Min syster ringde mig idag. Vi pratar inte så ofta per telefon utan mailar och smsar mest. Såg att hon hade ringt i måndags när jag var på spa. Funderade då på om det var något speciellt hon ville…
Vi pratade en bra stund, jag frågade henne en massa saker om att ha två barn, när de byter från spjälsäng till juniorsäng och en massa annat. Efter mycket om och men kläckte hon ur sig ”Jag kanske behöver låna lite kläder av dig till sommaren”!
Jag trodde direkt hon menade alla babykläder hon skänkt mig (hon skulle INTE ha fler barn) och utbrast glatt ”är du gravid?”.
Nej, det var hon inte. Men hon ska! Jag blev alldeles till mig av glädje. Vet inte varför men jag blev så glad. Så det var inte babykläder hon behöver till sommaren utan mammakläderna (hon har gett mig alla sina mammakläder också). Om hennes plan lyckas så blir det återigen fyra månader mellan våra barn, fast den här gången är det min som blir äldst. Jag tycker det är skitkul att mitt andra barn kommer få en kusin som är jämngammal, precis som Liten har i hennes andra son.
Vi fnissade en del över om någon av oss får en tjej, med tanke på alla killkläder vi har efter sammanlagt tre pojkar. Båda tänker vi oss som att ha pojkar i magen, och ja, ingen av oss skulle bli besviken om vi fick det igen. Vi gillar båda att vara mamma till pojkar – något vi trodde var otänkbart när vi var yngre, vi skulle båda bara ha döttrar. Å andra sidan är en tjej precis lika välkommen, men jag tänker inte sälla mig till dem som vill ha en av varje, eller skulle bli besviken över en tredje son.
Vi garvade även gott åt att våra föräldrar får nog se till att bygga ut om vi ska få plats alla till jul – eller så kanske de flyr allt och drar till Thailand istället! Syrran har även gett bort/sålt det mesta av barnvagn, sängkläder, babygym etc. Lite har jag fått så det kan hon få tillbaka.
Jag fick en rejäl insikt i mig och min syster idag. Telefonsamtalet efterföljdes av en massa mail. Vi är faktiskt väldigt lika. Sedan hon tänkte tanken så har hon grubblat, precis som jag gjorde i höstas. Sovit dåligt, bara ältat och funderat hela tiden. Vägt för och emot. Vi är också lika på när vi väl har bestämt oss för något. Då ska det hända NU! Helst igår. Vi är båda kontrollfreakar som måste ha koll på allt och planera.
Sedan hon berättade idag så jag har gått omkring och varit tokglad hela dagen. Har så gärna velat berätta för sambon när han kom hem från jobbet, men jag kände att det inte var rätt. Jag lovade visserligen att inte säga något till våra föräldrar, men ärligt talat så är det faktiskt en ensak mellan henne och hennes man. Jag är bara glad för förtroendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar