Let’s Dance

Sista inlägget om detta. För mig spelade det ingen roll vem som vann, men visst var Martin och Cecilias show-dans fruktansvärt bra. Men jag har blivit lite anti mot dem sista tiden då de förekommit så mycket i media och uttalat sig om sin ”relation” – röstfiskeri enligt mig.

Den stora frågan är nu istället – vad ska vi nu ha för fredagsmys?!

Mer om jobbdilemmat

Jag har ju skrivit lite angående mitt jobbdilemma tidigare (ang att jobba extra under f-ledigheten, omorganisering m m). Men jag har inte berört det mer på ett tag i bloggen. Dock har dilemmat inte försvunnit utan det finns i tankegångarna hela tiden.

Jag pratade med min syster om det här två dagar innan hon födde sin pojke, för snart 4 veckor sedan. Det var skönt att få pratat med henne för hon förstod precis. Hon berättade att när hon var hemma med första barnet hade hon hur mycket tid som helst över och bland annat målade om hela huset utvändigt.

Hon sa att det hänger på hur man lägger upp sin dag. Ligger man själv och sover så fort bebisen sover, ja då hinner man inte med så mycket saker. Den här gången hade hon bett, ja nästan på sina bara knän, till sin chef att kunna jobba lite hemifrån, men hennes chef tyckte inte att det skulle fungera med hennes arbetsuppgifter. Så den här gången är hon hemma i 6 månader bara och börjar jobba deltid i höst. Men visst är det tuffare nu för henne eftersom hon nu har två battingar att sköta, även om den äldste är på dagis några timmar per dag.

Det var så skönt att få höra en kvinna säga de här orden, att det inte bara är jag som känner så här. De flesta jag pratar med tycker ju som sagt att man ska ägna all sin tid och bebisen – gärna i flera år om man kan. Bara fika, gå promenader, babysim m m. Och de tycker speciellt att när vi har försökt med så mycket för att bli gravida inte ska slänga bort den här tiden.

Så jag får dåligt samvete. Jag kan redan få känslan av att ”vara en dålig mamma” – innan jag ens har blivit det. Varför kan jag inte få försöka kombinera jobb och ändå var världens bästa och mest omtänksamma mamma? Men som kanske hellre köper bullarna i affären än bakar själv?

Mitt internet kopplas ner nu här hemma, så vi blir utan i två veckor. Jag har bett om en bättre och snabbare uppkoppling (från jobbet) – för samma pris som tidigare får jag 8 mb istället för 1 mb. Tanken är att det behövs under hösten när jag börjar jobba så smått. Jag jobbar en del hemifrån nu och det är segt att koppla upp sig på företagets nätverk, men det fungerar ju när det bara är tillfälligt – men nu kommer min vikarie ta min dator här ju så då är jag ”tvingad” till att använda enbart hemdatorn.

I vilket fall. Igår blev jag mer eller mindre erbjuden en ny tjänst här. Vilket innebär att jag får byta chef. Jag grunnar mycket på för- och nackdelar. Med både arbetsuppgifter och chefsbyte. Jag skulle i så fall arbeta heltid med en av de två stora sakerna jag idag arbetar med och som är det mest stimulerande. Men det finns andra saker/uppgifter/ansvar jag i sådana fall tvingas avstå ifrån. Men jag inser ju att den stora organisationsförändringen som vi har nu den gör att inget mer kommer att vara som det var tidigare. Så frågan för mig är vad jag vill göra?

Det är just detta jag skrev om för någon månad sedan. Att ska jag nu passa på att ta för mig? Se till att påverka att jag kommer vidare i min karriär? Jag har ju varit så satans frustrerad ibland och stampat och velat komma bort. Nu kanske jag har chansen.

När informationen läckte ut igår så pratade vi lite om det. Jag och min ev blivande chef. Jag fick veta vad han tycker om mig, mina kunskaper och varför jag passar i den rollen han föreslagit. Och jag sa direkt att jag då vill ha mer formellt ansvar än tidigare, vilket han lovade att jag skulle få.

Tanken är i sådana fall att jag skulle mjukstarta i senhöst genom att arbeta några timmar under min föräldraledighet (alltså ta ut mindre fp – jag tänker absolut inte försöka lura något system här om någon trodde det). Och jag kommer att få driva ett projekt som jag iaf hoppats få bli delaktig i. Vi pratade om det här med att jobba under ledigheten, och jag sa till honom att jag är trött på att alla talar om för mig hur jag kommer att reagera i höst. Jag vet inte hur det kommer att bli - jag kan bara säga vad jag tycker nu. Resten får vi se hur det blir. Och det kändes som han förstod mig.

Men jag har bestämt mig för att inte grubbla vidare på det här. Inte hänga upp mig på detta och ta ut saker i förskott – både det dåliga och bra. När ett förslag kommer tar jag ställning till det då, fram till dess ska jag göra klart mitt jobb här, gå hem och njuta av sista tiden som två (eller fyra) för att sedan ta emot mitt barn och bara ge mig hän åt den. Sedan får vi se vad som händer till hösten.

Detta underbara väder

Och vädret bara fortsätter och fortsätter. Visst, man hör skrämmande saker om klimathot etc, men jag kan bara inte klaga på denna härliga vårvärme (nästan försommarvärme väl?) som vi har haft nu i en vecka och som bara fortsätter. Mellan 16 och 19 grader varmt varje dag sedan i lördags.



Jag är definitivt en vårmänniska – bästa månaden är maj. Då har träden börjat slå ut och det är härligt grönt överallt. Och allt det underbara ligger framför en – sommar, sol och semester. Jag tycker inte om vintern, och jag tycker ännu mindre om den när den inte ens blir en vinter utan det bara är grått, trist och regnar.

Fotbollsnörden rapporterar

Jag har blivit en somna-på-soffan-varje-kväll-människa! Sista tiden har jag varit väldigt trött, när jag hamnar i soffan på kvällen har det inte tagit mig många minuter att falla i tung sömn.

Igår motionerade jag i dryga timmen – en cykeltur på sammanlagt 20 minuter och resterande tid en promenad med min gravida vän T. Ni kan tro att det flåsades i backarna runt sjön igår – ändå gick vi i ett väldigt lugnt tempo! Vi är båda frågande över hur vi skall lyckas klämma ut var sitt barn om vi inte ens kan gå en kortare promenad utan att låta som det vore en maraton?!

I vilket fall, hem kom jag när det var dags för landskamp mot Nordirland. Efter lite strulande med Boxer fick vi in trean igen strax innan den började. Bullade upp med äggmackor och te. Direkt efter första halvlek slängde jag upp fötterna på soffan, drog över mig en filt – och somnade för tredje kvällen på raken i soffan. Eller femte. Så nördig var jag. Och så spännande var den matchen.

Jag skall iaf kommentera två saker: Zlatan tycker jag jobbade mer än han brukade, för övrigt så är Allbäck och Elmander bättre ihop. Och sluta gnäll på Anders Svensson – de gångerna han fick bollen lyckades han göra något bra av det. Och vann vi genom att sätta in Kim?

Och snart snart – drar Allsvenskan igång! Ska ta och inköpa en liten matchtröja till Liten som ska få följa med på match i höst! Liten har redan en napp (julklapp från mormor och morfar) och hakklapp (köpte jag i somras).

Min lilla fina mage

Jag stod och hängde över disken här på jobbet. En kvinnlig kollega som inte sett mig på ett tag kom fram och ville se ”Fetknoppen”. Alltså magen – inte jag! ;-)

Hon utbrast över hur fin min lilla mage var och den var minsann inte så stor för att vara så långt gången. Hon sa även att jag hade blivit mycket smalare i ansiktet och att hade jag bara haft en singoalla top så hade ingen ens märkt att jag var gravid.*

Blev så glad över hennes varma ord! Det är ju sådant man vill höra ju!!!

* Viktminskningen håller i sig, väger fortfarande bara 0,5 kg mer än jag gjorde innan jag blev gravid.

Menskänsla

Fick sådan där menskänsla direkt efter lunch. Jag har gärna foglossning, halsbränna eller annat – men den här känslan och ömheten som är i livmodern precis innan mensen kommer igång, den är jag gärna utan.

Menskänslan – trots att jag är gravid och det har gått ett tag sedan vi gjorde senaste IVF:en – jag blir aldrig kvitt vad den står för. Sorg och besvikelse. Så jag reagerar fortfarande när bekanta känningar dyker upp. Och det gör mig orolig och rädd. Trots att jag vet att det bara är lite sammandragningar och växtvärk.

Men ändå.

Vecka 26 (25+1)

Barnet
Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster. Vikt 900 gram.

Liten växer lite till. Vilket verkligen syns på min mage. Men inte på vågen.

Mamma
Du har nu klarat av två tredjedelar av graviditeten. Nu har du nog ökat cirka sju till tio kilo i vikt. Hela kroppen påverkas av graviditeten. Även handlederna samlar vätska och svullnar. Det kan uppstå ett tryck kring nerver och senor som gör ont och ger en domningskänsla ut i händerna. Det kallas Karpaltunnelsyndrom.

Såg idag på vågen att den pekade ner igen med 0,5 kg. Kontrollvägde mig på den gamla vågen och det stämmer. Nu är jag nere i en viktuppgång på 0,5 kg igen! Men jag inbillar mig att jag är smalare över lår och rumpa?

Pappa/partner
Motion är viktigt. Det finns många fördelar med att motionera, både för kvinnan och för barnet. För många är det lättare att komma ut om man gör det tillsammans. Ni kan ta promenader tillsammans eller simma. Undvik sporter med risk för slag eller knuffar.

Suck. Slut med kuddkrig nu då?! :-D Vi pratar ofta om att komma ut och gå men det blir ju aldrig av. Däremot ska jag ut och gå med vännen T ikväll! Tyvärr blev det ju ingen simning i måndags, utan härligt bebisgos istället.

Viktproblematik

Hmmm. Vågen idag gjorde ett skutt ner, 0,5 kg. Får väga mig imorgon och se om det är bestående nedgång.

Vikten är ett känsligt ämne. Jag är orolig för att jag inte går upp något samtidigt som jag är tacksam ändå. Och jag har ju bra värden, Litens hjärta slår på bra och bökar runt friskt inne i magen. En livlig bebbe är en frisk bebbe som någon läkare sa till syrran. Det finns ju inget som talar att bortfallet av viktuppgång är dåligt i nuläget. Och då ska man ändå tänka att Liten väger bortåt 700g, brösten har väl ökat till det dubbla (nästan iaf) och så väger ju moderkakan en del också. Allt extra borde ju ge en 1,5-2 kg i viktuppgång.

I lördags mötte jag en gammal kollega (72 år) som jag inte sett på tror jag 15 år. Hon var förvånad att jag skulle föda så sent som juli – eftersom jag redan var så kraftig. Eh…? Jag tog inte så illa vid mig vid den här kommentaren ändå.

Men samtidigt, för 15 år sedan vägde jag 55-57 kg och var smal som en speta. Nu träffar hon mig senare när jag gått upp i vikt under åren. Jag ligger väl på 70 kg normalt – men pga alla behandlingar räknar jag att jag gått upp minst 5 kg.

Däremot blir jag glad när folk säger vilken fin mage jag har. En manlig kollega sa igår att jag (magen) ser så där härligt underbart runt ut nu och hans röst var varm och kärleksfull.

Min mamma sårade mig rejält för några veckor sedan genom att utbrista hur fet jag såg ut och jag minsann skulle bli jättestor. Eftersom jag inte gått upp något då blev jag först arg och sedan jätteledsen. Hon vägrade godta när jag sa att min mage faktiskt var väldigt liten för att vara så långt gången. Jag ville bara storma ut och sedan när vi väl åkte grät jag som en baby. Ja jag vet, nu var det hormonerna som förstärkte min reaktion.

När jag träffade min mamma några dagar senare så bad hon om ursäkt. Hon förstod att hon sagt något helt galet. Hon sa att hon inte förstår varför hon sa ens ordet fet – för det är inget ord som hon brukar använda. Och hon syftade aldrig till mig som helhet – bara ville kommentera att min mage börjat växa. Jag förklarade för henne om mina komplex för vikt och vi försonades. Hon lyfte på min tröja och klappade magen och sa att hon älskar ju min lilla mage och att det inte var hennes mening att såra mig. Och det var kärlek i hennes ögon, så jag förstod att jag överreagerat. Hon vet ju också vad vi varit med om och hon vet ju hur gärna jag velat att magen ska börja växa och synas, så hon ville väl bara betona att nu har jag fått min efterlängtade mage.

Men det är så lätt att det blir fel. Och det är inte kul att bli kallad tjockis. Men när syrran sa det igår så vet jag att hon skojar med mig lite eftersom hennes graviditet redan är ett minne blott och hon är så glad att hon kan se sina fötter igen!* ;-) Hon vet ju vad jag har framför mig.

* Hon är redan i sjukt snygg form - det enda hon gör är ammar! Det är inte alla som är tvugna att göra som Brittan och betala miljoner för att komma i form!

BM-besök v25

Så var det dags för besök hos BM igen. Sambon var också med, men vår barnmorska var sjuk så det blev egentligen bara att mäta och väga och bara prata lite grann. Jag hade en sak som jag hade velat ta upp men den är så pinsam att jag inte gjorde det när det inte var vår ordinarie bm. Om problemet kvarstår får jag väl ta upp det nästa gång.

Men allt så bra ut. Mitt blodtryck har jag tidigare varit 120/60 och 120/65 om jag inte minns fel. Nu låg det på 115/80 men det var ändå normalt (jag håller koll pga av risk för blodproppar).

Blodvärdet hade sjunkt från 123 till 115 (ska ligga över 110), vilket bevisar att tröttheten jag kände för ett tag sedan berodde på att jag fick järnbrist. Nu tar jag ju mina kapslar duktigt varje kväll och känner mig mycket bättre och orkar mer. Blodsockret låg på 5,2.

Och jag kan ju nu bekräfta att jag gått upp 1 kg enligt min hemmavåg! Enligt bm har jag ju kommit upp i samma vikt jag hade vid inskrivningen – men att jämföra dagens viktmätning på morgonen med en på eftermiddagen direkt efter lunch… det blir ju lite missvisande.

Magmåttet mättes för första gången idag – 25 cm vilket är normalt för 23 fulla veckor. Hallå sa jag, jag har gjort 25 fulla veckor imorgon! Jag klarar inte av att de flyttade mig 8 dagar…. Morr. Så enligt UL:s framflyttade BF-datum så ligger jag i mitten av normalkurvan – men enligt FET-datumet (embryo-insättningen) så ligger jag då i underkant. Fattar bara inte varför det är så jäkla viktigt för mig att jag får räkna från FET och inte från deras datum.

Bebisens hjärtslag låg på 136, vilket var ung detsamma som förra gången om jag inte minns fel.

Sambon och jag myste i morses, genom att ligga tätt intill och han hade handen på magen. Men tyvärr så är bebisen och härjar överallt så han missade de flesta sparkar och vändningar, framför allt några kraftiga som fick magen att röra på sig utvändigt. En sådan buse till bebbe som busar med pappa!

Magmått: 25 cm
Hjärtslag: 136
Blodtryck: 115/80
Blodvärde: 115
Blodsocker: 5,2
Vikt: +1 kg

Vilken helg!

WOW!

Nu tinar verkligen min vintertrötta kropp! Eller ja, vinter och vinter, det har ju knappt varit någon. Men mörkt och kallt har det varit – och inte minst har det varit jobbigt då vi saknat värme i hela nedervåningen hela vintern. Det kopplades ju in för någon månad sedan och sedan dess känns allt varmare – inte minst när solen lyser och värmer upp både huset och min kropp.

I lördags var jag hemma själv hela dagen – steg upp tidigt och stack iväg till stan. Handlade mat, våffeljärn och en hylla till mina plantor. Våffeljärn har vi pratat om i 11 år att vi ska köpa – varje gång det närmat sig våffeldagen. Äntligen blev den inköpt!

Efter jag kommit hem från shoppingturen begav jag mig ut i trädgården och började plocka bort allt dött från förra året. Tyvärr gjorde sig rygg och foglossning till känna med en gång till min stora besvikelse. Efter två timmar, då jag ändå tagit det ganska lugnt mot vad jag normalt annars gjort, så gav jag upp och tog min bok och satte mig i solen och bara njöt av eftermiddagssolen.

Katterna älskar också väderomslaget, de lever upp rejält och hoppar runt och busar med varandra. Följer gärna mig när jag går runt och räfsar. Om jag gräver i jorden, gräver de också… stora stora hål. ;-)

På kvällen när sambon kommit hem gräddades det våfflor! Med grädde och sylt. Mumma så gott!

Idag var sambon och jag ute hela dagen, och det gick mycket bättre än gårdagen med trädgårdsbestyr även om jag är rätt så öm i kroppen nu. Men jag hade haft värk nu även om jag inte varit gravid – så är det alltid när trädgårdsarbetet startar och musklerna får sätta igång och jobba igen.

Vi har beskurit vårt äppelträd rejält, en sista chans att se om den överlever – den verkar både gammal och trött, dessutom angripen av något. Men trädet är fint och vi får se om det överlever vår stympning.

19 sköna grader visade vår utomhusmätare i skuggan på eftermiddagen. Det är så underbart att våren äntligen är här och jag betackar mig för alla bakslag framöver – nu vill jag bara njuta och göra min trädgård riktigt vårfin!

Let's Dance

Stor besvikelse att Erica åkte ut Let’s Dance. Jag trodde aldrig att det var någon fara för henne eftersom de fick högst poäng. Men kanske röstar folk snarare på den de inte ville skulle åka ut av de andra paren att man glömde bort den som var bäst?!

Tråkigt i vilket fall, även om jag gillar de sista två paren också.

En hörbar konferens?

Så himla trött. Varit på konferens i två dagar med mycket resande. Kom hem nu på kvällen och det var så otroligt skönt. Hann med ett stopp på vägen hem hos en släktings barnvaruaffär som gärna ville hjälpa oss med vagn och möbler, känns skönt att vi kommit igång lite mer med det.

Det märks att bebisen kan höra nu (inbillar jag mig iaf). Den har rört på sig och kickat betydligt mer under konferensen än vad den gör när jag sitter ensam på mitt kontor framför datorn.

Jag har även märkt att om det är tyst runt omkring oss och sambon plötsligt börjar prata – då rör sig Liten där inne i magen. Kan det vara så att den känner igen pappas röst redan?

Oavsett. Det är häftigt!

Lite panik kanske?

Tiden går så fort! Hjälp!!! Jag stannar gärna upp i min graviditet nu så jag hinner med! En sådär fyra veckor hade räckt! Tiden snurrar så otroligt fort! I början av graviditeten kunde jag knappt vara tålmodig och invänta veckornas gång, nu går det alldeles på tok för fort!

­· Jag har många projekt på jobbet som jag trodde jag skulle hunnit längre med. Panik!
· Vi har inget kök på plats än! Panik!
· Vi har ingen vagn beställd, inga möbler och inte ens hunnit titta på något. Panik!
· Jag vill hinna motionera mer innan jag blir tyngre! Panik!
· Jag vill hinna njuta mer än vad jag gör. Panik!

Nåja, det är inte så illa som det låter kanske. Men jag tycker att det börjar snurra lite väl snabbt nu. Och så länge jag är medveten om att jag stressar så kan jag göra något åt det – det blir knappast enklare sedan. Därför blir det en del övertid nu närmaste tiden och inte så mycket slappa kvällar. Jag måste bli effektivare i det jag gör.

Jag har höga krav på mig själv och jag vet i allra högsta grad hur jag fungerar. Och jag fungerar inte genom att säga nej tack, det här struntar jag i/det här får någon annan göra etc. Jag vill så mycket. Och då måste jag först prioritera det som är viktigt och sedan vara effektiv och framför allt få klart saker. För klar vill jag vara när bebisen kommer. Sedan är det bara njuta som gäller.

Just nu är dock frustrationen hög framför allt på jobbet då jag står och stampar medan jag väntar på att andra ska leverera.

Men jag lovar. Jag ska ta det lugnt.

Vecka 25 (24+0)

Barnet
Nu börjar sista tredjedelen. Det händer inte så mycket utvecklingsmässigt utan barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma. Barnet kan känna igen din röst. Redan från vecka 23 har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 800 gram.

Bäsen börjar minsann växa lite nu! 100g på en vecka! Men vart fasiken är min viktuppgång? Inte för att jag gnäller, men som med allt annat som inte går efter skolboken så blir man ju orolig. Det har inte minst alla år med barnlöshet lärt mig. Men oj - 16 veckor kvar, vart tar tiden vägen? HJÄLP!

Mamma
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage. Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan öka cirkulationen och fungera som en utlösande faktor. En del kvinnor drabbas av åderbråck under graviditeten.

Olika magar ja, jag tackar jag. Fast nu börjar ju min att växa och synas rejält. Men inte desto mindre kan jag bli ledsen för att höra att man är tjock. Eller att man inte har någon mage heller för den delen. Och kramp, ja det har jag fått oftare, men den är av den lättare arten och jag har kunnat "häva" den snabbt. Men åderbrock *peppar peppar* har jag inte hittat några av.

Pappa/partner
Kanske kan du nu höra fostrets hjärtljud utanpå magen genom att lägga örat mot magen. Det kan ta lite tid att hitta rätt plats på magen och vinkel på örat, men det går efter ett tag. Fostrets hjärtljud är avsevärt snabbare än kvinnans, men desto svagare och kan blandas ihop med kurr från mage och tarmar. Det kan vara lättare att höra om man sätter en tom toalettrulle mot magen.

Detta får vi allt ta och testa! Hade ingen aning om att det kunde höras redan nu! Tyvärr är sambon inte världens mest tålmodigaste man, så vi får väl se hur det går.

Motionera mera

Då var det idag exakt 4 månader kvar till förlossningens uträknade BF-datum. Tiden börjar gå så otroligt fort och jag känner mig så satans stressad. Jag måste bara lugna ner mig och försöka strukturera upp både jobb och privatliv så att det bli så effektivt som möjligt. Annars går jag under. Bland annat därför som bloggen haltar så förbaskat.

Idag var det så dags för andra gången med vattengympa. Men dessförinnan var jag så himla duktig och simmade 775m! Så himla stolt, innan har jag inte simmat mer än hälften. Men jag hade nog simmat lite till om jag hunnit. Sambon följde med mig och syrran den här gången, men han tyckte att det är astråkigt att simma! Men till min stora förvåning har han faktiskt lovat att följa med flera gånger ändå – utan att jag behövde fråga honom!

Och det är bara bra, för jag och maggen måste motioneras! Bara att gå upp för trappor – jag flåsar ju som bara den! Man har ju lovat bra väder nu framöver, så då ska jag väl få lite träning med allt trädgårdsbestyr. För några promenader verkar jag aldrig hinna med…