Revansch!
Idag var det dags för första föräldraträffen på BVC. Jag har sett fram emot det länge, det skulle bli intressant att få träffa andra mammor härifrån byn. Något både jag och sambon pratat om sedan barnlöshetstiden - att förhoppningsvis utöka sin umgängeskrets eftersom vi inte kände någon här*.
Men jag blev besviken. Alla kände redan någon där så jag kände mig utanför direkt. Tre av dem hade redan barn sedan innan, det gör det lite svårare att känna igen sig i dem - de har ju gjort detta innan. Men det är några träffar kvar, så jag har inte gett upp om att detta ska bli annat än bra.
Vännen T och Vännen S har hamnat i två andra grupper, ska bli intressant att höra hur de upplevde det. Men vi har ju redan kontakt och ska förhoppningvis fika ihop nästa vecka.
Just det ja, revansch undrar ni säkert med ett frågetecken. Jo, jag tänkte på det misslyckade fikat häromveckan i Göteborg, då allt gick åt skogen och Liten inte alls var med på noterna. Idag var han nog den mest exemplariska ungen av dem alla! Han log och skrattade i början, var väldigt intresserad av en liten tjej vid sidan av honom. Sedan satt han lugnt i mitt knä och lekte lite med sina leksaksnycklar. När han började visa tendens till kinkighet, då la jag honom till bröstet och han tog det direkt utan problem**. Och sedan hade han den goda smaken att somna vid bröstet - jag lyfte upp honom så att han låg med magen på min bröstkorg - där han sov ända till träffen var slut! Jag var så stolt över honom!!! :-D Och lättad...
Temat idag var barn och säkerhet. Visst har vi varit noga med det vi har valt, att det skall vara säkert. Bilbarnstol, babysitter, barnvagn, säng, skötbord, leksaker etc. Många saker känns självklara. Men det som fick mig orolig var att om Liten sätter i halsen eller ätit något farligt (längre fram).
Idag är det ju ingen större fara när de sätter i halsen eller kräks, de har bra skyddsmekanismer för detta. Men sedan... Jag kände att jag har glömt sådana saker som man fått utbildning på med första hjälpen och HLR. Men men, jag ska inte ta ut problemen i förskott.
Men är det någon vits med att skrämma upp oss?
* Nu har vi ju vännen T och hennes familj, och vännen S som jag träffade på BVC i somras.
** Det har varit svårt många gånger att amma honom utanför hemmet, speciellt om det är ljust, och det är lite rörigt runtomkring (pratigt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar