart för att be om ursäkt för att han var grinig! Jag smälte med en gång. Vad jag ändå älskar den mannen! ;-)
Så igår när vi kom hem berättade jag rakt upp och ner för honom att det inte så så ljust ut och vad som kunde hända i värsta fall (antingen inget ägg eller massa ägg) och att jag har fått en högre dos. Sedan pratade vi inte mer om det alls, jag lät det vara. Jag respekterar att han inte orkar prata om det hela tiden. Det är bättre att spara på det tills jag verkligen behöver prata med honom, t ex när jag är ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar